I årets budgetproposition (1996/97:1, utgiftsområde 24)
föreslår regeringen en kraftig minskning av anslaget till den
maringeologiska undersökningsverksamheten.
Hösten 1994 trädde FN:s havsrättskonvention i kraft efter tolv års förhand-
lingar. Sverige är en av alla de stater som ratificerat avtalet. En
förutsättning
för ett effektivt skydd och nyttjande av det egna havsområdet, bl a i enlighet
med havsrättskonventionen, är att varje stat har kunskap om sin ekonomiska
zon och kan bedriva en effektiv miljökontroll. Detta förutsätter att havs-
bottnarna blir undersökta och kartlagda, vilket också framhålls i Agenda 21.
Undersökning av sedimenten i den marina miljön har utvecklats till ett av
de viktigaste verktygen för miljökontroll. Bottensedimentens betydelse som
mottagare av föroreningar kan inte nog poängteras. Dessa föroreningar har
betydelse långt efter det att utsläppen har upphört.
Kostnaden för kartering av havsbotten är förhållandevis liten, men halveras
anslaget är det stor fara för att man tvingas upphöra med den maringeologiska
verksamheten, eftersom större delen av anslaget utgörs av fasta kostnader.
Detta skulle vara en stor nationell förlust och Sverige skulle inte kunna
bedriva en effektiv miljökontroll av sitt havsområde.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av maringeologiska undersökningar.
Stockholm den 7 oktober 1996
Märta Johansson (s)
Lennart Nilsson (s)
Lisbet Calner (s)
Mona Berglund Nilsson (s)