Genom riksdagsbeslut 1987 infördes i kärntekniklagen en
bestämmelse (6 §) som stadgar att "Ingen får utarbeta
konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning
eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att
inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor." För brott mot
bestämmelsen - som i dagligt tal kommit att få benämningen
"tankeförbudet" eller "hjärntvättsparagrafen" - stadgas
fängelse med ett straffvärde motsvarande det som gäller för
vållande till annans död.
Av lagens förarbeten framgår att den dåvarande regeringens syfte var att
"ytterligare klargöra att de energipolitiska riktlinjerna ligger fast." Tanke-
förbudsparagrafen var således en politisk markering av intentionen att
kärnkraften så småningom skall avvecklas. Till sitt materiella innehåll var
och är bestämmelsen emellertid meningslös, eftersom det redan av kärntek-
niklagens 5 a § framgår att "tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får
inte meddelas".
Tankeförbudet har kritiserats från principiella utgångspunkter allt sedan
det tillkom. Förbudet har uppfattats som oförenligt med de principer om
yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund för all svensk lagstiftning
och det har ansetts helt artfrämmande att i lagtext göra allmänna, politiska
?markeringar´. Den som skulle vilja visa hur ny kraftproduktion, baserad på
kärnteknik, skulle kunna tillföras det svenska kraftsystemet kan inte göra
detta utan att hotas av fängelse. Det kan t.o.m. ifrågasättas om det över-
huvudtaget är möjligt att - utan lagbrott - presentera genomarbetade och
kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten.
Tankeförbudet har en hämmande effekt på den akademiska friheten. Från
forskarhåll har också hävdats att lagen får skadliga effekter bl.a. genom att
försvåra forskning kring hur man kan utvinna ytterligare energi ur kärnavfall,
en forskning som med framgång pågår i bl.a. USA. Så sent som hösten 1995
gjorde 102 svenska professorer och andra framstående forskare från så gott
som samtliga landets universitet och högskolor ett upprop till regeringen om
avskaffande av tankeförbudet.
I remissvaren på Energikommissionens betänkande Omställning av energi-
systemet (SOU 1995:139) uppmärksammades tankeförbudsparagrafen såväl
av den statliga tillsynsmyndigheten Statens strålskyddsinstitut (SSI) som av
Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM).
Statens strålskyddsinstitut påpekade i sitt remissvar att fortsatt forskning
på kärnenergiområdet kan leda till väsentligt förbättrad säkerhet och miljö-
vänlighet. KASAM ansåg att tankeförbudsparagrafen bör slopas, även om
den i sin nuvarande form inte direkt riktar sig mot forskning på avfalls-
hanteringsområdet. KASAM anförde i sitt remissvar att detta
... har betydelse inte minst för att ge bättre förutsättningar för forskning om
nya principiella lösningar inom kärnenergiområdet. Ur KASAMs perspektiv
är det av särskilt intresse med forskning kring effektivare utnyttjande av
kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. Kvalificerade svenska kärntekniker och forskare skall inte
behöva stå bredvid och passivt betrakta denna utveckling, som kan leda till
resultat av stort intresse även för vårt land. Stimulerande arbetsuppgifter och
ekonomiska förutsättningar är nödvändiga för att attrahera goda forskare till
kärnkraftsområdet. Detta behövs inte minst då avveckling av kärnkraftverken
och ett säkert omhändertagande av avfallet blir aktuellt.
Förslag om slopande av tankeförbudsparagrafen har tidigare
behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. En
bidragande orsak till att förslagen har avvisats torde vara att
frågan ansetts kopplad till den vidare energipolitiska
frågeställningen om kärnkraftens framtid i vårt land. Något
sådant samband föreligger emellertid inte, vilket bl.a.
framgår av att Miljöpartiet i Energikommissionen instämt i
att tankeförbudet utgör "en inskränkning av medborgerliga
fri- och rättigheter som inte står i rimlig proportion till
motiven". Även den förre ordföranden i
konstitutionsutskottet och mångårige centerriksdagsmannen
Bertil Fiskesjö är idag mycket kritisk mot
tankeförbudsparagrafen och medger att den inte självklart är
förenlig med yttrande- och tryckfrihetslagarna (GP 1996-05-
12).
Också den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i
sitt betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU
1991:95) att tankeförbudsparagrafen borde slopas. Utredningen konstaterade
att paragrafen inte är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i
en utpräglad säkerhetslag som kärntekniklagen.
Den omständigheten att principiell kritik mot tankeförbudet numera
framförs helt oberoende av inställningen till kärnkraftens utnyttjande i
Sverige borde möjliggöra att en omprövning, utan ovidkommande hänsyns-
taganden, nu äntligen kommer till stånd. Behovet härav understryks av den
kritik som riktats mot förbudet av statens egna utredningar och expertorgan
på kärnenergiområdet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 1 oktober 1996
Karin Falkmer (m)
Mikael Odenberg (m)
Christer Eirefelt (fp)
Torsten Gavelin (fp)