Sverige behöver bättre förutsättningar för nya och växande
företag samt nya och växande branscher. Ökad
internationalisering, ökad konkurrens från nya industriländer,
snabbare teknikutveckling och strukturella förändringar i
näringslivet och arbetskraften ställer krav på en ny
näringspolitik med ett gynnsammare och flexiblare
företagarklimat.
Skatten behöver sänkas betydligt för företag och företagare. Vi föreslår
en rad strategiska skattesänkningar för ökad tillväxt, bl.a. slopad
dubbelbeskattning av riskkapital, slopad förmögenhetsskatt,
nuvärdesavskrivning och ändrade regler för momsinbetalningar.
Reglerna på det arbetsrättsliga området behöver förändras radikalt. Till
grund för tryggheten vid anställningsförhållanden bör ligga ett fåtal enkla
obligatoriska regler. Därutöver skall den enskilde, eller en organisation
denne utser, förhandlingsvägen kunna addera villkor. Detta innebär bl.a.
att de s.k. turordningsreglerna avskaffas. Varje medarbetare är unik och
skall behandlas därefter.
I stat, kommun och landsting bedrivs betydande verksamheter som kan
och bör konkurrensutsättas. I princip bör all verksamhet som inte är
myndighetsutövning utsättas för konkurrens. Vi föreslår att kommunerna
åläggs att upphandla i konkurrens. Vi föreslår också skärpningar och
kompletteringar av regelverken på konkurrensområdet.
Avregleringsarbetet bör påskyndas genom att en statlig
avregleringsdelegation ges i uppgift att löpande ompröva alla regler på
företagsområdet vart fjärde år.
Frihandeln måste värnas. Sverige bör i de fortsatta frihandels-
förhandlingarna arbeta för att liberaliseringen av världshandeln fortsätter.
Krav på ny politik
Nya villkor ställer krav på en ny
politik
Sverige deltar i en global konkurrens om att skapa de mest
konkurrenskraftiga förutsättningarna för företagande och nya
jobb. Är förutsättningarna för företagande och produktion
bättre i andra länder, är det också dit många företag och
arbetstillfällen flyttar. De svenska företag som är verksamma
i landet försvagas relativt utländska konkurrenter om
näringsklimatet är sämre här.
Ekonomin har internationaliserats genom en snabbt ökande världshandel.
Handeln har ökat snabbare än den ekonomiska tillväxten under en rad år.
Kunskapen har internationaliserats. Sydkorea har t.ex. idag en högre andel
högskolestuderande än Sverige. Västeuropa och USA är inte ensamma om
högkvalificerat kunnande.
Konkurrensen tilltar från nya låglöneländer med tillverkningsindustri och
tidigare låglöneländer med stigande teknikhöjd i produktionen. Detta gäller
också på marknader som tidigare ansetts vara förbehållna västeuropeiska
producenter.
Teknikutvecklingen går mycket snabbt och många produkter har korta
livstider. 60 procent av Ericssons försäljning har tidvis baserats på produkter
som inte existerade ett halvår tidigare.
En strukturomvandling äger rum. Nya branscher växer fram. Det finns ett
par nya branscher där Sverige ligger i framkant, som läkemedel och
mobiltelefoni. Men Sverige är mer beroende av basindustrin än jämförbara
länder.
Den enskilde medarbetarens kompetens blir allt viktigare för företagens
utveckling och för möjligheten att tillverka produkter med högt
förädlingsvärde. Det humana kapitalet representerar en allt större del av
företagets värde.
Hur Sverige klarar den internationella konkurrensen beror på vilka
förutsättningar för företagande och utveckling vi skapar. Det är inte
förutbestämt eller givet att Sverige skall konkurreras ut av de växande
ekonomierna i Asien och Östeuropa.
Om växande konkurrens är internationaliseringens ena sida, så är den
andra att de snabbväxande ekonomierna erbjuder nya marknader och
exportmöjligheter för svenska företag och därmed möjlighet till ökat
välstånd för alla parter.
Av de mindre svenska teknikföretagen är en stor andel beroende av export.
Det är inte minst de små exportföretagen som - tillsammans med
tjänsteföretagen - har störst möjligheter att växa de kommande åren. För att
den svenska ekonomin skall klara exportkonkurrensen krävs dock att
förutsättningarna för företagande och inställningen till företagare ändras
rejält.
Bristande förutsättningar för tillväxt
Grunden för arbetslösheten och landets ekonomiska problem
är att Sverige, i takt med att förutsättningarna för företagare
och företag försämrats, allvarligt förlorat i internationell
konkurrenskraft. Bara under det senaste året föll Sverige från
12:e till 14:e plats i fråga om konkurrenskraft mellan ett antal
undersökta länder. Ett land som Chile anses numera ha bättre
konkurrenskraft än Sverige (IMD, Lausanne 1996).
Diagram 1. Sveriges marknadsandelar i volym 1970-95 samt prognos för
1996
Samtidigt är det värt att uppmärksamma att Sverige sedan
1970 rasat från 3:e till 17:e plats i OECD-ländernas
välfärdsliga, mätt som BNP per capita.
Mellan 1870 och 1970 var Sverige ett av världens mest framgångsrika
länder. Endast Japan kunde visa en jämförbar ekonomisk utveckling. Efter
1970 har industriproduktionen och produktiviteten endast ökat med en
fjärdedel av 1960-talets tillväxttakt. Hade den ekonomiska tillväxten sedan
1970 hållit samma nivå i Sverige som i övriga OECD-länder, så hade detta
inneburit 125 000 kr ytterligare att disponera varje år för en svensk
tvåbarnsfamilj.
Diagram 2. Den ekonomiska tillväxten i Sverige och OECD sedan 1970
prognosvärden 1996 och 1997
Den låga tillväxttakten ser dessvärre ut att bestå. Regeringen
spår själv att tillväxten för 1996 blir 1,6 procent.
Industriförbundet spår en lägre tillväxt på endast 1 procent.
Andra ekonomiska bedömare har mer pessimistiska
prognoser.
Den industriella uttunningen har i stort sett pågått oavbrutet i snart tre
decennier. Den accentuerades dock under den ekonomiska kris som i 1990-
talets början blev resultatet av problem som staplats på varandra under
årtionden. Som en effekt av den ekonomiska krisen försvann 2 procent av
landets industriella kapacitet årligen mellan 1989 och 1993. Framförallt
traditionell småindustri slogs ut. Därtill kommer att industrins kapacitet i
normalfallet växer med ett par procent varje år. Sammantaget var den
industriella kapaciteten ca 10 procent lägre 1993 än vad som skulle ha varit
fallet krisen förutan.
Det sägs ofta att den svenska ekonomin genomgått en strukturomvandling.
Det stämmer inte helt. Kanske kan man säga att vi har sett en halv
strukturomvandling - gamla arbetsplatser har slagits ut, men
förutsättningarna för nya att komma i deras ställe har varit för dåliga.
Dessutom har den avgörande strukturomvandlingen - effektiviseringen av
offentlig sektor - knappast hunnit inledas. Till yttermera visso har stora
resurser använts av regeringen för att förhindra en strukturomvandling och
modernisering av svenskt näringsliv, istället för att skapa förutsättningar för
det nya. För att lägga grunden för nya arbeten och företag krävs en helt annan
inställning till näringslivets förutsättningar än den som råder idag.
Sverige behöver Europas mest konkurrenskraftiga förutsättningar för
företagande och produktion.
Bristande förutsättningar för växande
företag och nya branscher
Det är väl känt att den svenska företagsstrukturen ser ut som
ett timglas om företagen betraktas efter storlek. Längst upp
finns relativt många storföretag som sysselsätter många.
Dessa företag har dock svårt att anställa fler. Snarare leder
investeringar och produktivitetshöjningar till minskad
efterfrågan på medarbetare. Längst ner finns ett antal mycket
små företag som inte givits tillräckligt goda förutsättningar
att växa. I timglasets smala midja lyser de växande
medelstora företagen med sin frånvaro. Också detta är i
mångt och mycket en effekt av ett näringsklimat som inte ger
små företag möjlighet att växa sig större.
Den svenska näringsstrukturen är deformerad av höga skatter, regleringar
och politisk oförståelse för företagandets betingelser. (Källa: SAF)
Diagram 3
Näringsstrukturen formas efter de regler och villkor som
gäller. Om näringsklimatet gynnar en viss typ av företag
framför andra så kommer detta att återspeglas i
näringsstrukturen. Detta gäller om man ser inte bara till
företagens storlek, utan också till de branscher i vilka de är
verksamma. Näringspolitiken har givit en struktur med några
få mycket stora företag. De har lättare än små företag kunnat
hantera arbetsrättsliga regler, höga skatter och
devalveringspolitiken.
Slutsatserna är två: För det första startas alltför få nya företag i Sverige.
Det krävs ett stort antal nya företag för att några få riktiga tillväxtföretag
skall vaskas fram. Dessvärre sjönk antalet nystartade företag från 27 960
under 1994 till 27 300 under 1995 (SCB). För det andra har för få små
företag givits möjlighet att växa.
Utmärkande för Sverige är också att vi har en för liten kunskapsintensiv
sektor. Inom telekommunikation och läkemedel ligger vi väl framme. Men
totalt sett har vi färre som arbetar i den kunskapsintensiva sektorn än OECD-
genomsnittet. Denna sektor ökar dock stegvis sin andel av industrins
förädlingsvärde, samtidigt som andelen av sysselsättningen legat relativt
stilla sedan början av 1980-talet.
Den kunskapsintensiva delen av näringslivet har haft den snabbaste
marknadstillväxten och den gynnsammaste prisutvecklingen internationellt
sett. Elektronikindustrin ökade t.ex. sin kapacitet med 40 procent mellan
1989 och 1993. Företagen är i första hand inte utsatta för priskonkurrens,
utan finner sina konkurrensmöjligheter i kvalificerat kunnande och kvalitet.
Produktivitetsutvecklingen har varit högre inom den kunskapsintensiva delen
av industrin.
Devalveringspolitiken har skadat framväxten av en stark kunskapsintensiv
sektor i Sverige. Devalveringarna har också haft en konserverande verkan på
sysselsättningsstrukturen, då de kortsiktigt ökade den tunga industrins
lönsamhet. Incitamenten att byta arbetsplats minskade på grund av detta
eftersom anställningstryggheten föreföll god.
Devalveringarna har bidragit till att det industriella förädlingsvärdet i
Sverige är lägre än om resurser hade styrts över till den kunskapsintensiva
industrin i samma takt som innan de genomfördes. En fortsatt
omstrukturering hade bidragit till att minska effekterna av 1990-talets
ekonomiska kris, då fler människor haft arbete inom en förhållandevis stark
sektor. Devalveringspolitikens misstag får svenska folket nu betala.
Sverige behöver bättre förutsättningar för nya och växande företag samt
nya och växande branscher.
En chans till en ny politik
Den borgerliga regeringen hade ambitionen att skapa
Europas bästa förutsättningar för företagande och produktion
i Sverige. Politiken utgick från medvetenheten om att en
renässans för små- och nyföretagandet är av avgörande
betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling under de
kommande åren. Den styrande näringspolitiken ersattes av
långsiktiga och strukturella åtgärder för att skapa ett
internationellt konkurrenskraftigt näringsklimat. Många av
dessa förändringar inom näringspolitiken består, men
förnyelseprocessen har stoppats av Socialdemokraterna.
Rättssäkerheten för företagarna förbättrades, bl.a. genom att äganderätten
och näringsfriheten grundlagsfästes. Mellan 1991 och 1994 sänktes skatterna
på företagande och arbete med ca 40 miljarder kronor, varav ca 15 miljarder
kom de små företagen till del. Över 40 olika skatter sänktes och ca 10
slopades helt. Av dessa var drygt 30 sådana skattesänkningar som stärkte
företagen och förbättrade möjligheterna till fler arbeten. Samtidigt
genomfördes mycket omfattande åtgärder för att sanera statsfinanserna
genom beslut om budgetförstärkningar på 95 miljarder kronor. Bland annat
slopades eller sänktes följande skatter:
Sänkt arbetsgivaravgift med 4,5 procentenheter
Sänkt särskild löneskatt och slopad allmän löneavgift
Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital och sänkt arvskatt
Avskaffad dubbelbeskattning på riskkapital
Sänkt reavinstskatt på aktier
Slopad omsättningsskatt på aktier
Kvittningsrätt vid inkomstbeskattningen för nystartade småföretag
Sänkt skatt för fåmansbolag
Slopad fastighetsskatt på butiker och kontor
Slopad skogsvårdsavgift
Sänkt koldioxidskatt för industrin
Åtgärderna på skatteområdet syftade till att stimulera arbete
och sparande, skapa en fungerande riskkapitalmarknad,
förbättra kapitalbildningen i företagen samt undanröja hinder
för nya och växande företag. Alla skattesänkningar, även de
för företagen och företagarna, kommer hushållen till del
genom att ekonomin går bättre.
Under den förra mandatperioden togs också de första viktiga stegen för en
reform av reglerna på det arbetsrättsliga området. Tiden för provanställning
och visstidsanställning förlängdes och en möjlighet infördes att undanta två
personer från turordningsreglerna vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist.
Dessutom infördes förbud mot blockad av enmansföretag och facket
förlorade sin vetorätt vid upphandling.
Privatiseringsprogrammet med ca 20 genomförda försäljningar lade
grunden för en bättre fungerande marknadsekonomi och en sundare
konkurrens. Genom privatiseringsarbetet inledde också den borgerliga
regeringen arbetet med att renodla statens roll gentemot det civila samhället.
En helt ny konkurrenslagstiftning genomfördes, vilket var en viktig
strukturåtgärd för ett mer konkurrenskraftigt Sverige. Ett omfattande
avregleringsarbete inleddes. Avregleringar beslutades och genomfördes inom
en rad olika områden, vilket skapade förutsättningar för bättre konkurrens,
högre effektivitet och lägre priser. En speciell avregleringsdelegation
inrättades med uppgift att löpande granska och ompröva alla regler på
företagens område.
Den borgerliga regeringens reformarbete inom småföretagarområdet var av
stor vikt. Nya samarbetsformer infördes, med bl.a. småföretagarmajoritet i
nyskapade Almi Företagspartner och teknikspridningsprojekt med samverkan
mellan företag och högskolor samt satsningen på stiftelsen
Innovationscentrum, med medel ur de gamla löntagarfonderna. Genom
Innovationscentrum kan innovationer få stöd i tidiga utvecklingsskeden.
Exporten och de internationella kontakterna underlättades genom EES-
avtalet som började gälla den 1 januari 1994 och avtalet om ett svenskt
medlemskap i EU, vilket uppnåddes inom den uppsatta tidsplanen.
Socialdemokraterna kväver
företagandet
Bristande förståelse för
entreprenören
Det socialdemokratiska samhällsbygget med höga skatter,
liten privat sektor samt långtgående regleringar och
konkurrenshinder är mycket dåligt anpassat för att möta den
internationaliserade ekonomins utmaningar.
Detta samhälle skapades i och för en tid då Sverige kunde handla sig rikt
inte minst genom utvinning och förädling av råvaror. Människor i
arbetskraften sågs såsom mot varandra utbytbara, för arbetsuppgifter som
inte var kvalificerade eller krävde teoretisk kompetens. Många svenskar var
lågutbildade och började arbeta direkt efter den obligatoriska skolan. Långa
anställningstider var vanliga i industrin och den växande offentliga sektorn.
Produktionsordningen var hierarkisk. Konkurrensen var geografiskt
begränsad till Västeuropa och Nordamerika. Det andra världskriget gjorde att
Sverige under en rad år hade ett stort försteg jämfört med många andra
länder.
Den socialdemokratiska samhällsmodellen byggdes upp med utgångspunkt
i en kollektivistisk syn på samhället. Kollektiven och inte enskilda människor
sågs som avgörande för samhällsutvecklingen. Organiserade särintressen
gavs stort inflytande över politiken och ekonomins organisation. Det var i en
sådan skyddad miljö, ett unikt och kortvarigt fönster i historien, som den
socialdemokratiska modellen för samhällets och ekonomins organisation
konstruerades. Det är också i detta historiska perspektiv som det
socialdemokratiska intresset för storföretag, respektive ointresse för
småföretag och enskilda företagare bör betraktas.
Storföretagen passade väl in i det kollektiva tänkandet, tillsammans med
de fackliga industrikollektiven. Småföretagen och småföretagarna kom
istället att ses som okontrollerbara avvikare från den rådande ordningen.
Under ett par korta årtionden kunde ett sådant samhällssystem fungera. I en
internationaliserad ekonomi där nyckelorden är flexibilitet, anpassnings-
förmåga och kreativitet fungerar det inte. Den gamla socialdemokratiska
modellen kväver ekonomins växtkraft och därmed grunden för välfärden.
Svenska företag har tvingats bära en tyngre börda av skatter, regleringar
och krångel än sina konkurrenter. Så länge ekonomins bristande
konkurrenskraft kunde döljas av en ständigt växande offentlig sektor och
återkommande devalveringar kunde effekterna göras mindre tydliga.
Problemen kom istället att ackumuleras. Resultatet av den social-
demokratiska modellen är att det privata näringslivet i allmänhet och
småföretag i synnerhet trängs ut av ett ständigt stigande skattetryck, en
växande offentlig sektor och ett regelverk anpassat för storföretagens villkor.
Som ett resultat av detta har antalet arbetstillfällen i privat sektor inte ökat
de
senaste 30 åren.
Mellan 1950 och 1992 krympte det privata näringslivet med 200 000
medarbetare. Den offentliga sektorn växte däremot med 1 100 000 personer.
1970 arbetade 766 000 människor i offentlig sektor. 1994 var 1 187 000
anställda där, en ökning med 421 000 personer. Det privata näringslivet hade
2 763 000 anställda år 1970. Till år 1994 hade den siffran minskat med
480 000 personer. Näringslivet hade då 2 283 000 anställda. Antalet
ekonomiskt aktiva svenskar, människor som försörjer sig själva, har således
minskat med 69 000 under perioden 1970-1994.
Antalet icke-aktiva svenskar ökade under samma period med 1 419 000
stycken, från 1 551 000 år 1970, till 2 970 000 år 1994. I denna grupp ingår
arbetslösa och människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, sjukskrivna,
föräldralediga, asylsökande samt ålders- och förtidspensionärer.
Diagram 4: Sysselsättningen i offentlig sektor och näringsliv
Index 1963=100.
Källa: Näringslivets ekonomifakta
1970 gick det 2,27 ekonomiskt aktiva svenskar på varje icke-
aktiv. 1994 var samma siffra 1,16. Försörjningsbördan för de
aktiva har ökat dramatiskt. Därtill kommer att också den
växande offentliga sektorn finansierats genom ständigt
stigande skatter. Skattebelastningen på privat sektor har
därmed ökat ytterligare. Sverige har efter regeringsskiftet
befäst den föga smickrande positionen som ett av världens
hårdast beskattade länder.
Det stigandet skattetrycket skadar svenska företags konkurrenskraft. Det
bidrar också till att slå ut annars bärkraftiga arbeten i företagen. Genom detta
skapas en ond cirkel, där antalet icke-aktiva växer p.g.a. stigande skatter,
vilket ökar det offentliga försörjningsbördan, vilket kräver högre skatter osv.
Bristande förståelse för företagandets
drivkrafter
Utifrån en ideologi som baseras på klasstänkande och en
kollektiv syn på samhället går det inte att förstå enskilda
människors drivkrafter och entreprenörskapets grunder -
nämligen enskilt ansvarstagande och skaparkraft.
Företagande bygger på individualism och individer i
samverkan. Det ingår inte i Socialdemokraternas grundsyn
att uppmuntra eller stärka dessa enskilda drivkrafter.
Grunden för socialismen - den påstådda konflikten mellan arbete och
kapital - tillåts dessvärre skymma det moderna samhällets krav på samarbete
mellan arbetsgivare och anställda för den gemensamma verksamhetens bästa.
I detta ligger också en misstro mot det enskilda ägandet som grund i en fri
ekonomi. Detta gör att ingrepp i företagandets villkor ofta sker utan vidare
eftertanke. I den socialdemokratiska synen på politiken ingår att fysiska och
juridiska personers kapital utan betänkligheter kan tas i anspråk av staten.
Statens behov och inte det enskilda ägandet är utgångspunkten. Ett exempel
på detta är förändringen av momsinbetalningsreglerna vintern 1996.
Den socialdemokratiska inställningen till företagandet utgår ifrån att det är
politikens roll och rätt att disponera och fördela samhällets resurser, snarare
än att säkerställa ett generellt gott näringsklimat som möjliggör för alla och
envar att efter eget gottfinnande starta och driva företag och därmed skapa ny
välfärd.
Grunden för en god näringspolitik är att reducera politikens roll som
resursfördelare och i stället öka det privata näringslivets utrymme i
ekonomin. Det handlar om att säkerställa stabila spelregler för företagandet
och undvika detaljreglering och styrning av näringsverksamheten genom en
uppsjö av selektiva och riktade insatser i form av företagsstöd.
Företagare är individualister, som finner glädje i att skapa och ta personligt
ansvar för verksamhetens utveckling. Företagare tar ofta en personlig
ekonomisk risk i sitt företag. Familjens ekonomi står och faller med
företagets framgång. Det arbete som måste läggas ner är ofta utomordentligt
stort. Många företag och därmed arbetstillfällen är beroende av en eldsjäl,
ofta ägaren själv, för sin överlevnad. Företagskulturen i samhället är viktig.
Det är uppenbart att inställningen till företagande skiljer sig i olika delar av
landet.
Socialdemokraternas inställning till ägande slår fel. Förståelsen för att
arbete, risktagande och ägande måste få löna sig för att den svenska
företagssektorn skall växa och ny välfärd genereras har varit utomordentligt
liten. Om det inte får löna sig att sätta sin egen och familjens ekonomi på
spel och om inte stor arbetsinsats får betala sig, så är det inte underligt att
alltför få är beredda att starta företag.
Oförståelsen och ointresset för företagaren som person och
småföretagandet som företeelse har också gjort att socialdemokraterna
genom åren vidtagit den ena åtgärden efter den andra utan att inse effekterna
på företagens och företagarnas vardagsvillkor. Eftersom småföretagande
handlar om enskilda människors vilja att skapa och driva företag, är varje
åtgärd som känns onödig och tynger arbetet av ondo.
Sveriges företagare driver inte sin verksamhet för att uppfylla Sveriges
politikers önskan om fler nya arbeten. De driver sin verksamhet för att
försörja sig, bygga upp ett kapital, utveckla en idé eller för att det är
stimulerande. Skall företagen växa är bättre betingelser för företagande den
enda vägen. Då blir det enkelt och naturligt för många av dem att vilja och
kunna växa.
Att driva en selektiv och intervenerande näringspolitik är att politiskt söka
snedvrida företagarnas enskilda drivkraft. Det skapar dessutom svåra
snedvridningar mellan branscher och mellan enskilda företag, vilket ger en
felaktig användning av resurserna och försämrar landets långsiktiga
konkurrenskraft. En undersökning av SCB våren 1996 visade att mycket få
företagare ens är medvetna om de olika näringspolitiska stödformer som
inrättats för att stödja små företags utveckling och tillväxt. De
näringspolitiska stöden är av liten betydelse för sysselsättningen.
Socialdemokraterna ger en felaktig
bild av företagaren
Det är uppenbart att företagare inte har setts som föredömen i
Socialdemokraternas Sverige. Fortfarande tror många att
välstånd skapas genom politiska beslut, oberoende av
enskilda människors entreprenöranda och risktagande.
Fördelning av välstånd tycks alltjämt vara ett vanligare
debattämne för många socialdemokrater än frågan om hur de
välståndsskapande krafterna kan förstärkas.
Misstänksamheten och oförståelsen för företagarna kan
avspeglas i medier, litteratur och läroböcker.
Sveriges kulturminister drar sig inte för att använda näringslivet som
tillhygge när hon skall bortförklara korruptionen bland sina egna
partikamrater. Om man får tro kulturministern är normupplösningen och den
dåliga samhällsmoralen det "destruktiva näringslivets" fel.
Sveket mot de arbetslösa
Socialdemokraterna gick 1994 till val med löftet att inom ett
år sänka den öppna arbetslösheten till under 5 procent. Det
löftet är nu framflyttat till 1999. Samtidigt har
näringsklimatet försämrats så att den totala arbetslösheten
ökar. Antalet människor utan arbete och som vill ha arbete är
högre än 12 procent och stigande.
Antalet varsel första halvåret 1996 var 58 procent fler än under första
halvåret i fjol. Sammanlagt 29 782 personer varslades om uppsägning. Av
Konjunkturinstitutets junirapport framgick att arbetsmarknaden kommer att
förbli mycket svag. Antalet sysselsatta beräknades minska med mer än
30 000 personer innevarande år. Den totala arbetslösheten beräknas vara
högre 1997 än 1995. En undersökning av SCB visade våren 1996 att endast
en av fem företagare planerade att expandera och skaffa fler medarbetare.
Sverige har idag ca 380 000 öppet arbetslösa. Därtill kommer ytterligare
över 175 000 i olika åtgärder. Detta är dock inte hela sanningen. Till dessa
båda grupper måste läggas dem som förtidspensionerats av
arbetsmarknadsskäl.
Socialdemokraterna förklarar den höga nivån på arbetslösheten med en
svag europeisk konjunktur och med att den tidigare borgerliga regeringen
misskötte ekonomin. De tycks inte förstå att grunden för arbetslösheten
istället ligger i strukturella fel. En fara med att som regeringen skylla de
ekonomiska problemen på andra är, alldeles oavsett om skulden läggs på den
europeiska konjunkturen eller tidigare regeringar, att man då samtidigt
frånhänder sig möjligheterna att lösa problemen.
Den bristande konkurrenskraften i kombination med den svenska
ekonomins strukturella fel innebär dessutom att arbetslösheten består alldeles
oavsett hur stark den internationella efterfrågan blir. Det finns helt enkelt
för
få nystartade och växande företag i dynamiska branscher som kan anställa
fler medarbetare. Samtidigt råder en betydande skevhet mellan profilen på de
medarbetare som företagen efterfrågar och många av dem som idag saknar
arbete. Dessutom är den privata tjänstesektorn underutvecklad vilket gör att
det saknas arbetstillfällen som inte kräver kvalificerad utbildning.
Vår kritik riktar sig också mot att regeringen söker dölja den öppna delen
av arbetslösheten via inplacering av arbetslösa i åtgärder, respektive genom
att flytta utbildningsplatser från Arbetsmarknadsdepartementets till
Utbildningsdepartementets budgetanslag.
Den socialdemokratiska regeringen saknar en trovärdig strategi för hur
arbetslösheten skall kunna minskas. Regeringen tror inte att bättre villkor för
företagen hjälper de arbetslösa. De senaste årens näringspolitik har i stället
präglats av försämrade generella näringspolitiska förutsättningar och en
uppsjö av selektiva och intervenerande åtgärder. Socialdemokraternas
lösning på arbetslöshetsproblemen har reducerats till fler AMS-jobb eller
utbildningsplatser.
Sveket mot företagarna och företagen
Återställda, höjda och nya skatter på företag och
arbete
Orsaken till att regeringen inte är i närheten av att uppfylla
sitt löfte om halvering av den öppna arbetslösheten är att
villkoren för företagande i Sverige har försämrats sedan
regeringsskiftet. Den "aktiva näringspolitik" för arbete och
företagande som utlovades inför valet 1994 visade sig vara
en omskrivning för näringspolitisk stiltje kombinerad med
företagsfientliga skattehöjningar. De aktiva åtgärder som
påverkat företagandets villkor har bestått av skadliga
återställare inom skatteområdet kryddade med försämringar
av reglerna på det arbetsrättsliga området.
Efter maktskiftet 1994 utsattes företagarna och företagen för en
skattechock. Inom loppet av ett halvår beslutades om skattehöjningar på över
50 miljarder kronor, varav den största delen riktade sig mot företagen och
företagarna. Detta tog udden av den klara uppgång i ekonomin som fanns
1994. Jämfört med 1994 innebar 1995 en sjunkande tillväxttakt, ökade
problem med arbetslösheten och färre nya företag. Exempel på återställda
och höjda skatter mot företagen och företagarna sedan 1994:
återinförd dubbelbeskattning av riskkapital
höjd reavinstskatt på aktier
beslutad sänkning av förmögenhetsskatten ej genomförd
slopad kvittningsrätt för nystartade företag
återinförd fastighetsskatt på butiker och kontor
ny fastighetsskatt på industrilokaler
försämrade momsregler för företag
höjda skatter på elkraft, energi och bränslen
höjd arbetsgivaravgift med 1,5 procent
arbetsgivaravgift på vinstandelar
höjd koldioxidskatt
skatt på naturgrus
Försämrade regler inom arbetsrätten
Efter maktskiftet undanröjdes de reformer av lagen om
anställningsskydd, LAS, och lagen om medbestämmande,
MBL, som den borgerliga regeringen genomfört.
Återställda och försämrade regler i arbetsrätten sedan 1994:
kortad provanställningstid från 12 till 6 månader
kortad visstidsanställning från 12 till 6 månader
inga undantag från turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist
facklig blockad mot enmansföretagare åter tillåten
fackets vetorätt vid upphandling återinförd
företräde till återanställning efter konkurs, vilket försvårar rekonstruktion
av företag på obestånd.
På arbetsrättens område har reglerna dessutom försämrats
ytterligare. Som ett resultat av att regeringen har gått längre
än vad EU kräver när det gäller införlivande av regler för
anställningstrygghet kommer det att bli svårare att lägga ut
verksamheter på entreprenad. Vid upphandlingsförfaranden
kommer de anställda att få välja om de vill stanna kvar hos
den gamla arbetsgivaren eller om de vill följa med till den
nya. Detta kommer att försvåra konkurrensutsättning av de
offentliga monopolen eftersom överlåtaren av en verksamhet
kan drabbas av övertalighet om de anställda utnyttjar sin rätt
att stanna kvar hos den gamla arbetsgivaren.
Ryckig politik
Den socialdemokratiska regeringen har visat en total
oförståelse inför företagarnas önskemål om stabila spelregler.
Såväl skattepolitiken som politiken inom
arbetsmarknadsområdet har varit extremt ryckig. Många
skatteregler och skattesatser har redan ändrats flera gånger
trots att endast halva mandatperioden gått. Kvittningsrätten
som först togs bort återkom senare till viss del. Under mer än
ett års tid har regeringen aviserat lättnader i
dubbelbeskattningen av riskkapital som återinfördes så sent
som den 1 januari 1995. Det riskkapitalavdrag som
regeringen infört är inte permanent utan endast temporärt. I
årets budgetproposition föreslås att vissa elskattehöjningar
som nyligen beslutats skall ersättas med andra
energiskattehöjningar.
När det gäller det arbetsrättsliga området har regeringen - efter en lång tid
av beslutsvånda och otydliga signaler - nyligen meddelat att en del av de
återställare som gjordes efter maktskiftet nu tas tillbaka. Även i övrigt har
politiken varit ryckig. Beslutet om den fria elmarknaden revs upp hösten
1994, men några månader senare beslutade regeringen att lägga ett nästan
identiskt förslag till reformerad elmarknad. Ungefär motsvarande tågordning
gällde i fråga om ökad konkurrens i järnvägstrafiken.
En politik för växande
företag
Öppna för nya arbeten i företagen
För att halvera den totala arbetslösheten krävs 750 000 nya
arbeten, eftersom 250 000 av dagens arbeten kan antas
försvinna kommande år. Förutsatt att hälften av de
nödvändiga arbetstillfällena kan komma i existerande företag
kommer det att krävas att 100 000 nya företag, som vardera
behöver tre medarbetare, startas.
Basindustrins roll som drivkraft för den svenska ekonomin måste samtidigt
tillgodoses. En näringspolitik som inte erkänner den etablerade basindustrins
värde är lika förfelad som en näringspolitik som inte ger utrymme för små
och nya företag.
En politik för att skapa fler arbeten i företagen måste enligt vår uppfattning
stå på tre ben. För det första måste tjänstesektorn öppnas för nya arbeten och
företag. För det andra måste en ökad satsning ske på arbeten som kan bära
höga löner och därmed utgöra grund för framtida svensk välfärd. För det
tredje måste nyföretagandet generellt sett öka för att nya tillväxtföretag skall
bildas.
Öppna tjänstesektorn för nya arbeten
Tjänstesektorn är inte enhetlig, utan innefattar en vid skala
av olika arbeten. Där återfinns kvalificerade
datakonsulttjänster, likaväl som privata hushållstjänster. Det
gemensamma för dessa företag och arbeten är att dagens
skattekilar slår hårt mot efterfrågan. Skattekilarna gör att det
idag är mycket få hushåll som har möjlighet att anlita en
yrkesman för att måla huset, hjälpa till med hemdatorn,
tvätta bilen eller städa hemmet. Också företagens efterfrågan
på extern kompetens minskar när skattekilarna straffbeskattar
privata tjänster. Detta minskar de mindre företagens
växtkraft.
Värst drabbas dock tjänster vars marknad är enskilda människor, som t.ex.
privata hushållstjänster. Det finns idag mycket få företag vars affärsidé det är
att sälja hushållstjänster till enskilda människor. Då den potentiella
efterfrågan kan bedömas vara stor, finns således möjligheter för ett stort
antal nya företag och arbeten att växa fram på denna marknad, förutsatt att
straffbeskattningen avskaffas.
Kommunerna erbjuder hushållstjänster inom ramen för hemtjänsten.
Tjänsterna riktar sig till människor som bedöms behöva hjälp för att klara sin
vardag t.ex. på grund av sin hälsa, men det finns åtskilligt fler svenskar som
behöver hjälp att klara hushållsarbetet av andra skäl och som skulle kunna
erbjuda arbetslösa arbete.
Tjänsteföretagande inom t.ex. hushållssektorn kan skapa många nya,
varaktiga arbeten. Det kan också skapa arbeten för bl.a. ungdomar och bli en
väg in på arbetsmarknaden. Dessa arbeten kan dessutom ge erfarenhet av
egenföretagande. För många kommer tjänstejobben att erbjuda alternativ till
arbetslöshet under en period mellan två andra arbeten eller mellan
gymnasiestudier och högskola. För andra kommer de att ge en möjlighet till
extrainkomster under studier.
På grund av höga skatter, som leder till en mycket stor skillnad mellan
priset på en tjänst och den ersättning som den som utför tjänsten kan få, har
tjänstesektorn i dag små möjligheter att växa. Människor har när det gäller
tjänster valet att utföra tjänsten själva, låta göra den svart eller att inte
göra
den alls. Sverige har inte råd att tacka nej till tusentals nya arbetstillfällen
av
ideologiska skäl.
Möjligheter för arbeten med höga
löner i Sverige
Samtidigt som förutsättningar skapas för nya arbeten i
tjänstesektorn måste politiken inriktas på att skapa
förutsättningar för fler företag som kan bära höga löner och
därmed utgöra grund för hög välfärd i Sverige. Detta
förutsätter en produktion med högt förädlingsvärde och
långtgående kundanpassning av produkterna, hög
produktivitet och produkter med högt kunskapsinnehåll som
väl klarar konkurrensen på exportmarknaden. Det är
nödvändigt att vända trenden med fallande teknikinnehåll i
svensk export. Utan att detta sker kan inte höga priser för
svenska varor motiveras och då kan de lönelägen vi vant oss
vid inte längre försvaras. Dessutom krävs ständig fokusering
på produktivitetshöjande åtgärder i företagen.
Sverige är, om ingenting görs, på väg att bli ett industriellt låglöneland.
Lönen per arbetad timme för vuxna arbetare var 49,47 kr i Sverige 1985.
Samma år låg motsvarande lön för en tysk arbetare på 47,21 kr per timme.
1994 hade relationen förändrats. Den tyska lönen var då 116,68 kr per timme
jämfört med 85,32 kr i Sverige.
Nyföretagande
Ett starkt nyföretagande är viktigt för ekonomin som helhet.
De nya företagen höjer konkurrenstrycket på existerande
marknader och kan också etablera nya marknader. De nya
företagen tar oftare vara på innovationer än mogna företag.
De bygger inte sällan sin affärsidé på nya sätt att organisera
produktionen. De tillför landet nya arbetstillfällen med nya
anställningsformer.
Det svenska nyföretagandet är lågt jämfört med övriga OECD-länder. EU-
kommissionen - Europe´s 500 Dynamic Entrepreneurs, The Job Creators -
har nyligen redovisat att endast en mycket liten andel av Europas mest
expansiva företag finns i Sverige. Både Norge och Danmark har fler. Det har
helt enkelt inte funnits ett klimat som uppmuntrat startande och drivande av
självständigt ägda företag, som kunnat expandera kraftigt. De flesta nya
företag växer långsamt och utslagningen är stor under de första åren. Hälften
av företagen har enbart en anställd under det första året. Efter 15 år har bara
10-20 procent växt till 20 medarbetare.
De första åren är svåra. Endast hälften av alla nystartade företag är kvar
efter fem år. Ser man till nya industriföretag finns blott 40 procent kvar efter
tio år på marknaden. Få nya företag växer snabbt de första åren. Det krävs
alltså en betydande ökning av nyföretagandet och bättre villkor för nystartade
företag för att ett tillräckligt stort antal varaktiga företag skall bli
resultatet.
Att starta företag är sällan särskilt lönande de första åren. Bara 25 procent
av de nya företagarna tjänar mer än 100 kronor per timme. Arbetstiden är
lång. Nära 20 procent av dem som startar företag har invandrarbakgrund.
Detta innebär att relativt sett fler invandrare än svenskar startar företag. Få
av
de nya företagen är primärt exportföretag. Åtta av tio finns inom den
inhemska privata tjänstesektorn. Offentliga stödåtgärder har begränsad
betydelse för de nya företagens finansiering. Eget kapital och banklån är
viktigast.
Trösklarna för nyföretagande måste minskas. Det avgörande för ett ökat
företagande är ett väl fungerande generellt näringsklimat. Inga stödåtgärder
kan kompensera för ett för högt skattetryck, för snåriga regler eller ogina
attityder till företagande. Tvärtom måste ett klimat skapas där det ses som
berömvärt och naturligt att bli sin egen, där företagaren känner tillförsikt i
att
få behålla frukterna av sina insatser. Det är också viktigt att stötta unga
människors kunskaper om företagande. Projekten med Unga Företagare i
gymnasieskolorna är ett utmärkt arbetssätt, som bör uppmuntras.
Verksamheten med särskilda Nyföretagarcentrum runt om i Sverige bör
också uppmuntras.
Konkurrenskraftiga
skattevillkor
Sunda statsfinanser och sänkta
skatter
Fler nya och växande företag kräver att ekonomin i stort
fungerar väl och att de offentliga finanserna är i god ordning.
Den bästa näringspolitiken är en stram ekonomisk politik
som håller nere statens utgifter. Det är bara en sådan politik
som kan skapa förutsättningar för långsiktigt låg inflation
och låga räntor. Genom en god hushållning i förening med
lägre skatter kan statsfinanserna varaktigt förbättras
samtidigt som arbetslösheten minskas och den enskilda
människans rådighet över den egna tillvaron stärks. Sänkta
skatter ökar utrymmet för det företagande Sverige såväl
behöver.
Regeringen har höjt skatterna med sammanlagt 80 miljarder de senaste två
åren. Merparterna av höjningarna har lagts på arbete och företagande.
Resultatet är stagnerande efterfrågan på hemmamarknaden och en åter
ökande arbetslöshet.
Skuldsanering, minskade offentliga utgifter och skattesänkningar måste gå
hand i hand om politiken skall kunna bli framgångsrik. Vi förordar kraftiga
skattesänkningar för företagen och företagarna samtidigt som vi i vår
ekonomisk-politiska motion föreslår utgiftsminskningar som finansierar
skattesänkningen och leder till ett starkare budgetsaldo.
Strukturen för det svenska näringslivet är väl känd men i ett avseende
skiljer sig Sverige från andra länder. Det gäller avsaknaden av många
expansiva företag där en entreprenör står i centrum. Det finns exempel på
sådana företag, men de är alltför få.
Förändringarna av skattesystemet bör leda till ett enklare och mer
lättöverskådligt skattesystem. Samtidigt är det viktigt att förenklingarna inte
leder till ökat skattetryck och ökade utvecklingssvårigheter för företag i
speciella situationer.
I det följande beskrivs några av de skatteförändringar som främst berör
företagssektorn och som vi bedömer vara de för närvarande mest angelägna
för att på nytt skapa förutsättningar för företagande och tillväxt i Sverige.
Slopad dubbelbeskattning
Skattekostnaden för företagens lånade kapital är i dag 30
procent, medan skattekostnaden för att skaffa eget kapital för
aktiebolag är cirka 50 procent. Samtidigt är det egna,
riskbärande kapitalet i bolagen grunden för att över huvud
taget kunna få tillgång till komplettering i form av lånat
kapital.
Den borgerliga regeringens reformer på detta område har fått ligga kvar för
handelsbolag och enskilda firmor, där skatten är 30 procent. De flesta
expanderande företag väljer emellertid aktiebolagsformen. Den höga skatten
för just dessa företag slår därför dubbelt. Beskattningen av det egna och det
lånade kapitalet bör givetvis vara neutral - i vart fall får inte det
riskbärande
kapitalet diskrimineras.
Den borgerliga regeringen avskaffade dubbelbeskattningen av utdelade
och kvarhållna vinster, vilket sedan återställdes av den socialdemokratiska
regeringen. Det var en felaktig åtgärd som försämrar svenska företags
konkurrenskraft. Nu aviserar regeringen förslag om en modifierad form av
enkelbeskattning. Det är bra att insikten om nödvändigheten att införa
enkelbeskattning sprider sig. Samtidigt beklagar vi att regeringen inte vill ta
steget fullt ut och införa enkelbeskattning för alla företag. Risken är att det
uppkommer snedvridningar och gränsdragningsproblem med regeringens
förslag. Riksdagen bör besluta att den dubbla beskattningen av riskkapital
bör slopas med verkan från den 1 januari 1997. Den teknik som bör väljas är
den som tillämpades 1994 och som innebar att reavinster schablonmässigt
togs upp till halva värdet vid beskattningen.
Lindrade regler för fåmansbolag
En viktig grupp av företag är de små växande aktiebolagen
som ägs av en eller ett fåtal personer. I syfte att undvika att
aktiebolagsformen utnyttjas för att omvandla arbetsinkomster
till kapitalinkomster har omfattande spärregler införts för
fåmansbolag. Utgångspunkten är att man för varje bolag
definierar en "normal" avkastning, vilken får betraktas som
utdelning. All vinst på investerat kapital som överstiger
denna av staten accepterade avkastning beskattas som
arbetsinkomst med skattesatser på uppemot 70 procent.
Denna ordning innebär att särskilt snabbväxande, vinstrika mindre företag,
som skulle ha stora förutsättningar att expandera också vad gäller antalet
arbetstillfällen, straffas.
Reglerna för fåmansbolag måste därför förändras. Vi anser att man bör
vända på problemet och utgå från att den delägare som redovisar en rimlig
arbetsinkomst skall få rätt att betrakta övrig avkastning som utdelning.
I avvaktan på en genomgripande reformering av de särskilda spärreglerna
för fåmansbolag, bör riksdagen besluta om vissa förändringar som bör kunna
genomföras redan vid kommande årsskifte. Företag med verksamhet som
faller inom de så kallade SNI-koderna 1-5, huvudsakligen tillverkande
företag, bör kunna välja en alternativ spärregel. Varje delägare som är
verksam i företaget och som redovisar en skattepliktig inkomst av tjänst på
minst tio basbelopp räknat för heltidsarbete bör kunna få övrig inkomst från
bolaget beskattad som kapitalinkomst.
Breddat riskkapitalavdrag
Det är en viktig uppgift att så snart som möjligt skapa
neutrala och rimliga regler för beskattningen av
kapitalavkastning. Det kan inledningsvis kräva särskilda
stimulansregler för att förmå betydligt fler att direkt eller
indirekt spara i form av riskkapital. Det så kallade
riskkapitalavdraget, som regeringen införde, och som man nu
avser avskaffa är synnerligen begränsat och har bara en
varaktighet på två år.
Det finns anledning att under en övergångsperiod ha ett riskkapitalavdrag
med längre varaktighet, åtminstone fem år. Riskkapitalinvesteringar genom
förmedlare i form av fonder eller bolag skall också berättiga till avdrag. Det
gör att fler kan vara beredda att satsa genom en bättre möjlighet till
riskspridning.
Lagstiftningen om riskkapitalavdrag förlängs i tre år utöver vad som nu
gäller och de diskriminerande reglerna om likviditet och uthyrning
undanröjs. Samtidigt höjs beloppsgränsen till 300 000 kronor och möjlighet
införs till indirekta investeringar genom särskilda riskkapitalföretag.
Riksdagen bör besluta om att dessa förändringar skall träda i kraft vid det
kommande årsskiftet.
Möjligheterna att inrätta ett permanent riskkapitalkonto bör studeras.
Fysiska personer skulle, upp till en viss nivå, ha rätt att investera i
direktägda
aktier och avdrag medges vid kapitalinkomstbeskattningen av investeringen
och beskattning ske vid varje uttag från riskkapitalkontot. I en situation med
enkelbeskattning är redan utdelningsinkomster på aktierna beskattade. Enligt
vår mening bör därmed heller inte någon realisationsvinstskatt tas ut förrän
då uttag från kontot beskattas.
Ett särskilt problem när det gäller kapitalbildning och riskkapital-
försörjning är de teknikföretag vars risknivå är mycket hög. Här kommer
fortsättningsvis statliga medel genom NUTEK att vara ett nödvändigt inslag.
Det bör emellertid också utredas huruvida det finns andra möjligheter än
riskkapitalavdrag (alternativt riskkapitalkonto) som kan underlätta den
privata riskkapitalbildningen för just dessa företag.
Inkomst av royalty för uppfinnare
Det är enligt vår mening viktigt att miljön för uppfinnare och
innovatörer är god. Det finns i dag vissa möjligheter att
fördela inkomster över tiden genom speciella avsättningar.
Enligt vår mening bör det emellertid vara möjligt att införa
regler som gör att uppfinnare och innovatörer kan beskatta
inkomster av royalty som utgår från patent i inkomstslaget
kapital.
Uppfinnare och innovatörer bör ges rätt att ta upp inkomster av royalty
som grundas på patent som kapitalinkomst, vilket innebär 30 procents
skatteuttag. De nya villkoren bör gälla från den 1 januari 1997.
Slopad förmögenhetsskatt
I dag betalar cirka 400 000 personer förmögenhetsskatt i
Sverige. En mycket stor andel av dessa människor har blivit
"förmögna" genom att taxeringsvärdet på deras
bostadsfastigheter höjts kraftigt. Förutom förmögenhetsskatt
har detta lett till en hög fastighetsskatt. I ett annat
sammanhang föreslår vi en sänkning av fastighetsskatten.
Många svenskar som byggt upp företag som givit tusentals arbetstillfällen
har till följd av bland annat den höga förmögenhetsskatten emigrerat med sin
kompetens, sitt entreprenörskap och sin inspirationsförmåga.
Förmögenhetsskatten, som är en extra skatt på avkastning av kapital,
motverkar den nödvändiga kapitalbildningen. Den belastar skilda tillgångar
olika hårt, vilket bidrar till snedvridningar som försämrar ekonomins
funktionssätt. Förmögenhetsskatten bör avskaffas från och med den 1 januari
1997.
Sänkt kapitalskatt
Under föregående mandatperiod beslöt riksdagen på förslag
från den dåvarande regeringen att skattesatsen för
kapitalinkomster skulle sänkas till 25 procent från och med
1995. Detta beslut upphävdes av den nytillträdande
socialdemokratiska regeringen, som införde en skattesats på
30 procent. I ett internationellt perspektiv och vid rimliga
räntenivåer är en sådan skattesats för hög.
Med varaktiga låga räntor och en inflation som ligger inom Riksbankens
ram bör emellertid kapitalinkomstskatten sänkas ned mot 15-20 procent.
Detta bör ske successivt, men redan från den 1 januari 1997 bör skattesatsen
sänkas till 25 procent.
Nuvärdesavskrivning
Företagsskattereglerna är efter den reform som företogs i
bred enighet med verkan från 1991 internationellt
konkurrenskraftiga. De förenklades ytterligare under den
föregående mandatperioden. Med tanke på de stora
ackumulerade vinster som finns i vissa företag vore det
emellertid rimligt att införa rätt till nuvärdesavskrivning.
Denna bör i första hand avse maskiner och motiverade
inventarier.
Det bör övervägas att införa motsvarande regler även för byggnader. På så
sätt kan företag redan från början se de ekonomiska konsekvenserna av en
investering genom att det ackumulerade nuvärdet av de normala
avskrivningarna kan skrivas av omedelbart. Rätt till nuvärdesavskrivning av
investeringar i maskiner och inventarier med 90 procent av avskrivnings-
underlaget bör införas fr.o.m. den 1 januari 1997.
Regler för avsättning till periodiseringsfond
I proposition 1995/96:222 aviserades en begränsning av
rätten till periodiseringsfonder till företagen. I proposition
1996/97:1 nämner regeringen återigen att detta förslag under
hösten kommer att läggas fram för riksdagen.
I samband med den borgerliga regeringens skattereformer för företagandet
1994 infördes en ny och enklare reserveringsmöjlighet - rätt till avsättning
till s.k. periodiseringsfonder. Detta var ett önskemål särskilt från mindre och
medelstora företag. När regeringen nu vill ändra på spelreglerna, så visar det
en bristande respekt för ett av de tydligaste önskemål som företagarna
ständigt återkommer till, nämligen kravet på långsiktighet i beslutsfattandet.
Driver man ett företag, så är det en långsiktig investering och personlig
arbetsinsats. I det läget är det nödvändigt, inte bara med skatteregler som
främjar tillväxt och företagande, utan också med kontinuitet. Vi anser att
nuvarande möjlighet till avsättning till periodiseringsfonder skall finnas kvar,
och avvisar därför regeringens förslag i detta avseende.
Ändrade regler för momsuppbörd
De förändrade reglerna för momsuppbörd är felaktiga av
flera skäl. De förkortade kredittiderna skapar stora
likviditetsproblem för många företag. Dessutom är det
principiellt fel att behöva förskottsbetala moms till staten,
vilket kan bli fallet för många företag med dagens regler.
Moderata samlingspartiet motsatte sig de förändrade reglerna för
momsuppbörd när de infördes, även mot bakgrund av det planerade
införandet av ett s.k. skattekonto. Skattekontot kommer att innebära att
regelverket återigen ändras. Vi förväntar oss ett förslag från regeringen
avseende skattekontot. I det sammanhanget vill vi se en lösning där alla
företag får samma kredittider. De skall vara väl tilltagna, så att de uppfattas
som ekonomiskt rimliga. Det innebär att de bör vara längre än vad dagens
regler medger.
Skattebetalningsutredningen föreslår att den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden skall vara förfallodag för moms. Detta datum är rimligt
om det gäller för alla företag oavsett nivån på omsättningen, samt att
förfallodagen avser inbetalningsdag och inte tidpunkt för när betalningen
skall vara staten tillhanda.
Ett färdigt förslag om skattekonto, som omfattar alla skatter, måste
utformas så att de brister som påtalats i nuvarande regler för uppbörd av
mervärdesskatt undanröjs. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Skattereduktion på vissa tjänster åt hushållen
Den höga beskattningen på arbete förorsakar särskilt stora
probem vad gäller sådana tjänster som efterfrågas av
hushållen. Dessa tjänster är oftast av sådan karaktär att det
finns alternativ till att anställa någon eller att anlita ett
företag för att utföra arbetet. Resultatet blir då att man endera
utför arbetet själv, låter någon göra det "svart" eller avstår. I
samtliga fall skapas hinder för arbete som skulle bli utfört
och därmed minska arbetslösheten. De förslag vi redovisar i
denna motion vad gäller en generell sänkning av skatten på
arbete ökar de enskilda hushållens möjligheter för att
efterfråga tjänster. Fortfarande kvarstår emellertid så stora
skattekilar att någon nämnvärd effekt sannolikt inte
uppkommer i detta avseende. Det är därför nödvändigt att i
ett första steg av en ännu i kraftigare generell sänkning av
skatten på arbete genomföra selektiva åtgärder så att skatten
på arbete sänks kraftigt för tjänster med stort arbetsinhåll
som efterfrågas av enskilda hushåll. Det kan exempelvis
gälla barn- och äldreomsorg, reparation av egna bostäder och
andra tjänster som underlättar förvärvsarbetet.
Vi har tidigare föreslagit en skattereduktion för rena hushållstjänster med
50 procent av betald arbetskostnad. Vid riksdagens behandling av våra och
andra partiers förslag till åtgärder för att skapa förutsättningar för
expansioner och fler arbetstillfällen samordnade vi vårt förslag med
Folkpartiet och Kristdemokraterna och föreslog en skattereduktion på 30
procent och att arbetsgivaravgifterna samtidigt slopades. Detta förslag bör
genomföras omedelbart. Frågan om sänkt skatt för reperartion och underhåll
av bostäder kräver förslag från regeringen.
Representationsavdrag
I proposition 1996/97:12 lägger regeringen nu fram det
tidigare aviserade förslaget om reducerad avdragsram för
representation från 180 till 90 kronor per person och måltid.
Förslaget riskerar att motverka sitt syfte av flera skäl.
Restaurangnäringen är en väsentlig del av den privata
tjänstesektorn, med en lönsamhetsnivå som gör branschen
mycket känslig för den typ av förändringar som nu är
aktuella. Denna sektor är personalintensiv och generar
många arbetstillfällen.
Det är sannolikt att många företag kommer att ändra sina interna
representationsregler och i stor utsträckning genomföra representation i egna
lokaler med egen personal. Till den del lönekostnaderna för anställd personal
avser sådan representation är de formellt inte avdragsgilla, men i realiteten
kommer inte detta att kunna kontrolleras.
Den föreslagna förändringen kommer sannolikt att i väsentlig grad skada
förutsättningarna för branschen att bibehålla, respektive skapa nya
arbetstillfällen inom den privata tjänstesektorn. Riksdagen bör avslå
regeringens förslag i denna del.
Koldioxidskatt
Regeringen föreslår (proposition 1996/97:29) att
koldioxidskatten skall höjas från 25 till 50 procent av den
generella nivån för bränslen som förbrukas vid industriell
verksamhet eller yrkesmässig växthusodling. Föslaget bör
avvisas. Det är anmärkningsvärt att regeringen lägger fram
detta förslag trots invändningar från Lagrådet, som har
ifrågasatt det lämpliga i att föra fram ett förslag vars slutliga
utformning och genomförande är beroende av utfallet av EG-
institutionernas granskning.
Utöver invändningar av principiell natur drabbas svensk industri av
försämrade konkurrensförhållanden. Förslaget läggs vidare fram innan
Skatteväxlingskommitténs förslag färdigställts. Återigen visar det sig att
regeringen lägger fram skatteförslag utan konsekvensanalys kring industrins
och växthusnäringens framtida konkurrenskraft.
Slopad dieseloljeskatt på arbetsredskap
I jämförelse med andra länder har det svenska jordbruket i
vissa avseenden hamnat i ett läge där skatten blir högre och i
vissa fall väsentligt högre än i konkurrentländerna. Den
utvecklingen försvårar för svenskt lantbruk att konkurrera på
lika villkor med lantbruket i andra EU-länder. De regler som
infördes 1995 och som innebar att den lägre
drivmedelsbeskattningen för arbetsredskap slopades har
inneburit en kostnadsfördyring som är till stor nackdel för
framför allt jordbruksföretagen, men även för andra företag
som har arbetsredskap i sin produktion.
Det finns starka skäl som talar för att återinföra regler om skilda
skattesatser för de fordon som fungerar som arbetsredskap i förhållande till
den övriga fordonsparken. De fordon som enligt de tidigare reglerna var
föremål för en lägre drivmedelsbeskattning utnyttjar inte det allmänna
vägnätet på samma sätt som övriga fordon. Det skälet är fortfarande giltigt,
varför vi anser att en differentierad drivmedelsskatt bör återinföras på
arbetsredskap. Därutöver finns det anledning att förutse möjligheter till att
bibehålla och skapa flera arbetstillfällen i en sektor som annars riskerar att
bli utkonkurrerad av företag i utlandet som har en betydligt lättare
skattebörda att bära.
Riksdagen bör besluta att återinföra de regler som gällde före 1995
avseende dieseloljebeskattning av arbetsredskap.
Sänkta socialavgifter
Regeringen föreslår (proposition 1996/97:21) en nedsättning
av socialavgifterna. Konstruktionen innebär att avdraget
maximalt kan uppgå till 30 000 kronor per år. Det är bra att
regeringen inser att alltför höga sociala avgifter utgör ett
hinder för expansion i företagen och ökad sysselsättning.
Den föreslagna sänkningen är emellertid alltför begränsad för
att ha någon avgörande effekt på sysselsättningen. Det kan
dessutom uppkomma snedvridningar genom att man strävar
efter en uppdelning av en existerande verksamhet på flera
olika företag.
Vi föreslår i annat sammanhang att redan beslutade och kommande
höjningar av egenavgifterna undanröjs. Det är ett bättre sätt att generellt
sänka arbetskraftskostnaderna. Riksdagen bör därför avslå regeringens
förslag.
Särskild löneskatt på vinstandelsmedel
Regeringen föreslår (proposition 1996/97:21) att en särskild
löneskatt tas ut på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse. Vi avvisar även detta förslag, eftersom
det finns goda skäl som talar för vinstandelsstiftelser i
företagen. Det är viktigt att det kan ges möjlighet för alla
anställda att på detta vis få ett ekonomiskt utbyte som är
relaterat till graden av framgång i företagen. Det finns flera
exempel på vinstandelsstiftelser i svenskt näringsliv.
Förlängd arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen
Vi avvisar förslaget att förlänga arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen. Det leder till ökade risker och ökade
svårigheter för företagare att anställa medarbetare. Riksdagen
bör avslå förslaget.
Rekonstruktion av företag
Statens privilegium i form av förmånsrätt för skatter vid
företagskonkurser bör avskaffas. Det skulle leda till
omedelbara förbättringar av förutsättningarna för
företagandet.
Vi anser att skatteförmånsrätten är en väsentlig omständighet när företag
skall räddas genom en rekonstruktion. Ett mer jämbördigt regelsystem för
samtliga fordringsägare, inklusive staten, skulle vara till fördel för alla
parter.
Om staten tvingades att bevaka sina fordringar på samma villkor som
fordringsägare skulle dessutom fler oseriösa företagare kunna upptäckas
snabbare än i dag. Skatteförmånsrätten bör därför tas bort.
En fungerande
arbetsmarknad
De arbetsrättsliga reglerna
Det finns en målkonflikt mellan arbetsmarknadspolitiken och
näringspolitiken. För att finansiera de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har regeringen höjt
skatterna på företagande och arbete, samt lånat pengar. När
förutsättningarna för existerande och nya arbeten skattas
sönder skapas en ond cirkel. Skatterna höjs för att finansiera
arbetsmarknadspolitiken och statens alltför stora utgifter,
vilket försämrar Sveriges konkurrenskraft och
förutsättningarna för företagen varpå arbetslösheten växer,
vilket leder till krav på ännu större statliga åtaganden.
Det föreligger också betydande konkurrenssnedvridningar orsakade av den
socialdemokratiska modellen för arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknads-
politiska stöd till företag snedvrider konkurrensen. I en del fall medverkar
stöden till att flytta arbetstillfällen från ett företag på en ort till ett
företag
med statliga stöd på en annan ort. I några fall bidrar stöden till att oseriösa
företag slår ut seriösa konkurrenter.
Den svenska arbetsmarknaden är extremt reglerad. Reglerna utgörs delvis
av lagstiftning, men också av ett nät av kollektiva avtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer. Det totala regelverket blir för många
företagare nästan omöjligt att genomskåda. Arbetsrätten bidrar till att i
onödan öka företagens osäkerhet och verkar därmed avhållande på
företagens benägenhet att nyanställa. Gör man en resurs dyr eller
svåråtkomlig genom omfattande regleringar, så kommer efterfrågan på den
att minska.
Den stela arbetsrätten innebär ett av de allvarligaste hindren för företag att
växa och utvecklas i Sverige. I synnerhet gäller detta för mindre företag, som
inte kan avsätta särskilda resurser för att hantera arbetsrättsliga frågor.
Mindre företag är därtill mer beroende av att alla medarbetare fungerar i sina
roller.
Arbetsmarknaden behöver reformeras så att medarbetare och företag ges
ett vidsträckt eget ansvar för sina gemensamma angelägenheter.
Arbetsmarknadens parter bör bli stödjande organisationer för enskildas
personliga strävanden, snarare än bärare av egna rättigheter. En sådan
utveckling gör Sverige rikare. Förändringarna skall alltså inte ses som något
påtvingat och oönskat utan snarare som ett sätt att frigöra mänsklig förmåga
och utvecklingspotential.
I detta syfte vill vi förorda en radikal förenkling av den lagstiftning som i
dag reglerar förhållandena mellan medarbetare och arbetsgivare. Merparten
av den arbetsrättsliga lagstiftningen bör enligt vår mening ersättas med ett
fåtal stadganden som alltid skall iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa
skall den enskilde personligen, eller den organisation till vilken denne
uppdragit att föra talan, kunna förhandlingsvägen addera andra villkor av
betydelse. De förändringar vi förordar innebär bl.a. att de omdiskuterade
turordningsreglerna avskaffas. En sådan förändring understryker att varje
medarbetare är unik och skall behandlas därefter. Att en uppsägning får ske
endast när det föreligger saklig grund är en viktig rättssäkerhetsfråga. En
regel av denna innebörd bör ingå i den grundläggande lagstiftningen.
Den enskilde skall naturligtvis kunna överlåta åt t.ex. en facklig
organisation att företräda hans intressen. Det sker emellertid i så fall på den
enskildes uppdrag och på de villkor han själv anger. Valet av organisation
behöver inte heller styras av branschtillhörighet eller utbildningsbakgrund.
Begrepp som arbetare eller tjänsteman, huvudorganisation och
kollektivavtalsområde förlorar alltmer sin relevans.
Medan en mer genomgripande reform förbereds bör de förändringar av
arbetsrätten som gällde till den 31 december 1994 återintroduceras. Det
innebär bl.a. att provanställning underlättas, att turordningsreglerna blir
något mindre rigida samt att entreprenader underlättas.
I en särskild partimotion om de nya villkoren på arbetsmarknaden redogör
vi närmare för den omfattande liberalisering av dagens arbetsrättsliga
lagstiftning som vi föreslår.
Lönebildning
Lönebildningen och fackets dominerande ställning var en av
huvudorsakerna till de återkommande kostnadskriserna
under 1970- och 1980-talen. Facket pressade fram lönelyft
som inte motsvarades av produktivitetsförbättringar i
företagen och skapade därmed ett ohållbart
konkurrensförhållande för svenska företag relativt utländska
konkurrenter. Centrala uppgörelser kom att kompletteras av
lokala, vilket lade grunden för löneglidning. Sammantaget
skapades en situation där ingen kände sig ha ansvar för
lönerörelsernas resultat, vilket ledde till att Sverige stegvis
blev fattigare relativt omvärlden.
Vi är övertygade om att en mera varierad lönesättning är nödvändig, om
alla de arbetsuppgifter som kan behöva utföras också skall komma till stånd
på en öppen marknad. En mer dynamisk lönesättning kommer dessutom att
förstärka den enskildes motiv för att utveckla sig själv och sin förmåga i
arbetslivet.
Vi vill etablera en ordning där den enskilde själv avgör huruvida han eller
hon i lönehänseende önskar vara företrädd av den fackliga organisationen -
respektive arbetsgivare av arbetsgivarorganisation - eller vill svara för
förhandling och uppgörelse på egen hand. Praktiskt innebär detta att
kollektivavtalens räckvidd begränsas till att omfatta dem som uttryckligen
valt att bli företrädda på detta sätt.
Stärk medarbetaren
Ett resultat av den ekonomiska utvecklingen är, att
medarbetarnas kunnande, engagemang och ansvarstagande
ökat i betydelse. Medarbetarnas kompetens kan sägas vara
företagens viktigaste konkurrensmedel idag. Det är positivt
att personlig utveckling, kunnande och initiativförmåga står i
centrum. Människor är inte direkt utbytbara som i industrins
barndom. Varje medarbetares insatser påverkar företagets
resultat.
Förändrad organisation av produktionen, snabbare genomloppstider och
växande förädlingsvärde genom forskning och utveckling gör, tillsammans
med utbildningsinvesteringar, att industriproduktionen blir relativt sett
mindre kapitalintensiv. Den växande betydelsen av kompetenshöjning och
utbildningsinvesteringar understryker vikten av ett skattesystem som
möjliggör egenfinansierade investeringar.
Nya former för arbetsorganisation ökar vikten av välutbildade
medarbetare. Arbetsgrupperna i industriproduktionen har inte sällan
direktkontakt med kunder utomlands. Baskunskaperna blir viktigare. Detta
ställer inte bara krav på språkkunskaper, utan på initiativförmåga och eget
ansvarstagande. Den nya tekniken kräver också högre kunskapsbakgrund och
vana bl.a. vid datorer.
Sverige har för få högskoleutbildade. I synnerhet gäller detta människor
med examen från teknisk och naturvetenskaplig utbildning. Det svenska
högskolesystemet har varit anpassat till den offentliga sektorns krav, inte för
näringslivet. Ett närmare samarbete mellan högskola och näringsliv är
nödvändigt, liksom fria högskolor.
Den enskilda människans trygghet vilar i stor utsträckning på den egna
förmågan och skickligheten. Medarbetarens utbildningsmöjligheter måste
därför förbättras genom förändringar i utbildningssystemet.
Finansieringen av grundskolan, gymnasiet och den eftergymnasiala
utbildningen bör utformas som en skolpeng. Det innebär att elever och
studenter, respektive skolor, universitet och högskolor i direkta relationer
med varandra svarar för goda studieresultat. Kommunerna kan uppträda som
utbildningsanordnare i konkurrens med andra.
För kompetensutvecklingen efter ungdomsutbildningen utvecklas konton,
knutna direkt till den enskilde. Kontot upprättas endast om den enskilde själv
så önskar och medlen på kontot disponeras efter den enskildes eget
ställningstagande. Uppbyggnaden av kontot sker genom avsättningar av den
enskilde själv samt av dennes arbetsgivare. Staten bidrar genom att medge
rätt till avdrag såväl för den personliga avsättningen som för den avsättning
som görs av arbetsgivaren.
Skolan måste förnyas i grunden. En målmedveten inlärning måste inledas
tidigare än idag. Undervisningsmiljön måste förnyas bl.a. med
informationsteknikens hjälp.
En större andel unga måste genomgå eftergymnasial utbildning. Denna
måste emellertid kunna vara av mycket skiftande karaktär. All eftergymnasial
utbildning skall inte vara akademisk och all akademisk utbildning kan inte
vara likvärdig. Sverige måste ägna särskild möda åt de allra mest
framstående för att klara den internationella konkurrensen. En ny form för
mera avancerad yrkesutbildning är nödvändig om industrins kompetenskrav
skall kunna tillgodoses.
I en särskild partimotion om utbildning beaktar vi dessa frågor närmare.
En sund konkurrens
Ökad konkurrens för tillväxt och nya
jobb
Bryt de offentliga monopolen
En alltför stor del av den svenska ekonomin är avskärmad
från konkurrens. Här återfinns inte minst den offentliga
sektorn. Dåligt fungerande konkurrens kostar årligen det
svenska folkhushållet omkring 180 miljarder kronor.
Politiken måste därför inriktas på att öka konkurrensen och
konkurrenskraften genom att konkurrensutsätta hela den
svenska ekonomin. Den konkurrensutsatta sektorn i Sverige
är liten. Omkring 80 procent av ekonomin har stått vid sidan
av full internationell konkurrens.
I stat, kommuner och landsting bedrivs betydande verksamheter som kan
och bör konkurrensutsättas. I princip bör all verksamhet som inte är
myndighetsutövning utsättas för konkurrens. Vi föreslår att kommunerna
åläggs att upphandla i konkurrens.
Genom att öppna tidigare monopoliserad offentlig tjänsteproduktion för
konkurrens kan nya företag skapas och samhällets kostnader sänkas. Inom en
övervägande del av den offentliga sektorn har endast marginella andelar av
verksamheten konkurrensutsatts. Enligt Industriförbundet var 1995 endast 12
procent av daghemmen enskilt drivna, 4 procent av äldreomsorgen och 3
procent av hemtjänsten.
Ett flertal studier som gjorts på uppdrag av ESO tyder på att
produktiviteten i olika delar av den offentliga sektorn i genomsnitt minskade
med 2-3 procent per år under 1960- och 1970-talen, dvs. med ca 25 procent
under en tioårsperiod. Det finns alltså en betydande möjlighet att förbättra
verksamheten genom ökad konkurrens.
Skärpta krav på konkurrens
Drygt hälften av alla anmälningar till Konkurrensverket
riktar sig mot kommuner, landsting och statliga organ. En del
handlar om hur framförallt kommuner och landsting gynnar
sina egna förvaltningar och bolag vid upphandlingar. Men en
allt större del gäller den offentliga sektorns expansion på den
öppna marknaden. De riktar sig emot att
skattesubventionerade kommunala bolag med dumpade
priser konkurrerat ut privata småföretagare. Verkets
möjlighet att ingripa med hjälp av konkurrenslagen kunde
vara bättre. Den lagen gäller företag och är inte tillämplig för
den offentliga sektorns konkurrenssnedvridning.
Enligt Konkurrensverkets mening är det en icke utvecklad
kostnadsredovisning, i kombination med att offentlig verksamhet normalt
garanteras av skattemedel, som utgör de främsta skälen till klagomål mot
offentliga aktörers prissättning vid konkurrens med privata företag.
Verksamheten bör därför bolagiseras som ett steg mot att kunna säljas, t.ex.
till de anställda. Statligt, kommunalt eller landstingskommunalt företagande
kan aldrig fullt ut förenas med en sund och rättvis konkurrens.
En lag om konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör införas med
krav på att offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild från annan
verksamhet.
När det gäller ärenden som anmälts till Konkurrensverket har det i flera
fall varit omöjligt att överklaga driften av näringsverksamhet i offentlig regi
då verksamheten inte grundar sig på formella beslut, utan startats genom
informella beslut med hjälp av resurser som står den offentliga sektorn till
förfogande.
Det bör i lagen om offentlig upphandling införas en regel som gör
offentlig näringsverksamhet olaglig om den inte beslutats formellt av stat,
kommun eller landsting. Lagen om offentlig upphandling behöver
kompletteras så att det införs lagkrav på att all verksamhet där förutsättningar
för konkurrens finns skall upphandlas även i förvaltningsform om någon så
begär. Privata entreprenörer ska ha rätt att utmana den offentliga sektorn.
Möjligheterna för kommuner och landsting att bedriva näringsverksamhet
bör begränsas kraftigt. Regeringen bör därför ges i uppdrag att se över
kommunallagen i detta syfte och återkomma med förslag till lagstiftning.
Reglerna för vad som är tillåten och otillåten kommunal verksamhet måste
förtydligas.
I vissa fall tycks myndigheters agerande främst syfta till att öka
myndighetens intäkter. Det gäller t.ex. när kommunala aktörer säljer tjänster
på den konkurrensutsatta marknaden utan att låta den delen av verksamheten
som tillhandahålls egen kommun eller eget landsting utsättas för konkurrens.
Krav bör därför ställas på att den egna verksamheten måste utsättas för
konkurrens innan tjänster får erbjudas den öppna marknaden.
Konkurrenslagen kan sällan användas eftersom myndighetens ifrågasatta
beslut eller agerande inte varit ett led i en företagarroll, vilket är en
förutsättning för att tillämpa lagen. Det gäller t.ex. vid myndigheters
stödgivning eller vid myndigheters upphandlande. Detsamma gäller när
myndigheter eller deras bolag konkurrensutsätter egen verksamhet genom
anbudstävlan och där egen regienhet deltar med eget anbud.
Egenregienhetens anbud kan anses likställt med interna inköp varför
eventuell underprissättning faller utanför konkurrenslagen. Myndigheters
inköp från egenregiverksamhet kan heller inte prövas enligt lagen om
offentlig upphandling. Konkurrenslagen bör därför utvidgas till att gälla även
när myndighetens beslut inte varit ett led i en företagarroll, t.ex.
stödgivning,
samt till att gälla vid interna köp.
Det är vidare oklart om lagen om offentlig upphandling är tillämplig om
ett anbudsförfarande avbryts. Lagen bör därför kompletteras med att krav på
affärsmässighet även ska gälla vid avbrytande av upphandling. Lagen om
offentlig upphandling bör även ändras till att gälla även inköp från
egenregiverksamhet.
Konkurrensverket bör stärkas. Myndighetens roll är mycket viktig då
frågan om en sundare konkurrens i den monopolbetonade servicesektorn är
av avgörande betydelse för företagsklimatet.
I en särskild kommittémotion om konkurrensfrågor redogör vi närmare för
våra förslag till ändringar i regelverket på konkurrensområdet.
Privatisera offentliga företag
All konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi.
Även monopolbetonade verksamheter bör bedrivas i privat
regi genom konkurrensutsatta upphandlingar. Staten skall
ansvara för att upprätta och upprätthålla marknadens
spelregler, men avhålla sig från att agera som ägare av
företag på marknaden.
Genom privatiseringar av offentligt ägda företag renodlas statens och det
civila samhällets skilda verksamhetsområden. Detta lägger grunden till en
bättre fungerande marknadsekonomi, ett spritt privat ägande grundat på
kompetens och marknadsekonomiska principer samt konkurrens på lika
villkor.
Ett privat ägande av företagen är bäst för såväl företagen som deras
anställda. Såväl internationella som nationella erfarenheter stöder detta. Det
har visat sig att privatiserade företag i många fall blir mer lönsamma och att
de har en större förmåga att expandera.
Offentligt ägande av företag är en subvention av verksamheten, då
företagens kapital ytterst är garanterat av skattebetalarna. Villkoren för
krediter påverkas av ägarens styrka. Privatisering av statliga företag är ett
sätt
att skapa sundare konkurrens i näringslivet.
Vi föreslår att privatiseringarna av offentliga bolag och verksamheter, som
nästan helt avstannat de senaste åren, återupptas. De skall syfta till att skapa
fungerande ägarstrukturer i bolagen, långsiktigt bredda riskkapital-
marknaden, stärka statskassan samt renodla statens roll och skapa en sund
och rättvis konkurrens. Ett viktigt mål är att varje enskilt företag skall bli
starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd privatisering än det var
före densamma. Våra förslag till privatiseringar utvecklas närmare i en
särskild partimotion om spridning av ägandet.
Avreglering och förenkling av
företagande
Oförståelsen och ointresset för företagaren som person och
småföretagandet som företeelse har gjort att
Socialdemokraterna genom åren vidtagit den ena åtgärden
efter den andra utan att inse effekterna på företagens och
företagarnas vardagsvillkor. Företagen har ålagts en tung
börda av uppgiftslämnande. Tagna var för sig har kanske
många av dessa skyldigheter haft liten effekt, men helheten
har sällan prövats. Nyttan av en uppgift har inte ställts mot
den kostnad i tid och pengar som skyldigheten har åsamkat
landets företagare.
Krångel i myndighetsrelationer och krav på allehanda uppgiftslämnande
innebär en särskilt betungande uppgift för småföretagen. För många
småföretagare utgör krånglet ett så stort problem att det direkt motverkar
möjligheterna till expansion.
Ett visst uppgiftslämnande är en nödvändig förutsättning för att
rättssamhället skall fungera, men den uppsjö av uppgiftskrav som
företagarna i dag möter kan inte försvaras. Inte heller den detaljreglering av
företagens verksamheter som i dag förekommer är motiverad.
Staten måste med kraft verka för avregleringar. En statlig avreglerings-
delegation bör inrättas för att ge arbetet kraft. Regeringen har visat prov på
en mycket ryckig politik genom att nu avisera att det avregleringsarbete som
avbröts för två år sedan nu skall återupptas. En princip bör vara att varje
företagsregel omprövas vart fjärde år. Under två år bör, med vissa
oundgängliga undantag, all statistisk uppgiftsskyldighet för företag ställas in.
Under denna tid bör en kritisk prövning göras av hela det regelkomplex som
uppgiftslämnandet faller tillbaka på. Vid prövning bör erfarenheterna av den
inställda uppgiftsskyldigheten tas tillvara.
Framtiden och företagandet
Energipolitik för företagande
Det finns - som framgått ovan - inga genvägar till en trygg
ekonomisk framtid. Endast genom hög och uthållig tillväxt
går det att lägga en stabil grund för investeringar,
sysselsättning och välfärd.
Regeringar - av alla kulörer - brukar i detta sammanhang betona vikten av
stabila spelregler för näringslivet och dess olika aktörer. Dagens
socialdemokratiska regering utgör inget undantag. Däremot kan det
ifrågasättas om regeringspolitiken någonsin i praktiken präglats av sådan
ryckighet och sådana tvära kast som under innevarande mandatperiod. Inte
minst gäller detta inom energipolitiken - det område där förutsebara villkor
är av särskilt stor betydelse för företagens investeringsbeslut.
Under två år har regeringen ökat skatteuttaget på energiområdet på ett sätt
som torde sakna motstycke. Skatter har införts, tagits tillbaka, höjts och
ändrats i en tilltagande snabb takt. Detta har skett samtidigt som en
gemensam nordisk elmarknad har införts och skärpt behovet av en
harmoniserad nordisk skattepolitik på energi- och miljöområdet.
Regeringen har inte gjort tillräckligt för att följa upp elmarknadsreformen.
Regelverket för den s.k. benchmarkingkonkurrensen, d.v.s. konkurrens
genom effektivitetsjämförelse, mellan de lokala nätverksmonopolen har
försummats av regeringen.
Till följd av högkonjunktur i exportindustrin, en kall vinter och liten
nederbörd har det svenska elförsörjningsläget skärpts. Trots detta fortsätter
regeringen att framhärda i den obegripliga ståndpunkten att Sverige bör göra
sig av med fungerande elproduktion. Protester från oppositionen, ett samlat
näringsliv och en samlad fackföreningsrörelse förefaller inte att göra intryck
på regeringen.
Enligt vår uppfattning är energipolitiken inget självändamål. Den är
tvärtom ett medel - ett redskap för att nå tillväxt och sysselsättning under
miljömässigt acceptabla former. I en situation när arbetslösheten biter sig
fast på allt högre nivåer blir det särskilt angeläget att utnyttja alla de
resurser
som står till det svenska folkhushållets förfogande.
En förtida avveckling av svensk kärnkraft riskerar att få allvarliga och
långtgående följder. Redan ett beslut om avställning av en enstaka reaktor
riskerar att få omedelbara konsekvenser för investeringsviljan. En sådan
avställning är därför oförenlig med en politik för sysselsättning och välfärd.
Särskilt oroande är detta för landets utsatta glesbyggdsregioner. När Sveriges
elintensiva industri hotas att slås ut i den internationella konkurrensen på
grund av höjda elkostnader, kan ingen regionalpolitik i världen kompensera
för skadorna.
Forskning för utveckling
Genom insatser för forskning, utveckling och utbildning i
forskarmiljöer kan de svenska företagens konkurrenskraft
stärkas långsiktigt samtidigt som den svenska ekonomin får
ökad attraktionskraft för investeringar i industriell
verksamhet.
I internationell jämförelse satsar Sverige mindre än andra industriländer på
industriellt inriktad forskning och utbildning. Statens insatser på detta
område får därför inte minska. Det är också viktigt att mångfalden i
finansieringen av forskningen kan bibehållas och öka, både när det gäller
statligt och privat finansierad forskning.
Forskning och utbildning på högskolor och universitet är inte anpassad
efter näringslivets behov. En alltför liten del av svenska forskningsresultat
kommersialiseras i svenska företag. Statens insatser inom forskning,
utveckling och utbildning i forskarmiljöer måste i ökad utsträckning bidra till
att stimulera företagens konkurrenskraft via teknikutveckling. Målet måste
vara att skapa likvärdiga eller bättre förutsättningar för företagens
teknikutveckling jämfört med dem som råder i våra viktigaste
konkurrentländer.
Regeringens forskningspolitik hotar en rad långsiktiga projekt inom
forskning och teknikutveckling. Samtidigt hotar mångfalden att minska när
det gäller finansieringen av forskningen. Vi motsätter oss därför regeringens
förslag till nerdragning av forskningsanslagen inom näringslivsområdet.
I en särskild partimotion om forskning redogör vi närmare för våra förslag.
Sprid teknik och kunnande
Ett kännetecken för svensk underleverantörsindustri är att
den har varit legotillverkare snarare än att tillverka egna
produkter med egen utveckling. Detta förhållande måste
förändras för att företagen skall kunna möta kundernas nya
krav. Kunderna efterfrågar alltmer funktioner och
systemlösningar vilket innebär krav på egen utveckling, eget
konstruktionskunnande och ett helt annat behov av bl.a.
ingenjörskraft. Behovet av omvärldsbevakning och
internationellt affärskunnande ökar därmed.
Detta ställer högre krav på teknikspridning än tidigare. Detta underlättas
dock av informationstekniken, IT. Genom IT kan kunskapen om ny teknik
spridas på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt. Processen från tillkomsten av
ny teknik till användningen av densamma i produktionen kan förkortas
radikalt.
Exempelvis borde Patent- och registreringsverket, PRV, överföra alla sina
patent till data. Det skulle möjliggöra sökning av viss teknik respektive av
nya patent inom olika teknikområden och användningar. Att öppna PRV:s
unika kompetens för företag i hela landet med hjälp av en enkel persondator
kan effektivt öka teknikspridningen.
Teknikrapporterna från Sveriges tekniska attachéer skulle också kunna
göras tillgängliga för en väsentligt vidare krets av läsare genom överföring
till datatext. Det skulle snabbt öka kunskapen för alla med tillgång till en
persondator.
En databas med aktuell forskning skulle kunna startas, exempelvis av
NUTEK. Databasen bör innehålla information om var forskningen pågår,
dess syfte och dess tänkbara resultat. Det skulle kunna öka kontaktytorna och
kunnandet. Det är lika väsentligt här som på övriga områden att databasen
blir tillgänglig över hela landet.
För att Sverige ska bli framgångrikt måste det finnas motivation för
forskare och högskolor att samarbeta med entreprenörer och företagare för
att skapa teknik som kan "patenteras". Det finns därför anledning att se över
patenträtten.
En nationell mentorsbank med pensionerade företagare skulle kunna bistå
små, växande och nya företag med kunskap och erfarenhet inom teknik,
marknadsföring, IT, företagande och finansiella tjänster. Mentorer kan vara
"bollplank", gå in som styrelseledamöter eller vara en form av erfarenhetsbas
att ösa ur.
Europeiskt samarbete för
stärkt konkurrenskraft
Inre marknad för tillväxt och
konkurrens
Sverige bör inom EU verka för att den inre marknaden
förverkligas fullt ut och samtidigt arbeta för att EU:s
regelverk förenklas. Vidare bör Sverige med kraft påverka
övriga medlemsländer så att de i dag ofullbordade delarna av
den inre marknaden - liberaliseringen av transportsektorn,
telekommunikationerna och energimarknaden - realiseras.
En väl fungerande inre marknad är en förutsättning för såväl ökad intern
handel som en förbättring av EU:s konkurrenskraft internationellt. Med
undantag för den inre marknadens genomförande har medlemsländerna
huvudansvaret för de övergripande åtgärder som är nödvändiga i respektive
land för att förstärka tillväxten, förbättra konkurrenskraften och stimulera
företagandet.
Även om den inre marknaden är på väg att förverkligas är den långt ifrån
fullbordad. Det brister när det gäller att uppnå en effektiv och uniform
tillämpning av EU-reglerna i medlemsländerna. Exempelvis sker den
offentliga upphandlingen inom EU fortfarande så att den i huvudsak
upphandlas nationellt. Flera länder släpar efter med att införa EU:s
upphandlingsregler i den nationella lagstiftningen. Flera direktiv gällande
varuområdet, bygg- och anläggningsarbeten, vatten, energi, transport och
telekommunikationer och inom tjänsteområdet har inte genomförts alls eller
bara delvis i olika medlemsländer. Detta skapar problem för svenska företag.
Vidare undermineras de fördelar - ökad tillväxt, förbättrad konkurrenskraft
och ökat välstånd - som en väl fungerande inre marknad skulle kunna ge.
Sverige bör agera kraftfullt för att den inre marknaden genomförs fullt ut.
Sverige bör ta initiativ till en förstärkning av kommissionens möjligheter
att agera mot medlemsländer som brister i genomförandet av EU-direktiv. De
medel kommissionen i dag har att ta till är att skicka ett motiverat yttrande
till syndande medlemsland och, om inte detta hjälper, ta upp fallet inför EG-
domstolen. Erfarenheterna visar att detta är otillräckligt och att processen tar
alltför lång tid. Sverige bör föreslå att kommissionen ges
sanktionsmöjligheter mot medlemsländer som brister i genomförandet av
överenskomna direktiv. Det är också viktigt att vi anstränger oss mer för att
underlätta svenska företagskontakter i EU. För närvarande är
ansträngningarna på detta område inte tillräckliga. Mer måste göras för att
utnyttja EU-nätverken för att skapa partners, agenter och kunder i Europa till
små svenska företag.
Frihandel för tillväxt och konkurrens
Frihandel leder till ökad tillväxt, ökad konkurrens och ökat
välstånd. Det är genom handeln Sveriges utveckling från
fattigt jordbrukssamhälle till industrination blivit möjlig. Det
ligger i vårt lands intresse att de handelspolitiska relationerna
mellan världens länder och regioner blir så
frihandelsinriktade som möjligt utifrån GATT:s och WTO:s
principer och bestämmelser.
Sverige har lång tradition som frihandelns förespråkare i internationella
sammanhang. Det är en tradition som Sverige som medlemsland i den
europeiska unionen fått ökade möjligheter att fullfölja. Genom EU-
medlemskapet kan Sverige påverka handelspolitiken inom en av de största
handelspolitiska enheterna i världen.
Sverige skall aktivt driva och främja frihandelns idéer inom EU och dess
gemensamma handelspolitik.
Resultaten av Uruguayrundan samt upprättandet av Världshandels-
organisationen WTO och de därtill knutna handelsavtalen innebär att det
multilaterala regelverket utvidgas till ett antal nya områden, tjänstesektorn,
immaterialrätt och investeringar. Insyn, tvistlösning och övervakning
förbättras och betydande tullsänkningar genomförs. Det som uppnåtts i
Uruguayrundan beräknas ge stora välfärdsvinster, och WTO uppskattar att
världshandeln från och med 2005, tack vare GATT-avtalet, årligen kommer
att öka med en fjärdedel mer än den skulle ha gjort om inte avtalet hade
funnits. Det vilar ett stort ansvar bl.a. på EU att medverka till att avtalet
inte i
något avseende förfuskas utan att det genomförs i praktiken.
Sverige skall utnyttja alla möjligheter att påverka EU:s handelspolitik både
i WTO-sammanhang och internt med målet en friare världshandel. Det är en
viktig uppgift för Sverige att verka för en liberalare utformning och
tillämpning av EU:s olika handelspolitiska instrument. Målet skall vara att
EU avskaffar samtliga kvarvarande importrestriktioner mot alla berörda
länder. Tekorestriktionerna mot de baltiska länderna och Central- och
Östeuropa kommer att avvecklas 1998 och mot övriga MFA-länder 2005,
enligt GATT-överenskommelsen. Ingenting hindrar dock EU att gå fortare
fram. Sverige bör försöka skynda på skeendet och agera vakthund mot varje
tendens till förhalning.
Sverige bör vidare aktivt verka för en total avveckling av EU:s tullskydd
på industrivaror. För att få ett underlag och slutsatser som kan leda fram till
att övriga EU-länder övertygas om vinsten med att uppnå full tullfrihet för
industrivaror, bör Sverige begära att en kartläggning av EU:s tullskydd på
industrivaror, dess kostnader och konsekvenser genomförs.
Frihandel är ett verksamt medel för att stärka ett lands ekonomiska,
demokratiska och sociala utveckling. De minst utvecklade länderna i världen
är direkt beroende av möjligheterna att bedriva handel med de varor dessa
länder är bäst på att producera.
Lika viktigt som det var för Sveriges ekonomiska utveckling, när vi befann
oss i industrialismens vagga, att våra varor kunde exporteras, är det för u-
länderna i dag att handeln med deras varor inte utsätts för olika hinder.
Sverige skall använda sitt inflytande i EU till att stärka u-länderna genom att
påverka EU att liberalisera handeln.
De tendenser till förtäckt protektionism som aktualiseras i samband med
frågor om handel och miljö och handel och arbetsvillkor måste Sverige med
kraft ta avstånd ifrån. Sverige skall bekämpa varje försök att införa nya
villkor för handel som entydigt skulle komma att drabba u-länderna och
hindra dem i deras utveckling mot en bättre ekonomisk situation och
förbättrat välstånd.
Inför WTO:s första möte i Singapore är det viktigt att Sverige bevakar att
det som uppnåtts i Uruguayrundan fullföljs i praktiken, att protektionism
motarbetas och att arbetet med liberaliseringen av världshandeln fortsätter. I
en särskild kommittémotion om handelspolitiken redogör vi närmare för våra
förslag på detta område.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre förutsättningar för företag och företagande,
2. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av utdelade och
kvarhållna vinster slopas från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,1
3. att riksdagen beslutar om lindrade spärregler för fåmansbolag fr.o.m.
den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,2
4. att riksdagen beslutar ändra lagstiftningen om riskkapitalavdrag fr.o.m.
den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om permanent riskkapitalkonto,2
6. att riksdagen beslutar att inkomster av royalty som härrör från patent
skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet med
vad som anförts i motionen,2
7. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten fr.o.m. den
1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,2
8. att riksdagen beslutar sänka skattesatsen för kapitalinkomster fr.o.m.
den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,1
9. att riksdagen beslutar införa rätt till nuvärdesavskrivning fr.o.m. den 1
januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet till avsättning till periodiseringsfonder,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om senarelagd förfallodag för momsredovisning,1
12. att riksdagen beslutar om skattereduktion med 30 % och slopade
arbetsgivaravgifter för vissa hushållstjänster i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om permanent avdrag för
underhåll och reparation av egna bostäder i enlighet med vad som anförts i
motionen,2
14. att riksdagen avslår förslaget till reducerad avdragsram för
representation i enlighet med vad som anförts i motionen,2
15. att riksdagen beslutar avslå proposition 1996/97:29 vad avser höjd
koldioxidskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,1
16. att riksdagen beslutar återinföra de regler som gällde före 1995
avseende dieseloljebeskattningen av arbetsredskap i enlighet med vad som
anförts i motionen,2
17. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i den del som berör
förslaget till nedsättning av de sociala avgifterna i enlighet med vad som
anförts i motionen,1
18. att riksdagen beslutar avslå förslaget till förlängd arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,3
19. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i den del som berör
förslaget till uttag av särskild löneskatt på vinstandelsmedel i enlighet med
vad som anförts i motionen,1
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till avskaffande av
statens skatteförmånsrätt vid konkurser i enlighet med vad som anförts i
motionen,4
21. att riksdagen beslutar inrätta en statlig avregleringsdelegation i enlighet
med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inställd
uppgiftsskyldighet under två år i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energipolitiken,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överföring av hos PRV registrerade patent till en databas,4
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en
databas,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en databas med aktuell forskning,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av mentorskap,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frihandelspolitiken.
Stockholm den 30 september 1996
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Anders Björck (m)
Knut Billing (m)
Birger Hagård (m)
Gun Hellsvik (m)
Gullan Lindblad (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)