Avregleringen misslyckad
Avregleringen av elmarknaden har inte givit tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande elmarknad. Som vanligt är det de små som förlorat på de stora, vilket vi i Miljöpartiet varnade för före avregleringen/omregleringen. För det första har hushållsabonnenterna fått kraftigt förhöjda elpriser, eftersom de står utanför systemet och inte kan välja på elmarknaden. Hundratals klagomål har anmälts till Nätmyndigheten. För det andra höjde kraftbolagen den fasta eltaxan kraftigt, medan den rörliga sänktes, vilket gör att det finns ytterst små möjligheter att sänka elräkningen för hushållsabonnenterna och att incitamentet för sparande saknas. För det tredje fortsatte systemet med privatiserade vinstmöjligheter medan de betydande kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och långsiktigt verkande radioaktiva och klimatförändrande utsläpp från elproduktionen förblev socialiserade, dvs skattebetalarna betalar indirekt förlusterna för att storförbrukarna skall kunna sluka billig el. M a o betalar de små för att storförbrukarna skall kunna kunna köpa billig el.
Energipriser
Dagens energiskatter/priser är så inrättade att den billiga avskrivna vattenkraften subventionerar den dyrare kärnkraften. Det är angeläget att så fort som möjligt få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter och som gagnar sparande och ger alla samma möjlighet att välja el, även typ av el, t ex grön el. Detta innebär en omfördelning av energiskatterna, men också en generell höjning av energipriserna. Resonemanget om att låta varje energikälla betala sina egna kostnader är naturligtvis inget revolutionerande utan grundar sig på Polluter-Pays-Principle, som erkändes vid Riokonferensen.
Miljörelevanta skatter
Med miljörelevanta skatter kommer energibolagen automatiskt byta till förnybara energikällor. Dessa skatter skulle bl a innefatta:
Att ge reaktorsägarna ett fullständigt ekonomiskt ansvar för olyckor. Idag är deras ekonomiska ansvar begränsat till 1 925 miljarder kronor, dvs mindre än 2 % av vad Tjernobylolyckan hittills kostat.
Krav på ekonomiska säkerheter. För att reaktorägarna ska kunna garantera täckning av olycksansvaret måste de kunna ställa ekonomiska säkerheter till förfogande, dvs ta ut sådana elpriser att man kan avsätta en summa i någon fond.
Miljöskatt för de skador normal reaktordrift orsakar. Både uranbryt- ning, drift och slutförvaring skapar radioaktiva utsläpp, även när allt fungerar som det ska. Dessa utsläpp leder till sjukdomar som idag betalas via sjukvården.
Värdering av kärnkraftens säkerhetesmässiga kostnader. Genom att rikta ett angrepp mot någon av våra reaktorer kan en fiende med mycket små medel skapa stor förstörelse. Risken för att kärnvapen tillverkas och används måste också värderas.
Idag ligger Sveriges elpriser under de flesta andra länders, det finns alltså utrymme för höjda priser. De låga priserna och omständigheter som t ex att man under 80-talet sålde elöverskottet till underpris för att bygga in villaägarna i ett beroende av direktverkande el har medfört att Sverige sedan 70-talet åstadkommit avsevärt mindre energieffektivisering/besparing än genomsnittslandet. Av 1973 års elanvändning har Sverige bara lyckats effektivisera bort 5%, vilket kan jämföras med t ex de 30% Japan lyckats effektivisera. Det är ohållbart att bara belasta hushållen med högre energikostnader, undantagsreglerna för etablerade stora och viktiga industrier måste samtidigt tas bort.
För att ge ytterligare incitament till energibesparing bör den fasta eltaxan helt slopas eller åtminstone minimeras så att minskad energianvändning ger så stor ekonomisk vinning som möjligt för konsumenten.
Att kunna välja grön el
Avregleringen av elmarknaden gjorde det teoretiskt möjligt för energikonsumenten att själv välja energikälla. Praktiskt stöter man dock på stora svårigheter, framför allt leder kravet på redovisning av elförbrukningen timme för timme till stora kostnader för den hushållskonsument som vill byta elleverantör. Trots avregleringen kvarstår sålunda nuvarande leverantörers monopolställning. Vi finner det därför rimligt att leverantörer som vill mata in elenergi på det svenska kraftnätet eller på nätkoncessionshavares nät skall bekosta installation av erforderlig mätutrustning Mätarna kostar ca 5000 kronor, skulle alla hushåll efterfråga mätare kommer totalkostnaden, inklusive installation, bli nio miljarder. Detta kan knappast vara nationalekonomiskt kostnadseffektivt. Till dess att kostnadseffektiv utrustning som kan användas av alla konsumenter tagits fram anser vi därför att kravet på timvis mätning bör utgå och att den norska modellen med normalförbrukningskurvor införs.
Sedan avregleringen har många konsumenter uttryckt önskan om att kunna välja s k grön el. Det är dock inte entydligt vad begreppet innefattar. Vi tycker att det är viktigt att skydda konsumentintressena och att det därför måste finnas tydlig information över vilka kraftproducenter som kan till- handahålla grön el. Innehållsdeklaration på el är lika självklart som på livs- medel.
Direktiv för elmarknaden
Att konkurrens kommit till stånd mellan olika elleverantörer är positivt. Samtidigt måste emellertid det politiska systemet ingripa så att leverantörernas naturliga önskan att öka användningen av energi motverkas med tydliga direktiv, marknaden är generellt kortsiktig i sina reaktioner och därför oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar utveckling som leder till jämlikhet och överlevnad. Lagstiftaren har därför ansvaret för att fastställa de spelregler för marknaden och långsiktiga mål som måste uppfyllas. Dessa direktiv bör bl a innefatta:
Att när nya energi- eller elförbrukningsprognoser utarbetas skall de byggas på en energiplan som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen.
Att elproducenterna och nätoperatörerna baserar sin prissättning enbart på förbrukad elenergi. Precis som när det gäller andra varor på marknaden får säljaren inkludera sina kapitalkostnader i priset. Dvs inga fasta avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift.
Att systemet med leveranskoncessioner vidare utreds eftersom det förhindrar en effektiv konkurrens inom hela allmänsektorn så länge elleverantören svarar för elmätningen. Man bör undersöka om inte mät- ningen inklusive mätutrustningen kan ingå i nätoperatörens skyldighet oberoende av vem som levererar elenergin. Vid nyproduktion av lägenheter skall mätutrustning installeras.
Att frågan om små leverantörers - exempelvis innehavare av vind- kraftverk - balansansvar utreds i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera till sina delägare och andra eventuella kunder.
Att ersättningsnivån till småskalig produktion ej blir sämre än idag - tvärtom - grön el skall stimuleras. Småskaliga elproducenter skall få rimliga villkor och möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen.
Att nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt helt fristående företag som ej får vara dotterföretag till elproducenter.
För att konkurrensen skall vara effektiv måste staten också se till att inga marknadsaktörer får bli för dominerande. Det betyder bl a att Vattenfall måste delas upp i flera bolag. Vattenkraften är ryggraden i vårt energisystem och av ett betydande nationellt intresse. Därför skall vattenkraften inte privatiseras utan föras över till länsparlament. Den demokratiska kontrollen kan på så sätt upprätthållas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort undantagsreglerna för etablerade "stora och viktiga industrier",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att elprissättningen enbart bör baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå och att lagförslaget i stället bör inkludera den norska modellen med normalförbrukningskurvor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa tydliga direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja energihushållning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de landsting/länsparlament inom vars områden verken är belägna.
Stockholm den 4 oktober 1996
Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Per Lager (mp)