med anledning av prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning
1 Sammanfattning
Vi tror inte att kärnkraften kommer att avvecklas med regeringens
energiproposition som grund. Det kännetecknande draget i regeringens
energiproposition är nämligen att den saknar varje form av nytt
styrmedelspaket för att ställa om energisystemet och därmed bortser från
de möjligheter och den dynamik som skapas när efterfrågan på det nya
skapas. Det är även en allvarlig felsyn när man fortsätter att nästan
ensidigt inrikta sig på fortsatt forskning i stället för att kombinera detta
med reala satsningar i verkligheten. Mycket har ju hänt inom
energisektorn, så låt den nu växa på en ekologiskt betingad marknad där
en rad olika aktörer ges möjlighet att satsa!
Visserligen aviseras en avvecklingslag, liksom några marginella för-
ändringar i energibeskattningen. Men stöd till investeringar, forskning och
utveckling ligger kvar på oförändrat låg nivå eller uppseendeväckande nog
på lägre nivå än i det förra energipolitiska beslutet. Detta illustreras av
exemplen i följande tabell.
Tabell 1: (Anslag (över 5 år) 1991
mkr 1997
mkr )
Detta är en mycket märklig strategi från regeringens sida. Vi finner det
både uppseendeväckande och fullständigt orimligt att stödet för solvärme
tas bort!
Regeringen presenterar således inte en politik för omställning av
energisystemet, utan bara en politik som i bästa fall kan leda till stängning av
två kärnkraftreaktorer med bibehållen eller förstärkt elbalans till priset av
ökade koldioxidutsläpp. Propositionen kan knappast kallas en energipropo-
sition. Möjligen kan den benämnas elproposition.
Miljöpartiet de grönas energipolitik innebär - till skillnad från den av
regeringen presenterade politiken - en total omställning av energisystemet
till elproduktion med förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av
kärnkraften till år 2010.
Miljöpartiet de gröna visar i motionen hur minst tre kärnkraftreaktorer
avvecklas under de kommande fem åren samtidigt som koldioxidutsläppen
från energisektorn minskar. Det innebär att vi utöver regeringens förslag vill
avveckla ytterligare minst en reaktor. Detta måste betraktas som helt i
enlighet med vad Linje 2 lovade inför folkomröstningen och borde därför
kunna få majoritetens stöd i riksdagen. Lägre ambitionsnivå än så kan inte
vara rimlig!
Den strategi Miljöpartiet de gröna föreslår för kärnkraftsavvecklingen
skiljer sig från regeringens och omfattar hela avvecklingen, inte bara inled-
ningen. Vår strategi innebär ett aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska
styrmedel för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen utifrån grundupp-
fattningen att alla energislag skall betala sina fulla kostnader. Detta borde
vara självklart även för gamla partier vars ideologi bygger på traditionell
marknadsekonomi. En avvecklingslag utnyttjas, även i vårt förslag, i
inledningen av avvecklingen och som komplement till de ekonomiska styr-
medlen. Men vi betonar, till skillnad från regeringen, att avvecklingslagen
bör ha en utformning som gör att ersättningen till reaktorägarna baseras på
bl.a. säkerhetsnivån och miljöpåverkan för respektive avvecklad reaktor. Vi
finner det orimligt att ersätta reaktorägarna utifrån ett fiktivt värde som
kunnat sättas p.g.a. ofullständiga bedömningar framräknade genom en
närmast planekonomisk energipolitik där externa effekter och traditionella
riskkostnader borträknas! Genom regeringens förslag kommer offentliga
sektorn att tvingas betala mångmiljardbelopp till reaktorägarna - pengar som
skulle göra betydligt större nytta inom den sociala välfärden och för direkta
miljöinvesteringar.
Vårt förslag innebär att kärnkraftselen kompenseras med minskad el-
användning genom såväl konvertering från eluppvärmning som effektivise-
ring och hushållning samt genom utbyggnad av ny elproduktion med förny-
bara energislag.
Miljöpartiet presenterar dessutom i motionen ett fullt ut finansierat
omställningsprogram omfattande ca 10,7 miljarder kronor (om riksdagen
ansluter sig till Miljöpartiets förslag till styrmedelspaket) alternativt ca
12,8
miljarder kronor (om riksdagen inte ansluter sig till Miljöpartiets förslag till
styrmedelspaket), alltså ca 1,6 alternativt 3,7 miljarder utöver regeringens
förslag.
Vi hävdar att den svenska atomansvarighetslagstiftningen i grunden skall
revideras med inriktning mot att kärnkraftproducenterna skall betala sina
egna riskkostnader och ta ett fullt skadeståndsansvar i händelse av en
reaktorolycka. Det är orimligt att de som investerar i solvärme, vindkraft
eller biobränslen skall bekosta sina egna försäkringar fullt ut, medan ägare av
kärnkraftverk skall undantas från denna skyldighet. Marknaden, som påstås
försvara kärnkraften, bör själv få bedöma det verkliga marknadsmässiga
priset på el från kärnkraften.
Vi avvisar vidare bestämt den glidning i klimatpolitiken som redovisas i
propositionen. Sveriges internationella åtaganden på klimatområdet skall
ligga fast. Sverige skall driva en nationell politik som gör att dessa åtaganden
uppfylls. Ursäkter av typen "men dom andra gör ju inte", kan inte utgöra
grund för att svika internationellt givna löften. Vi accepterar således inte
satsningar på fossilgas.
Vi anser att den biologiska mångfalden skall skyddas i enlighet med de
konventioner som Sverige skrivit under. I linje med detta motsätter vi oss
utbyggd vattenkraft på det sätt som regeringen aviserar, tvärtom vill vi
grundlagskydda de sista orörda älvarna. Vi ser, vilket redovisas detaljerat i
motionen, en god utvecklingspotential för hushållning, effektivisering,
biobränslen, stor- och småskalig vindkraft samt även modern solvärme- och
solcellsteknik.
2 Inledning - vår grundsyn
Miljöpartiet de gröna grundar sina energipolitiska ställningstaganden på
några strikt naturvetenskapliga grunder:
- Såväl fossila bränslen som kärnkraft måste avvecklas därför att de inte
är uthålliga.
- Det är förenat med stora risker att vänta med avvecklingen eftersom
grundläggande livsbetingelser hotas.
- De egentliga kostnaderna för båda energislagen, och de verksamheter
de i dag används till, ökar så kraftigt - sedda ur ett grundläggande
naturvetenskapligt perspektiv - att vi aldrig får bättre råd än nu att
genomföra förändringsarbetet.
Vår grundsyn är således att det är såväl naturvetenskapligt nödvändigt
som ekonomiskt önskvärt att nu bygga upp långsiktigt hållbara
energisystem. Priset för den nödvändiga omställningen blir högre ju
längre vi väntar.
Världens energiförsäljare är mäktiga. Deras uppdrag är att sälja bilden av
att större energiomsättning leder till ökad välfärd. Olje- och kärnkraft-
intressena har en stark ställning då det gällt att forma denna världsbild som
bygger på tesen att mer är detsamma som bättre. Den stora utmaningen är nu
att ompröva denna världsbild i grunden.
Jordklotet tål helt enkelt inte att vi fastnar i det gamla synsättet. Det leder
oss in i en situation som är ekologiskt ohållbar - och därmed också så socialt
ohållbar att det vi lärt känna som demokrati hotas.
En rimlig bedömning är att de rika industriländerna, som bara omfattar
tjugo procent av jordens befolkning, måste halvera sin energianvändning om
vi skall klara av vår gemensamma överlevnad på vårt hem i kosmos. Vi,
Miljöpartiet de gröna, hävdar bestämt att en "utveckling" som inte håller för
att ge framtida generationer välstånd inte är värd namnet. Vi hävdar, trots att
det kan uppfattas som obekvämt, att alla människor har rätt till ett rättvist
miljöutrymme och att vi alla måste lära oss att leva på ett sätt som alla kan
leva alltid. Detta medför att vi i vår del av världen måste ändra livsstil.
Ingenting säger att den nya hållbara livsstilen skulle ge sämre välfärd än i
dag. Tvärtom! Det samhälle vi i dag lever i, trots stor energiomsättning, har
inte ens lyckats klara de målsättningar som sätts upp: låg arbetslöshet och
stabil ekonomi. Än mindre har miljömålen kunnat uppnås.
Miljöpartiet de grönas uppfattning är att användningen av fossila bränslen
skall minskas med 80 procent samt att kärnkraften skall avvecklas helt. Vårt
mål är inte att ersätta bortfallet av energi fullt ut. Även biobränslen,
solceller
och andra mer kretsloppsbaserade tekniker måste ses i ett globalt perspektiv
och det gäller att finna en optimal användning snarare än en maximal.
Biobränslen får t.ex. inte användas i sådan omfattning att skogen och den
biologiska mångfalden utarmas eller genom att energigrödor drivs fram
genom ett intensivt jordbruk baserat på konstgödsel och kemikalier. Även
produktion av vindkraftverk, solceller och annan modern energiomvand-
lingsteknik medför självfallet en miljöbelastning som måste hållas på en för
naturen hållbar nivå. Effektivisering av energianvändningen, dvs. att ta till
vara energins arbetsinnehåll (exergin), genom ny modern teknik, både i
producent- och konsumentledet, är i detta perspektiv en viktig faktor. Men
ännu viktigare är att samhället styrs, främst genom ekonomiska styrmedel,
på så sätt att energiomsättningen hålls på en, ur globalt perspektiv, hållbar
nivå. För Miljöpartiet de gröna är det dessutom naturligt att peka på att den
materialistiska världsbilden som i dag dominerar måste utvecklas till en
världsbild där social och kulturell livskvalitet väger tyngre än varugenom-
strömning.
I denna motion presenterar vi såväl en strategi som konkreta förslag på hur
Sverige skall kunna närma sig en mer hållbar utveckling inom energi-
området. Strategin och förslagen har sin grund i det dagspolitiska läget och
har därför anpassats till vad som borde kunna vara politiskt möjligt att redan
nu göra. Miljöpartiet de gröna vill naturligtvis gå fortare fram - vi anser
t.ex.
att kärnkraftens miljöpåverkande livscykel och säkerhetsbedömning är skäl
för en total avveckling på några få år. Vi avser att i denna motion arbeta med
modeller som kan leda till förbättringar utifrån målet att kärnkraften
avvecklats senast år 2010 samtidigt som riksdagens koldioxidmål nås och
hållbara alternativ stimuleras.
På samma sätt som dåtidens försvarare av ånglok hävdade att det var
kapitalförstöring att investera i det nya, hävdar i dag försvarare av kärnkraft
att det är kapitalförstöring att investera i det nya. Allvarliga drag av detta
synsätt återfinner vi i regeringens s.k. energiproposition, trots att
ambitioner-
na sägs vara att avveckla kärnkraften.
3 Riktlinjer för energipolitiken
3.1 Energipolitikens mål
Den svenska energipolitikens mål bör vara att inom ramen för en
ekologisk bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar energi på ett sätt som
medför att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen
rimliga totalkostnader. Vårt förslag medför att varje energislag
långsiktigt skall bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, även
risk- och miljökostnader. Genom att anpassa energisystemet till vad som
är långsiktigt ekologiskt hållbart, skapas förutsättningar i Sverige för
såväl en robust ekonomisk utveckling som en god social utveckling.
3.2 Fullt risk- och miljökostnadsansvar införs i energisektorn
Principen att förorenaren skall betala sina miljökostnader har fastslagits
med bred politisk uppslutning såväl i Riodeklarationen och Agenda 21
som i EU:s grundtraktat. För energiområdet drogs motsvarande slutsats
vid World Energy Conference 1995. Konferensens främsta
rekommendation till deltagarländerna var att ta bort subventionerna till
energitillförseln och se till att alla kostnader - inklusive externa
miljökostnader - internaliserades (inräknades).
Det finns starka ekonomiska intressen hos flera av landets energiintensiva
företag att hålla energipriserna, särskilt elpriset, på en så låg nivå att det
kräver statliga subventioner. Det har inte minst visat sig i den bitvis osakliga
samhällsdebatt som förts inför det energipolitiska beslutet. De företrädare för
näringslivet som framträtt i detta sammanhang har tydligt visat att de inte är
beredda att låta energisektorn bära sina egna risk- och miljökostnader,
samtidigt som man hävdar sig värna marknadsekonomiska principer. I själva
verket har man en syn på ekonomin som förskräcker: "Marknadsaktörerna"
skall ta hem vinsten medan staten skall betala kostnaderna. Detta synsätt är
inte rimligt. De har på detta sätt inte bara avvisat en ansvarsfull marknads-
ekonomi med rimliga miljöambitioner utan dessutom, vilket är än märk-
ligare, avvisat möjligheten till långsiktiga förbättringar av konkurrenskraften
som i realiteten blir följden av ett ökat moderniserings- och omvand-
lingstryck. Detta omvandlingstryck har positiva effekter genom att stimulera
modernisering och produktivitetsförbättringar.
Ett exempel, som företrädare för näringslivet i Sverige borde fundera över,
på detta är Japan, som avsiktligt undvikt att subventionera energisektorn och
som därmed haft relativt höga energipriser för sin industri. Japan har
genomgått en snabb teknisk utveckling och nått betydande konkurrenskraft
på världsmarknaden, medan länder med subventionerade energipriser,
exempelvis i östra Europa, har haft ett lägre omvandlingstryck och en
långsammare teknisk utveckling. När företrädare för näringsliv och
fackföreningsrörelse vill konservera det gamla uppträder man på ett sätt som
kan få allvarliga följder för den framtida svenska konkurrenskraften. Inte
minst blundar man för det faktum att den starkast växande marknaden i
världen är just den som innefattar miljövänlig, hållbara energiteknik! Man
negligerar dessutom det faktum att konsumenter ställer miljökrav på
produktionen och att länder som håller fast vid gammal teknik riskerar att
hamna på efterkälken.
3.3 Precisera och skärp säkerhetskraven på kärnkraften
I den svenska kärntekniklagen (1984:3) uttrycks riksdagens hela
säkerhetstänkande med tillhörande värderingar genom att bara konstatera
att "kärnteknisk verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att kraven på
säkerhet tillgodoses" (3 §). Utifrån denna formulering är sedan hela
säkerhetsarbetet delegerat till regeringen och de tekniska myndigheterna
på området, Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut.
De svenska kärnkraftverken har under lång tid kontinuerligt drabbats av
säkerhetsincidenter. Det gäller speciellt de äldre reaktorerna. Denna utveck-
ling förvärras ju äldre de svenska kärnkraftverken blir. Miljöpartiet ifråga-
sätter om säkerhetskravet i kärntekniklagen i praktiken är uppfyllt. Samtidigt
är det ett faktum att riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå man
kräver av den svenska kärnkraften. Mot bakgrund av detta kräver vi att
kärntekniklagen preciseras och skärps, så att lagen mer detaljerat uttrycker
vilken säkerhetsnivå som skall krävas av de svenska kärnkraftverken. Miljö-
partiet anser att frågan om kärnkraftens säkerhet inte bara är en teknisk fråga,
eller en fråga om den mänskliga faktorn, som skall hanteras av de tekniska
tillsynsmyndigheterna. Säkerhet är också en fråga om värdering, vilken bör
komma till uttryck genom politiska beslut.
Är då detta möjligt i en tid när kärnkraftsägarna gärna ropar efter
skadestånd så fort något påverkar deras verksamhet? Redan 1985 infördes
krav på säkerhetshöjande förbättringar av reaktorerna. Man krävde att
reaktorerna skulle förses med filter så att utsläpp till följd av härdsmältor
skulle bli mindre och mindre sannolika. Detta var en sentida reaktion på
haveriet i Harrisburg (Three Mile Island, TMI). Då ifrågasattes inte statens
rätt att kräva ökad säkerhet som förutsättning för vidare drift. Inte heller
blev
staten skyldig ägarna för att den utökade kraven jämfört med vad som rådde
när tillstånden gavs. Ökade krav medför naturligtvis att värdet på befintliga
reaktorer minskas, vilket underlättar en avveckling.
3.4 Kärnkraften avvecklas
Den förlamning som rått i den svenska energipolitiken i nära två
decennier skulle kunna vara bruten genom energipropositionen, men det
kräver att goda krafter nu påverkar innehållet när det gäller strategival.
Propositionen innehåller nämligen en strategi som i realiteten kan
försvåra en avveckling av kärnkraften och en utveckling av de hållbara
alternativen.
Kärnkraften skall, enligt Miljöpartiet, avvecklas med en kombination av
lagreglering och ekonomiska styrmedel. Inledningen av avvecklingen skall
ske med en lag om kärnkraftens avveckling som gör en rimlig avvägning
mellan reaktorägarnas och samhällets intressen. Därvid skall samhällets
kostnader för miljö, hälsa och risker vid fortsatt kärnkraftdrift väga tungt i
ersättningsbedömningen. För den fortsatta avvecklingen skall ekonomiska
styrmedel som tydliggör kärnkraftens risk- och miljökostnader användas.
Dessa styrmedel bör kombineras med tydliga politiska signaler om inten-
tionen att avveckla kärnkraften snarast möjligt.
Kärnkraftsavvecklingen ger jobb. Energiproduktion med kärnkraft, olja
och kol har stora kostnader för ändliga råvaror, miljöförstöring, risker och
avfall. För produktion med förnybara energislag är däremot arbetskrafts-
kostnaderna ofta de dominerande. Detta innebär att en omställning av
energisystemet i riktning mot förnybara energislag har en kostnadsprofil som
minskar såväl arbetslösheten som miljöförstöringen. Många ny arbets-
tillfällen tillkommer i byggsektorn, som får omfattande uppgifter med att
förnya energisystemets infrastruktur. Glesbygden tillförs arbetstillfällen i
produktion, förädling och transporter av biobränslen. Verkstadsindustrin
utvecklas för att tillverka förnybar energiteknik till kraftvärmeverk, vind-
kraftverk och solenergianläggningar. Omställningen skapar förutsättningar
för verkstadsindustrin som kan leda till exportframgångar med modern
förnybar energiteknik. Nya energieffektiva processer och produkter kommer
att utvecklas.
3.5 Strategi för omställning av energisystemet
Det är bra att regeringen tagit ett steg i energifrågan. Den av regeringen
föreslagna strategin är emellertid otillräcklig för att nå det ekologiskt
uthålliga energisystem som nu även regeringen talar om. Miljöpartiet har
vid upprepade tillfällen, senast i överläggningarna om energipolitiken,
visat hur en verklig omställning mot ekologisk bärkraft omedelbart kan
inledas och genomföras utan att äventyra vare sig ekonomi eller välfärd.
I denna motion presenterar vi ånyo en omställningsstrategi som leder till
ekologisk omställning av energisystemet. Strategin utvecklas i ett
alternativt förslag till omställningsprogram, som visar - till skillnad från
regeringens förslag - inte bara på inledningen av kärnkraftsavvecklingen
utan anvisar också vägen för den fortsatta avvecklingen. Vår strategi
innebär även att staten inte får onödiga kostnader för avvecklingen, utan
att beprövade principer (från bl.a. reduktionen av oljeanvändningen) med
relevanta miljöskatter får vara bärande.
4 Avveckling av kärnkraften
4.1 Utgångspunkter
Kärnkraften skall avvecklas i enlighet med folkomröstningsbeslutet, dvs.
senast år 2010. Den pågående subventioneringen av kärnkraften skall
snarast möjligt upphöra. Subventionerna är huvudsakligen av två slag:
1. Reaktorägarna betalar inte sina fulla riskkostnader. I händelse av en
reaktorolycka är reaktorägarnas skadeståndsansvar för skador på tredje
man begränsat till maximalt c:a 2 miljarder kronor per reaktor. Det råder
enighet om att de verkliga kostnaderna är mångfalt större. Mellan-
skillnaden bekostas nu av staten.
2. Reaktorägarna betalar inte sina fulla miljökostnader. Det gäller finan-
sieringen av de framtida kostnaderna för att ta hand om kärnavfallet, men
det gäller också miljökostnader som uppstår på grund av såväl
uranbrytning som skador av radioaktiva utsläpp från de olika stegen i
produktionen av kärnbränsle. Dessutom medför både produktion och
omhändertagande av kärnbränsle respektive kärnavfall omfattande
koldioxidutsläpp, något som ofta glömts bort.
Subventionerna skall avvecklas genom en skärpning och utveckling av
de ekonomiska styrmedel som redan nu används i energipolitiken. De
ekonomiska aspekterna av kärnkraftsavvecklingen utvecklas närmare i
avsnitt 4.2 ekonomiska styrmedel. Frågan om hur en utvecklad
atomansvarighetslagstiftning bör se ut behandlas närmare i avsnitt
6 skadeståndsansvar vid en reaktorolycka.
Miljöpartiets bedömning är att kärnkraften i princip avvecklar sig själv om
kärnkraftproducenterna åläggs att betala sina fulla kostnader, inklusive risk-
och miljökostnader. För att omedelbart inleda avvecklingen behövs
emellertid en avvecklingslag, vilket tas upp i avsnitt 4.3.
Kärnkraftselen skall huvudsakligen kompenseras med:
1. Sparande, effektivisering och konvertering från uppvärmning med el:
a) Effektivisering av energianvändningen.
b) Omfattande konvertering från el- till biobränslebaserad
uppvärmning (enskild samt fjärrvärme).
c) Konvertering från el- till delvis solvärmebaserad uppvärmning.
d) Minskad användning av de s.k. avkopplingsbara elpannorna i
fjärrvärmesystemet.
2. Ny elproduktion baserad på förnybara energislag i form av:
a) Utbyggnad av modern biobränsleeldad kraftvärmeproduktion.
b) En realistisk satsning på vinkraftutbyggnad.
c) Utbyggnad av småskalig solvärmeproduktion.
Miljöpartiet accepterar inte, vilket regeringen föreslagit, någon som helst
utbyggnad av vare sig småskalig eller storskalig vattenkraft som innebär
ytterligare åverkan på ekosystemen i våra vattendrag. De fyra stora
orörda Norrlandsälvarna bör dessutom grundlagsskyddas mot vidare
exploatering. Däremot är vi positiva till förnyelse av äldre teknik i de
befintliga vattenkraftverken, under förutsättning att det inte har negativa
effekter på naturmiljön.
En ökad användning av fossila bränslen, vilket regeringen föreslår, är inte
heller förenlig med den av riksdagen beslutade klimatpolitiken. Förbränning
av fossilgas, liksom förbränning av olja och kol, innebär att kolatomer som
legat lagrade i jordskorpan i årmiljoner släpps lösa i form av koldioxid i
atmosfären, med växthuseffekt som följd. Fossilgas, som huvudsakligen
består av växthusgasen metangas, förstärker effekten ytterligare genom att
läckage av metangas från gasledningarna går ut i atmosfären. Uppskattningar
anger att förluster och läckage av metangas till atmosfären uppgår till ca 1 %
av den totala fossilgasproduktionen.
Mot denna bakgrund anser vi att fossilgasen inte har någon funktion i den
svenska energitillförseln utöver den marginella roll den har i dag. Vi kommer
därför att motsätta oss varje förslag som direkt eller indirekt syftar till att
bygga ut det svenska fossilgasnätet eller att dra internationella fossil-
gasledningar genom Sverige. Import av norsk gaskraft är inte heller det ett
ekologiskt hållbart alternativ i utvecklingen av det svenska energisystemet.
Det är bara en olycklig fortsättning på en beklaglig importpolitik baserad på
ändliga, fossila bränslen.
4.2 Ekonomiska styrmedel för att avveckla kärnkraften
Kärnkraftens risk- och miljökostnader skall fullt ut överföras till
producenterna på följande sätt:
1. Genom förändringar i atomansvarighetslagen och en successiv stegring
av ansvarighetsgränsen skall riskkostnaderna överföras på reaktorägarna.
2. Skatten på kärnkraftsel höjs från nuvarande 2,2 öre/kWh med 1 öre/kWh
varje år från år 1998 till ca 15 öre/kWh år 2010.
Förslaget till hur kostnaderna för kärnkraftens risker successivt skall
överföras till reaktorägarna beskrivs närmare i avsnitt 6. Syftet är att
kärnkraften skall bära de fulla marknadsekonomiska kostnaderna för de
risker för en stor kärnkraftsolycka den är förknippad med. Kostnaderna
kan komma att tas ut i form av ökade räntekostnader, kostnader för
riskdelningsavtal eller på annat sätt, beroende på vilka lösningar
företagen finner för att fördela riskerna. Hur högt marknaden kommer att
värdera riskerna är svårt att förutse, men med all säkerhet kommer ett
sådant utvidgat ansvar att leda till ökade kostnader som i slutänden måste
tas ut på priset på försåld elektricitet.
Syftet med den höjda produktionsskatten på kärnkraftsel är framför allt att
internalisera (inräkna) de kort- och långsiktiga miljöeffekter och -risker som
finns i olika delar av kärnbränslekedjan och som kärnkraften inte betalar för i
dag. Detta beskrivs närmare i avsnitt 5.
När risk- och miljökostnaderna internaliseras på detta sätt ökar pro-
duktionskostnaderna för kärnkraften. Samtidigt blir kärnkraftverken äldre
och underhållskostnaderna ökar. Det leder sammantaget till att de undvikbara
kostnaderna för kärnkraftsproduktion, som i dag anses ligga vid storleks-
ordningen 15 öre/kWh, kommer att successivt närma sig och så småningom
överstiga råkraftpriset på marknaden.
När kärnkraften på det här sättet får betala sina verkliga kostnader kommer
det att leda till att alltfler kärnkraftverk successivt prissätter sig ur
marknaden
och då kommer att stängas av sina ägare. Exakt när och i vilken takt detta
kommer att ske beror på många faktorer som marknadsvärderingen av
olycksriskerna och prisutvecklingen på el, som i sin tur beror på efterfråge-
utvecklingen och tillkommande ny elproduktion.
Att enbart låta kärnkraftsavvecklingen styras av marknadsmässiga faktorer
kan dock orsaka problem eftersom avvecklingen kan bli ryckig och
oplanerad, t.ex. om många kärnkraftverk samtidigt passerar lönsamhets-
gränsen. Som en reserv och ett komplement bör därför finnas en lagstiftning
om kärnkraftsavveckling som kan användas av statsmakterna för att garan-
tera en avveckling i jämn takt under ordnade former. Lagstiftningen behövs
också för att inleda avvecklingen då internaliseringen av risk- och
miljökostnaderna ännu inte fått fullt genomslag.
Regeringens strategi för kärnkraftsavveckling innehåller också ett förslag
om lagstiftning, men saknar helt förslag om ekonomiska styrmedel. En sådan
strategi kommer inte att i längden vara hållbar. Den kommer att leda till
mycket höga kostnader för avvecklingen när staten får ersätta reaktorägarna
för hela mellanskillnaden mellan marknadspriset och dagens undvikbara
kostnader där inte risk- och miljökostnaderna är internaliserade på ett riktigt
sätt. Det betyder att staten får ge stora bidrag till kostnader som rätteligen
reaktorägarna bör stå för.
Med en strategi som i huvudsak bygger på ekonomiska styrmedel
kompletterad med lagstiftning för att garantera en jämn avvecklingstakt,
kommer kostnaderna för ersättning till reaktorägarna att bli mycket mer
begränsade. Likaså blir kostnaderna lägre för vissa stöd till åtgärder för att
ställa om energisystemet, vilket utvecklas i avsnitt 7.2.
4.3 Lagstiftning om kärnkraftens avveckling
Som framgår av föregående avsnitt anser vi att kärnkraftsavvecklingen i
första hand bör åstadkommas med hjälp av ekonomiska styrmedel som
medför att kärnkraften får betala sina egna kostnader. Effekterna av de
ekonomiska styrmedlen kommer emellertid inte att nås så fort att de kan
användas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen. För att inleda
avvecklingen, samt för att säkerställa att avvecklingen går i jämn och
rimlig takt, behövs därför en kompletterande avvecklingslag.
Regeringen aviserar också en avvecklingslag i energipropositionen. Miljö-
partiet har dock ett antal invändningar mot den aviserade utformningen av
lagen, vilka sammanfattas i det följande:
- En avveckling med hjälp av enbart lagstiftning är onödigt dyr. Genom
att avstå från ett kraftfullt styrmedelspaket belastar regeringsförslaget
statskassan med oskäliga ersättningskostnader.
- Avvecklingslagen tar inte hänsyn till säkerhetsaspekterna. Vi anser att
kärnreaktorns säkerhetsnivå skall utgöra en särskild förutsättning vid
ersättningens bestämmande. Säkerhetsnivån skall bestämmas utifrån
regler i en preciserad och skärpt kärntekniklagstiftning.
- Det är inte rimligt att anta att 40 år är den maximala drifttid för
kärnreaktorn som skall användas vid ersättningsberäkningen. Den
tekniska livslängden med rimlig säkerhetsnivå är väsentligt kortare.
- Statens överskjutande kostnader för kärnavfallet samt övriga externa
kostnader såsom miljö- och hälsokostnader måste också tas in som
särskilda förutsättningar för ersättningens bestämmande i avvecklings-
lagen. Detta är speciellt viktigt om man inte fullt ut internaliserar kärn-
kraftens externa kostnader i kärnkraftsföretagens produktionskost-
nader.
5 Energibeskattningen
Som vi ovan framhållit måste ett aktivt användande av ekonomiska
styrmedel ha en nyckelroll i framtidens energipolitik. Det leder till en
effektiv energianvändning på miljöns villkor. Detta kräver en
grundläggande reform av hela energibeskattningen inom ramen för en
skatteväxling med högre skatter på energi och miljöutsläpp och lägre
skatter på arbete. Miljöpartiets fullständiga förslag till en sådan
skatteväxling har tidigare presenterats i en motion om skattepolitiken
hösten 1996 (1996/97:Fi420).
Dagens energirelaterade skatter är ett delvis osystematiskt lapptäcke av
olika skatteslag, skilda skattenivåer, undantag och rabatter. Det beror på att
det växt fram under lång tid delvis som resultat av politiska kompromisser
och under hänsynstagande till olika särintressen. För det fortsatta arbetet med
energipolitiken är det därför nödvändigt att försöka precisera mer tydliga
principer och en genomtänkt struktur för de energirelaterade skatterna.
5.1 Energiskatten
Motiven och sättet att beräkna den s.k. energiskatt, som i dag tas ut med
varierande belopp på både fossila bränslen och elektricitet, behöver
preciseras.
Motivet för energiskatten bör, enligt Miljöpartiet, vara att främja en allmän
hushållning med energiresurser oavsett energislag och användningsområde.
Att det finns en sådan allmän energiskatt som är oberoende av graden av
farliga miljöutsläpp blir viktigt i en framtid när energiförsörjningen bör
baseras till allt större del på förnybara och miljövänliga energislag. Eftersom
även tillgången på sådan energi är begränsad blir det nödvändigt att hålla
nere den allmänna energiförbrukningen, vilket bör vara energiskattens
uppgift. Energiskatten garanterar därmed också att det finns en långsiktig
skattebas i energiförbrukningen även den dag när den i huvudsak grundas på
förnybara och miljövänliga energislag.
Med hänsyn till syftet för skatten föreslås att den utgår som en enhetlig
skatt per kWh oberoende av energislag och användare. Som utgångspunkt
har vi valt dagens nivå för energiskatten på eldningsolja, ca 6 öre/kWh. Den
föreslås preliminärt höjas med 1 öre/kWh varje år fr.o.m. 1997 så att den når
nivån 20 öre/kWh år 2010. Energiskatten för olika energislag och använd-
ningsområden får successivt konvergera mot denna enhetliga skattenivå.
Motivet med energiskatten gör att den del av energiskatterna på drivmedel,
dvs. bensin och dieselolja, som egentligen är till för att bekosta vägväsendet,
olyckskostnader m.m. bryts ut från energiskatten och ges en särskild beteck-
ning vägkostnadsansvar.
Energiskatten tas ut vid den slutliga energileveransen till förbrukaren vare
sig denne är företag, hushåll eller offentlig sektor. I kraft- och
fjärrvärmeverk
tas alltså energiskatten ut vid leveransen av färdig el och värme till
slutförbrukare, inte vid bränsleleveransen till produktionsanläggningarna.
5.2 Produktions- och miljörelaterade skatter
Den allmänna energiskatten kompletteras med speciella skatter i
produktionsledet för olika energislag av miljö- eller andra skäl. Därmed
uppnås syftet att varje energislag skall betala sina egna kostnader, dvs. att
även de externa effekterna och riskkostnaderna skall omfattas. De
viktigaste av dessa skatter beskrivs nedan.
Koldioxidskatt tas ut på kolinnehållet i alla fossila bränslen. Som utgångs-
punkt har använts dagens nivå som motsvarar ca 38 öre per kg koldioxid-
utsläpp. Det motsvarar exempelvis 90 öre per liter bensin eller 10 öre per
kWh av energiinnehållet i bensinen. För naturgas blir koldioxidskatten lägre
per kWh och för kolprodukter högre, beroende på det varierande kolinne-
hållet i förhållande till energiinnehållet i olika bränslen. Nivån på koldioxid-
skatten föreslås preliminärt höjas med 10 öre per kg årligen fram till år 2010.
Det innebär exempelvis att koldioxidskatten blir ca 4,20 kr/l bensin år 2010.
I dag betalar industrin bara en mindre del av koldioxidskatten. I kalkylen
har vi räknat med att skatten även för industrin successivt närmar sig den
allmänna nivån och når denna senast år 2010 för den energiintensiva
industrin.
Skatt på kärnkraftsel tas ut bl.a. för att beakta kärnkraftens externa effekter
som radioaktiva utsläpp och utsläpp av koldioxid under bränslecykeln samt
långsiktiga kostnader för slutförvaring och riskkostnader för kärnkrafts-
olycka i den mån dessa inte kan beaktas genom de särskilda avgifter och
ansvarsregler som nu finns och som vi föreslår utbyggda enligt avsnitt 6. Vi
bedömer att en lämplig takt är att höja den nuvarande produktionsskatten på
2,2 öre/kWh med 1 öre/kWh varje år upp till ca 15 öre/kWh år 2010.
Skatt på äldre vattenkraft togs tidigare ut för att inte kraftverkens ägare
skulle få stora övervinster när elpriserna stiger i takt med att kärnkraften
avvecklas och ny dyrare kraft (främst kraftvärme och vindkraft) kommer in
på marknaden. Genom ett riksdagsbeslut har denna skatt nyligen omvandlats
till en fastighetsskatt på vattenkraftsanläggningar som är konstruerad så att
intäkterna av den successivt kommer att öka när övrig elkraft blir dyrare och
elpriserna stiger
Skatten på kärnkraftsel och vattenkraftsanläggningar leder till ökade
kostnader i produktionsledet, dvs. vid leveransen från respektive anlägg-
ning . Koldioxidskatten tas av praktiska skäl ut samtidigt som energiskatten
vid leveransen till slutförbrukaren av bränslet. När fossila bränslen levereras
som insatsvara i kraft- eller fjärrvärmeproduktion tas dock koldioxidskatten,
till skillnad från energiskatten, ut vid leveransen till kraft- eller
fjärrvärme-
verket.
5.3 Priser på viktigare energislag och användningsområden
Den struktur och de preliminära skattenivåer som föreslås ovan ger
nedanstående ungefärliga prisutveckling för viktigare energislag och
användningsområden. Syftet med tabellerna är att visa den ungefärliga
prismiljö som ett genomtänkt utnyttjande av ekonomiska styrmedel kan
leda till. Det ger i sin tur en bra grund för bedömning av olika energislags
konkurrenskraft framöver sett ur användarnas synpunkt. Det ger också
information till ledning för kompletterande åtgärder i form av
investeringsstöd, m.m. som statsmakterna kan behöva vidta för att
genomföra omställningen till ett långsiktigt hållbart ekologiskt
energisystem.
Priset anges uttryckt i 1997 års prisnivå, dvs. vi har inte räknat in någon
inflation. Exemplet bygger på att själva produktpriset, exkl. skatt, ökar med
1 procent årligen för fossila bränslen och 3 procent årligen för el. Den
snabbare prisutvecklingen för el antas vara en följd av kärnkraftsavveck-
lingen och introduktion av vindkraft och kraftvärme. För biobränslen har
antagits oförändrade produktpriser, exklusive skatt.
5.3.1 Industri
tabell a visar jämförelse mellan prisutvecklingen på olika energislag för
energiintensiv- respektive övrig industri.
Tabell A. Prisjämförelser industri (kr/kWh, exkl. moms)
Energipriserna i industrin ökar snabbt när nuvarande befrielse från
energiskatten och rabatter på koldioxidskatten successivt tas bort. Vi har
i kalkylen antagit att industrin betalar fulla skatter år 2010 (se dock
senare resonemang om eventuella behov av undantag).
5.3.2 Transporter
tabell b visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl. skatt,
för landsvägstransporter resp järnväg.
Tabell B. Prisjämförelser transporter (kr/kWh, där inte annat
anges)
Priset på bensin ökar från ungefär 8 kr/l i dag till ca 13,60 kr/l år 2010.
Priset på bensin ökar, per kWh, snabbare än på el till järnväg. Eftersom
järnvägstransporter dessutom kräver betydligt mindre energi per
passagerarkilometer påverkas och förbättras järnvägens konkurrenskraft
kraftigt. Detsamma gäller för godstransporterna.
5.3.3 Uppvärmning bostäder
tabell c visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl. skatt,
för olika sätt att värma upp bostäder.
Tabell C. Prisjämförelser bostadsuppvärmning (kr/kWh, där inte annat
anges, inkl. moms)
Även här ökar oljepriset snabbare än elpriset. Differensen minskar från
ca 30 öre 1997 till ca 15 öre år 2010. Mest fördelaktigt, i absoluta tal,
utvecklas dock priserna på biobränsle och fjärrvärme. Båda energislagen
förbättrar sitt avstånd från elvärme med mellan 10 och 20 öre/kWh under
perioden. Detta kommer, vid behov tillsammans med riktat
investeringsstöd, att skapa starka incitament för att konvertera från el-
och oljeuppvärmning till fjärrvärme eller direktuppvärmning med
biobränsle.
5.4 Grön skatteväxling
Vi beräknar att den föreslagna höjningen av de energirelaterade skatterna
ger ökade skatteintäkter för staten på ca 25 miljarder kronor om tre år
och 100 miljarder kronor år 2010. Beräkningarna tar hänsyn till bortfall
av intäkter till följd av minskad energiförbrukning och växling till
förnybara och mer lågbeskattade energislag som blir ett resultat av
skattehöjningarna. Syftet med höjningen är inte att höja skattetrycket.
Andra skatter - främst på arbete - skall sänkas lika mycket. Det medger
att skatterna på arbetsinkomster sänks med ca 12 procentenheter,
huvudsakligen genom sänkta arbetsgivar- och egenavgifter. Vi förordar
även en reduktion av fastighetsskatten som kompensation för ökade
energipriser för hushållen.
En sådan grön skatteväxling får olika effekter för olika branscher och
företag beroende på om de i dagsläget förbrukar mycket icke förnybar energi
och hur personalintensiva de är. Tjänstesektorn tjänar generellt på
skatteväxlingen medan den energiintensiva industrin och transportsektorn
(med undantag av spårburen trafik) får ökade nettokostnader. För de icke
energiintensiva företagen, t.ex. verkstadsindustrin, går skatteväxlingen
ungefär jämnt ut. Mer detaljerade beräkningar av skatteväxlingens effekter
finns i vår skattemotion, 1996/97:Fi420.
5.4.1 De energiintensiva företagen
Den ökade skattebelastningen för de energiintensiva företagen är en i
grunden avsedd effekt för att stimulera till en effektivare
energianvändning i dessa företag och också till att påverka
konsumtionsmönstret i samhället. En ekologiskt - och därmed också
socialt - hållbar utveckling och ett rättvist globalt miljöutrymme innebär
att energiintensiva produkter och transporter skall stimuleras att minska.
För att få ett begrepp om storleksordningen av den ökade skattebelast-
ningen på de energiintensiva sektorerna kan denna ställas i relation till
omsättningen i dessa sektorer. Den energiintensiva industrin (massa- och
pappersindustri, järn- och stålverk, etc.) omsatte 1993 storleksordningen
200 miljarder kronor, något beroende av hur den definieras. Den ökade
skattebelastningen netto efter energibesparande åtgärder uppgår med vårt
förslag till knappt 10 procent av omsättningen fram till år 2010. Den
genomsnittliga prishöjningen på sektorns produkter kommer att ligga något
högre.
5.4.2 Den utländska konkurrensen
Den ökade skattebelastningen på de energiintensiva företagen skulle inte
vara något problem om dessa inte var utsatta för utländsk konkurrens
eller om de utländska konkurrenterna påverkades av samma
skatteomläggningar vid samma tidpunkt. Slutresultatet skulle då bli det
avsedda med kraftiga incitament för energieffektivisering inom de
berörda branscherna men sannolikt ändå ganska kraftigt höjda priser på
produkterna, som i sin tur skulle påverka det slutliga
konsumtionsmönstret i en mer resursbevarande och miljövänlig riktning.
Som argument mot en så kraftig skatteväxling som vi föreslår brukar
anföras att den bara leder till att miljöproblemen exporteras utomlands. Det
är inte till någon nytta för miljön, i synnerhet om motsvarande industri
utomlands inte är lika energieffektiv som den svenska. Dessutom försvinner
arbetstillfällen och exportinkomster i Sverige.
Miljöpartiets och hela den internationella gröna rörelsens utgångspunkt är
att den nödvändiga omställningen till en långsiktigt hållbar samhällsutveck-
ling och produktion måste ske på bred front i hela världen. Detta kräver
internationella överenskommelser om olika resursbevarande åtgärder och om
lämpliga styrmedel, där miljöinriktade skatter och avgifter är ett av de allra
viktigaste inslagen. En del arbete pågår också i olika internationella
sammanhang, bland annat inom FN och EU för att få till stånd överens-
kommelser om sådana styrmedel. Tyvärr går det ganska sakta, eftersom
etablerade intressen bedriver en stark lobbyverksamhet och många länder
snarare ser till sina kortsiktiga industriintressen än till den globala
långsiktiga
nödvändigheten.
Miljöpartiet anser att Sverige i det här läget måste arbeta efter flera
parallella linjer. Vi skall naturligtvis vara starkt pådrivande i det
internationella arbetet. Men det går inte att alla länder bara passivt inväntar
resultat från det arbetet. Miljöprogressiva länder måste gå före och på egen
hand införa åtgärder som sedan kan tjäna som exempel och dra andra med
sig. Det kan i sin tur snabba på arbetet att få till stånd internationella
överenskommelser.
En sådan strategi innebär naturligtvis en balansgång. Sverige, och andra
miljöprogressiva länder, kan om de har effektiva företag ligga både ett eller
två steg före de mer senfärdiga men kanske inte tre eller fyra utan att det
leder till tillfälliga konkurrensnackdelar för de energiintensiva företagen. På
lång sikt kommer en sådan strategi, där vi strävar efter att ligga några steg
före andra länder, med säkerhet att vara en stor konkurrensfördel för svenska
företag. Den ökar omvandlingstrycket i svenskt näringsliv och främjar
uppbyggandet av en näringslivsstruktur som kommer att bli alltmer kon-
kurrenskraftig i framtiden. Vi kan jämföra med hur arbetskraftskostnaderna i
Sverige och andra länder ökade under industrialiseringen och framtvingade
en ökad arbetsproduktivitet - det hade uppfattats som märkligt om vi skulle
invänta länderna med de lägsta kostnaderna för arbetskraft! På samma sätt
bör vi nu se omvandlingen, vi bör ligga före. Det är naturligvis inte heller
helt självklart att näringslivet skall ha samma struktur i vårt land om femtio
år.
En liknande utveckling, dvs. ökande miljökrav och ny energiteknik,
kommer också att ske internationellt, först i många enskilda konkurrent-
länder och sedan på bred front genom internationella överenskommelser.
Den exakta takten i genomförandet av skatteväxlingen får i verkligheten
successivt anpassas, men vår bestämda uppfattning är att vi med vår modell
fram till 2010 kan gå före enligt det grundkoncept vi redovisar.
Genomförandet kan leda till att det under genomförandeperioden vid olika
tillfällen blir nödvändigt att göra olika former av undantag och temporära
nedsättningar för de mest utsatta företagen, i de fall där skatteomläggningar i
utlandet sackar efter alltför långt. I kalkylen har vi därför reserverat ett
rimligt belopp för den typen av undantag och tillfälliga nedsättningar.
6 Skadeståndsansvar vid en reaktorolycka
En väsentlig del av kärnkraftens samhällsekonomiska kostnader skulle -
till skillnad från i dag - komma till uttryck om staten i lag uttryckligen
klarlägger ett strikt och obegränsat skadeståndsansvar för
kärnkraftsindustrin i händelse av en reaktorolycka. En sådan förändring
måste rimligen kombineras med krav på ökad solvens för reaktorägarna.
I avvaktan på att de hittills resultatlösa internationella förhandlingar som
pågår skall ge ett resultat som tillnärmelsevis gör att kärnkraftsindustrin får
bära sina egna riskkostnader, måste Sverige ensidigt ta ett flertal steg mot en
svensk lösning av problemet. Dessa skisseras i det följande.
6.1 Steg 1: Obegränsat och strikt skadeståndsansvar
Den första nödvändiga åtgärden är att ändra den svenska
atomansvarighetslagen så att ansvarsgränsen på f.n. ca 2 miljarder kronor
tas bort. Det innebär att vi har ett obegränsat strikt skadeståndsansvar för
skador på tredje man i händelse av en reaktorolycka. Vi har då följt
Tysklands exempel, så något utträde ur vare sig Paris- eller
Wienkonventionerna med tilläggsprotokoll torde inte vara aktuellt.
Det obegränsade ansvaret innebär att kärnkraftsföretagens egna kapital
kommer att tas i anspråk när skadeståndsanspråken inte täcks av försäkringar
eller andra garantier. Eftersom det obegränsade ansvaret innebär att
företagets egna kapital sätts på spel, kan det finnas motiv för företaget att
kringgå ansvaret genom att bilda ett slags "skyddsbolag" med ett mycket litet
eget kapital. För att motverka detta måste krav på det egna kapitalets storlek
och/eller på garantier från andra företag uttryckas i lag. Det är också på detta
sätt samhället genom gemensamma beslut fastställer upp till vilken nivå
kärnkraftsföretagen skall hålla eget kapital och/eller ekonomiska garantier
för att kunna möta skadeståndsansvar vid en reaktorolycka. Denna nivå
kallas nedan för garantinivån. Garantinivån bör justeras vartefter kärnkrafts-
industrins ansvar vidgas enligt steg 2 och steg 3 nedan.
6.2 Steg 2: Riskdelning inom landet
Med ett obegränsat skadeståndsansvar är det möjligt att ta ett andra steg
mot ett fullvärdigt skadeståndsansvar för kärnkraftsindustrin. Detta är att
göra en lagändring som innebär att kärnkraftsföretagen i Sverige
ömsesidigt svarar för varandras olyckor. Havererar ett svenskt
kärnkraftverk så inträder ett obegränsat strikt ansvar för samtliga svenska
reaktorägare att betala för olyckan. Med en sådan ömsesidig riskdelning
ökas det kapital som är tillgängligt för kompensation av skadelidande.
Detta system är infört i USA.
Det är uppenbart att en ömsesidig riskdelning inom Sverige är en avsevärd
förbättring, men att den har vissa begränsningar. För det första domineras
svensk kärnkraftsindustri av två stora företag, Vattenfall och Sydkraft, vilket
gör att riskdelningen trots allt är begränsad. Vidare är riskerna inom industrin
förmodligen sammankopplade. Om ett kärnkraftverk havererar så påverkar
det förmodligen aktiekurserna i de övriga kärnkraftbolagen. Därmed
förändras också det för skadestånd tillgängliga kapitalet, vilket inte är
önskvärt. Det lämpliga sättet att komma runt problemet med samman-
kopplade risker är att vidga riskdelningen på internationell nivå. Detta
beskrivs i det följande.
6.3 Steg 3: Riskdelning genom bilaterala avtal
Det tredje steget mot en fullvärdig täckning för kärnkraftsindustrins
skadeståndsansvar är att staten tar initiativ till bilaterala
riskdelningsavtal, till att börja med förslagsvis med Tyskland som redan
har obegränsat ansvar och med USA som har ömsesidigt ansvar mellan
kärnkraftsföretagen.
Miljöpartiet anser att det ligger i kärnkraftsproducerande staters gemen-
samma intresse att utöka kärnkraftsindustrins ansvar, samtidigt som risken
sprids mellan många kärnkraftsföretag i flera länder. De bilaterala avtalen är
en framkomlig väg. Om de bilaterala avtalen efter hand blir fler och mellan
fler länder kan resultatet närma sig en internationell lösning motsvarande en
internationell konvention baserad på obegränsat ansvar. En sådan konvention
förefaller omöjlig att direkt förhandla fram i dagsläget. Därför är det desto
viktigare att Sverige går före och tar bilaterala initiativ till internationella
riskdelningsavtal.
6.4 Vad kostar en reaktorolycka?
Att uppskatta kostnaderna för en reaktorolycka är en absurd och
förskräckande matematik. Det blir lätt en diskussion om hur
många miljoner kronor ett människoliv är värt och en tvist om hur många
döds-, cancer- och övriga sjukdomsfall som orsakats av de
reaktorolyckor vi haft hittills.
I ett system med obegränsat strikt ansvar, riskdelning och en i lag fastställd
lägsta garantinivå för detta ansvar är det dock av största vikt att ha en rimlig
uppfattning om vad de totala skadeståndsanspråken vid en svensk
reaktorolycka kan uppgå till. I den statliga utredningen "Efter Tjernobyl"
påvisades hur utsläpp av större omfattning än i Tjernboyl kan inträffa från
alla svenska reaktorer - beräkningar gjordes även hur detta skulle påverka
omgivningarna och det visades hur städer skulle behöva utrymmas i långt
över 50 år.
I dag finns ett antal begränsade uppskattningar av en svensk atom-
katastrofs kostnader, men kunskapen är mycket knapphändig. Miljöpartiet
föreslår att en parlamentariskt sammansatt kommission går till botten med
frågan om en svensk reaktorolyckas totala kostnader, omfattande såväl
samhällets kostnader som privata kostnader.
7 Det gröna programmet för ett ekologiskt
bärkraftigt energisystem
7.1 Utgångspunkter - elbalans
Vårt strategiska program för omställning av energisystemet omfattar
totalt 10,5 miljarder kronor om det genomförs i kombination med det
förslag till styrmedelspaket för kärnkraftsavvecklingen som redovisades i
avsnitt 4.2. Om riksdagen däremot väljer att genomföra avvecklingen
utan ekonomiska styrmedel som främsta drivkraft, dvs. enligt
regeringens förslag, beräknas motsvarande omställningspaket kosta
12,6 miljarder kronor. Vi har följt regeringens anslagsperioder, vilket
innebär 5 år för stöd till investeringar m.m. (1 juli 1997-1 juli 2002)
respektive 7 år för anslag till forskning och utveckling m.m. (1998-
2004).
Omställningsprogrammet genomförs så att inte utsläppen av koldioxid
långsiktigt ökar.
Målsättningen är att ingen nettoimport av el skall ske. tabell d utgör en
bedömning av elbalansen dels efter de första fem omställningsåren, dels efter
avslutad omställning. Jämförelse görs med regeringens mål efter fem år.
Tabell D. Förändring av elbalans (TWh)
Elförbrukning. Preliminärt utfall 1996 enligt prop.
Tabell 5: (1996 Förändring från 1996 )
Eltillförsel. På grund av exceptionella förhållanden har 1996 omräknats
till normalår.
Tabell 6: ("1996" Förändring från 1996 )
a) Nybyggda anläggningar
b) Utnyttjande av kapacitet i 1996 existerande anläggningar
Prognoser för elanvändningen i framtiden är alltid behäftade med risk för
stora felbedömningar. Hittills har vi fått leva med kraftiga
överskattningar. Sålunda bedömde myndigheterna 1972 elanvändningen
1990 till 250 TWh (CDL-2). Facit blev 139,7 TWh trots en massiv
satsning på subventionerad el. Miljörörelsens motsvarande bedömning
låg på 105 TWh ("Malte").
7.1.1 Propositionen
Propositionen belyser i huvudsak planerade omställningsåtgärder under
de närmaste fem åren, under vilka två kärnkraftreaktorer skall avvecklas
och statligt investerings- och forskningsstöd, m.m. på ca 7 miljarder
kronor skall satsas. Regeringen redovisar ingen fullständig elbalans som
visar hur elen från de två kärnkraftsblocken skall kompenseras. Det går
dock att från olika uppgifter i propositionen ungefär rekonstruera hur
man har tänkt sig ersättningen. Se kolumnen "Prop. Efter 5 år" i tabell d.
Nedläggningen av Barsebäck innebär ett totalt produktionsbortfall på drygt
7,5 TWh. Av dessa skall 5 TWh kompenseras genom en minskad el-
användning och drygt 2,5 TWh genom tillförsel av ny produktionskapacitet.
Den minskade elanvändningen åstadkoms till en mindre del genom
konvertering av elvärme till fjärrvärme (1,5 TWh) resp. av direktel till
vattenburna system (inte preciserat). Den större delen av minskningen, 3-
4 TWh enligt propositionen, kan åstadkommas genom minskad elanvändning
i elpannor i fjärrvärmeanläggningar.
Den nya elproduktionen i propositionen fördelar sig på biobränslebaserad
kraftvärme (0,75 TWh), vindkraft (0,5 TWh) och småskalig vattenkraft
(0,25 TWh). Därutöver nämns två nya fossilgaseldade kombicykelanlägg-
ningar i Malmö resp. Göteborg, som tillsammans enligt vår uppskattning kan
ge drygt 1 TWh/år.
Om den minskade användningen av elpannor ersätts med oljeeldning, leder
detta tillsammans med den ökade användningen av fossilgas till ett ökat
årligt utsläpp av koldioxid med ca 1,2 miljoner ton enligt vår bedömning.
Det är en konsekvens av kärnkraftsavvecklingen som inte är acceptabel.
7.1.2 Miljöpartiets förslag: de närmaste fem åren
Miljöpartiet anser att en rimlig politisk dagspolitisk bedömning är att
målet för de närmaste fem åren formuleras så att ytterligare en
kärnkraftreaktor avvecklas utöver de av regeringen föreslagna. Detta
ligger också bättre i samklang med vad Linje 2 utlovade. Vi hävdar
bestämt att detta skall göras utan att de totala utsläppen av koldioxid
ökar. Genom att aktivt använda energibeskattning och i vissa fall högre
investeringsstöd är det fullt möjligt att nå detta mål. Detta visas i
kolumnen "Miljöpartiet Efter 5 år" i tabell d.
Nedläggningen av tre reaktorer kan innebära ett produktionsbortfall på ca
12,5 TWh el, något beroende på vilka reaktorer som läggs ned. Härav täcks
7,5 TWh genom minskad elanvändning och 5 TWh genom ny elproduktion.
Den minskande elanvändningen erhålls i denna beräkning på följande sätt.
De höjda energipriserna leder till energisparande och en effektivare
elanvändning i industrin och bebyggelsesektorn (2,5 TWh). Eluppvärmning
ersätts med fjärrvärme eller individuell biobränsleeldning, kompletterad med
solvärme (2 TWh). Elanvändningen i fjärrvärmeverkens s.k. avkopplingsbara
elpannor minskas drastiskt (3 TWh).
Den nya elproduktionen fördelar sig på vindkraft (1,5 TWh) och nybyggd
biobränslebaserad kraftvärme (1,5 TWh) samt utnyttjande av outnyttjad
kapacitet för biobränsleeldning i befintliga kraftvärmeverk (2 TWh).
En del av den minskade elanvändningen är avstängning av fjärrvärme-
verkens s.k. avkopplingsbara elpannor. Detta leder förmodligen till ökad
fossilbränsleanvändning. Detta kan bara accepteras om de ökade koldioxid-
utsläpp detta leder till kompenseras på annat sätt. Det blir en effekt av den
ökade användningen av biobränslebaserad kraftvärme. Vid produktionen av
3,5 TWh el i nya och befintliga anläggningar enligt ovan, produceras också
ungefär 7 TWh biobränslebaserad fjärrvärme. Av dessa motsvarar 2 TWh
den ökade användningen av fjärrvärme som konverteringen från elvärme ger
upphov till. Resterande 5 TWh kan användas till minskad oljeanvändning i
fjärrvärmenäten, vars koldioxidutsläpp ungefär motsvarar effekterna av den
minskade elanvändningen i fjärrvärmenäten.
Totalt innebär vår beräkning ett ökat årsbehov (inkl förluster) av bio-
bränslen för drift av kraftvärmeverk med ca 11 TWh inom fem år.
7.1.3 Miljöpartiets bedömning: fram till slutlig avveckling
Att exakt ange hur en fullständig avveckling av kärnkraften skall
genomföras är inte möjligt. Kolumnen "Vid omställningens slut" i tabell
d kan dock ge en ungefärlig inriktning, som borde kunna vinna politisk
majoritet även i dagens riksdag.
Nedläggningen av samtliga tolv kärnkraftreaktorer innebär ett produktions-
bortfall på ca 66 TWh el vid normalårsutnyttjande. Härav täcks 39 TWh
genom minskad elanvändning och 27 TWh genom ny elproduktion.
Den minskande elanvändningen erhålls i denna beräkning på följande sätt.
De höjda energipriserna leder till energisparande och en effektivare
elanvändning i industrin och bebyggelsesektorn (17 TWh). Eluppvärmning
ersätts med fjärrvärme eller individuell biobränsleeldning kompletterat med
solpaneler (18 TWh). Elanvändningen i fjärrvärmeverkens elpannor minskas
(4 TWh). Ökat elbehov för transporter, främst på räls, motsvaras i stort sett
av minskade distributionsförluster i elsystemet.
Den nya elproduktionen fördelar sig på vindkraft (12 TWh), nybyggd
biobränslebaserad kraftvärme (10 TWh), utnyttjande av outnyttjad kapacitet
för biobränsleeldning i befintliga kraftvärmeverk (3 TWh) samt övrigt
(effektivisering av befintlig vattenkraft, samt industriellt mottryck, totalt
2 TWh).
Konverteringen av elvärme och utbyggnaden av ny produktionskapacitet
kräver att totalt ytterligare 40 TWh biobränsle per år ianspråktas för el- och
värmeproduktion, se tabell e. Det är ungefär den mängd biobränslen som kan
beräknas stå till förfogande om en försiktighetsstrategi med ekologiska
hänsyn skall kunna upprätthållas, samtidigt som en viss del av biobränsle-
potentialen avsätts till biobränslen för fordonsdrift. I tabellen förutsätts att
knappt hälften av den tillkommande biobränslebaserade elproduktionen sker
i anläggningar med biogasteknik, där elutbytet är ungefär lika stort som
värmeproduktionen. Resterande del sker med konventionell teknik där
elproduktionen är ungefär hälften av värmeproduktionen.
Tabell E. Tillkommande årlig biobränsleinsats (TWh)
Tabell 7: (Totalt varav )
Totalt sett minskar användningen av fossila bränslen inom industri- och
bebyggelsesektorn med ca 4 TWh enligt tabell f, vilket motsvarar en
minskning av koldioxidutsläppen med drygt 1 miljon ton.
Tabell F. Minskade årliga utsläpp av koldioxid (TWh).
7.2 Tabell 8: (Förändring (TWh) )
7.3 Sammanfattning av det gröna programmet för ekologiskt
bärkraftigt energisystem
Som tidigare framhållits är höjda energiskatter inom ramen för en
skatteväxling det viktigaste enskilda styrmedlet för att främja en
omställning av energisystemet. Skatteväxlingen förskjuter, i vissa fall på
ett radikalt sätt, konkurrenskraften mellan olika energislag, samtidigt
som den allmänt gör energiförbrukning dyrare och därmed ger incitament
till energibesparing och
-effektivisering. Som komplement till skatteväxlingen behövs också
andra styrmedel i form av lagstiftning och statliga bidrag till
investeringar, forskning, m.m.
Behovet av statliga bidrag är starkt beroende av vilka incitament som
ligger "i botten" i form av höjda energiskatter inom ramen för en
skatteväxling. Regeringen har i propositionen preciserat ett förslag för de
närmaste 5-7 åren på ca 9 miljarder kronor. Eftersom propositionen saknar
någon uttalad inriktning när det gäller energibeskattningen, antar vi att
regeringen menar att de preciserade förslagen till statliga bidrag skall vara
tillräckliga för att uppnå de uppställda målen utan de extra incitament som en
större skatteväxling skulle medföra. Vi kommer att område för område
granska regeringens förslag från den utgångspunkten.
Vi kommer också att område för område presentera våra motförslag. Detta
görs i två varianter, utan respektive med en ökad energibeskattning inom
ramen för en skatteväxling. Varianten med en ökad energibeskattning är den
vi i första hand yrkar på bör genomföras. Om vårt förslag till en ökad
energibeskattning med skatteväxling skulle falla vid riksdagsbehandlingen
föreslår vi i andra hand bidrag enligt varianten utan en ökad energi-
beskattning. Dessa bidrag måste då, naturligt nog, vara högre.
De stödåtgärder till investeringar vi föreslår är inte av permanent karaktär.
De är stimulanser för att understödja och påskynda en utveckling som
fortgått även utan statliga bidrag. Det är alltså inte fråga om att upprätthålla
en i grunden olönsam produktion, utan snarare att forcera en expansion.
Investeringsstöden är tidsbegränsade till 5 år för att motverka eventuella
prisstegringar på grund av bidragen. Principen bör vara att stödnivåerna
successivt trappas av då marknaden nått en punkt då utvecklingen drivs i
tillräcklig takt av sig själv.
Våra förslag till statliga bidrag sammanfattas i tabell g och kommenteras
sedan i detalj i följande avsnitt.
Tabell G. Behov av statliga anslag till omställning av energisystemet
Läsanvisning: I kolumnen "Miljöpartiet, Med skvxl" anges hur höga
bidragsnivåer och anslag bör vara om riksdagen bifaller vårt förslag till
ökad energibeskattning inom ramen för en skatteväxling. Detta är vårt
huvudförslag. I kolumnen "Miljöpartiet, Utan skatteväxling" anges våra
förslag om riksdagen avslår förslaget om ökad energibeskattning.
Tabell 9: (Bidragsnivå Anslag under perioden )
Miljöpartiets huvudförslag innebär ett något högre statligt stöd än
regeringens förslag. Tillsammans med incitamenten från en skatteväxling
leder detta till att energiomställningen kan få en snabbare takt och längre
långsiktig uthållighet. Utan skatteväxling bedömer vi att det statliga
stödet måste ökas med åtminstone två miljarder kronor för att få samma
effekt.
7.4 Åtgärder för att minska elanvändningen
Vår bedömning av effekten av de nedan redovisade åtgärderna för
minskad elanvändning är en minskad årlig elanvändning om 5 TWh över
en 5-årsperiod.
Totalt bedömer vi att potentialen är 39 TWh minskning av elanvändningen
för att kompensera avvecklad produktion av kärnkraftsel.
7.4.1 Bidrag för konvertering från elvärme samt bidrag till
fjärrvärmeanslutning
Totalt förbrukas i dag ca 30 TWh el för uppvärmningsändamål i bostäder
och lokaler.
Enligt bedömningen i en rapport från Fjärrvärmeföreningen är det, med
hänsyn till fastigheternas belägenhet m.m., möjligt att konvertera ungefär
12 TWh av den nuvarande eluppvärmningen till fjärrvärme. Därutöver är det
möjligt att konvertera ytterligare ungefär 24 TWh från oljeeldning,
kombipannor och annan uppvärmning till fjärrvärme.
Ur miljösynpunkt är konvertering till fjärrvärme främst intressant om det
ger en ökad användning av biobränslen i fjärrvärmenätet, dels för produktion
av värme, dels för samtidig produktion av elektrisk kraft i kraftvärmeverk.
Det är inte i första hand värmeunderlaget som är den begränsande faktorn
för utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme. Det är troligen snarare
tillgången på biobränslen. För att klara den långsiktiga kärnkraftsav-
vecklingen anser vi därför att inriktningen bör vara att i första hand
konvertera de 12 TWh elvärme som är möjliga till fjärrvärme. Därutöver bör
ytterligare 6 TWh elvärme kunna konverteras till individuell biobränsle-
eldning och till solvärme.
Inriktningen för den närmaste femårsperioden bör vara att konvertera
2 TWh elvärme, huvuddelen till fjärrvärme. Detta kräver enligt vår bedöm-
ning statliga bidrag och anslag enligt tabell h.
Tabell H. Konvertering av elvärme. Förslag till bidragsnivåer och anslag
(milj kr)
Tabell 10: (Bidragsnivå Totalt anslag för fem år )
Bidraget för byte till vattenburet system avser hus med direktverkande el
som inte är möjliga att ansluta till fjärrvärme. Bidrag på 30 % av
kostnaderna skall enligt propositionen kunna utgå för byte av
värmeanläggning till vattenburet system samt för anordning för
värmeackumulering. Däremot skall inget bidrag lämnas för
värmeproduktionsanläggning, t.ex. panna, värmepump eller
solvärmeanläggning, inte heller för installation av skorsten om det blir
nödvändigt.
Att byta värmesystem är förenat med stora kostnader. Vi befarar att det
föreslagna bidraget på 30 % inte är tillräckligt för att göra bytet privat-
ekonomiskt intressant, i synnerhet som det inte gäller själva värme-
produktionsanläggningen och eventuell skorsten. Bristen på ekonomiska
styrmedel i form av högre energiskatter i regeringens förslag gör det särskilt
troligt att det föreslagna bidraget inte är tillräckligt. Med den skatteväxling
vi
föreslår är det större chans att incitamenten för ett byte blir tillräckligt
stort
med ett bidrag på 30 %. Om vårt förslag om skatteväxling avslås bör
bidraget vara minst 40 %.
Vi föreslår att bidraget även skall kunna utgå till panna/eldstad för
biobränsle, för skorsten till sådan panna samt för solvärmeanläggning.
När det gäller konvertering till fjärrvärme föreslår inte regeringen några
bidragsnivåer utan vill avvakta föreslagen försöksverksamhet. Vi kan ansluta
oss till detta under förutsättning att det inte drar ut för långt på tiden.
Eftersom försöken skall genomföras under våren 1997, bör beslut fattas
senast hösten 1997. Även här gäller att bidragsnivån är beroende av vilken
nivå på energiskatter som ligger "i botten".
Vi anser att man i utformningen av stödet för konvertering till fjärrvärme
bör överväga att använda teknikupphandling för att göra omställningen
billigare. Ett prestationsbundet stöd direkt till energileverantörerna skulle
kunna vara ett sätt att ge dem incitament att effektivt driva omställningen.
Regeringen har inte närmare preciserat hur man har beräknat det
föreslagna anslaget på 1 650 milj. kr för femårsperioden.
Vår inriktning är som ovan nämnts att åtminstone 2 TWh elvärme bör
konverteras under perioden, huvuddelen till fjärrvärme. Det motsvarar ca
100 000 småhus. Den genomsnittliga kostnaden för konvertering av direkt-
elvärme till fjärrvärme i ett småhus uppskattas i Fjärrvärmeverksföreningens
rapport till ca 80 000 kr inkl. moms. Härav ligger 60 % i huset och resten för
att distribuera fjärrvärmen fram till huset. Vid konvertering till individuell
uppvärmning bortfaller fjärrvärmedelen men tillkommer kostnader för
värmekälla och ackumulatortank. En del hus som kommer att konverteras till
fjärrvärme har redan vattenburen eluppvärmning och där blir konver-
teringskostnaden lägre. Om man vid en grov uppskattning räknar med
investeringar på i genomsnitt 70 000 kr per hus, blir den totala kostnaden för
konverteringen 7 miljarder kronor under femårsperioden. För en bidragsnivå
på 30 % fordras ett anslag på 2 100 miljoner kronor. Utan höjda energiskatter
krävs ett högre bidrag på åtminstone 40 %, vilket kräver ett anslag på
2 800 miljoner kronor.
7.4.2 Energirådgivning m.m.
Det borde vara självklart att alla kommuner hade såväl energi- som
miljörådgivare (de minsta kommunerna kan ha gemensamma). De
tidigare obligatoriska energirådgivarna tillkom på statligt initiativ 1977,
men drogs in i de flesta kommuner när det statliga bidraget upphörde
efter 1985. Att spara på energi och effektivisera vår användning är inte
bara en kommunal, utan också en nationell och internationell
angelägenhet.
På central nivå bör den kommunala energirådgivningen backas upp med
specialkompetens och resurser för att stödja kommunerna utifrån deras
varierande förutsättningar. Vidare bör det vara en viktig uppgift för den
statliga energimyndigheten att initiera och stödja energirådgivning via
miljöorganisationer, branschorganisationer, yrkesförbund m.fl.
När regeringen nu är beredd att återuppta den energirådgivning vi sedan
länge krävt, vill vi understryka att det är ett långsiktig åtagande som kräver
kontinuitet, fasta politiska signaler och en successivt uppräknad anslagsnivå.
Vi föreslår inledningsvis 75 miljoner kronor per år, totalt 375 miljoner
kronor över 5 år till kommunal energirådgivning. Till central information och
rådgivning föreslår vi 12 miljoner kronor per år, totalt 60 miljoner kronor
över 5 år. Sammantaget innebär detta 435 miljoner kronor över 5 år till
energirådgivning m.m.
Vi delar regeringens bedömning beträffande vikten av kunskapsför-
medling, provning, testning och märkning av energikrävande produkter.
40 miljoner kronor bör anvisas för detta ändamål under en femårsperiod.
7.4.3 Teknikupphandling av energieffektiv teknik
NUTEK:s arbete med teknikupphandling av energieffektiv teknik på
energiområdet har varit framgångsrik. Detta åttaåriga uppbyggnadsarbete
raseras nu i och med att det nuvarande programmet läggs ned och ersätts
med åtgärder med väsentligt lägre ambitionsnivå.
Miljöpartiet anser att man bör fortsätta på det gamla teknikupphand-
lingsprogrammet och tilldela det rimliga resurser, 60 miljoner kronor per år,
totalt 300 miljoner kronor över 5 år. Ett sätt att utveckla det befintliga
teknikupphandlingsprogrammet är att bredda det avseende internationell
samverkan, på sätt som gjorts i Japan (MITA).
7.4.4 Övriga åtgärder för effektiv energianvändning
Det är nödvändigt att kontinuerligt anpassa byggregler och byggnormer
till nya tider. En inriktning mot lågenergiteknik bör eftersträvas. I
Stockholm har man redan anpassat byggreglerna mot ökad
energieffektivisering. Regeringen bör vidta åtgärder för att bredda detta
arbete att gälla hela landet. Liknande krav bör ställas vid såväl ny- som
ombyggnation.
Fastighetsskatten skall inte missgynna anpassning till lågenergibebyggelse.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att se över och undanröja de hinder i
fastighetstaxeringen som hindrar utveckling mot mer energieffektiva,
kretsloppsanpassade och resurssnåla byggkonstruktioner och inredningar.
7.4.5 Forskning och utveckling för effektivare energianvändning
Mot bakgrund av att den största potentialen för att avveckla kärnkraftsel
är effektiviseringspotentialen, ser vi forskning och utveckling för
effektivare energianvändning som ett högt prioriterat område, i dag
delvis försummat.
Ett väsentligt område är givetvis effektivisering av energianvändningen för
att värma bostäder och lokaler. Uppgiften är att hitta flexibla och effektiva
lösningar som tillgodoser behovet av att drastiskt sänka energibehovet,
speciellt elanvändningen, med bibehållande av ett hälsosamt inomhusklimat.
Industrins energianvändning måste reduceras. Energieffektivare industri-
processer är en nödvändighet för att klara omställningen till ett ekologiskt
bärkraftigt energisystem med bibehållen industriell konkurrenskraft.
7.5 Biobränslebaserad kraftvärme
I kraftvärmeverk kopplade till fjärrvärmenät producerades 1995 ca
4,5 TWh el, huvudsakligen med hjälp av fossila bränslen. I befintliga
anläggningar går det dock att producera upp till 8 TWh el. Drygt hälften
av denna mängd kan utan större ombyggnader produceras med hjälp av
biobränslen.
Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiproduktion som
ger ett effektivt energiutnyttjande eftersom den värme som bildas som
"biprodukt" vid elgenereringen direkt kan tas till vara i fjärrvärmenäten. För
att kunna ersätta kärnkraften på ett miljövänligt sätt är det därför nödvändigt
att utnyttja all möjlig potential för biobränslebaserad kraftvärme och att
därvid också försöka få ut så stor andel elektricitet som möjligt ur
biobränslet.
Potentialen för biobränslebaserad kraftvärme begränsas dels av fjärr-
värmeunderlaget, dels av tillgången på biobränslen. Våra bedömningar tyder
på att det snarare kommer att bli tillgången på biobränslen än fjärrvärme-
underlaget som i första hand sätter en gräns för den möjliga utbyggnaden. Vi
har med ledning av Naturvårdsverkets uppskattningar antagit den praktiskt
möjliga potentialen till 40 TWh biobränslen för el- och uppvärmnings-
ändamål. Efter avsättning av en del för ökad individuell biobränsleeldning
samt avdrag för förluster, återstår en möjlighet att öka produktionen av el och
värme i biobränslebaserad kraftvärme med ca 33 TWh.
Nuvarande teknik ger ett ungefärligt utbyte av en tredjedel elektricitet och
två tredjedelar värme. Med denna teknik skulle det alltså vara möjligt att med
tillgängliga biobränsleresurser producera ca 11 TWh el per år. Elandelen
skulle dock kunna ökas till hälften med användning av ny biogas-
kombiteknik. Dilemmat är dock att denna teknik ännu bara är på
försöksstadiet. Innan den kan komma i kommersiell drift behövs uppförande
av en eller flera fullskaliga demonstrationsanläggningar med sannolikt
fleråriga testningar och förbättringar. Genom att snarast möjligt påbörja en
sådan utveckling och att reservera utrymme för den när den är färdig-
utvecklad, kan utbyggnad med biogaskombiteknik ge ett värdefullt ökat
tillskott av elektricitet under den senare delen av kärnkraftsavvecklingen. Vi
har därigenom räknat med en totalt ökad elproduktion från biobränslebaserad
kraftvärme på 13 TWh, varav 3 TWh genom ökat utnyttjande av befintliga
anläggningar, 4 TWh i nybyggda konventionella anläggningar och 6 TWh i
nybyggda biogaskombianläggningar. Totalt ger detta ett tillskott på 20 TWh
biobränslebaserad fjärrvärme.
7.5.1 Investeringsbidrag
Inriktningen för den närmaste femårsperioden bör vara att öka
elproduktionen i biobränslebaserad kraftvärme med 3,5 TWh varav
2 TWh i befintliga anläggningar och 1,5 TWh i nybyggda anläggningar.
De nya anläggningarna kräver enligt vår bedömning statliga bidrag och
anslag enligt tabell i.
Tabell I. Investeringsbidrag till biobränslebaserad kraftvärme. Förslag
till bidragsnivåer och anslag (milj kr)
Tabell 11: (Bidragsnivå Totalt anslag för fem år )
Lönsamheten för ny biobränslebaserad kraftvärme styrs till stor del av
beräknade framtida priser på el och värme från konkurrerande energislag.
Den framtida energibeskattningen spelar en avgörande roll. Utan ökade
energiskatter enligt vårt förslag bedömer vi regeringens förslag till bidrag
på 3 000 kr/kW som otillräckligt. Visserligen har några kraftvärmeverk
nyligen byggts med denna bidragsnivå, men de kunde utnyttja de låga
byggpriserna vid upphandlingen 1994. Idag får man räkna med högre
byggpriser, vilket kräver åtminstone samma bidragsnivå som i den förra
bidragsomgången, 4 000 kr/kW. Om å andra sidan riksdagen tillstyrker
en ökad energibeskattning enligt vårt förslag om skatteväxling, torde en
väsentligt lägre bidragsnivå, här uppskattad till 2 000 kr/kW, vara fullt
tillräcklig för att kunna räkna hem lönsamhet i ett projekt.
Med föreslagna bidragsnivåer och utbyggnadstakt beräknar vi att ett anslag
om 600 miljoner kronor behövs under femårsperioden, dubbelt så mycket om
riksdagen avslår vårt förslag om höjd energibeskattning.
7.5.2 Forskning och utveckling av biobränslebaserad kraftvärmeteknik
samt forskning om biobränsleförsörjning
Det viktigaste området för vidare forskning rör de ekologiska effekterna
av ett ökat biobränsleuttag på skogsmark. Det gäller framför allt
effekterna på markens näringsbalans inklusive de totala effekterna av
askåterföring, men också effekterna på den biologiska mångfalden av
uttag och askåterföring. Vi förespråkar en försiktighetsstrategi som
innebär att biobränsleuttaget ökar successivt i långsam takt, så att inga
osäkra potentialer intecknas förrän det ekologiska kunskapsläget är
tillfredsställande.
Vidare behövs omfattande forskning och utveckling beträffande teknik för
insamling och transport av vedbränslen samt vidareförädling.
Ny teknik för kraftvärmeproduktion genom atmosfärisk förgasning av
biobränslen är nära ett kommersiellt genombrott. Elutbytet, dvs.
eluttag/värmeuttag, är i dag 0,5 för den konventionella ångpannetekniken,
medan den nya kraftvärmetekniken i full skala beräknas ge upp till 1,2 i
elutbyte.
Annan teknik under utveckling är förgasning under högt tryck samt
vidareutveckling av konventionell biobränsleteknik (t.ex. cirkulerande
fluidbädd, s.k. CFB-panna) och rötgas. I detta sammanhang bör också
nämnas den lovande tekniken för kraftvärmeproduktion genom förgasning av
massaindustrins s.k. svartlutar.
Vi delar regeringens bedömning beträffande behovet av forskning och
utveckling för att ta fram nya processer för motoralkoholframställning
baserad på cellulosahaltiga råvaror. Detta utvecklas närmare i avsnitt 8.3
7.6 Vindkraft
Vår bedömning av effekten av de nedan redovisade åtgärderna för
vindkraft är en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en 5-
årsperiod.
Totalt bedömer vi att potentialen är 12 TWh ökad årlig elproduktion för att
ersätta kärnkraftsel.
Avregleringen av elmarknaden och uppdelningen mellan nätbolag och
elhandelsbolag har lett till att små producenter kommit i kläm. Den nya
ellagen (1994:618) har inte fungerat som riksdagen avsåg. För att små
elproduktionsanläggningar skall kunna byggas ut snabbt måste små
oberoende elproducenter få rimliga möjligheter att konkurrera och inte vara
utlämnade åt de stora kraftbolagens godtycke och delvis motstående
intressen. Miljöpartiet förutsätter att regeringen snarast vidtar åtgärder så
att
problemen för de små elproducenterna löses. Därvid bör särskilt beaktas
möjligheten att införa någon form av system som garanterar de små
producenterna rimliga avräkningspriser.
7.6.1 Investeringsbidrag
Regeringens neddragning av nivån på investeringsstödet för vindkraft är
mer än vad branschen för närvarande klarar av. Miljöpartiet föreslår en
stödnivå om 25 % samt ett anslag på 200 miljoner kronor per år, totalt
1 miljard kronor över femårsperioden. Till följd av vindkraftens
kontinuerligt förbättrade lönsamhet förutser vi att nivån på invest-
eringsbidraget för dagens tillämpningar av vindkraften i framtiden kan
sänkas successivt. För nya tillämpningar, t.ex. havsbaserad vindkraft
m.m., kan stödet behöva behållas till en senare tidpunkt än vad som
gäller för dagens tillämpningar av vindkraft.
Om riksdagen ansluter sig till det styrmedelspaket för att avveckla
kärnkraften som beskrivs i avsnitt 4.2, räcker det enligt våra beräkningar med
en stödnivå om 10 %, vilket medför att anslaget kan reduceras till
80 miljoner kronor per år, totalt 400 miljoner kronor över 5 år. Våra förslag
beträffande investeringsstöd till vindkraft sammanfattas i tabell j.
Tabell J. Investeringsstöd till vindkraft. Förslag till stödnivåer och
anslag (milj kr)
Tabell 12: (Bidragsnivå Totalt anslag för fem år )
Också när det gäller tillämpningen av stödet föreslås inskränkningar i
propositionen. I dag gäller att stödet går till installationer med effekt på
60 kW eller större. Denna nivå vill regeringen höja till 200 kW, vilket
utesluter en stor del av den växande småskaliga vindkraftmarknaden. Det
är för övrigt på denna marknad som de svenska tillverkarna av
vindkraftverk är som starkast. Vi föreslår att den nedre effektgränsen för
vindkraftverkens storlek tas bort.
7.6.2 Forskning och utveckling av vindkraftteknik
Utvecklingen på vindkraftområdet bör drivas i riktning mot
fullskaleförsök med havsbaserad vindkraft och tillvaratagande av
stordriftsfördelar i goda vindlägen. Av stor betydelse för utvecklingen av
vindkraften på sikt är framsteg i tekniken för energilagring.
7.7 Solenergi
Miljöpartiet de gröna överenskom i början av innevarande mandatperiod
med regeringen om kraftigt ökat stöd till solenergiområdet, med
100 miljoner kronor i tillväxtpropositionen (1995/96:25). 25 miljoner av
dessa skulle gå till investeringsstöd för solvärme i bostäder under
budgetåret 1996, utöver de 56 miljoner som Miljöpartiet tidigare
förhandlat fram. För att pröva teknikupphandling för tappvärmesystem
för småhus anslogs 5 miljoner. För forskning om solvärme anslogs
30 miljoner. För forskning inom solcellsområdet anslogs 40 miljoner
under en femårsperiod.
Bakgrunden till förstärkningen av investeringsstödet för solvärme var att
intresset för solvärme i bostäder var så stort att den ursprungliga resurstill-
delningen redan var intecknad. Förbättrade konstruktioner, förenklad
tillverkning och ökad efterfrågan har lett till att priset för plana solfångare
sjönk med 30 % mellan 1980 och 1990. Branschen är mycket nära en
prisnivå som gör solfångartekniken fullt kommersiellt konkurrenskraftig.
Men nära är inte detsamma som ända fram.
Det är i den situationen som regeringen levererar sitt dråpslag mot den
svenska solvärmeutbyggnaden. Man avskaffar nu investeringsstödet till
solvärme i bostäder helt. De bedömningar som regeringen gjorde förra året
om behovet att stimulera solvärmeutbyggnaden har nu förbytts i total
kallsinnighet. Det är knappast så man bedriver en ansvarsfull energipolitik.
Miljöpartiet står fast vid en fortsatt stimulans av solvärmeutbyggnaden,
vilket behandlas närmare nedan.
Totalt bedömer vi att potentialen för solvärme och solceller är en ökad
årlig energiproduktion som kan kompensera 2 TWh kärnkraftsel.
7.7.1 Investeringsbidrag för solvärme
Tabell K. Investeringsstöd till solvärme. Förslag till stödnivåer och
anslag (milj kr)
Tabell 13: (Bidragsnivå Totalt anslag för fem år )
Vi tillbakavisar regeringens avskaffande av investeringsstödet för
solvärme. Det bör även fortsättningsvis finnas ett investeringsstöd om
25 % av investeringskostnaden för utbyggnad av solvärme i bostäder och
andra tillämpningar. För att finansiera denna bidragsnivå föreslår vi att
50 miljoner kronor per år, totalt 250 miljoner kronor över 5 år, anslås till
investeringsbidrag för solvärme.
Om riksdagen ansluter sig till vårt styrmedelspaket (se avsnitt 4.2) räcker
det enligt våra beräkningar med en bidragsnivå om 10 %. Det innebär ett
anslag om 20 miljoner kronor per år, totalt 100 miljoner kronor över 5 år.
7.7.2 Forskning och utveckling av solenergiteknik
Forskning och utveckling av solceller bör vara ett prioriterat område.
Sverige har i dag en världsledande ställning inom tunnfilmstekniken för
produktion av solceller. Kvalificerade bedömningar tyder på att ett
genombrott för solcellsenergi kommer inom en 10-årsperiod och det är
absorbatormaterialet i den svenskutvecklade tunnfilmstekniken som är
det mest troliga materialet att utnyttjas för en storskalig introduktion. Det
finns beräkningar som tyder på att priset på el från solceller kan nå ned
till ca 40 öre/kWh redan år 2010.
Även om man kunde producera solceller för att täcka 5 % av Sveriges
elproduktion skulle den svenska solcellsproduktionen förmodligen användas
utomlands. Solcellerna skulle exporteras till länder med mera gynnsamma
förutsättningar för solenergi. Solcellen är en högteknologisk produkt som är
enkel att använda och kan bli en stor exportframgång för Sverige.
Solfångare har de senaste tio åren fått dubbel livslängd och halverade
energiförluster till halva priset. Men man har ännu inte nått de skalfördelar
riktig stordrift kan ge. En central uppgift i utvecklingen av solvärme är att
göra solvärme till ett realistiskt alternativ även för nya områden inom
uppvärmningssektorn. I dag finns ett stort antal gruppcentraler som eldas
med olja. Ersättning av dessa med solvärmeteknik är en intressant marknad,
inte minst ur miljösynpunkt. Det finns därför skäl att öka insatserna inom
solfångarområdet.
7.8 Övriga förnybara energislag
Ovan har ett antal åtgärder presenterats för att på kort sikt stödja
investeringar, forskning och utveckling för de i dag mest utvecklade
förnybara energislagen. Det innebär inte att vi utesluter att andra
förnybara energislag på lång sikt kan bli betydelsefulla i framtidens
energisystem.
När det gäller andra förnybara energislag som bergvärme, vågenergi, osv.,
så är vår hållning alltjämt att de skall ges generöst utrymme i energiforsk-
ningsbudgeten. När de nått en mognad som innebär att fullskaleförsök kan
genomföras till rimliga kostnader skall också dessa förnybara energislag
behandlas som bio-, vind- och solenergi, som i dag är föremål för kortsiktiga
satsningar. På lång sikt gäller att för att de mest miljö- och resurseffektiva
av
energislagen skall kunna utkristallisera sig, bör dessa få möjlighet att verka i
konkurrens med varandra.
Vad som sagts i det föregående gäller givetvis också energibärare.
Vätgastekniken har stor potential och behöver speciellt uppmärksammas.
Batteriteknik för ellagring är ett annat väsentligt område. Motoralkoholer
m.fl. alternativa drivmedel behandlas i avsnitt 8.3.
7.9 Upphandling av ny produktionsteknik för förnybara
energislag
Regeringen föreslår i energipropositionen att ett nytt slags bidrag skall
lämnas för upphandling av ny teknik för elproduktion med förnybara
energislag. Motivet för detta är att samhället genom detta bidrag skall
kunna dra nytta av de fördelar som ligger i att ny och effektivare teknik
kommer till användning. Detta skall ses som ett komplement till de olika
investeringsstöden som redovisats ovan.
Miljöpartiet ansluter sig till regeringens förslag, men med den skillnaden
att bidraget inte bara skall kunna tillämpas på elproduktionsteknik, utan på
all ny produktionsteknik för förnybara energislag. Anslagsnivån är lika, dvs.
20 miljoner kronor per år, totalt 100 miljoner kronor över 5 år.
7.10 Forskning och utveckling på energiområdet
Vår syn på forskning och utveckling kring effektivare energianvändning,
biobränslen, vindkraft, solenergi och övriga förnybara energislag har
redovisats under respektive rubrik ovan. Nedan behandlas
energiforskning i allmänhet samt ett sammanfattande förslag till
anslagtilldelning till forskning och utveckling på energiområdet.
Miljöpartiets inriktning på omställningen av energisystemet innebär
kortsiktigt en snabbare och mer genomgripande omställning än regeringens
förslag. Befintliga kunskaper skall utnyttjas maximalt. När det gäller den
långsiktiga strategin ligger vårt förslag närmare majoritetsförslaget. Vi delar
i stort regeringens bedömning beträffande utgångspunkterna för utvecklingen
av teknik för framtidens energisystem; se dock våra mer ingående bedöm-
ningar för effektivare energianvändning, biobränslen, vindkraft, solenergi
och övriga förnybara energislag ovan.
När det gäller anslaget till Energiteknikfonden och anslaget för
introduktion av energiteknik föreslår vi höjningar jämfört med regeringens
förslag. Detta motiveras av att vi vill göra en kraftig satsning på demonstra-
tionsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad kraftvärmeteknik och
nya tillämpningar av vindkraft. Beträffande anslaget till energiforskning har
vi för närvarande bristande underlag, men accepterar regeringens förslag tills
vidare. Miljöpartiets förslag till anslagsfördelning sammanfattas i tabell l.
Vi föreslår vidare en ny tillämpning av medlen för introduktion av ny
energiteknik. Det kan vara svårt att hitta en lämplig värd för ett projekt med
en demonstrationsanläggning i full skala p.g.a. för hög risknivå. För att
minska risken för det energiföretag som skall stå som värd för demonstra-
tionsanläggningen bör vissa garantier kunna ställas mot kostnader för
driftavbrott m.m. Medel för detta bör kunna tas ur anslaget för introduktion
av ny energiteknik.
Tabell L. Anslag till forskning och utveckling på energiområdet (milj kr)
8 Tabell 14: (Totalt över 7 år )
9 Klimatpolitiken
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken. I dessa fastlades att koldioxidutsläppen från fossila
källor skall stabiliseras på 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska.
Miljöpartiet anser att denna politik skall ligga fast.
Vår energipolitik är utformad så att koldioxidutsläppen från energisektorn
minskar. För att nå det av riksdagen uppsatta koldioxidmålet behövs också
krafttag inom trafiksektorn. Vårt nuvarande drivmedelssystem är baserat på
fossila bränslen och måste skyndsamt ställas om. För att undvika en
utveckling liknande den som den svenska energipolitiken genomgått under
de sista decennierna, är det av största vikt att omedelbart växla strategi från
en politik som avvaktar en teknikutveckling till en politik som ställer krav på
marknaden och därigenom driver fram omställningen. En sådan politik
innebär politisk handling samt klara och fasta politiska signaler. Det är av
stor vikt att en omställning av vårt drivmedelssystem inleds omgående.
Låginblandning av motoralkohol i bensin bör inledas år 1998. Andelen
inblandad motoralkohol bör stegvis justeras upp i takt med utbyggnad av
produktionskapacitet, sjunkande produktionskostnader m.m. Biobaserade
drivmedel bör befrias från koldioxidskatt och energiskatt under en uppbygg-
nadsperiod.
9.1 Det internationella samarbetet
Energipropositionen visar att regeringen nu byter fot i klimatpolitiken.
Från att ha haft en offensiv strategi där Sverige är ett föregångsland i
klimatpolitiken, växlar regeringen nu över till en avvaktande och
defensiv hållning som i praktiken innebär att Sverige skall bevaka sina
ekonomiska intressen snarare än att vara pådrivande i det internationella
klimatsamarbetet.
Regeringens bedömning är att "den svenska klimatstrategins närmare
utformning skall ske mot bakgrund av jämförelser med faktiskt vidtagna
åtgärder i andra länder för att undvika att Sverige åtar sig att lägga en
väsentligt större börda på den svenska industrin än vad konkurrentländerna
lägger på sin industri".
I konsekvensens namn medför väl detta att regeringen avser verka för att
EU skall resonera på motsvarande sätt i den globala klimatpolitiken. Det
innebär att EU skall verka för att sänka sina ambitioner till USA:s eller
Japans nivå för bibehålla sin konkurrenskraft. Sammantaget innebär detta att
vi får en helt orimlig spiral av underbud i klimatpolitiken. Ingen vill ta
ansvar och gå före. Egenintressen och nationalism breder ut sig. En
utveckling i denna riktning underminerar hela det globala klimatarbetet.
Miljöpartiet står fast vid den av Sverige hittills förda internationella
klimatpolitiken. Vi bör vara ett föregångsland, och utifrån den positionen
kraftfullt verka för en skärpning av insatserna mot växthuseffekten inom
Nordiska rådet, EU och FN.
9.2 Utveckling av energisystemet i Baltikum och Östeuropa
En del av Sveriges hjälp till länderna i Baltikum och Östeuropa är också
en del av vår internationella klimatpolitik. Sverige har bidragit till att
miljöanpassa dessa länders energisystem genom att bygga om
fjärrvärmepannor från fossileldning till biobränsleeldning, genom att
rusta upp fjärrvärmenäten och genom att bidra i olika
energieffektiviseringsprojekt.
Miljöpartiet stöder denna inriktning på åtgärderna i det internationella
samarbetet. Vi avvisar däremot de åtgärder som inriktats mot att öka kärn-
säkerheten i vårt närområde genom att reparera östländernas gamla
kärnreaktorer. Vi menar att en bättre inriktning på kärnsäkerhetssamarbetet
är att bidra med kunskap och ekonomiska resurser för att ersätta kärnkraftsel
och för att riva uttjänta kärnreaktorer. Eftersom den svenska kärnkrafts-
avvecklingen nu kommer att inledas, kommer vi ganska snart ha erfarenheter
från praktiskt arbete med kärnkraftsavveckling. Dessa kunskaper bör vi ställa
till våra samarbetsländers förfogande.
Vi vill anslå 350 miljoner kronor till energipolitiskt motiverade interna-
tionella klimatinsatser, vilket är detsamma som regeringens förslag.
9.3 Motoralkoholproduktion från skogsråvara
Det behövs ny kunskap inom hela området biobaserade drivmedel. Såväl
miljöeffekter som produktionsteknik och distributionssystem behöver
utredas och utvecklas. Det är viktigt att ha ett brett synsätt på alternativa
drivmedel för vårt framtida drivmedelssystem. Lösningen är förmodligen
inte ett enda alternativt drivmedel, utan snarare en kombination av olika
drivmedel i olika sammanhang.
Den största resursbasen för ett svenskt förnybart drivmedelssystem är
skogen. Därför är det av största vikt att forskning och utveckling på
drivmedel från skogsråvara intensifieras. Det program för utveckling av ny
teknik för etanolframställning som pågått sedan 1994 bör därför vidgas att
gälla motoralkoholer samt förstärkas med ytterligare resurser. Miljöpartiet
föreslår att 300 miljoner kronor, dvs. 90 miljoner kronor utöver regeringens
förslag, anvisas till utveckling av ny teknik för motoralkoholproduktion från
skogsråvara under en sjuårsperiod fr.o.m. 1998.
10 Ansvarsfördelning i omställningsarbetet
Omställningen av energisystemet är enligt vårt synsätt en del av den
större ekologiska omställningen som hela det svenska samhället bör
genomföra för att nå långsiktig bärkraft. Detta omställningsarbete berör
en stor mängd områden hos både företag, hushåll och den offentliga
sektorn. Traditionellt har s.k. sektorsintressen haft ett starkt inflytande
över hur politiken har utvecklats på många av de här områdena.
Sektorsintressenas makt bygger oftast på informella allianser och
värdegemenskaper mellan myndigheter, företag och
intresseorganisationer som agerar inom ett visst område, t.ex.
vägtrafiken, kraftproduktion, bostadsbyggande eller jordbruk.
Vi anser det angeläget att för den ekologiska omställningen pröva en annan
planerings- och genomförandemodell där sektorsintressenas inflytande
balanseras av ett förstärkt allmänintresse som kan se mer till helheten och
göra övergripande prioriteringar. Det gäller både på nationell och på lokal
nivå.
Detta innebär att vi i och för sig ställer oss bakom förslaget att bilda en ny
central sektorsmyndighet för energiområdet, men att denna skall inordnas i
en mer decentraliserad modell, där statens uppgift främst blir att ange
ramarna i form av legala och ekonomiska styrmedel samt att fördela
investeringsstöd medan kommunerna kan få en huvudroll i genomförande-
processen. Eftersom den omställning av energisystemet vi förespråkar
innebär övergång till en väsentligt mer decentraliserad energiproduktion än
vad som är fallet i dag, anser vi att denna decentraliserade genomförande-
modell inledningsvis bör prövas på energiområdet.
I de flesta kommuner har sedan Riokonferensen pågått ett intensivt s.k.
Agenda 21-arbete som har syftat till att utarbeta visioner och planer för en
ekologisk hållbar utveckling i respektive kommun. Det har varit ett mål att
engagera hela kommunen i arbetet: invånare, föreningar, företag, kommunala
förvaltningar, etc. Det här arbetet har varit mer eller mindre framgångsrikt i
olika kommuner. I många fall har det nog tyvärr varit ganska tandlöst, i
andra har det lett till en ökad miljömedvetenhet och olika konkreta initiativ
och förbättringar.
Agenda 21-arbetet kan enligt vår mening ses som inledningen till en
process, som måste följas upp av en konkret planering och genomförande av
åtgärder. Det kan ske genom att ge kommunerna en huvudroll vid
planeringen och genomförandet av den ekologiska omställningen, inklusive
omställningen av energisystemet, i sitt lokala område.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitikens mål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fullt risk- och miljökostnadsansvar införs i
energisektorn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att precisera och skärpa kärntekniklagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende bidrag till
investeringar i småskalig vattenkraft,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekonomiska styrmedel för
kärnkraftsavvecklingen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning om kärnkraftens avveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energibeskattningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta bort ansvarsgränsen i
atomansvarighetslagen och införa ett obegränsat strikt ansvar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att krav på det egna kapitalets storlek och/eller
på motsvarande ekonomiska garantier uttrycks i lag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett ömsesidigt nationellt skadeståndsansvar för
kärnkraftsindustrin i Sverige,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bilaterala riskdelningsavtal för att täcka
kärnkraftsindustrins skadeståndsansvar vid atomolyckor,
13. att riksdagen hos regeringen begär utredning av en svensk
reaktorolyckas totala kostnader,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av statliga anslag till omställning av
energisystemet,
15. att riksdagen godkänner den i motionen föreslagna
utformningen av bidrag för konvertering från elvärme,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag till fjärrvärmeanslutning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energirådgivning m.m.,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om teknikupphandling av energieffektiv teknik,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anpassning av byggregler och byggnormer,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undanröja hinder i fastighetstaxeringen som
hindrar utveckling mot mer energieffektiva byggnader och
inredningar,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling för effektivare
energianvändning,
22. att riksdagen godkänner den i motionen föreslagna
utformningen av investeringsbidrag till biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling av biobränslebaserad
kraftvärmeteknik samt forskning om biobränsleförsörjning,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att snarast vidta åtgärder för att lösa problemen
med de små elproducenternas konkurrenssituation på den avreglerade
elmarknaden,
25. att riksdagen godkänner den i motionen föreslagna
utformningen av investeringsbidrag till vindkraftproduktion,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling av vindkraftteknik,
27. att riksdagen godkänner den i motionen föreslagna
utformningen av investeringsbidrag för solvärme,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling av solenergiteknik,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övriga förnybara energislag,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upphandling av produktionsteknik för förnybara
energislag,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling på energiområdet,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omställning av drivmedelssystemet,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det internationella samarbetet i klimatpolitiken,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av energisystemet i Baltikum och
Östeuropa,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om motoralkoholproduktion från skogsråvara,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvarsfördelning i omställningsarbetet.