med anledning av skr. 1996/97:20 1996 års redogörelse för statligt ägande
Miljöpartiet anser av flera skäl att en rimlig del av
näringslivet med fördel kan vara statsägt. De statliga
företagens andel av den totala sysselsättningen i näringslivet
på 7 % kan knappast anses vara för stor. Den statliga
företagssektorn kan tjäna ett antal viktiga ändamål där
önskemålet att erhålla en rimlig avkastning på av
skattebetalarna satsat kapital bara är ett.
De statliga företagen kan indelas i fyra grupper:
a. Konkurrensutsatta företag,
b. Rena monopolföretag av typen tekniska monopol,
c. Företag som arbetar med vådliga substanser där ökad omsättning inte
kan vara målet,
d. Företag som inte kan komma till stånd på normala kommersiella villkor
på grund av att risktagandet är stort, vinstförväntningarna små, långsiktig-
heten är ovanligt stor, men där samhällsintresset motiverar att ett företag
startas.
Under senare år har ett renodlat marknadstänkande kommit
att dominera teorin kring företagandet. Vinstmaximering - i
huvudsak kortsiktigt - blir då företagens enda mål. Denna
filosofi kan även för privatföretag vara förödande.
Börsanalytiker och ekonomiska journalister betonar allt för
ofta det spektakulära, kortsiktiga och personcentrerade.
Företagsledningarna frestas att alltför mycket inrikta sig på
kortsiktig vinst och kvartalsrapporterna blir det centrala
intresset. Välskötta företag och företagsledningar söker se
sina företags verksamhet i ett långsiktigt perspektiv där man
väger in sociala mål, miljöaspekter, teknikutveckling och
mycket annat beroende på verksamhetens specifika
egenskaper.
Det vore rimligt att staten som ägare hade en uttalad företagspolicy för var
och en av de fyra grupperna ovan. Det är egentligen oförsynt att inte staten,
när den är ensamägare eller störste ägare, tar sitt ansvar gentemot företaget
genom att ha en generell företagspolicy för var och en av grupperna. Staten
skall vara ett föredöme när det gäller relationerna till företagets
intressenter:
ägare, anställda, leverantörer och kunder men också ett föredöme när det
gäller miljö- och resursfrågor i vid bemärkelse. Det gäller exempelvis
införandet av miljörevision.
Tyvärr vet vi ganska lite om hur staten utövar sitt ägande. I den mån några
direktiv finns så kan man befara att de i stort sett går ut på vinstmaximering.
Enligt Miljöpartiets mening bör statens generella företagspolicy vara offentlig
och godkännas av riksdagen. Detta borde vara ett rimligt krav från både de
anställdas och ägarnas - de svenska medborgarnas - sida.
Motivet för staten att driva företag i den konkurrensutsatta sektorn måste
rimligen vara att staten som ägare skall vara ett föredöme för andra företag.
Att enbart inrikta företaget på vinstmaximering tar bort alla motiv för att
staten skall äga sådana företag, som då heller borde säljas till ägare som
bättre än staten kan leva upp till ett totalansvar som ägare.
Tekniska monopol
När det gäller monopolföretag av typen tekniska monopol
har under de senaste årtiondena staten försummat sitt ansvar,
bland annat genom att ej tillräckligt övervaka verksamheten
så att monopolen verkligen tjänar det allmänna bästa. Ett
typexempel är TV-kabelföretagen, där utbyggnaden av
kabelnäten skett utan att konsumentskyddet beaktats. Inom
post, telefon, kommunikation finns stora områden där
konkurrens är en ren chimär. Staten bör här göra en kritisk
genomgång av tekniska monopol. En mycket stor del av
Postens och Telias verksamhet är fortfarande rena monopol
där ingen konkurrens i praktiken vare sig förekommer eller
är praktiskt genomförbar. Monopol bör enligt vår uppfattning
drivas som affärsverk offentlig insyn och kontroll.
När den tekniska utvecklingen leder till att vissa delar av verksamheten är
konkurrensutsatt och andra är av monopolkaraktär bör företagen delas så att
den konkurrensutsatta verksamheten läggs i ett företag och monopol-
verksamheten i ett annat.
Demokratisk kontroll
För att garantera den demokratiska kontrollen av
monopolföretag bör staten inrätta demokratiskt valda
taxekommissioner som har att granska och fastställa priser
och kostnader inom monopolverksamheterna.
När det gäller tillverkning och saluförande av substanser som är
hälsovådliga eller där konsumtionen bör hållas måttlig, såsom tobak, alkohol
och läkemedel, bör konsumtionshöjande konkurrens förhindras, dvs dessa
verksamheter bör vara statliga monopol i affärsverksform, eftersom vinst-
maximering uppenbart är i konflikt med företagets syfte som uppenbarligen
borde vara att minimera konsumtionen av företagets produkter.
Ansvar
Den fjärde gruppen av företag har historiskt visat sig vara
förenade med stora problem. Aktiebolaget Atomenergi var
ett exempel på detta. Av det skälet är behovet av en klart
uttalad företagspolicy uppenbar. Rymdbolaget är ett annat
exempel på företag i denna kategori som ju dessutom
naturligen blir monopolbetonat.
På detta området har staten på senare år försummat sitt ansvar. Sålunda
hade beslutet om kärnkraftsavveckling år 1980 motiverat startandet av ett
antal företag inom områdena förnybar energi och energieffektivisering, som
hade haft färdiga produkter som kunnat fasas in vid den reaktoravveckling
som borde ha påbörjats för flera år sedan.
Policy för enskilda företag
Det räcker emellertid inte med generella policydeklarationer.
För varje företag måste huvudägaren staten se till att det
finns en klar företagspolicy, och det bör ankomma på
regeringen att utarbeta dessa grundade på de generella
policies som riksdagen godkänt. Denna skyldighet bör
föreskrivas i lag. Redan innan så sker bör regeringen starta
detta arbete.
Enligt Miljöpartiets uppfattning är bristerna i statens sätt att ta ägaransvar
så stora att frågan om statlig ägarpolicy bör bli föremål för en parlamentarisk
utredning. Det bör dock inte förhindra att ansvariga departement redan nu
börjar aktivt arbeta med dessa frågor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av ägarpolicyn för statligt
ägda företag i enlighet med vad som anförts i motionen.