Motion till riksdagen
1996/97:N271
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Näringsliv


UO 24. Näringsliv
Anslag
Regeringens förslag
A Näringspolitik
A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader
353 268
30 000
A 2. Småföretagsutveckling
106 393
540 000
A 3. Stöd till kooperativ utveckling
6 500
18 500
A 4. Turistfrämjande
81 374
150 000
A 5. Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m.
12 500
A 6. Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av
kanalen
15 000
A 7. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag,
m.m.
25 000
A 8. Avgifter till vissa internationella organisationer
24 329
A 9. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig
forskning
4 860
13 000
A 10. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
124 921
undersökningsverksamhet m.m.
B Teknologisk infrastruktur
B 1. Patentbesvärsrätten
11 021
B 2. Swedac: Myndighetsverksamhet
12 975
B 3. Swedac: Bidrag till riksmätplatsverksamhet
8 760
B 4. Elsäkerhetsverket
36 520
B 5. Sprängämnesinspektionen
15 150
B 6. Bidrag till standardisering, provtagnings- och mätteknisk
FoU, m.m.
77 802
C Konkurrensfrågor
C 1. Konkurrensverket
62 271
C 2. Konkurrensforskning
1 736
D Teknisk forskning och utveckling
D 1. Teknisk forskning och utveckling
783 447
286 600
D 2. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader
14 270
D 3. Rymdverksamhet
576 091
D 4. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet
32 533
D 5. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
5 467
E Utrikeshandel
E 1. Kommerskollegium
48 169
E 2. Exportfrämjande verksamhet
136 051
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar
120 000
E 4. AB Svenska Exportkredits statsstödda exportkreditgivning
16 500
E 5. Investeringsfrämjande
41 000
F 1. Marknadsdomstolen
5 888
F 2. Konsumentverket
69 445
20 000
F 3. Allmänna reklamationsnämnden
13 788
F 4. Fastighetsmäklarnämnden
5 945
F 5. Stöd till konsumentorganisationer
4 100
F 6. Stöd till konsumentforskning
2 070
F 7. Bidrag till miljömärkning av produkter
4 600
TOTAL
2 859 744
1 058 100
Sammanfattning
I motionen presenteras Vänsterpartiets näringspolitik för fler
företag och för fler jobb.
Vänsterpartiet gör kraftiga satsningar för att stödja skapandet av
högteknologiska företag med tillväxtpotential genom att utöka ?´såddfinans-
ieringen´´ och högrisk-projekten över NUTEK.
För att sedan jämna vägen för tillväxtföretagen stärker vi möjligheterna till
marknadsintroduktion, teknikupphandling, nätverksbyggande och export.
Vänsterpartiet anser att företagandet inte har möjlighet att vänta på att
stiftelsernas pengar kan användas till teknisk forskning och utveckling utan
återställer de medel som regeringen tar från anslaget.
Vänsterpartiet ser kvinnligt företagande som en strategisk del av
näringspolitiken. Vi satsar därför på kvinnliga affärsrådgivare, som skall
inspirera till ökat företagande bland kvinnor. Likaså vill vi stimulera unga
människors möjligheter till företagande och stödjer sådan utbildning.
På företagsskattesidan vill vi underlätta för egenförsörjaren genom att
slopa egenavgifterna på de första 40 000 kronorna. Vi vill också ta bort
arbetsgivareinträdet vid sjukdom för företag med färre anställda.
För att få igång investeringarna krävs räntesänkningar och ökad efterfrågan
på hemmamarknaden. Vi menar, att ett investeringsbidrag för företag upp till
50 anställda skulle få fart på investeringarna.
Vänsterpartiet vill införa rätt till ledighet för s.k. starta eget-verksamhet.
Vi vill satsa på kooperativ utveckling. Vi föreslår en speciell satsning på
trähusexport.
Vänsterpartiet föreslår ökade anslag till turistnäringen.
Inledning
En aktiv näringspolitik måste bidra till att näringslivet
långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir
konkurrenskraftigt och ger jobb. Näringspolitiska satsningar
kan ge resultat på kort sikt, men generellt kommer den
politik vi driver idag att ge resultat först om 5-10 år. Vissa
beslut, t.ex. de energipolitiska satsningarna, måste ses på än
längre sikt. Av olika orsaker kan enskilda aktörer inte stå för
denna långsiktighet. Därför är det nödvändigt att staten träder
in.
Vänsterpartiet anser att staten har ett övergripande ansvar för närings-
politiken. Av detta skäl bedömer vi att det är av stor vikt att staten behåller
ett strategiskt ägande i näringslivet.
I det korta perspektivet kan näringspolitiken inte ensam garantera ökad
sysselsättning. Det är framför allt realräntan och efterfrågan på
hemmamarknaden som är avgörande för om arbetslösheten snabbt ska kunna
sjunka.
Sänkta skatter och minskad ekonomisk trygghet för de breda folklagren får
inte fart på nyanställningarna. Inte heller är försämrade arbetsrättsliga
regler,
eller svaga fackföreningar, någon väg tillbaka till full sysselsättning. I
dynamiska regioner i Europa, som Emilia-Romagna och Lombardiet i norra
Italien har man striktare arbetsrättslagar, högre företagsbeskattning och totalt
sett högre arbetskraftskostnader än i Sverige. Liknande exempel finns även i
andra delar av Europa. I Mondragon i Spanien ligger kooperativa principer
till grund för en livskraftig regional företagsstruktur.
Omvärlden
Under de senaste 25 åren har produktionen och handeln i
världen förändrats på ett avgörande sätt. Nedan pekar vi på
några av de viktigaste.
Internationaliseringen
Asien
Under det senaste kvartsseklet har världsexporten ökat från
blygsamma 100 miljarder dollar till knappt 4 000 miljarder
dollar. Under samma tid har det växt fram nya länder med
lika goda möjligheter till välfärd som Sverige och åtminstone
för tillfället bättre framtidsutsikter. I Asien har Japan växt
fram som en ekonomisk stormakt, och följs nu av Taiwan,
Sydkorea, Singapore och Hongkong. Förutom de nämnda
nationerna tar nu också Kina steget in i den globala
ekonomin. Sydostasien har idag den högsta tillväxten i
världen.
I Indien skjuter ekonomin nu fart. Samtidigt går det en skarp gräns mot det
fattigare östra Indien. Asiatiska utvecklingsbanken, ADB, varnar för denna
utveckling och säger i rapporten "Att slippa ur fattigdomsfällan" att
"tvärtemot den spridda bilden av Asien som världens mest dynamiska region
lever fortfarande var fjärde människa i absolut fattigdom."
För svenska företag och för sysselsättningen i Sverige är det viktigt att vara
med i den väldiga utveckling som pågår i världen. Indonesien har t.ex.
bestämt sig för att under de närmaste fyra åren investera 10 miljarder dollar i
telekommunikationer - en bransch där Sverige har hög kompetens.
Den tillväxt, som delar av Asiens länder nu genomgår, kommer dock inte
nödvändigtvis att bli permanent. Ekonomen Paul Krugman har övertygande
visat att orsaken till den kraftiga tillväxtökningen är en kraftansträngning vad
gäller utbildning och kapital. Det betyder att när man väl har lyft
befolkningen från mycket låg utbildning till en högre och gjort investeringar
i infrastruktur är den tillväxtbefrämjande förändringen genomförd och kan
inte lika lätt upprepas.
Östeuropa
Bara någon timmes flygresa från Sverige ligger de baltiska
staterna. Ibland målas ett skräckscenario upp där dessa länder
kommer att dränera Sverige på jobb. Antagligen kommer en
hel del jobb att hamna i Östeuropa. ABB har t.ex. 25 000-30
000 anställda i 55 företag i öst och beräknar att öka antalet
anställda kraftigt. Men öppnandet av östekonomierna ger
också möjligheter. Integreringen av 110 miljoner
konsumenter i Central- och Östeuropa ger enorma
möjligheter för svenska exportörer. I en EFTA-studie
beräknas att de nordiska ländernas handel med öst skulle
kunna tiodubblas. Svenska företag har fortfarande
infrastrukturproduktion som specialitet, något som kommer
väl till pass i öst, där behovet av kraftverk, pappersmaskiner,
sågverk, lastbilar och telefoner är stort. Enbart inom
telekommunikationsområdet behöver Centraleuropa
investera cirka 700 miljarder kronor.
Näringslivets kris
1987 började Sveriges internationella marknadsandelar att
sjunka snabbt. 1992 hade de minskat med 20 %.
Sysselsättningen sjönk med 25 %. Produktionen föll med 10
%. En tredjedel av de arbetsställen som fanns 1989 slogs ut
före 1993. Investeringarna minskade till 60 % av 1989 års
nivå.
Föråldrad industristruktur
Inget land i västvärlden är så beroende av sina storföretag
som Sverige.  De flesta svenska storföretagen är bildade
kring sekelskiftet. Bland de nyare märks IKEA och Tetrapak.
En dansk undersökning visar att svensk industri förlorade marknadsandelar
under perioden 1979-92 på grund av bristande anpassningsförmåga. Enkelt
uttryckt, man fanns på fel marknader. Svenska företag har tappat andelar på
snabbväxande marknader, men vunnit på stagnerande marknader.
Storföretagen har haft svårt att anpassa sig till sina kunders önskemål.
Skogsindustrin har tagit andelar, främst genom en gynnsam prisutveckling
under 1980-talet. Skogsindustrin har naturligtvis stor betydelse för exporten
(andelen är 20 %), men samtidigt har lönsamheten, sett över några decennier,
varit svag. Risken är stor att kronans försvagning kommer att innebära att vi
upprepar misstaget att låta en svag valuta utgöra grunden för exportökningen.
Skogsindustrin har nu investerat tiotals miljarder. Trots detta räknar man
inte med fler nya jobb. Snarare kommer färre att sysselsättas i framtiden.
Detsamma gäller i stort sett alla svenska storföretag.
Reallöneutvecklingen
Under de senaste 15 åren har reallönerna i Sverige knappast
ökat. Under 1980-talet fick en svensk industriarbetare en
nominell löneökning på 102 % och en tysk industriarbetare
en nominell ökning om 40 %. Men medan den svenske
arbetaren realt bara fick ut 2 % i löneökning fick den tyske
arbetaren ut 20 %. Jämfört med många OECD-länder, har
svenska arbetare låga löner. Som jämförelse kan nämnas att
en svensk genomsnittsfamilj på 1970-talet hade dubbelt så
hög realinkomst som 1950-talsfamiljen.
Sverige kan inte behålla sin höga levnadsstandard genom att konkurrera
med låga löner. Om vi skall kunna behålla den, måste produktiviteten öka
inom de rätta sektorerna.
Möjligheterna finns inom den kunskapsintensiva industrin, dvs.
högteknologisk, FoU-intensiv (Forskning och Utveckling) industri. Företag i
denna bransch berördes knappt av den senaste kraftiga lågkonjunkturen. De
ligger i topp i världen vad gäller lönsamhet, löner och tillväxt. I Sverige
minskar dock samtidigt dessa företags relativa betydelse.  Viktigt att veta är
att innovationer beräknas stå för ca hälften av den långsiktiga
produktivitetstillväxten, bättre utbildning för en fjärdedel och förtätning av
tekniken på företaget för en fjärdedel.
Bakgrundsfakta
Enligt OECD räknas till högteknologisk industri de
branscher som har den högsta andelen FoU-utgifter av de
totala produktionskostnaderna. Hit förs flygplan, datorer och
kontorsutrustning, kommunikationsutrustning och
halvledare, elektriska maskiner, läkemedel och vetenskapliga
instrument.
Till mellanteknologisk industri räknas produkter som kemikalier, gummi-
och plastprodukter, icke järnmetaller, varv, icke elektriska maskiner,
motorfordon, annan transportutrustning samt övrig tillverkning.
Till  lågteknologisk industri räknas produktgrupper som livsmedel, dryck
och tobak, textil, skogsprodukter, petroleumraffinaderier, ickemetalliska
mineralprodukter, järn och stål.
Anmärkning: Visserligen har den högteknologiska delen den snabbaste
tillväxten, men det finns även mycket framgångsrika specialiseringar inom
mellan- och lågteknologiska företag. Exempel är Sandvik med nya typer av
verktygsstål och Alfa Laval som med delar av sin produktion idag är i den
högteknologiska sfären.
Vilka företag tillhör framtiden?
Sverige behöver sin basindustri, men den måste utvecklas.
Detta kan ske genom att öka såväl förädlingsgraden, som produktdif-
ferentieringen. Kundanpassning samt forskning och utveckling för att höja
teknikinnehållet är också nädvändigt.
Andelen sysselsatta i stora företag i Sverige är dubbelt så stor som EU-
genomsnittet. Som vi nämnt tidigare ökar f.n. inte antalet anställda i stor-
företagen. Deras produktivitet har ökat genom förändrad arbetsorganisation,
lägre sjukfrånvaro, kraftigt ökat antal tillfälligt anställda och ökad övertid.
De enda storföretagen som ökar antalet anställda påtagligt, är de
högteknologiska företagen Astra och Ericsson.
De kunskapsintensiva branscherna
Om svensk ekonomi ska ha en framtid måste samhället
genom näringspolitiken satsa på  de kunskapsintensiva
tillväxtbranscherna. Svensk industriproduktion ligger efter på
området. Dess andel i tillväxtbranscherna var 1990 endast ca
60 % av genomsnittet för OECD-länderna. Beräkningar
visar, att Sverige hade ca 210 000 personer anställda i
tillväxtbranscher såväl 1975 som 1990 - ingen ökning har
alltså skett. Sverige har istället haft sin största tillväxt i
branscher som internationellt sett inte är tillväxtinriktade.
Under samma period, åren 1975 till 1990, såg övriga OECD-
länder en ökning i tillväxtbranscherna med 53 %. Om
Sverige hade haft samma genomsnittliga utveckling som
inom OECD-området skulle vi ha haft ytterligare 110 000
jobb i dessa branscher.
De små företagen
Ökad sysselsättning beräknas främst ske i de små företagen.
Vid snabba förändringar i omvärlden kan dessa snabbt ställa
om och möta nya krav.
Alla bedömare har också framhållit de små och medelstora företagens roll
för att motverka den höga arbetslösheten. Flera förslag till stimulanspaket för
dessa företag har  presenterats, ibland som konkreta förslag, men oftast bara
som politiska markeringar utan verkligt innehåll.
Det har rått mycket stora förväntningar om att de små och medelstora
företagen skulle ge ett stort nytillskott av arbetstillfällen. Vänsterpartiet
skrev
i sin motion i januari 1994 att det fanns en uppenbar risk för alltför höga
förväntningar. Tyvärr har vi fått rätt. De flesta småföretag är i mycket stor
utsträckning beroende av hemmamarknaden och dess utveckling. De avsätter
sina produkter och tjänster till konsumenter och fungerar som
underleverantörer. Den låga inhemska efterfrågan har därmed blivit ett stort
hinder för småföretagens utveckling.
Men det finns också andra hinder för växande småföretag. Ett är
företagarens motstånd mot att vilja växa. Man känner att man riskerar att
tappa kontrollen över företaget. En del av fördelarna med att vara sin egen
skulle då gå förlorad. Det är ett faktum att många egenförsörjare föredrar att
fortsätta ensamma framför att anställa en medarbetare.
För små företag som har anställda, är den hämmande faktorn ofta problem
att finansiera produktionshöjande investeringar, som i sin tur kunde leda till
nyanställningar.
Vad är småföretag?
I debatten definieras sällan begreppet "småföretag". En
vanlig definition är dock "företag med högst 200 anställda".
Vänsterpartiet anser att en sådan definition av småföretag
slår fel.
Den officiella statistiken visar att av Sveriges 213 000 företag har 200 000
företag  färre än 20 anställda. Dessa företag sysselsätter 550 000 personer.
Som jämförelse är 787 000 personer anställda i de 974 företag som har mer
än 200 anställda.
Anmärkningsvärt är dock att företagsformen "enskild firma" inte finns
representerad i  denna statistik. Antalsmässigt uppgår de till 150 000-
200 000. När dessa företag inte ens finns med i statistiken, förstår man varför
debatten om småföretagen främst riktar in sig på typiska problem för
aktiebolag.
Vänsterpartiet anser att begreppet "småföretag" bör definieras utifrån två
kriterier:
1) Antalet anställda. Vänsterpartiet har tidigare talat om  "småföretag" som
företag med mindre än 50 anställda. Idag bör kanske gränsen sänkas till 20
anställda. Den innefattar ändå 95 % av de svenska företagen.
2) Företagsformen. Man bör skilja aktiebolag från enskilda firmor och
handelsbolag/kommanditbolag. Nästan alla nystartade företag finns inom
företagsformerna enskilda firmor och handelsbolag/kommanditbolag. Stöd
till nystartade företag bör alltså i större utsträckning riktas mot dessa
företagsformer.
Egenförsörjaren
Vänsterpartiet vill i detta avsnitt uppmärksamma den s.k.
"egenförsörjaren".
Det som skiljer Vänsterpartiet från övriga politiska partier är synen på
egenförsörjarens villkor. Vänsterpartiet har utifrån en analys av den svenska
företagsamhetens struktur utformat ett åtgärdsprogram i syfte att särskilt
stödja egenförsörjaren.
Många egenföretagare vill inte att företaget skall växa. Man är rädd att
förlora kontrollen över företaget och för att administrationen kan bli för stor.
Detta är inte något svenskt fenomen: enligt en undersökning av EU-
kommissionen föredrog 19 av 20 företagare att behålla företagets nuvarande
storlek framför att växa. Detta är inte heller i sig negativt.
Som tidigare påpekats är de flesta nystartade företag enskilda firmor eller
handelsbolag och stödåtgärder måste alltså riktas till dessa kategorier. Det är
viktigare att fokusera på den juridiska företagsformen än att fokusera på om
företaget faller inom tjänste- eller tillverkningssektor.
Samhället stödjer möjligheterna att starta försörjningsföretag, genom ett
s.k. starta eget-bidrag till arbetslösa samt till personer, som är varslade om
uppsägning. Denna stödform har haft positiva effekter och Vänsterpartiet vill
därför vidga den krets som kan omfattas stödet. Detta kan ske genom att
anställda ges lagstadgad rätt till tjänstledighet under 12 månader för att
utveckla en egen näringsverksamhet.
Arbetsrätten
Att utmåla arbetsrätten som ett avgörande hinder för en
sysselsättningsökning inom småföretagssektorn är inte
korrekt. Vissa justeringar kan behöva göras för att bättre
anpassa lagen till en förändrad arbetsmarknad. Sådana
förändringar måste dock utformas tillsammans med de
fackliga organisationerna, och inte i strid med grundläggande
fackliga intressen. Vi utvecklar vår syn på arbetsrätten i en
särskild motion.
Riskkapitalförsörjningen
fungerar inte!
Det höga ränteläget i Sverige är en av de viktigaste
faktorerna som förhindrar utveckling för småföretagen.
Den svenska finanskrisen skapade framförallt två problem:
1) Krisen gjorde bankerna överdrivet försiktiga med sin utlåning.
2) De höga utlåningsräntorna har skapat ett stort räntegap.
Under 1991-1994 fattades en mängd beslut om hur riskkapital-
försörjningen skulle organiseras. Vänsterpartiet kritiserade många inslag i
denna omorganisering, framför allt att regeringen kopplade samman
löntagarfondernas avveckling med småföretagens riskkapitalförsörjning.
Lösningarna ledde knappast till några förbättringar. Snarast väckte de
förhoppningar som inte kunde infrias, särskilt när det gällde riskkapital-
bolagen Atle och Bure.
Riskkapitalavdraget visade sig vara precis så verkningslöst, som
Vänsterpartiet varnade för.
Vänsterpartiet anser att det behövs en bättre tillgång till kapital genom det
ordinarie kreditsystemet och en lägre ränta.
Om den svenska ekonomin ska kunna återhämta sig måste det skapas
stabiliserande finansiella institutioner. Att bestämma nivån på
investeringarna och företagens tillväxt kan inte överlämnas till marknaderna
för kapital, som bara är intresserade av allt högre och allt snabbare
avkastning.
Under flera år har det från olika håll hävdats att vägen till en framgångsrik
småföretagarpolitik går via en mycket låg beskattning av företag.
Vänsterpartiet delar inte den uppfattningen. Beskattningens betydelse för
företagandet och viljan att växa har överdrivits. Småföretagens bristande
tillväxt kan i stället främst förklaras med låg efterfrågan.
Nätverksstrategier behövs
Vid försöken att skapa en dynamisk svensk ekonomi kan vi
lära av framgångsrika regioner i EU-länderna. Emilien i
Italien och Baden-Württemberg i Tyskland. De har båda,
starka småföretagssektorer. Framgångarna för dessa  regioner
har uppkommit genom ett hårt omvandlingstryck och
positiva drivkrafter till förnyelse. Regionala myndigheter,
företagsorganisationer, fackföreningar, företag, banker,
universitet, högskolor och forskningsinstitut har utgjort
nätverk, som starkt bidragit till framgångarna.
Nyckelordet i de båda regionerna är riskspridning. De små företagen
behöver inte ensamt ta hela risken för nysatsningar. Småföretagaren har flera
olika möjligheter att få kvalificerad hjälp.
Jämfört med dessa exempel är den nuvarande svenska "tillväxtpolitiken"
alldeles för passiv. En ny svensk modell för att återupprätta Sverige som
ledande industrination kräver att många tänker om: näringslivet måste
acceptera att staten förutom att bygga vägar och broar har en aktiv roll i den
industriella omvandlingen. Fackföreningsrörelsen måste hitta sin roll i
uppbyggnaden av en stark småföretagssektor. Politiker i alla läger måste inse
att industriell utveckling kräver en aktiv näringspolitik, inte bara
avregleringar och generella skattesänkningar.
Det är naturligtvis inte möjligt att rakt av kopiera de utländska modellerna
för svensk användning. Det finns emellertid områden i Sverige där delar av
modellerna finns redan idag. Gnosjö med omnejd är ett område där nätverk
av Emilientyp sedan länge är etablerade. Företagare samarbetar sinsemellan
och bygger nätverk med institutioner och myndigheter. Arbetslösheten är
också lägre och tillväxttakten högre i denna region.
För att sprida denna anda  krävs emellertid som ovan visats en aktivare
näringspolitik som inte skyggar för att staten tar en aktiv roll i
näringslivsutvecklingen.
"Såddfinansiering"
Samhället har givit visst stöd till de forskningsintensiva
företagen. Av de främsta teknikbaserade tillväxtföretagen har
70 % fått riskfinansiering från NUTEK. Med rätt sorts stöd,
s.k. såddkapital, kan en mindre summa pengar göra storverk,
t.ex. stöd till produktutveckling.
Vi föreslår därför att från anslag A 2. Småföretagsutveckling inom
området såddfinansiering till NUTEK anslås 330 miljoner kronor per
budgetår 1997-99 för förstärkta insatser på detta område.
Högriskföretag
En del projekt hamnar mellan två stolar. Industrifonden kan
inte med tanke på avkastningskravet stödja dem och NUTEK
har inte resurser att stödja dessa större projekt med hög risk.
De kan redan från början kräva stöd på 5-10 miljoner
kronor. Med de resurser som NUTEK har skulle de snabbt
sluka större delen av budgeten. Vi föreslår,  att anslag A 2.
Projektstöd utökas med 80 miljoner kronor.
 Marknadsintroduktion
Problem kan komma att uppstå även i nästa steg, när ett
projekt skall introduceras på marknaden. För detta finns
vissa möjligheter (Industrifonden och ALMI m.fl.), men ofta
stupar projekten eftersom dessa aktörer måste ta hänsyn till
sin respektive risknivå och inriktning. Även de offentliga
finansiärerna kräver att det t.ex. skall finnas någon form av
resultat, exempelvis referenskunder. Små företag, ofta
exportorienterade, kan ha svårt att klara detta steg.
Vi föreslår att NUTEK över anslag A 2 Småföretagsutveckling får
möjlighet att stödja projekt för marknadsintroduktion med 20 miljoner
kronor.
Nätverk för kompetens
De unga teknikföretagen behöver inte bara finansiering i den
tidiga kommersialiseringsfasen. När de möter marknadens
krav, t.ex. från kunder, krävs också kompetensutveckling.
Här är det viktigt att stimulera de större företagen till att ta på
sig rollen som "tidiga kunder". De små högteknologiska
företagen kan genom förstudier utveckla ny teknik inom
viktiga områden. De som önskar kan senare delta i EU:s
ramprogram för FoU. En förstudie ska göra det möjligt för
företaget att utifrån en helhetssyn på sina tillväxtmöjligheter
forma en strategi för sin teknologiförsörjning. Förstudier bör
bl.a. kunna leda fram till att företag bygger upp partnerskap
med andra företag och externa forskningsresurser för
projektsamarbete i Sverige eller Europa.
För NUTEK:s satsningar på nätverksbyggande för teknik och kompetens
föreslår vi ett ökat anslag med 50 miljoner kronor över anslag A 2.
Teknikupphandling
Teknikupphandling, TU, har visat sig vara en effektiv metod
att få fram nya produkter. Så har t.ex. sjukvårdens och
Televerkets behov haft stor betydelse för att få fram bra
produkter på marknaden. Skärpta miljökrav öppnar nya
marknader. Via teknikupphandlingar där NUTEK/STU har
medverkat har man nått fakturering för över 2 miljarder
kronor under en tioårsperiod. I relation till detta belopp skall
ställas en satsning på 70 miljoner kronor.
Vi föreslår att NUTEK över anslaget A 2 tillförs ytterligare 10 miljoner
kronor för budgetåret 1997.
Utbildning/fortbildning
Mycket viktigt i en långsiktig satsning för att få fram fler
företag är utbildning i företagande. En rad verksamheter som
redan finns bör förstärkas. Distansutbildning för
företagsledare och anställda i mindre företag, speciellt med
IT-teknik, kommer att få en ökad betydelse i framtiden.
Utbildning för företagande är en annan viktig åtgärd för att skapa fler
företag. Under senare år har det på vissa orter skapats företagsgymnasier och
särskilda linjer för småföretagare liksom entreprenörskap vid vissa
universitet och högskolor. Fortfarande är dock denna typ av utbildningar
eftersatt. NUTEK har bl.a. bidragit till uppbyggnad av s.k.
företagsgymnasier, framförallt i det regionalpolitiska stödområdet.
Mentorskap har uppmärksammats alltmer som en viktig väg för de små
företagen att skaffa sig erfarenhet och kunnande.
Vi föreslår att NUTEK för utveckling av dessa och liknande insatser får en
resursökning med 10 miljoner kronor över anslaget A 1.
Internationella satsningar
För företagen innebär EU:s inre marknad möjligheter till
export, men också att företagen i Sverige utsätts för en
hårdare konkurrens. Internationellt sett ligger svenska
småföretag relativt väl framme när det gäller
exportförsäljning. De företag som främst har
hemmamarknaden som verksamhetsområde, måste få bättre
kunskap om hur de skall möta EU:s inre marknad för att
kunna behålla sina marknadsandelar. Företag måste också
uppmuntras till exportsatsningar i samverkan. En sorts
"globaliseringspolitik" bör komma till stånd, dvs. att man
stöder småföretags globala expansion samtidigt med deras
nära knytning till det lokala näringslivet. Det krävs
lokala/regionala kontaktnät så att den lokala företagsamheten
utvecklar en gemensam kompetens.
För att initiera denna typ av verksamhet och övrigt deltagande i
gemensamma EU-program vill Vänsterpartiet stärka NUTEK:s verksamhet
på området med 20 miljoner kronor över anslag A 1.
Kvinnors företagande
Under senare år har kvinnors företagande uppmärksammats
alltmer. Undersökningar visar att det finns speciella
kännetecken i kvinnors företagande. T.ex. lånar kvinnor
mindre pengar än män till investeringar. Till skillnad från
männen avvecklar också kvinnorna oftare olönsam
verksamhet för att undvika konkurs. Kvinnors företag är ofta
handels- eller serviceföretag och ofta levebrödsföretag.
Oftare än män använder sig kvinnor av handelsbolag eller
enskild firma som företagsform. Franchising är också
vanligare bland kvinnor.
För att stödja kvinnligt företagande i det regionalpolitiska stödområdet har
NUTEK gett stöd till kvinnliga affärsrådgivare i kommunerna. Projektet har
nu avslutats. Meningen är att kommunerna själva skall ta över rådgivningen,
men med tanke på många kommuners dåliga ekonomi kommer detta troligen
inte att ske.
Vi anser därför, att stöd till kvinnliga affärsrådgivare inte bara skall utgå
inom stödområdet utan över hela landet.
Vi föreslår att anslaget A 2. Småföretagsutveckling utökas med 50
miljoner kronor destinerade till kvinnliga affärsrådgivare under budgetåret
1997.
Företagsbeskattning för de
små företagen
Egenavgifter
För företagen utgör egenavgifterna ofta en tung post,
speciellt för de företag som redovisar svaga resultat.
Som ett stöd till småföretagen föreslår Vänsterpartiet,  att egenavgifter inte
tas ut på de första intjänade 40 000 kronorna. Det skulle innebära en
skattesänkning på högst 7 000 kronor per år för småföretagare. Beräknad
kostnad per år 600 miljoner kronor.
Arbetsgivarinträdet
Idag står arbetsgivaren för sjuklönen under de två första
veckorna. Det ska förlängas till fyra. De allra minsta
företagen uppfattar ansvaret för de anställdas sjuklöneperiod
som betungande. Speciellt för enmansföretagaren som står
inför ett beslut om huruvida han ska anställa en person kan
rädslan för att hamna i svårigheter genom den anställdes
sjukdom vara en hämmande faktor.
Vänsterpartiet föreslår att företag med färre än 5 anställda undantas från
arbetsgivarinträdet. Detta administreras enklast genom att arbetsgivaren får
kvitta utbetald kostnad för sjukersättning på sin uppbördsdeklaration.
Statens kostnad för detta beräknas enligt SCB till 400 miljoner kronor.
Investeringsbidrag
Inom ramen för skattepolitiken föreslår Vänsterpartiet ett
räntestöd/
investeringsavdrag för företag med färre än 50 anställda. Ett
sådant stöd bör utgå så länge den svenska realräntan är
avsevärt högre än omvärldens.
Vänsterpartiets modell innebär ett investeringsbidrag på 3 % av
anskaffningskostnaden för inventarier. Bidraget skall kunna utgå under högst
fem år. Det motsvarar en normal avskrivningstid. För att förenkla
hanteringen bör stödet utgå i form av en skattereduktion och administreras av
skattemyndigheten. Stödet skall vara skattepliktigt eftersom företaget ges full
avdragsrätt för faktiskt erlagda räntor till kreditinstitut. Den beräknade
kostnaden för stödet uppgår till 1 300 miljoner kronor.
Dubbelbeskattning
När det gäller dubbelbeskattningen på aktier accepterar vi
lättnadsregler som grundar sig på den skattskyldiges
anskaffningskostnad för sitt aktieinnehav. Däremot anser vi
att förslag om att även ta med ett löneunderlag inte handlar
om att lindra en dubbelbeskattning. Snarare verkar det vara
en form av resultatreglering som mer liknar en
bokslutsdisposition.
Offensiv
landsbygdsutveckling
Möjligheterna till arbete på landsbygden måste stärkas. Om
inte detta sker kommer avfolkningen att fortsätta. Det blir då
allt svårare att upprätthålla en rimlig samhällsservice till en
allt äldre landsbygdsbefolkning.
För att trygga en positiv landsbygdsutveckling måste man utgå från de
naturliga nätverk som finns på landsbygden. Det krävs dessutom en bättre
samordning av befintliga stödformer. För att landsbygdens näringsliv skall
utvecklas krävs satsningar på s k kombinationsföretag. Då kan en befintlig
kärnverksamhet kombineras med flera verksamheter typ hantverk, giftfria
livsmedel, turism och småskalig energiproduktion. Den moderna teknologin
erbjuder dessutom nya möjligheter att bedriva avancerad tjänsteproduktion
förlagd till glesbygd. För att sådana satsningar skall utvecklas krävs dock att
den samhälleliga infrastrukturen upprätthålls och utvecklas också på
landsbygden.
Jordbruket måste utgöra en viktig bas för en offensiv landsbygdspolitik.
Vänsterpartiet vill styra över mer resurser till jordbruket i skogs- och
mellanbygder, och vi föreslår att stödet till vallodling ökas med 100 miljoner
kronor. Vänsterpartiet har därutöver föreslagit en rad åtgärder som skulle
gynna s k kombinationsföretag, t ex sänkta egenavgifter, kreditstöd,
reducerad skatt för tjänsteföretag, slopat arbetsgivarinträde för mindre
företag liksom ökade anslag för turistnäringen. Förverkligat skulle detta
åtgärdsprogram innebära ett lyft för landsbygdens folk.
Vänsterpartiet noterar, att regeringen i årets budgetproposition, insett
behovet av en ökad samordning för landsbygdsutvecklingen. Det krävs dock
en intensifiering av detta arbete. Regeringen bör därför återkomma med en
samlad bedömning till riksdagen avseende såväl operativa mål som
utvärdering av befintliga medel för landsbygdsutvecklingen. Vad som här
anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
A 3. Stöd till kooperativ
utveckling
I dag finns 20 lokala kooperativa utvecklingscentra, LKU.
De har till uppgift att stimulera en utveckling av kooperativa
småföretag genom att ge information och rådgivning om den
kooperativa företagsformen. Rådgivningen skall vara
likvärdig med den som ges om andra företagsformer. RRV:s
utvärdering visar att stödet till kooperativ verksamhet haft
mycket positiva effekter och till låga kostnader givit ett antal
nya arbetstillfällen. Utvecklingen på LKU-sidan är
dynamisk. Antalet LKU ökar. De kommer inom det närmaste
året att uppgå till 25.
Vänsterpartiet föreslår ett ökat stöd med 18,5 miljoner till totalt 25
miljoner kronor. Detta skulle innebära ca 1 miljon kronor till varje LKU.
A 4. Turismen
Regeringen skriver i budgetpropositionen att "Sverige skall
ha hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt
konkurrenskraftig turistnäring". Sverige satsar ca 6 kronor
per person och år på marknadsföring av turism. Motsvarande
siffra i Danmark är 37 kronor, i Norge 24 kronor och i
Finland 26 kronor. Vänsterpartiet anser att det krävs en
kraftigare satsning på marknadsföring kring turism. Sveriges
Rese- och Turistråd AB har i en skrivelse hemställt om ett
anslag på 180 miljoner kronor för marknadsföring och
utveckling av Sverige som resmål. Man pekar på vikten av
turistnäringen som en del av satsningen för att halvera
arbetslösheten till år 2000.
Vänsterpartiet anser att anslaget A 4. Turistfrämjande bör ökas med 150
miljoner kronor för budgetåret 1997.
A 9. Maringeologisk
verksamhet
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 1995 att den
maringeologiska verksamheten skulle avvecklas. Riksdagen
uttalade dock att denna verksamhet var av sådan betydelse att
en nedläggning inte kunde komma ifråga. I
budgetpropositionen för 1997 skulle regeringen återkomma
med förslag som skulle säkerställa den maringeologiska
verksamheten. Regeringen konstaterar nu att det inte varit
möjligt att uppnå den eftersträvade samfinansieringen mellan
flera myndigheter för 1997. Regeringen föreslår istället att
finansiering av verksamheten skall ske genom ökade
avgifter. Om detta inte skulle visa sig möjligt vill regeringen
att SGU skall hitta annan finansiering. Ett förslag skulle
enligt regeringen vara att sälja det maringeologiska
undersökningsfartyget. För Vänsterpartiet är det viktigast att
själva den maringeologiska verksamheten bibehålls. En
försäljning av det aktuella fartyget synes inte vara någon
framkomlig väg.
För att trygga den maringeologiska verksamheten föreslås därför att
anslaget till SGU Maringeologisk verksamhet, ökas med 13 miljoner kronor
för 1997.
D 1. Teknisk forskning och
utveckling
Regeringen minskar anslaget till Teknisk forskning och
utveckling med 286,6 miljoner för 1997. Dessa satsningar är
mycket viktiga och Vänsterpartiet föreslår därför att anslaget
till teknisk forskning och utveckling behålls på sin nuvarande
nivå.
E 3. Exportkreditnämnden
Stöd till trähusexport
Den svenska trähusindustrin har sedan början av 1990-talet
minskat sin produktion från nära 30 000 enheter till dagens
ca 2 500. Orsaken är att byggnationen sjunkit drastiskt i
Sverige. Den svenska småhusindustrin är intimt hopkopplad
med övrig träindustri, som tillverkar fönster, dörrar, trappor,
skivor m.m. Branschen har haft förhoppningar om ökad
export till framförallt Nordtyskland, där det finns en stor
efterfrågan. Det visar sig emellertid att de svenska
småhusföretagen flyr den nordtyska marknaden p.g.a.
svårigheten att få betalt för husleveranser inom rimlig tid. De
oftast små företagen har också svårt att få de rätta
kontakterna med banker och köpare. För trädlandet Sverige
är det viktigt att öka exporten av förädlad skogsråvara. Det är
också viktigt att hålla uppe den träförädlande industrin till
dess att Sverige återfår ett normalt nybyggande. Export av
trähus är sannolikt ett av de mer effektiva sätten att snabbt
skapa sysselsättning.
Vänsterpartiet föreslår att frågan om svensk småhusexport blir en särskild
fråga för Sveriges Exportråd samt att Exportkreditnämnden, EKN, ges
uppgiften att skapa ett särskilt, tillfälligt garantisystem för stödjande av
svensk trähusexport. Detta system liksom övrig exportkreditverksamhet bör
vara självbärande över tiden. Ramen för denna tillfälliga verksamhet bör vara
minst 70 miljoner kronor att tas inom EKN:s vanliga ram.
F 2. Konsumentverket
Enskilda hushåll har idag ett stort behov av ekonomisk
rådgivning. I en särskild motion utvecklar Vänsterpartiet
förslag om kommunal budgetrådgivning, riktad till
hushållen.
Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslag F 2. Konsumentverket med 20
miljoner kronor för budgetåret 1997.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringspolitik under avsnittet Inledning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges näringsliv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de kunskapsintensiva branscherna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagen under avsnittet De små företagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om definitionerna på småföretag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om egenförsörjaren,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Riskkapitalförsörjningen fungerar inte,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nätverksstrategier,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offensiv landsbygdsutveckling,1
10. att riksdagen hos regeringen begär en förändring av
Exportkreditnämndens regler för trähusexport enligt vad som i motionen
anförts,
11. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Näringsliv enligt vad som i
motionen anförts och enligt följande uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
A 1 Närings- och teknikutv. verket
delposter: Utbildning företagare
+10 miljoner, exportsatsn. +20 milj.
353 268
+ 30 000
A 2. Småföretagsutveckling 106 393+
540 000
delposter: Såddfinansiering +330 milj.,
Högriskprojekt +80 milj.,
marknadsintroduktion +20 milj., nätverk
+50 milj.,
Teknikupphandling +10 milj., Kvinnliga
affärsrådgivare +50 miljoner.
106 193
+ 540 000
A 4. Turistfrämjande
81 374
+150 000
A 9. Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning
4 860
+13 000
D 1. Teknisk forskning o. utveckling
783 447
+286 600
F 2. Konsumentverket
69 445
+20 000
Summa för utgiftsområdet
1 398 787
+1 058 100

Stockholm den 5 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Lennart Beijer (v)

Per Rosengren (v)



1 Yrkandena 6 och 9 hänvisade till AU.




Gotab, Stockholm 1996