Motion till riksdagen

1996/97:N256

av Alf Svensson m.fl. (kd)

Näringsliv

---

Inledning

Sverige har utvecklats från att ha varit ett av Europas
fattigaste jordbruksländer i början av 1800-talet till ett av
världens rikaste länder runt 1970. Denna utveckling har
byggt på förädling av råvaror och viktiga uppfinningar runt
sekelskiftet i en miljö av stabila institutioner och ett
företagarvänligt klimat. Under cirka 25 år från 1970 har
förutsättningarna för företagande och ekonomisk utveckling
gått kraftigt bakåt i Sverige. Vänstervågen som kulminerade
1968 förde med sig en era av lagstiftning och en dramatisk
höjning av skatten på arbete. Detta har starkt hämmat
Sveriges välfärdsutveckling. Från att ha legat på 3:e plats
bland OECD-länderna 1970 har vi nu halkat ner till 17:e
platsen 1995 vad gäller BNP per invånare.

Inriktningen av Kristdemokraternas ekonomiska politik vilar på kunskapen
om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande
individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med
trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att
vara ryggraden för Sveriges välfärd. Målet är att bygga en långsiktig och
stabil grund för välfärden och sysselsättningen genom ökat företagande inom
sociala och ekologiska ramar. Detta står också i samklang med
Kristdemokraternas målsättning att uppmuntra ett ökat personligt
ansvarstagande. Det är olyckligt - även när det gäller villkoren för
företagande - att så många fortfarande uppfattar det som om staten har
huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivå, inte minst på arbete, som
krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom
tillväxtkraften i ekonomin, och de nya jobben blir färre.

Problemet idag är att den socialdemokratiska regeringen saknar en
nationell vision om hur Sverige ska utvecklas med nya och växande företag.
Därför saknar man naturligtvis också en strategi för hur en sådan utveckling
ska kunna åstadkommas. Regeringen är fånge i sin egen negativa retorik från
förra mandatperioden och valrörelsen. De reformer som fyrklöverregeringen
då genomförde för att stärka arbete, sparande och företagande
misstänkliggjordes och baktalades för att rivas upp tillsammans med
Vänsterpartiet efter valet. Den socialistiska bilden av den svenske
familjeföretagaren måste omedelbart avvecklas om den svenska välfärden
ska kunna räddas! Kristdemokraterna hävdar att det politiska systemets
huvuduppgift är att skapa så goda och stabila förutsättningar som möjligt för
individernas, familjernas och företagens utveckling.

Den som ska starta och driva ett företag måste ha en vision och en
affärsidé. För att lyckas som företagare krävs något av en passion för att orka
över alla de hinder och motgångar som möter. Inte många vill delta i spel där
reglerna ständigt ändras under pågående match. Detta har de senaste
decennierna hämmat utvecklingen i Sverige. Nedan följer en
kristdemokratisk vision och strategi för hur Sverige ska återupprättas som
välfärdssamhälle, byggt på ett växande personligt ansvarstagande där
individer, familjer och företag tillsammans utvecklas och växer.

Några grundläggande
principer

Social och ekologisk
marknadsekonomi

Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Idéerna utvecklades efter andra
världskriget som en motvikt till kapitalismen/liberalismen
och marxismen/socialismen. Den kristdemokratiska
marknadsekonomin vill förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. En god balans mellan
den enskilde och samhället eftersträvas. Marknadsekonomin
uppmuntrar till enskilda initiativ och ansvarstagande. Statens
roll ska vara att sätta ramarna för en sund konkurrens,
kontrollera tendenser till kartell- och monopolbildning, ta
särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra social
trygghet för alla samt se till att miljöhänsyn tas. Jordens
resurser bör användas så att vi med gott samvete kan
överlämna dem och en god miljö till kommande
generationer. Regleringar, kontrollinstrument men också
ekonomiska styrmedel måste användas för att stimulera den
ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion
och konsumtion. Sunda statsfinanser är en grundläggande
förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling.

Privat äganderätt och avtalsfrihet

Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är frivilliga avtal
mellan självständiga aktörer. Detta förutsätter en privat
äganderätt. I jämförelse med andra västeuropeiska länder har
Sverige ett sämre lagligt skydd för äganderätten. Sverige har
dåliga regler vad gäller skydd av äganderätten, särskilt
gällande ersättning vid expropriation.

Kristdemokraterna anser att den enskilda äganderätten måste erkännas
som fundamental princip och ges grundlagsskydd. Den som till exempel
tvingas avstå egendom genom expropriation bör ges full ersättning från
staten. Kollektivt fondägande står i strid med den enskilda äganderätten.
Försök att använda AP-fondernas kapital till uppköp av det svenska
näringslivet måste avvisas.

Vid konkurser är utdelning till framför allt leverantörerna närmast
försumbar. Detta bör rättas till genom att statens förmånsrätt försvagas och
att konkursförfarandet förenklas genom en övergripande översyn av hela den
gällande konkurslagstiftningen.

Gemensamt etiskt handlingssätt

Man måste kunna lita på ingångna avtal. Ett inte oväsentligt
problem idag är en allmän försvagning av det etiska
medvetandet och rättsuppfattningen som även berör det
ekonomiska livet. En sund marknadsekonomi förutsätter en
gemensam etisk grund där dygder som personligt
ansvarstagande och hederlighet betonas mer aktivt än vad
som skett i vårt land under lång tid. Denna process måste
dessutom förstärkas genom att familjerna och skolan får
bättre förutsättningar att fungera och förmedla positiva
normer.

Stärkt personligt ansvarstagande

Det personliga ansvarstagandet måste stärkas på bekostnad
av kollektivism och centralstyrning. Denna princip är central
i den kristdemokratiska ideologin. En brytning av den etiska
förflackningen kan endast ske genom att vi alla tar ett ökat
personligt ansvar. En stramare ekonomisk politik
nödvändiggör ett större personligt ansvarstagande. Resurser
måste ges mer direkt till de enskilda individerna så att det
personliga ansvarstagandet ges realistiska möjligheter att
fungera.

Subsidiaritetsprincipen

I Sverige har under lång tid funnits en samhällsordning
uppbyggd utifrån centralism och maktcentrering. När nu
regleringstänkande och centralism framstår som ett praktiskt
misslyckande behövs ett ideologiskt verktyg för
maktfördelningen. Den kristdemokratiska
subsidiaritetsprincipen är en god utgångspunkt för en ny syn
på maktfördelning i all mänsklig organisation, även i
relationen näringsliv-samhälle.

Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska tas och uppgifter utföras på
lägsta möjliga effektiva nivå. Samtidigt ska det finnas en högre nivå som kan
verka stödjande för den lägre nivån. Det handlar om rätt makt på rätt plats.
Vill en högre nivå ta åt sig en uppgift från den lägre nivån måste den högre
nivån bevisa att den lägre nivån är ur stånd att fullgöra sin uppgift på ett
tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det bättre. Europeiska
unionen kan ses som ett uttryck för denna princip. Här handhas i
demokratisk samverkan de uppgifter som inte kan lösas på nationell nivå.

Statens roll i näringspolitiken

Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och
övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för
samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl
domare som spelare på marknaden är risken stor att
konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett
optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
Denna strävan efter tydlig ansvarsfördelning får stöd av de
flesta nationalekonomer som bekräftar att en stabil
makroekonomisk miljö är avgörande för att främja tillväxten.
I lika stor utsträckning ger de belägg för att en alltför hög
andel offentlig konsumtion vanligen är tillväxthämmande
pga undanträngningseffekter och att det finns ett starkt
negativt samband mellan stigande marginalskatter och
tillväxt.

Stabila spelregler

Det är långsiktigt ytterst viktigt för det ekonomiska livet att
de regler och förordningar staten inrättar är långsiktiga och
därmed pålitliga. Avsaknad av linje och framförhållning i
beslut skapar osäkerhet bland de ekonomiska aktörerna. Hur
ska någon våga investera och anställa när de vanor och regler
som gällde igår inte gäller i dag? En stor del av den svenska
ekonomiska tillbakagången sedan 1970-talet kan säkerligen
förklaras av den osäkerhet som många och snabba och ibland
ogenomtänkta politiska reformer och regeländringar lett till.

Konkurrens och avreglering

Marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik
som förhindrar marknadsdelning och prissamverkan och som
utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken kan dämpa
prisstegringstakten. Den svenska konkurrenspolitiken bör
harmoniseras med utvecklingen inom Europeiska unionen.

Regleringar på olika områden medför samhällsekonomisk ineffektivitet. I
Sverige finns drygt 3 400 lagar och förordningar samt över 10 000
myndighetsregler. De områden där regleringar är speciellt vanligt
förekommande är livsmedelssektorn, bostads- och byggmarknaden. Många
indikationer finns på att en stor del av det potentiella nyföretagandet hindras
av ett alltför omfattande regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge
utrymme för konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och
övervakningen bli effektivare. Monopol och oligopol, såväl privata som
offentliga, ska alltid motverkas. Avreglering bör gå hand i hand med ökat
personligt ansvar och ett etiskt riktigt handlande. Minskad yttre styrning och
formella regler måste vägas upp av en inre etisk kompass och övertygelse,
inom ramar som uppmuntrar den enskilde till arbete, sparande och
ansvarstagande.

Samtidigt som allt fler kommuner under senare år börjat upphandla
tjänster från den privata sektorn har fler och fler gått ut och konkurrerat med
privata företag på den öppna marknaden. Idag finns cirka 2 000 kommunala
bolag. Många gånger är konkurrensen mellan dessa bolag och de privata
osund. Drygt hälften av alla anmälningar till Konkurrensverket riktar sig mot
kommuner, landsting och statliga organ. Idag är det svårt att komma åt den
sneda konkurrensen. Konkurrenslagen har en paragraf som bland annat tar
sikte på underprissättning, men för att denna ska kunna användas krävs att
aktören har en dominerande ställning på marknaden och att syftet med
prissättningen var att slå ut konkurrenter. Dagens kommunallag är inte heller
tillräcklig för att precisera hur långt den kommunala kompetensen sträcker
sig. Vi menar att reglerna på detta område måste skärpas och tydliggöras.
Dessutom måste kommunernas kompetensområden klargöras.

Drivkrafter för företagande

Nya idéer uppkommer alltid i huvudet på en person. Idéer
och visioner uppstår och växer hos enskilda människor i en
kreativ miljö. Förverkligandet av idéerna kräver mer av
samverkan i företag och olika nätverk.

Det land som inte förmår identifiera och uppmuntra drivkrafterna till
företagande, innovationer och utveckling kommer aldrig att lyckas i sina
målsättningar när det gäller ekonomisk utveckling och låg arbetslöshet. Vissa
ideologier är bättre än andra som utgångspunkt för detta. Andra ideologier är
därmed sämre. Klasskampsperspektivet ger inte sällan en snedvriden syn på
företagandet och dess villkor. Partier med ett sådant grundkoncept söker
oftast lösningar på växande arbetslöshet och fallande välfärd i den
traditionella arbetsmarknadspolitiken. Kristdemokraterna däremot menar att
den traditionella konjunkturorienterade sysselsättningspolitiken nu måste ge
plats för djupverkande och långsiktiga insatser som främjar de verkliga
förutsättningarna för företagande och tillväxt. Detta kan bara åstadkommas
genom ett ökat personligt ansvarstagande, positiva och stabila regler och en
kraftfull tillväxtpolitik som bygger på så kallade strukturella åtgärder bland
annat för en modernare och mer flexibel arbetsrätt och en bättre
lönebildning.

En helt avgörande faktor för att lyckas öka företagandet och få ner
arbetslösheten är den attityd till företagande som det politiska
etablissemanget utstrålar. Inte i ord, utan i handling. Regelverket måste ge
stark motivation för att starta och driva företag.

Politikerna måste helt enkelt lära sig spelreglerna för företagsutveckling.
När attityderna ändrats så att framgångsrika småföretagare uppmärksammas
och behandlas på samma sätt som sportstjärnor och popstjärnor har vi
kommit närmare målet.

Vilka är då drivkrafterna bakom företagande? - "Vi vill skapa något, att
driva ett företag ger en känsla av frihet. Vi ska ständigt växa, både som
företag och individer, vi hoppas också få en hyfsad lön för mödan", svarar en
av delägarna till ett av Sveriges mest framgångsrika nya datanätverksföretag.

Olika människor har naturligtvis olika drivkrafter, men vissa saker är
gemensamma. Man vill bli uppmärksammad, få uppskattning, göra något för
sin familj, sina medarbetare, sin bygd. Alla vill naturligtvis också trygga sin
ekonomi genom att få företaget lönsamt. Detta ger också den största
tryggheten för medarbetarna, långivarna, leverantörerna och samhället som
kan se fram mot de skatteinbetalningar som följer på vinst.

För att kunna skapa de bästa förutsättningarna för företagen att växa och
utvecklas måste de politiska partierna förstå och acceptera drivkrafterna hos
dem som vågar ta språnget att starta eget, investera och nyanställa.

Ny tid för näringslivet

När framtidens näringsliv, åtgärder för ekonomisk tillväxt
och ökad sysselsättning diskuteras är det viktigt att beakta de
dramatiska förändringar som gör att de gamla recepten inte
längre fungerar.

Viktiga förändringar är globalisering, regionalisering, utvecklingen i
Europa, höjd utbildningsnivå och informationstekniken. Dessa förändringar
innebär nya förutsättningar för den nationella politiken. Den miljö av
nationella monopol och regleringar mot utlandet som fanns för bara 15-20 år
sedan gav vissa möjligheter att driva en nationell särpolitik. Detta är inte
längre fallet. Sverige blir allt mer integrerat i Europa och är en del av den
internationella marknaden med mycket begränsat utrymme att driva en
avvikande politik med detaljregleringar och selektiva åtgärder. Däremot är de
politiska ramarna, som bland annat ska stimulera expansion och
sysselsättning fortsatt viktiga.

Globalisering

Världshandeln ökar nu 2,5 gånger så snabbt som
världsproduktionen och i ett helt nytt konkurrensläge. Gamla
nationellt skyddade branscher och sektorer utsätts för
konkurrens. Det snabbväxande Asien är på frammarsch
också internationellt. Ett vitaliserat USA försöker öka sina
marknadsandelar i Europa. Det räcker inte för oss svenskar
att kunna konkurrera i Västeuropa - nu är det
världskonkurrens som gäller.

En miljard människor tar nu, under loppet av en enda generation, klivet
från fattigdom till en sorts global medelklasstillvaro. Efter Japans
uppstigande till världstoppen kommer först de fem "tigrarna" Hongkong,
Singapore, Taiwan, Sydkorea, Malaysia. I nästa våg kommer bland annat
Thailand och Kinas kustregioner. Därefter står Kinas inland, Indonesien och
delar av Indien i tur. Ingen vet i dag hur länge den snabba tillväxten kan
fortsätta, men Världsbanken har i en rapport dragit upp ett scenario, enligt
vilket dagens i-länder under de kommande 25 åren minskar sin andel av
världsekonomins totala produktion från två tredjedelar till en, medan u-
länderna ökar sin från en till två tredjedelar. Under de kommande
decennierna sker därmed en aldrig skådad överföring av ekonomisk - och
sannolikt också politisk - makt bort från den "gamla" i-världen i väst. Varför
sker detta? Det rör sig om djupgående förändringar av världsekonomins
funktionssätt.

Informationstekniken

Informationstekniken kommer att förändra praktiskt taget all
mänsklig verksamhet - inte bara näringslivet utan våra
privatliv, sjukvård, utbildning, nöjen och så vidare. Inom
näringslivet handlar det inte bara om "IT-företagen", utan
alla företag är "IT-företag" i den meningen att alla slags
företag kommer att tappa konkurrenskraft och slås ut om de
inte följer med i utvecklingen.

Ny teknik förändrar gamla strukturer. Tidigare leddes stora företag som
pyramider, med tydlig orderstruktur. I dag fungerar de mer och mer som
"nätverk" av små och medelstora företag, vilka knyts samman med modern
datateknik. Genom globala nät kan man kommunicera dygnet runt och
samverka utan att behöva klumpas samman i otympliga storföretag.

Det bästa exemplet är kanske ABB, som fungerar som ett nätverk av 4 000
"profit centers" i över 100 länder. De bildar tillsammans en jättelik matris,
där produktionen flyttas till just den ruta där den för närvarande passar bäst.
Sådana omflyttningar går numera allt lättare. Det finns därför inte längre
något tydligt samband mellan kvalitet och kostnader. Tidigare måste
företagen, förenklat uttryckt, antingen välja att producera med hög
produktivitet och kvalitet men till höga kostnader eller välja
lågkostnadslokalisering - men då acceptera lägre kvalitet. Nu, däremot, blir
det allt vanligare och lättare att kunna producera billigt men ändå med hög
kvalitet. Allt fler regioner med låga kostnader öppnas för modern produktion,
samtidigt som det blir allt lättare att flytta modern teknik dit.

Nationell politik

Uppgiften för den nationella politiken kan beskrivas som att i
den öppna och avreglerade regionen Sverige - eller i delar av
densamma - skapa tillräcklig attraktionskraft så att
internationellt (och svenskt) kapital, kompetens och teknik
lockas hit. Det förutsätter i allmänna ordalag en miljö för
företagande som är så bra att fler företag väljer att etablera
sig här. Fattiga länder som börjar sin industrialisering får
vanligen sin attraktionskraft genom låga lönekostnader.
Därefter klättrar de uppåt och adderar annan kompetens,
alltmedan kostnaderna stiger. Sverige har höga kostnader, en
liten hemmamarknad och vi ligger avsides. Det betyder att vi
för att skapa god attraktionskraft måste kompensera för dessa
nackdelar genom att vara desto bättre på andra områden. Det
handlar till exempel om god infrastruktur, skatteregler som
gynnar arbete, sparande och företagande, tillgång till god
kompetens, tillgång till speciella kulturer, sunda offentliga
finanser och frihandel.

De snabbväxande regionerna i världen kännetecknas just av att de har
lyckats skapa sådan attraktionskraft och attraherat ny produktion i stor skala.
Recepten har skilt sig åt i vissa avseenden, men gemensamt för dem alla är
satsningen på exportdriven tillväxt, avreglerade marknader, aktiva åtgärder
för att locka internationellt kapital, liten offentlig sektor i förhållande till
den
privata, högt sparande och goda utbildningssystem.

Sverige har uppenbarligen under det senaste kvartsseklet
bedrivit en felaktig och misslyckad politik. Vi har under en
lång rad av år haft en allför svag tillväxtkraft. Vi har gått från
att 1970 ha varit det tredje rikaste landet bland OECD-
länderna till att nu ligga på plats 17. Vi har passerats av en
rad länder som vi betraktat som betydligt fattigare än
Sverige. Den svenska modellen, som för 25 år sedan med
rätta beundrades över hela världen, har undan för undan
underminerat sig själv.

Den internationella integrationen, utmaningen från nya konkurrenter och
de kvardröjande svenska skuldproblemen kommer tillsammans att kräva en
fortsatt anpassning av den svenska ekonomin till den internationella
konkurrensens krav. Sverige har ett kvartsekels försummelser att ta igen,
samtidigt som ribban från omvärlden hela tiden höjs. Oförmåga att inse och
erkänna detta kommer bara att fördjupa förvirringen, då klyftan mellan den
nödvändiga marknadsanpassade ekonomiska politiken å ena sidan och
traditionell vänsterretorik å den andra kommer att bli alltmer oöverstiglig.

Framtidens näringsliv

Vår uppfattning är att det framför allt är tre områden som i
framtiden kommer att vara särskilt expansionsstarka. Det
gäller framväxten av informationstekniken (IT), miljö- och
energisektorn samt tjänstesektorn. I tjänstesektorn tror vi
särskilt hushållens efterfrågan kan leda till nya expansiva
företag.

Den revolution som pågår på IT-området kommer att innebära en mängd
nya arbetstillfällen, inte minst vad gäller utbildningen och arbetet med att få
en folklig förankring av IT. Med IT ges mer likartade förutsättningar för
olika regioner genom att fysiska avstånd får mindre betydelse. Det ger
möjligheter till ökad växtkraft och stärkt nyföretagande i geografiskt
avlägsna regioner.

Inom miljö- och energiområdet kommer arbetstillfällena att öka högst
avsevärt när vi ställer om samhället utifrån ett resursbevarande och
ekologiskt synsätt. Omställningen av energisystemet till förmån för
energieffektivisering och utveckling av förnybar energiproduktion är ett
område som kommer att spela en stor roll i förnyelsearbetet de kommande
10-20 åren. Miljökvalitetssäkring inom den samlade produktionsapparaten
är ett annat område.

Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag. Uppdragsverksamhet
bedöms vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En slumrande
bransch med stor potential är hushållssektorn. Varje vuxen lägger i
genomsnitt ner cirka 26 timmar i veckan på hushållsgöromål. Totalt innebär
detta 3,7 miljoner heltidsarbeten. Höga skattekilar gör att den legala
marknaden för tjänster riktade till hushåll är näst intill obefintlig, medan en
omfattande svart sektor breder ut sig. Stimulanser för att påskynda
utvecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet
nya jobb. Skatten på arbete måste minska. Också från
resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, till
exempel när det gäller reparationer och underhåll, angeläget.

De mindre företagen kommer att bli allt viktigare för Sverige. Jämfört med
1950 finns idag färre jobb i den privata sektorn. Hela
sysselsättningsökningen sedan andra världskriget har skett i den offentliga
sektorn. Idag finns dock totalt sett inget utrymme för fler jobb i den
offentliga sektorn. Det är istället i det privata näringslivet nya jobb måste
skapas. Och då främst i de små företagen.

Även de gamla traditionella näringarna, skogen och stålet, liksom industrin
kommer att vara betydelsefulla för framtidens näringsliv. Den förnyade
näringspolitiken måste dock ta sin främsta utgångspunkt i de nya näringarna
och de små företagen.

Näringslivspolitik för
företagare

De små företagen är viktiga för
Sverige

Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt
klimat än hittills, inte minst för att en så stor del av vår
befolkning har sin huvudsakliga inkomst från små och
medelstora företag. Det är också dessa mindre företag som
har störst möjlighet att expandera genom nyanställningar.
Större företag ökar främst sin produktivitet genom ökad
automatisering.

Det är avgörande för vår framtid att små företag kan utvecklas och bli den
breda bas av decentraliserade företag som krävs för att vår exportindustri ska
kunna fungera i en ökad konkurrens och att det ska gå att leva och försörja
sig i hela vårt land.

De stora börsbolagen visar en stark tendens att förlägga mer och mer av sin
verksamhet till utlandet, medan de små och medelstora företagen i större
utsträckning stannar kvar i Sverige med sin verksamhet.

Det ska vara enkelt att starta och
driva företag

Företagande handlar om att kreativitet måste frigöras, om att
människor ska våga förverkliga sina idéer, våga språnget att
starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa. Om detta ska
ske måste attityderna till företagande och företagare
förbättras.

Samhället måste aktivt verka för att skapa positiva attityder och ge
kunskap om företagande. Politiker, skolor, företagare, organisationer och
enskilda har ett ansvar för detta. I regeringen borde ingå en särskild
småföretagarminister för att tydliggöra vikten av ett ökat och väl fungerande
småföretagande.

Minska byråkratin

Små företag har inte samma möjligheter som stora företag att
avsätta personella resurser för administration och byråkrati.
Den mångfald av myndigheter och institutioner som handhar
olika frågor som berör företagen skapar ofta en känsla av
"byråkratiskt krångel" hos småföretagaren. Detta avskräcker
många från att våga sig på företagande.

Arbetet med att fortsätta inventera och kartlägga vad som upplevs som
byråkratiskt krångel och finna former för att minska detta bör fortsätta och
intensifieras. De myndigheter, institutioner och organisationer som på olika
sätt handhar företagarfrågor bör ses över. Det är angeläget att hitta former för
att samordna de olika verksamheterna på ett sätt som dels förenklar för
företagen, dels kan innebära rationaliseringar och effektiviseringar av olika
former av stöd. Målsättningen borde vara att endast ha en instans att vända
sig till när en person vill starta ett företag, så kallade one-stop-shop enligt
exempelvis den modell som finns i Frankrike. En särskild instans för
fortlöpande avreglering och förenkling bör tillskapas. Dit ska man också
kunna vända sig med synpunkter omkring regelverk och förordningar.

Förenkla regelverket

Regelverket måste förenklas för den enskilde företagaren.
Den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra
mandatperioden bör slutföra sitt arbete. Varje departement
bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt lagen
kommer att ha för företagandet. Många av de lagar,
förordningar, avtal och andra regler som styr näringslivet och
arbetsmarknaden är anpassade till de stora och
multinationella företagen. Den skillnad som finns mellan
stora och små företag avseende exempelvis organisation och
flexibilitet måste avspeglas även i regelverken.

Enligt The UNICE (den europeiska industri- och arbetsgivarorgansationen)
Regulatory Report är regleringar ett stort hinder för svenska företags
möjlighet att förbättra sin konkurrenskraft. De områden som anses ha mest
negativ effekt är skattelagstiftningen och andra administrativa regleringar,
arbetsrättslagstiftningen och miljölagstiftningen. För att förbättra miljölag-
stiftningen efterfrågar företagen bättre europeisk harmonisering och bättre
kvalité. För vår del anser vi att en stark miljölagstiftning är nödvändig. För
arbetsmarknaden önskar företagen mindre lagstiftning. För skatter och
administration önskar man mindre lagstiftning med bättre europeisk
harmonisering. Lagstiftning kring tekniska standarder och skydd för patent
anses tvärtom ha en positiv inverkan.

Långsiktigt risktagande - spridning av risker

Det privata direkta ägandet bör stimuleras och gynnas
framför institutionellt eller statligt ägande. Statlig
kapitalförsörjning till företag via ALMI eller Industrifonden
finns som en ytterligare kapitalkälla. Lokala börser kan vara
ett sätt att sprida och öka det privata ägandet.
Transaktionskostnaderna mellan lokala investerare och
lokala företag kan därmed minska.

För att öka företagens möjlighet till kapital och sprida riskerna för detta
skulle man kunna inrätta ett lånegarantisystem enligt amerikansk modell.
Målet för garantin borde vara företag i expansions- eller förnyelseskeden,
som inte kan erhålla lån på rimliga villkor. Syftet är att underlätta för
småföretag att få lån i bank genom att ett kreditförsäkringsbolag ställer
garanti för lånet. Lägre ränta och längre löptider på lånen ger bättre
förutsättningar för expansion och räcker till att finansiera garantiavgiften
till
staten. Staten borde initialt tillskjuta kapital i kreditförsäkringsbolaget. En
garantipremie skulle betalas som avgift för garantin. Garantin skulle
förmedlas via bankerna. I USA beräknas kreditförlusterna till endast 2,5
procent per år.

En spridning av ägandet i det svenska näringslivet ger ett nära deltagande i
den privata sektorns och företagens utveckling. Vid utförsäljning av statligt
ägda företag bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig
målgrupp. Kopplingen måste bli mera tydlig så att det som är bra för
företagen också är bra för Sveriges framtid.

Det privata sparandet i aktier bör gynnas så att ägandet blir attraktivt och
långsiktigt.

Företag måste ha god tillgång till
kapital

För att möta ett ökat nyföretagande måste tillgången på
riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade, mindre och nya
företagens finansieringsbehov säkras.

Soliditeten, andelen eget kapital, i små företag är fortfarande sju till tio
procent lägre än i stora företag. Bland företag med 5-19 anställda har nästan
hälften av företagen en soliditet under 20 procent. För företag med fler än
200 anställda är motsvarande tal drygt 30 procent. Verksamhet i små företag
bedöms generellt som mer riskfyllda. Särskilt kunskapsintensiv verksamhet
präglas av högt risktagande. Dessa företag äger inte sitt viktigaste kapital,
kunskapen hos sina anställda, och har stor andel immateriella tillgångar. Ju
större risk en verksamhet innebär desto högre måste soliditeten i företaget
vara för att expansion och tillväxt ska ske. Den låga soliditeten i de små
företagen måste, för att nyinvesteringar ska ske, justeras upp med ett ökat
externt kapital.

Bristen på kapital i små företag beror till stor del på att de och deras ägare
varit och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna till stora företag.
På grund av den lägre soliditeten har man haft svårt att få banklån. Därutöver
har de små företagen haft brist på ägarkapital, bland annat beroende på en
dålig marknad för placeringar i små och onoterade företag samt att det för
privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och riskfritt att investera sina pengar
i bank eller obligationer. Den så kallade dubbelbeskattningen har också fått
negativa konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.

Ta bort dubbelbeskattningen

Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria
banksparandet och sparande i obligationer. Avkastningen på
det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag beskattas med 51
procent medan avkastningen på riskfritt sparande beskattas
med 30 procent. En allvarlig effekt av dubbelbeskattningen
är att vinster i företagen inte delas ut till de enskilda
aktieägarna så att vinster kan strömma över till nya företag
där de skulle kunna skapa investeringar och nya jobb.
Därmed försvåras det annars naturliga flödet från
stagnerande företag och branscher till framtidsinriktade.

Återgå till gamla regler för momsredovisning

Principen för företagens momsredovisningar måste vara att
kunderna hunnit betala in momsen till leverantören innan
den sänds in till staten. Den försämring som de nya
tidpunkterna för momsredovisning innebär måste bort. De
nya reglerna innebär svåra likviditetsproblem för många
företag. Företagen har i praktiken förvandlats till
kreditinstitut för staten genom att de ofta hamnar i en
situation där de måste göra momsinbetalningar på intäkter
som de ännu inte erhållit. Detta är en klart tillväxthämmande
och oetisk åtgärd.

Stimulera privatpersoner att investera

En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering
av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer.
Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra finansiärer, och
är därför särskilt viktiga under tider med behov av strukturell
förnyelse. Privata finansiärer är ofta mer beredda att ta risker
vid företagsetableringar, vilka innebär stora
investeringsrisker. Goda villkor för privat riskfinansiering i
småföretag är av dessa skäl viktiga.

Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet
till skattereduktion (riskkapitalavdrag). Avdrag ska få göras mot inkomst av
kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av
aktier i egna och närståendes fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla
investeringar upp till en nivå av 300 000 kronor. Skattereduktion ska medges
även för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond som
gör de direkta investeringarna. Denna form möjliggör bättre riskspridning för
enskilda investerare. Riskkapitalavdraget ska vara permanent. Avdragsrätten
ska ses som en kompensation för den större risk det innebär att köpa aktier i
små, onoterade företag.

Sparande bör uppmuntras

Sparande framställs ibland som ett betydande problem och
en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den
höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Den försiktighet som hushållen idag uppvisar är ett rationellt
beteende mot bakgrund av den osäkerhet som råder på
arbetsmarknaden och beträffande den ekonomiska politiken.
Problemen står snarast att finna i konsumtionsexplosionen
under 80-talet då skattesystemet gynnade konsumtion med
lånade medel och sparande var direkt oklokt.

Vår syn på sparande kan härledas bland annat ur den kristdemokratiska
förvaltarskapstanken. Sparande innebär i vidare mening ett avstående från
konsumtion.

Detta ger i sin tur utrymme för investeringar som kan öka produktiviteten.

Att spara i Sverige missgynnas med gällande skatteregler. Detta hindrar att
privat kapital byggs upp. Den nuvarande regeringen har genom olika förslag
ytterligare skärpt beskattningen på olika former av sparande.

Vi menar att sparande behövs och ska premieras. Det enskilda sparandet är
viktigt både ur individens eget liksom för statens och kommunernas
perspektiv. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv. Ett
högt sparande är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att
motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i
näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och
välfärd.

Kvittningsrätt

Möjligheten att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst under ett företags fem första år måste
finnas. Det är angeläget att det finns möjlighet att utifrån en
idé kunna starta ett eget företag i liten skala vid sidan av
ordinarie tjänst. Kvittningsrätten är av särskild betydelse för
kvinnliga företagare som ofta startar sina företag på just detta
sätt.

Minska företagsstöden och sänk
arbetsgivaravgifterna

Företagsstöden är dåligt beskrivna och redovisade i Sverige.
Under det senaste decenniet har företagsstöden i genomsnitt
uppgått till drygt 50 miljarder kronor per år (i 1994 års
priser). Detta kan jämföras med intäkter från bolagsskatter på
20 miljarder kronor per år under perioden. Det kan också
jämföras med företagens inbetalningar av sociala avgifter
som legat på ungefär samma nivå som företagsstödet.
Regeringen tillsatte hösten 1995 en kommitté för att göra en
översyn av de statliga företagsstöden. Kommittén har nyligen
lagt fram ett delbetänkande som dock måste betecknas som
mycket tunt. Målet för översynen, menar vi, bör vara sänkta
företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, till exempel
arbetsgivaravgifter. En rättvisare konkurrens ska eftersträvas.

Kvinnligt företagande

Det kvinnliga företagandet har en stor potential som hittills
inte fått utrymme att blomma ut. Det kvinnliga företagandet
bör uppmuntras och stödjas. Kvinnor har inte samma
tradition som män att driva företag och därmed inte lika
många förebilder. Det är framför allt män som byggt upp de
företagartraditioner och -organisationer som idag utgör
marknaden. Ett ökat kvinnligt företagande kan ge
näringslivet förnyelse och ökad mångfald.

Mentorskap för kvinnor har visat sig fungera som uppmuntran i
chefsrollen. Både mentor och adept ges möjlighet till erfarenheter av
varandras arbeten och inblickar i varandras syn på sina roller. Projekt av
detta slag bör uppmuntras även för kvinnliga företagare. Förebilder och
rådgivare är alltid en tillgång när man ska driva en egen idé.

Det kvinnliga företagandet ökar och står nu för en växande andel av de
nystartade företagen. Mindre företag, ofta inom tjänstesektorn, startas i större
utsträckning av kvinnor än av män. Kvinnor satsar generellt mer försiktigt
och i mindre skala, ofta vid sidan av annat arbete. Genom att man satsar i
liten skala har kvinnliga företagare ofta svårt att få lån via banker, vilka
kräver högre belopp för att motivera finansiell utredning. Sedan juli 1994
finns särskilda lån för "Främjande av kvinnligt företagande". Det maximala
lånebeloppet är 100 000 kronor. Lånebeloppen varierar i praktiken mellan
50 000 och 70 000 kronor. Efterfrågan på dessa lån har varit mycket stor.
Kvinnliga företagare har också möjlighet till kapital via länsarbetsnämnderna
och ALMI.

Speciella företagsutbildningar för kvinnor finns, särskilt i glesbygd där
efterfrågan är stor. Då kvinnor ofta startar sitt företag vid sidan om en
anställning är kvittningsrätten extra betydelsefull för kvinnor.

Skattepolitik för miljö och
tillväxt

Skattemoral och ekobrott

För en sund konkurrens är det av största betydelse att
bekämpa ekonomisk brottslighet. I vissa branscher är det
utomordentligt svårt att överleva och hävda sig om man
följer regelboken när inte andra gör det. Detta är självfallet
helt oacceptabelt. Om den etiska ansatsen saknas riskerar vi
att ohederligheten breder ut sig. I den långsiktiga kampen
mot den ekonomiska brottsligheten är samhällets förankring i
en god etik av avgörande betydelse. Lagstiftningen måste
vara klar och entydig för att minimera riskerna för missbruk
och oönskade beteenden. Normöverföring i hem och skola är
förmodligen den viktigaste insatsen för att varaktigt komma
tillrätta med ekobrottsligheten.

För att snabbt få grepp om den alltmer utbredda ekonomiska brottsligheten
har Kristdemokraterna under lång tid drivit frågan om att en central
myndighet skall inrättas som samordnar och verkställer arbetet mot ekobrott.
Ett väl fungerande samarbete mellan polis, åklagare, kronofogde- och
skattemyndigheter är nödvändigt för att uppnå bra resultat.

Det krävs ett nytt mentalt klimat i Sverige som skulle kunna sammanfattas
i begreppet "gammal hederlig arbetarmoral": att arbeta, spara och göra rätt
för sig, att inte fuska eller uppträda osolidariskt mot kamrater, samhälle och
företag, att känna samhörighet och att gemensamt kunna ta sig an svåra
uppgifter.

Beskattning av arbete

Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Principen om
lika lön för lika arbete får inte via skatte- och
bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst
antingen man arbetar eller ej. Skattereformens mål om
enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 procent måste
fortsatt vara målsättningen. Den statliga skatten ska därför
uppgå till 20 procent och den så kallade värnskatten därmed
slopas. Istället bör systemet med ett slopat grundavdrag vid
den statliga beskattningen återinföras. Detta höjer inte
marginalskatterna.

Arbetsgivaravgifterna måste sänkas i etapper tills de i ett längre perspektiv
bringats i paritet med löneskatterna i våra viktigaste konkurrentländer. Målet
är att förbättra företagens konkurrenskraft och att sänka det totala
skattetrycket.

Skattereformen var ett viktigt steg mot ett bättre skattesystem. Den innebar
samtidigt en ökning av de dolda skatterna, moms och löneskatter. Arbetet
med att utforma ett väl fungerande skattesystem i Sverige måste gå vidare.

Beskattning av kapital

Ett av de grundläggande problemen i svensk ekonomi har
varit det enskilda negativa sparandet. Trenden har nu vänt
men fortfarande finns all anledning att lyfta fram sparandets
etik i den ekonomiska debatten. Skatteregler och lagstiftning
måste stimulera sparande. En minimimålsättning är att
sparandet kan resultera i en real avkastning även efter skatt.

Villkoren för sparande får inte försvåra för sparkapitalet att kanaliseras till
företagssektorn för att nyttiggöras till investeringar i näringslivet.

En översyn bör göras av arvs- och gåvoskattereglerna. Det är rimligt att
företagsförmögenhet (arbetande kapital) i princip undantas från arvs- och
gåvoskatt för att familjeföretag ska kunna hållas samman vid
generationsväxlingar.

Aktiebolagsbeskattningen

Bolagsbeskattningen i Sverige måste ligga i paritet med
bolagsskatten i våra viktigaste konkurrentländer.

Kapitalrörligheten från mogna till nya dynamiska sektorer av näringslivet
måste bli smidig. I denna strukturomvandling spelar små och medelstora
företag en mycket viktig roll.

Skattereformen har inneburit försämrade möjligheter för småföretag att
reservera obeskattade vinstmedel. Bättre reserveringsmöjligheter för de
mindre företagen måste skapas för att möta behoven av att öka det egna
riskkapitalet och stimulera expansion.

Beskattning av fåmansföretag

Särskilda regler finns för beskattning av ägare i fåmansbolag.
Dessa regler är, trots att flera förändringar gjorts sedan de
infördes 1990, fortfarande ofördelaktiga jämfört med dem
som gäller för andra företag. Skattereformen var ett framsteg
för fåmansföretagarna. Den innebär bland annat att den så
kallade 400-timmarsregeln för medhjälpande makes
arbetsinsats slopats.

Ett särskilt problem gäller den utdelning ägaren tar ut, vad som ska ses
som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, lön. Idag gäller att
som kapitalinkomst räknas endast ett belopp motsvarande statslåneräntan
plus 5 procent. Resten räknas som lön och beskattas därefter. De som äger
aktier i ett börsnoterat företag betalar normal 30-procentig kapitalskatt. Innan
ägaren betalar skatt på utdelningen har utdelningen beskattats i företaget (så
kallad dubbelbeskattning).

Ägare till fåmansföretag har också sämre regler än ägare till aktier i större
aktiebolag vid beskattning av reavinst vid försäljning av aktier.
Fåmansföretagaren måste ta upp halva reavinsten som inkomst av tjänst.
Skatten på denna del blir alltså lika som övrig inkomstskatt.

De negativa reglerna för fåmansbolag gäller även efter börsintroduktion,
nämligen så länge som 10 år från introduktion.

Fåmansföretag får göra avdrag för avsättning till pensioner med rätt till
utbetalning från 60 år. För andra företag gäller 55 år. Alla företag får göra
avsättning till personalstiftelse, utom fåmansföretagen som först måste ha 30
anställda.

Reglerna för fåmansbolag bör snarast ses över. Utgångspunkten måste vara
att delägare i fåmansaktiebolag ska beskattas och behandlas lika som
delägare i större bolag. Dagens regler hindrar företagen från att bygga upp en
kapitalbas med följden att investeringar och expansion påverkas negativt.

Mervärdesskatten

Sverige har idag tre olika nivåer för mervärdesskatt.
Standardnivån är 25 procent och de reducerade nivåerna är
på 12 procent (bland annat persontransporter, livsmedel)
respektive 6 procent (bland annat dagstidningar). Några
områden har idag ingen moms, till exempel spel och dobbel,
inträde på sportevenemang, läkemedel, hälso- och sjukvård
samt tandvård.

Kristdemokraterna anser att mervärdesskatten ska differentieras i två
nivåer, till exempel 25 procent och 12 procent. Den lägre nivån ska i ett
första steg omfatta kultur, övernattningar, persontransporter, tidningar och
böcker. Även tjänster borde ha denna lägre moms - vilket för närvarande
inte är förenligt med EU:s mervärdesskatteregler. Därför måste andra medel
användas för att minska priset på tjänsterna. Ett område som idag inte är
momspliktigt - spel och dobbel - bör beläggas med moms.

Med en fri gränshandel och fri rörlighet av varor, tjänster, personer och
kapital är det inte möjligt att hålla en väsentligt högre eller annorlunda
skattestruktur än i grannländerna.

Inom Europeiska unionen, EU, pågår ett intensivt arbete med ett system
för mervärdesskatten som kan ersätta den nuvarande övergångsordningen.
Som en första åtgärd har kommissionen föreslagit att en ram på 15 till 25
procent ska gälla under åren 1997 och 1998 för att förhindra att skillnaderna
mellan medlemsländerna ökar. Ett system med ursprungsmärkning skulle
aktualisera frågan om ett clearingförfarande mellan länderna för att
säkerställa de nationella skatteunderlagen. Ytterligare frågor på
mervärdesskatteområdet gäller skatteplikten för guld och skattesatserna för
vissa jordbruksvaror med låga skattesatser. Vidare har frågan om en lägre
mervärdesskatt på tjänster tagits upp i olika sammanhang.

Kommissionen har under våren 1996 presenterat en promemoria som
diskuterar behovet av harmonisering på skatteområdet. Kravet på enhälliga
skattebeslut och den splittrade behandlingen av skattefrågor har enligt
promemorian gjort det svårt att få till stånd en harmonisering. Aktuella
frågor gäller bland annat synen på skattekonkurrens mellan länderna,
subsidiaritetsprincipens tillämpning på skatteområdet och risken för att
medlemsländerna ändå förlorar sin suveränitet i en allt mer global ekonomi.

Inom EU:s regeringskonferens diskuteras bland annat en övergång till
någon form av majoritetsbeslut när det gäller skatter på miljöområdet.
Kristdemokraterna anser att det är ett starkt svenskt intresse att övergå till
majoritetsbeslut, bland annat därför att det skulle förbättra möjligheterna att
få till stånd en gemensam minimiskattesats på koldioxidutsläpp. Detta skulle
vara ett avgörande steg mot en miljövänligare utveckling i Europa. Eftersom
Sverige redan har långtgående miljöskatter skulle en europeisk miniminivå
för bland annat koldioxid samtidigt förbättra svenska företags
konkurrenssituation.

Energiskatter

Energibeskattningen ska utformas så att miljöbelastande
energislag beskattas hårdast medan introduktionen av
miljövänliga och förnybara energislag uppmuntras.

En skatteväxling ska eftersträvas där skatten på arbete sänks samtidigt som
skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser höjs.

Inom EU:s medlemsstater som helhet har den direkta skattesatsen för
lönearbetande arbetskraft ökat med ungefär en femtedel under åren 1980-
1993 medan motsvarande indikator för andra produktionsfaktorer -
huvudsakligen egenanställd arbetskraft och kapital - minskade med mer än
en tiondel. Det innebär att skattebördan har förskjutits mot det mindre rörliga
beskattningsunderlaget - arbetskraften - så att det har varit möjligt att
återvinna den skatt som förlorats genom urholkningen av de andra mer
rörliga beskattningsunderlagen.

Det finns skäl att sänka beskattningen på arbetskraft i syfte att främja
sysselsättningen inom medlemsstaterna. Att reducera skattebördan för
arbetskraften skulle i viss mån kunna vara självfinansierande. Men för att
undvika ökade budgetunderskott har medlemsstaterna genom
skatteomstruktureringar prioriterat behovet att finansiera nettokostnaderna av
skattereduceringen på arbetskraft, antingen genom utnyttjande av alternativa
inkomstkällor eller utgiftsneddragningar. Alternativa beskattningsformer är
till exempel nya eller höjda miljö- och energiskatter. En höjd
energibeskattning kan vara ett alternativ till att minska arbetskostnaderna,
samtidigt som det bidrar till en skatteväxling inom EU.

Under en längre tid har det inom EU pågått ett arbete som syftar till
gemensamma bestämmelser om koldioxidskatt. Olika förslag har diskuterats
under åren. Senast har kommissionen i maj 1995 presenterat ett reviderat
direktivförslag. Inom ramen för en gemensam beskattningsstruktur skulle
varje land fritt få bestämma om skattenivån, med möjlighet att sätta ned
denna till noll. Förslaget har diskuterats i rådet under 1995. Under våren
1996 har rådet uppmanat kommissionen att komma med ett nytt förslag på
hur energi ska beskattas så att det bidrar till att minska utsläppet av
koldioxid. Kristdemokraterna driver sedan länge kravet på att den svenska
regeringen ska verka för en europeisk miniminivå för koldioxidskatt.

Framtidens arbetsmarknad

En arbetsrätt för 2000-talet

Arbetsrätten är till framförallt för att värna den anställde i
förhållande till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet
för den anställde vilket i sin tur är en styrka för företagen.

På vissa områden fungerar dock utformningen av arbetsrätten som ett
hinder för företagsexpansion. Arbetsrätten måste i vissa stycken lämna 70-
talet bakom sig och få en form som bättre passar för 2000-talet.

Kristdemokraterna förordar en arbetsrätt i enlighet med den som den
tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. Det handlade om möjligheten att
undanta två personer från turordningsreglerna vid uppsägning. Fackets
vetorätt vid entreprenader avskaffades och förbud mot blockad av
enmansbolag infördes. Möjligheten till prov- och visstidsanställning
förlängdes från sex till tolv månader. Kristdemokraterna vill återinföra denna
lagstiftning och dessutom pröva möjligheten till visstidsanställning i två år.
En annan arbetsrättslig förändring som skulle kunna få en påtaglig effekt när
det gäller rekryteringen är att förkorta den tid under vilken arbetsgivaren är
skyldig att återanställa tidigare uppsagd personal vid nyanställning. En
halverad tid, från tolv till sex månader, gällande för anställda som inte fyllt
till exempel 55 år kan bedömas ge positiva sysselsättningseffekter.

Arbetstid utifrån människors och
företags behov

Frågan om arbetstiden är också väsentlig. Det är inte en gång
för alla givet att 40-timmars arbetsvecka är det bästa ur
företags- och arbetstagarsynpunkt. Utvecklingen i Europa
pekar på stadigt minskad arbetstid för lönearbete vilket måste
vara ett observandum också i den svenska debatten.

Målsättningen måste vara att skapa utrymme i lagstiftningen för flexibla
och lokalt anpassade arbetstidslösningar. Hänsyn ska tas både till individens
personliga behov och verksamheten. Arbetstiden bör i framtiden kunna
variera för olika personer, på olika arbetsplatser och i olika branscher över
veckan, året och livet. Lokala lösningar med konjunkturanpassad eller
säsongsanpassad arbetstid eller olika flexsystem med till exempel tidbanker
bör uppmuntras. Ett sätt att stimulera försök med flexiblare arbetstid är att
ett
särskilt stimulansstöd utgår till verksamheter inom offentlig sektor som
prövar arbetsdelning.

Den ökade förekomsten av distansarbete bör uppmärksammas i den
framtida arbetstidslagstiftningen liksom i den nya arbetsrätten i övrigt och ge
likvärdiga anställningsvillkor som för övriga arbetstagare.

Arbetsorganisation med människan i
centrum

Tjänstesamhället, varors och tjänsters alltmer
kunskapsintensiva innehåll, omgivningens krav på stor
flexibilitet samt den ökande kundorienteringen medför
organisationsformer som sätter medarbetaren i centrum.
Individen, arbetslaget och verksamheten måste styra formen.
Dessa krav på en modern organisation gäller både i det
privata näringslivet och i den offentliga sektorn.

En av NUTEK nyligen gjord studie visar att decentraliserade
organisationer präglade av ständigt lärande är mer flexibla. Flexibiliteten gör
dessa organisationer mer förändringsbenägna. De flexibla organisationerna
hade markant högre produktivitet och arbetsplatserna präglades av hög
arbetstillfredsställelse. Små företag med färre än 50 anställda bedöms vara
flexibla i sig själva. Av företag med fler än 50 anställda hade företag med
fler än 200 anställda större flexibilitet. Tillhörde företaget en koncern eller
på
andra sätt hade många kontakter och påverkan utifrån var flexibiliteten också
högre.

Dessa flexibla organisationer har satt människan i centrum. Människors
behov av eget ansvar, egen planering, egna kontakter med kunder och behov
av personlig utveckling har tillgodosetts. Genom den ovan refererade studien
bekräftas att denna form av arbetsorganisation inte bara är något gott för de
anställda utan också ger ekonomisk återbäring för företaget i form av högre
produktivitet och därmed stärkt konkurrenskraft.

Ny modell för lönebildning

Lönebildningen måste anpassas till dagens krav och
förhållanden. Kunskapssamhället och Sveriges
konkurrenskraft ställer krav på en lönebildning som
stimulerar och uppmuntrar kunskap och kompetens. De nya
formerna för att organisera arbete genom decentralisering,
eget ansvar, krav på flexibilitet och så vidare påverkar också
till en ny lönebildning. Varje arbetstagare är idag i än större
utsträckning än förr unik i sin kompetens och kunnande,
vilket gör det svårt att åstadkomma enhetliga former för lön,
arbetstid och andra avtalsbundna villkor.

Det finns två problem med lönebildningen i Sverige. För det första är
lönespridningen mycket låg. Många offentliganställda akademiker har till
exempel lägre livslöner än gymnasieutbildade. 1992 tjänade akademiker i
genomsnitt endast cirka 7 procent mer i nettolivslön än en gymnasieutbildad.
För vissa akademikergrupper är skillnaden negativ i jämförelse och kan
innebära upp till 15-20 procent lägre livslön. Utbildning lönar sig dåligt i
Sverige, vilket är förödande för vår framtida konkurrenskraft. Detta
förhållande kan också försvåra rekryteringen av välutbildad personal till den
offentliga sektorn, vilket därmed kan försämra verksamhetens kvalitet.

För det andra har svenska akademiker internationellt sett betydligt lägre
löner än motsvarande grupper i Västeuropa. Det gäller både för akademiker i
privat och i offentlig tjänst. Vid en jämförelse mellan 6 europeiska länder
1993 hade civilekonomer och civilingenjörer i andra länder mellan 50 och
100 procent högre nettolöner än dessa grupper i Sverige när lönerna
omräknats till köpkraft. Undantaget från denna stora skillnad var Danmark
som vid samma jämförelse hade 12 respektive 25 procents högre nettolöner
för civilekonomer respektive civilingenjörer. Ingångslönerna för dessa
grupper är 15-25 procent lägre i Sverige än i genomsnittet i övriga länder.
Lönerna ökar dessutom snabbare i andra länder än i Sverige. I Sverige planar
dessutom lönerna ofta ut efter cirka 45 års ålder. Vid jämförelser mellan de
fem yrkena gymnasieadjunkt, domstolsjurist, läkare, psykolog och
universitetslärare, alltså offentligt anställda, gav resultatet att de i 95
procent
av jämförelserna hade lägre köpkraftsomräknad nettolön än kollegorna i
andra länder.

Stora skillnader i löner kan medföra en utflyttning av kompetens och
kunnande från Sverige till våra konkurrentländer. Inkomstskillnader mellan
länder har visat sig ha en stor påverkan då akademiker beslutar sig att flytta
utomlands. De ökade möjligheterna att studera och arbeta utomlands har
gjort dagens unga vana vid en internationell arbetsmarknad och mer öppna
för att bosätta sig utomlands. För att Sverige inte ska förlora i kompetens och
kunnande är det angeläget att lönerna i Sverige är konkurrenskraftiga.
Utbildning och kompetens måste värderas högt i den framtida
lönebildningen.

Lönebildningen bör på ett bättre sätt än idag ta hänsyn till löntagarens
kompetens och kunnande, den prestation som utförs och det ansvar jobbet
innebär. Lönebildningen bör också stimulera den enskilde till lärande och
goda arbetsprestationer. I praktiken innebär dessa hänsynstaganden att
lönebildningen i större utsträckning bör ske på det lokala planet och vara
individuellt inriktad. Man bör i en mer individuellt inriktad lönebildning vara
ytterst observant på den ojämlika situation som kan uppstå vid en
löneförhandling mellan en arbetsgivare och en enskild individ.
Arbetstagarorganisationer, som historiskt slutit kollektiva löneavtal, kommer
i detta perspektiv att med all sannolikhet spela en viktig stödjande och
rådgivande roll. Kan man hitta bra former för arbetsvärdering kan detta vara
ett viktigt instrument för att nå en mer objektivt riktig lönesättning.

En av politikernas roller i lönebildningen är att hålla marginalskatterna
nere. Skattereformens mål om en maximal marginalskatt på 50 procent måste
hållas intakt. Vidare är det politikernas ansvar att bedriva en god ekonomisk
politik som ger en stabil ram för lönebildningen. Det direkta ansvaret för
lönebildningen har arbetsmarknadens parter. Lönebildningen får inte verka
inflationsdrivande. De lagar som i praktiken reglerar balansen mellan
parterna på arbetsmarknaden borde med de 30 senaste årens erfarenheter
utvärderas.

Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller
lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner kan vara ett verksamt sätt att få
fler unga i arbete. Löses inte detta avtalsvägen bör lagstiftning övervägas.

Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den
framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel
koppling mellan företagens vinster och de anställdas ersättningar.
Arbetsgivaravgifter bör inte tas ut på ersättning från ett vinstdelningssystem.

En reformerad
arbetsmarknadspolitik

Kristdemokraternas utgångspunkt för arbetsmarknads- och
näringspolitiken är att den sammantagna ekonomiska
politiken ska skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling.
Därigenom skapas också förutsättningar för nya
arbetstillfällen vilket är den i särklass viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften. Den stora skiljelinjen går
idag mellan dem som har arbete och dem som står utan. Med
fler i arbete skapas också via skattesystemet gemensamma
resurser för att förstärka budgeten och därmed värna
välfärden.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift är enligt vårt synsätt i första hand att
fungera dels som ett försäkringssystem för den som blir arbetslös vid
normala konjunktursvängningar, dels att underlätta nödvändig omställning
från krympande till växande sektorer.

Idag är arbetsmarknadspolitikens område ett av de mest genomreglerade
med ett stort statligt verk som dominerande och styrande aktör. Detta måste
nu i grunden omprövas. Likaså måste det omfattande företagsstödet ur
principiell synpunkt ifrågasättas. Att många stöd gett konkurrenssned-
vridande effekter som orsakat att de som haft jobb blivit utan är en
orimlighet.

Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat utgå från
subsidiaritetsprincipen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen
hand ska inte högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara
subsidiär på så sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs,
dock utan att skada ordinarie arbetsmarknad. I enlighet med detta vill vi
eftersträva ökat lokalt ansvar och samverkan för att bekämpa arbetslösheten.

Arbetsmarknadspolitiken måste också ses ur fördelningspolitisk synpunkt.
Att se till att arbetslösa får ett arbete är den kanske viktigaste
fördelningspolitiska åtgärden. Därför måste detta område vara högst
prioriterat.

De nya EU-stöden som vissa regioner får ta del av kommer också att kräva
att arbetsmarknadspolitiken utformas på ett nytt sätt med mer av ett lokalt
och regionalt perspektiv än det gängse riksperspektivet.

En reformerad arbetsmarknadspolitik som underlättar rörlighet och
flexibilitet på arbetsmarknaden bör bland annat baseras på följande:

Reformera AMS

AMS bör reformeras till förmån för fältarbetet på
arbetsförmedlingarna. Vi förordar att AMS som central
myndighet minskas till motsvarande omfattning som
Skolverket har idag.

Öka den lokala samverkan för att minska
arbetslösheten

Kommunerna, arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna
bör samverka för att hjälpa den enskilde. Denna helhetssyn i
arbetet kring en arbetslös person syftar till att undvika dagens
situation då många enskilda oförsvarligt flyttas mellan olika
myndigheter och kostnadsställen. En
arbetsförmedlingsnämnd bör finnas i varje kommun.

Styr in arbetsmarknadsutbildningen till det
reguljära utbildningsväsendet

Arbetsmarknadsutbildningen måste knytas närmare och på
sikt bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Den
individinriktade modell som AmuGruppen utarbetat bör
utgöra mönster. Det reguljära utbildningsväsendet kommer
på detta vis att på ett naturligt sätt få en inriktning mot
arbetsmarknaden som i dag i långa stycken saknas.

Praktik/lärlingssystem för ungdomar

Att utveckla praktiksystemet ytterligare och få till stånd
lärlingsutbildning i företagen får positiva effekter för
ungdomars arbetstillfällen och framtida anställningar. De
företagsanknutna utbildningarna som finns på en del företag
är steg i rätt riktning. Att stötta föreningar som Unga
Företagare att komma in på gymnasieskolan med information
och rådgivning är ett sätt att öka intresset för företagande.

Stöd till start av exportkonsultföretag för
invandrare

Bland de inflyttade svenskarna finns relativt sett en mycket
stor del entreprenörer med idéer och drivkraft att starta eget
företag. Dessa entreprenörer bör uppmuntras och stödjas. De
invandrade svenskarna har en unik kompetens genom sin
bakgrund med ett annat språk än svenska som modersmål.
Denna kompetens bör lyftas fram och utnyttjas exempelvis
genom möjligheten till stöd för att etablera sig i
exportsektorn. I övrigt bör det påbörjade arbetet med att
förändra attityderna till invandrarna genom att peka på deras
unika kompetens och kunnande fortsätta och intensifieras.

Stärk de arbetshandikappades ställning på
arbetsmarknaden

Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade
möjligheten till fortsatt arbetsliv. Ett sätt är att mer aktivt
använda lönebidragen. Samhall bör också få möjligheter att
utvecklas vidare.

Sabbatsår för personer mellan 45 och 55 år som
ger vikariatsplatser

Personer mellan 45 och 55 år ska ha möjlighet att ta ut ett
sabbatsår. Ett sabbatsår kan bekostas av den enskilde
individen genom förtida pensionsuttag. Möjligheten att
använda arbetsmarknadsmedel för denna åtgärd bör också
övervägas.

Regionalpolitisk helhetssyn istället för
flyttbidrag

I stället för flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en
regionalpolitisk helhetssyn vid beslut om åtgärder som
drabbar statlig verksamhet. Aktiva arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala
områdena och regionerna möjligheter till fortsatt
sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige ska leva.

Stödet till de som är arbetslösa kan förbättras bl a genom:

Allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en rimlig
ersättningsnivå, minst 80 procent, bör ersätta nuvarande a-
kassa och KAS.

Starta kreativitetscentra

Det är angeläget att arbetslösa har kontaktpunkter och centra
där man träffas dagligen. Kommunerna och nuvarande
länsarbetsnämnderna bör i samarbete med de fackliga
organisationerna och andra ideella krafter tillse att detta
finns. På så sätt kan det sociala livet upprätthållas och man
kan genom denna gemenskap stötta varandra. Det skulle
också kunna utvecklas till kreativitetscentra där nya idéer för
arbetstillfällen och produkter kan födas.

Framtidens jobb finns i
tjänstesektorn

Bedömare och prognosmakare är idag eniga om att
framtidens arbeten i stor utsträckning kommer att finnas i
tjänstesektorn. Det handlar om olika branscher som bygge
och anläggning, data, miljö, ekonomi, försäkring, media,
reklam, underhållning, turism, restaurang, frisör, skomakare,
bilreparationer, städbolag och tvättinrättningar.

Exportindustrin har under de senaste åren gått på högvarv medan
hemmamarknaden även under högkonjunktur präglats av lågkonjunktur. En
mer offensiv politik krävs som förbättrar förutsättningarna för nya jobb på
den svenska hemmamarknaden.

Hushållssektorn

Cirka 45 procent av allt arbete i Sverige utförs i hemmen.
Enligt SCB la varje vuxen person i Sverige 1990 ner mer än
26 timmar per vecka på hushållsgöromål. Totalt innebär
detta 3,7 miljoner heltidsarbeten. Personer som har barn har,
enligt samma källa, en total arbetsbörda på i genomsnitt 70
timmar per vecka.

Detta är en sektor där den sedan årtionden förda politiken och
skattesystemets utformning motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och
därmed utvecklingen av välfärden. Följden har blivit stora välfärdsförluster
genom förlorade möjligheter till arbetsdelning och specialisering, såväl inom
den informella sektorn som mellan den formella och informella ekonomin.
De arbeten som ska utföras fördelas så att även de som arbetar lång tid i den
formella ekonomin måste behålla sina arbetsuppgifter i den informella
ekonomin. Medan allt fler blir arbetslösa ökar samtidigt arbetsbördan för
andra. Detta har bland annat hämmat jämställdheten genom att det kvinnliga
dubbelarbetet försvårat karriär i den formella ekonomin. National-
räkenskaperna bör utformas så att den informella ekonomin värderas på ett
ekonomiskt korrekt sätt.

Genom de så kallade skattekilarna är marknaden för den typ av tjänster
som går att utföra i egen regi i stort sett utplånad. Den svarta delen av denna
marknad är dock stor. Genom skattereformen 1990 infördes moms på
hushållstjänster, vilket kraftigt fördyrade dessa.

Skattekilarna slår i praktiken dubbelt för privatpersoner. Först beskattas
vår egen inkomst och belastas med sociala avgifter. Om vi sedan vill anlita
någon att utföra arbete hos oss måste vi, med vår egen beskattade lön, betala
denna persons lön och sociala avgifter samt moms. Effekten blir att
privatpersoner upplever det som billigare att utföra vissa tjänster på egen
hand eller köpa dem svart.

Hemservice på två sätt

I syfte att möjliggöra för enskilda att köpa tjänster till
hushållet och minska den omfattande förekomsten av
svartjobb vill vi införa en modell för hushållstjänster som
under tre år prövats i Danmark. Systemet är sedan slutet av
maj i år (1996) permanentat. Genom direkta statliga bidrag
till företag som säljer hushållstjänster till privatpersoner
skapas en modell där den enskilde slipper ligga ute med stora
pengar. I Danmark betalar hushållet endast 60 Dkr per timme
för att få de vanligaste hushållsgöromålen utförda. Staten
skjuter till 85 Dkr per timme, men gör trots detta en
nettovinst per timme på 24 Dkr. Målsättningen när en dylik
modell tas fram i Sverige måste vara att alla hushåll ska ha
råd att köpa hjälp för de mest förekommande sysslorna i
hemmet, liksom privat barnomsorg och privat hälsovård. Inte
minst är detta en välfärdsfråga. Den danska modellen
uppfyller detta krav.

För större arbeten, av avgränsad och planerad karaktär, som underhåll,
reparationer och renoveringar av huset, trädgården, bilen, tvättmaskinen eller
installationsarbeten i hemmet borde en modell som tar sin utgångspunkt i det
beprövade ROT-systemet kunna användas. Genom en kraftig skattereduktion
som tar bort hela skattekilen skulle kostnaderna kunna reduceras för dessa
tjänster riktade till hushållen och därmed stimulera till ökad sysselsättning
och minskad svarthandel. En lämplig nivå för skattereduktionen skulle kunna
vara 60 procent av arbetskostnader upp till 30 000 kronor per år.

Ovannämnda åtgärder för att öppna upp tjänsterna till hushållen skapar
nya jobb och höjer den totala produktionen, men minst lika viktigt är att de
introducerar tusentals med människor in i företagandets villkor. Denna
enklare form av företagande kan mycket väl bli den erfarenhet som tar bort
de psykologiska hinder som bromsat många människor från att bli egna
företagare.

Att möta framtiden

Forskning, utveckling och
innovationer

Det är avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft att
tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling. De
större och forskningsintensiva börsföretagen avsätter och
satsar mycket stora belopp på forskning och utveckling. Men
även de mindre och medelstora företagen spelar en viktig roll
för teknisk utveckling och förnyelse inom näringslivet.
Grundförutsättningen är ett bra allmänt företagsklimat med
lönsamma företag. Men det är dessutom nödvändigt att
samhället bistår de mindre företagen för att de ska kunna ta
del i forsknings- och utvecklingsarbetet.

Det mest naturliga är att skatteregler och lagstiftning utformas så att de
mindre företagens forsknings- och produktionsutveckling underlättas i
kombination med att de får möjligheter att söka särskilda forskningsbidrag.

Möjligheter för anställda att utveckla egna idéer på arbetsplatsen med rätt
till eget patent bör utredas. Avtal om delad vinst skulle kunna vara en form
för samverkan.

Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I flera
konkurrentländer stödjer staten mycket aktivt utvecklingen av nya idéer.
Varken enskilda innovatörers verksamhet eller den forskning som sker inom
företagen ges nödvändig stimulans i den förda politiken. Patent som skulle
kunna tas tillvara av den svenska industrin exporteras till andra länder.

Förutom ett allmänt bra investerings- och företagsklimat måste ytterligare
åtgärder vidtas som främjar kommersialiseringen av innovationer i Sverige.
Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år - det skulle
höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och
minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands.

Satsningen på innovativ teknikupphandling till mindre företag och
uppfinnare bör utökas. Erfarenheter från USA, Storbritannien och
Nederländerna pekar på framgångar med sådan riktad upphandling. I USA
kanaliseras minst 1 procent av all statlig teknikupphandling till små och
medelstora företag. Detta bör prövas även i Sverige. Nya rön inom FoU bör
göras mer lättillgängliga för småföretagen.

Immateriella rättigheter bör ges ett bättre skydd. Kopiering av produkter
och varumärken är ett allt större problem. Lagstiftningen på detta område bör
stärkas. Ägare av immateriella rättigheter bör ges bättre ekonomiska
möjligheter att försvara sin rätt till patent och varumärke genom ett bättre
försäkringsskydd. Hur idéer bäst skyddas bör vara föremål för fortsatt
översyn.

Utbildning och kompetensutveckling

Samhället präglas idag alltmer av högteknologiskt kunnande.
Den viktigaste konkurrensfördelen i framtiden kommer att
vara kunskap. Utan kunskap ges inte utveckling,
innovationer eller flexibilitet i konkurrensen med andra
företag. Utbildning, kompetensutveckling och det ständiga
lärandet kommer därför att vara ytterst centralt i framtiden.

Jämfört med övriga OECD-länder har Sveriges investeringar i realkapital
visat en tydlig stagnation sedan 70-talet. På utbildningsområdet ser vi att få
svenskar väljer att utbilda sig på universitet och högskola i en internationell
jämförelse. I äldre åldersgrupper är andelen högre vilket tyder på en negativ
tendens. Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i
Sverige, bland annat är andelen civilingenjörer i industrin låg. Bland små och
medelstora företag verkar denna situation vara ännu mer alarmerande. Endast
satsningarna vad gäller teknisk utveckling (FoU) är höga i en internationell
jämförelse. Det kan konstateras att antalet utbildade forskare är oroande lågt,
att kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är
sämre än i många andra länder, samt att vår FoU är alltför koncentrerad till
stora företag i några få branscher.

Svenskt näringsliv behöver en satsning på utbildning och kompetens.
Kvalitet måste vara ledordet och anpassning ske till framtidens behov. En
ökad koppling till näringslivet måste finnas. Det livslånga lärandet bör prägla
såväl utbildningsväsendet som arbetsplatserna.

Utbildning för företagande

Skolan kan spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse
för företagandets roll och betydelse i samhället. Många
gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare. I en
tid när vi behöver många nya företagare kan också skolan
hjälpa till att lägga grunden till det klimat som är nödvändigt.
Kristdemokraterna har bland annat föreslagit att ytterligare
ett nationellt program med speciell inriktning på företagande
och entreprenörskap bör införas i gymnasieskolan.

Folkhögskolor skulle kunna satsa på kurser om företagande och om hur
man startar eget företag. Folkhögskoleformen, som bland annat innebär en
stor frihet vid uppläggning av kurser, passar väl för denna typ av utbildning.
Arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning uppmuntra till eget
företagande.

Även på universitets- och högskolenivå är det viktigt med kurser och
utbildningar inriktade mot företagande och entreprenörskap. Det är också
viktigt att knyta kontakter mellan det lokala näringslivet och högskolorna.
Utbildningen vinner på att kopplas till verkligheten i näringslivet, och
företagen kan dra nytta av forskning och övrigt kunnande som utbildningen
ger.

Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska
kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt
konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings-
och utvecklingsverksamhet i Sverige.

Ständigt lärande

Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större
krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för
att stimulera till såväl egen kompetensutveckling som
utbildning inom arbetslivet måste prövas. Vi vill pröva
möjligheten att införa avdragsrätt för avsättningar till
individuella utbildningskonton som kan användas för att
finansiera studieperioder.

Kompetens är något annat än formell utbildning. En människas kompetens
består också av de erfarenheter hon gjort, de praktiska färdigheter hon
erövrat. Kontakter som byggts upp, egenskaper och personlighet, samt
attityder är också delar av en persons kompetens. Kompetensutveckling och
det ständiga lärandet är därför i stor utsträckning beroende av den
organisation arbetet har och den uppmuntran och stimulans som ges på
arbetsplatsen till eget ansvar och utvecklandet av egna idéer.

Ett ökat utbyte och samarbete

Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att
stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras.

Så kallade arbetslivscentra, som nu växer upp på flera högskolor, bör
uppmuntras. Här möts näringsliv, högskola och studenter på ett naturligt och
berikande sätt.

Den eftergymnasiala utbildningen kan innebära ett mer omfattande
samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsendet. Praktik- och
lärlingssystem för ungdomar bör utvecklas, vilket kan innebära en bättre
anpassning av utbildningarna till näringslivets behov.

Reformera den offentliga
sektorn

Den offentliga sektorn måste reformeras. Monopol leder till
högre priser och ineffektivitet oavsett om det gäller att
producera varor eller tjänster. Nyföretagsamhet kan bli
viktiga byggstenar i en ny struktur med ett mera
decentraliserat och kundstyrt serviceutbud för bl.a. vård och
omsorg.

Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter
där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och
kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag där ett nära,
personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning.

Behovet av en reformering av den offentliga sektorn innebär inte att dess
uppgifter ska anses obehövliga utan snarast att de i ökad utsträckning bör
erbjudas av fler aktörer. En betoning av att det är i de små privata företagen
den framtida sysselsättningen ligger minskar inte behovet av de
serviceuppgifter som idag till stor del tillhandahålls av den offentliga
sektorn. Ett väl fungerande näringsliv förutsätter att till exempel utbildning,
vård och olika former av omsorg håller god kvalitet och finns i tillräcklig
omfattning. Hur stor andel av den traditionellt offentliga servicen som ska
erbjudas i privat regi måste avgöras av medborgarnas val i ett utbud av olika
tjänster.

En del av den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på
entreprenad. Det gäller främst teknisk verksamhet, men också viss social
verksamhet. Möjligheterna att driva enskilda, kooperativa och
föreningsdrivna daghem, vårdcentraler och servicehus måste förbättras.
Politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som
konsumentföreträdare, och inte samtidigt påta sig dubbelrollen som
producentföreträdare.

Samverkan inom olika former av kooperativ verksamhet har goda
möjligheter att bli intressanta alternativ bland annat i reformeringen av den
offentliga sektorn. Personalkooperativ, föräldrakooperativ, producent- och
konsumentkooperativ är former som kan frigöra kreativitet, utvecklingskraft
och konstruktivt samarbete.

En reformerad offentlig sektor som effektiviserar och renodlar sin
verksamhet ställer ökade krav på enskilda innevånares personliga
ansvarstagande. Detta ansvarstagande kan i sig leda till nytänkande och
utveckling av de uppgifter som tidigare tillhandahållits av det offentliga. Ett
ökat personligt ansvarstagande måste ges materiella förutsättningar att
fungera genom att skatteuttaget sänks i motsvarande mån.

Sälj ut statliga företag

Under fyrklöverregeringen påbörjades ett arbete för att
minska statens ägande i 35 namngivna företag samt att
privatisera Nordbanken. Tillsammans representerar dessa
företag ett värde på över 100 miljarder kronor. Av de 36
företag som fyrklöverregeringen fick bemyndigande att sälja
helt eller delvis har 20 sålts eller överförts till annan ägare.
Sammanlagt har dessa försäljningar inbringat 23 miljarder
kronor till statskassan (exklusive försäljning av Nordbanken)
och minskat statens upplåningsbehov med motsvarande
belopp. Det bör nämnas att denna utveckling mot ett minskat
statligt ägande pågår runt om i hela Europa. Bara under
1993/94 beräknas privatiseringar av företag i Europa ha
uppgått till en storleksordning av cirka 280 miljarder kronor.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare
med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program
som antogs av riksdagen hösten 1991. De företag som är aktuella är sådana
som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan
inte säljas innan omstrukturering skett. Det finns självfallet ingen anledning
att byta ett monopol mot ett annat. Vid utförsäljning bör enligt vår
uppfattning allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig
målgrupp. Syftet är att sprida ägandet och på så sätt erhålla ett nära
deltagande i den privata sektorns och företagens utveckling.

Socialförsäkringar och
pensioner

Sedan reglerna om arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen
infördes 1992 har den tidigare höga sjukfrånvaron minskat.
Den karensdag som senare infördes och de sänkta
ersättningsnivåerna har givetvis också bidragit. Denna
minskning av sjukfrånvaron är förstås positivt för företagen
som därmed på ett bättre sätt kan planera sin produktion.
Eventuellt kan arbetsgivarna totalt sett ha minskat sina
kostnader genom denna förändring, men detta kan inte med
säkerhet bekräftas. Arbetsgivarkollektivet har fått
kompensation för det ökade ansvaret genom lägre
arbetsgivaravgifter. Detta torde dock inte nog ha
kompenserat de små företagen. Premierna för den särskilda
försäkring mot kostnader för sjuklön som finns för mindre
företag måste sänkas så att de som bäst behöver skydd mot
oförutsedda kostnader anser sig ha råd med försäkring. Små
företag kan ha stora svårigheter att klara uteblivna leveranser
som kan bli följden av personalens sjukdomsperioder. Små
företag är generellt svagt kapitaliserade och beroende av
goda och regelbundna kundrelationer.

Reglerna för sjukförsäkring liksom de för arbetslöshetsförsäkring är dåligt
anpassade till egenföretagares och uppdragstagares situation. För att ha rätt
till arbetslöshetsförsäkring måste en egenföretagare avregistrera sin firma
och varaktigt avbryta sin verksamhet. En sådan bestämmelse gör det svårare
än nödvändigt för dessa företagare att efter en tid av arbetslöshet komma
tillbaka i arbete. En onödigt lång arbetslöshet innebär lidande för den
enskilde och kostnader för samhället. Vi menar att en egenföretagare måste
ha tillåtelse att ha kvar sin verksamhet under en ev arbetslöshetsperiod.
Missbruk och därmed otillbörlig konkurrens bör inte ses som någon stor risk,
men bör givetvis minimeras på lämpligt sätt. Även reglerna för
sjukförsäkring är krångliga för denna grupp egenföretagare.

Egenavgifter bör användas för att finansiera delar av exempelvis sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringen. Avgifterna måste behålla sin koppling till
försäkringssystemet och inte få karaktären av skatter. Även
arbetsgivaravgifter bör i så stor utsträckning som möjligt vara kopplade
direkt till olika förmåner. Arbetslöshetsförsäkringen bör vara obligatorisk
och finansieras med avgifter.

I samband med en skatteväxling, med höjd skatt på energi, miljöfarliga
utsläpp och ändliga naturresurser, bör arbetsgivaravgifterna successivt
sänkas.

IT och kommunikationer

Bra kommunikationer är en förutsättning för att skapa
regional balans och ett effektivt näringsliv över hela landet.
Inte minst för de mindre företagen som i stor utsträckning är
underleverantörer till de större exportföretagen. Järnvägar,
vägar och telekommunikationer måste byggas ut för att
Sverige ska kunna erbjuda landets olika delar en bra, säker
och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
kostnader. Trafikpolitiken ska inriktas mot en fri konkurrens
mellan olika transportslag. Miljöaspekter och trafiksäkerhet
måste vägas in i utbyggnadsplaner och beskattning. Sveriges
trafikförsörjning måste så långt möjligt harmoniseras med
EG:s gemensamma transportmarknad. Trafiksituationen i
storstäderna måste förbättras vad gäller framkomlighet och
miljö, bland annat genom satsning på bättre kollektivtrafik
och utbyggnad av kringfartsleder.

Ett av de områden som kommer att vara centralt för den framtida tillväxten
och sysselsättningen är IT-området (informationsteknik). I framtiden kommer
de flesta företag att vara beroende av IT. Utvecklingen av IT-området vad
gäller nya produkter och ökad användning kan minska de regionala
skillnaderna mellan olika företag. IT kan ge småföretag storföretagens
fördelar, utan att belasta dem med deras nackdelar, genom att småföretagen
samverkar i grupper.

I och med informationstekniken möjliggörs distansarbete i bred
omfattning. Arbetsrätts- och försäkringsförhållanden vid distansarbete är
oklara, varför det är bra att en statlig översyn nu görs.

IT-industri är högriskverksamhet. De som lyckas måste få tillfälle att tjäna
bra. Dels för att motivera många att försöka och dels för att locka den som
misslyckats, men dragit nyttiga lärdomar, att satsa igen.

Den offentliga sektorn bör göra all upphandling elektroniskt. Denna måste
ske på ett sådant sätt att även små företag har goda möjligheter att ta del av
förfrågningar och lägga anbud. Alla offentliga handlingar bör inom några år
kunna nås elektroniskt. All offentlig information i elektronisk form bör vara
kostnadsfri. Det ska inte vara förbehållet storföretag och stora
tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser.

Andra politikområden

Regionalpolitik

Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att alla
människor oavsett var de bor i landet kan bidra till att
utveckla livskraftiga regioner. För att skapa regional balans
är det nödvändigt att näringspolitiken och
arbetsmarknadspolitiken harmoniseras med
regionalpolitiken. I huvudsak krävs en aktiv generell
regionalpolitik där näringsliv och offentlig sektor i glesbygd
kompenseras för långa avstånd, små lokala marknader, brist
på utbildad personal, sämre kringservice etc. En effektiv
regionalpolitik med målsättningen att hela Sverige ska leva
motverkar att "flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en
uppgångsfas och minskar sårbarheten i en
konjunkturnedgång. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de
viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela
Sveriges utveckling. Ett gynnsamt klimat för ny- och
småföretagande skapar också förutsättningar för att hela
Sverige ska leva. Kristdemokraternas syn på
regionalpolitiken utvecklas i en särskild motion.

Energipolitik

Svenskt näringsliv har gynnats av god tillgång på billig
energi. Detta gäller i hög grad våra basindustrier men också
resten av näringslivet. Energipolitiken har emellertid varit
utsatt för kraftig turbulens under de senaste decennierna.
Spelreglerna för såväl producenter som konsumenter av
energi har ständigt ändrats.

Osäkerheten omkring energipolitiken är en faktor som spelat en inte
oväsentlig roll för de svenska företag som under de senaste åren valt att
förlägga sina investeringar utanför Sverige. Därför är det viktigt att den
överenskommelse Socialdemokraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
gjorde i Energikommissionen i december 1995 snarast följs av ett långsiktigt
beslut i riksdagen.

Målsättningen måste vara att tillräckligt med energi ska finnas tillgänglig
till priser som inte överstiger priserna i våra konkurrentländer. Europa bör i
framtiden kunna bli en gemensam energimarknad. Detta vore ekonomiskt
och resursbevarande, under förutsättning att miljökraven blir lika stora inom
hela det område som deltar i denna energimarknad.

Jordbrukspolitik

Jordbruks- och livsmedelssektorn skiljer sig från andra
näringssektorer genom den stora mängd regleringar som
omgärdar branschen, inte minst via EU. Detta kan till viss
del försvaras genom den särställning livsmedelsproduktionen
intar i förhållande till andra näringar. När EU ska se över den
gemensamma jordbrukspolitiken kan man samtidigt se över
regleringar och konkurrensförhållanden i de enskilda
länderna utan att skada konkurrensförhållandena.

För att målen om trygg livsmedelsförsörjning, öppna landskap och levande
landsbygd ska nås, måste samhället ge jordbruks- och trädgårdsnäringen
sådana ekonomiska förutsättningar att de skapar framtidstro hos näringens
utövare. Strävan inom jordbrukssektorn att bli ett av de renaste och
miljövänligaste jordbruken i världen ger Sverige konkurrensfördelar på den
växande internationella marknaden för kvalitetslivsmedel.

För att stimulera sysselsättningen inom jordbruks- och livsmedelssektorn
krävs att Sverige använder EU-stöden fullt ut. Detta är viktigt inte minst ur
konkurrenssynpunkt gentemot övriga EU-länder. Kristdemokraternas syn på
jordbrukspolitiken utvecklas ytterligare i en särskild motion.

Fiskepolitik

Det är angeläget att stimulera en livskraftig fiskenäring.
Fisket är en viktig förutsättning för en levande skärgård.

Villkoren för fiskets utövare har förändrats starkt. Ifrån att kunna bedriva
ett fiske tämligen fritt över nationsgränserna har restriktioner i form av
gränsdragningar till sjöss, fiske- och landningsbegränsningar både i egna
vatten och andras begränsat rörligheten och minskat en hel del av glädjen
och yrkesstoltheten. Också lönsamheten har minskat. Reglerna är så pass
många och ibland motstridiga att det är svårt att följa dem i många fall.

Beslutsamma åtgärder kan leda till ökad sysselsättning. Skattereglerna
måste snarast harmoniseras med våra grannländers för att sysselsättningen
inom fisket ska kunna hållas uppe och nya arbetstillfällen ska kunna erbjudas
inom beredningsindustrin. Också detta handlar om att våra svenska företag
ges likvärdiga villkor för konkurrens med andra länder. För vår del har vi
tidigare pläderat för jämlika skattevillkor och att ett fiskekonto ska inrättas.
Detta konto skulle finnas för att utjämna inkomsterna under en längre
tidsperiod. Införandet av ett särskilt yrkesfiskaravdrag är ett minimikrav.
Kristdemokraternas syn på fiskepolitiken utvecklas ytterligare i en särskild
motion.

Rättssäkerhet

Grundläggande för marknadsekonomin är rättigheten att
träffa avtal. Och avtal ska hållas. Detta bör också gälla för
staten, som i alltför stor utsträckning utan förvarning och helt
ensidigt ändrar gällande avtal för företagande. Osäkerheten
om det framtida regelsystemet uppges vara en av de mest
tillväxthämmande faktorerna för många företagare. Enskilda
medborgare och företag ska som avtalspart i alla avseenden
vara likställda med stat och kommun.

Rättssäkerheten kräver att staten effektivt beivrar brott och skyddar
medborgarna från att utsättas för brott. Lagstiftningen måste dessutom
förenklas. Retroaktiv lagstiftning måste upphöra. Användandet av olika typer
av generalklausuler gör rättssystemet otydligt och försvårar för medborgare
och företag att förutse konsekvenserna av sitt handlande. Rättssäkerheten
kräver också att staten garanterar medborgarna rätten till dom inom rimlig
tid. Resurser för de rättsvårdande myndigheterna polis, åklagare och
domstolar bör prioriteras. Kristdemokraternas syn på rättssäkerhet utvecklas
ytterligare i en särskild motion.

Anslagen

Beträffande anslagen på utgiftsområdet föreslår vi att 6,3
miljoner kronor ytterligare tillförs SGU (Sveriges geologiska
undersökning) för maringeologisk verksamhet.

Frågan om anslagen till SGU har under många år varit föremål för en
dragkamp mellan regering och riksdag. Detta torde till en del bero på att
verksamheten är departementsövergripande. Regeringen har gång på gång
återkommit med förslag till långtgående besparingar riktade mot den
maringeologiska forskningen. Så även i föreliggande budgetproposition. Om
regeringens besparingsförslag skulle vinna riksdagens bifall torde det
innebära att SGU:s maringeologiska verksamhet avvecklas. Detta motsätter
vi oss och anslår alltså därför 6,3 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Vi föreslår vidare ett nytt anslag om 300 miljoner kronor för stimulering
av hemtjänstsektorn. Detta har utvecklats i texten här ovan. Vi motsätter oss
regeringens konfiskation av de stiftelsemedel som finns i
utbildningsväsendet. Det handlar om 200 miljoner kronor som regeringen tar
från de forskningsstiftelser som bildats med hjälp av medlen från de
avvecklade löntagarfonderna.

Åtgärder för ett bättre
näringspolitiskt klimat

Ett gott näringspolitiskt klimat skapas genom en lång rad
åtgärder som underlättar för den som har en företagsidé eller
vill utveckla en verksamhet. Här nedan följer en uppräkning
av kristdemokratiska förslag som presenteras i andra
motioner. Alla har till syfte att få till stånd en ny era av
blomstrande småföretagande för tillväxt, nya jobb och en
förbättrad välfärd.

grundlagen ska ändras så att den enskilda äganderätten erkänns som
fundamental princip,

det etiska medvetandet och rättsuppfattningen förstärks genom ökad
betoning av betydelsen av personligt ansvarstagande och hederlighet och
genom att familjerna och skolan ges bättre förutsättningar att fungera och
förmedla positiva normer,

mindre av yttre styrning och formella regler bör, inom ramar som
uppmuntrar till arbete, sparande och ansvarstagande, vägas upp av en
inre etisk kompass,

statens förmånsrätt försvagas och förfarandet vid konkurser förenklas
genom översyn av konkurslagstiftningen,

tillgången till riskkapital måste bli bättre genom att risksparande inte
beskattas högre än banksparande,

dubbelbeskattningen av risksparande avskaffas för alla typer av företag,

de gamla reglerna för tidpunkten för momsredovisning måste återinföras
för alla företag,

ett riskkapitalavdrag för köp av onoterade aktier ska medge
skattereduktion upp till en nivå av 300 000 kronor, mot inkomst av såväl
kapital som inkomst av tjänst i både egna och närståendes fåmansföretag,

under ett företags fem första år ska det finnas möjlighet att kvitta
underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,

skattesystemet måste ge incitament för arbete, sparande och viljan att
göra rätt för sig, marginalskatten ska vara maximalt 50 procent med en
statlig skatt på 20 procent samtidigt som grundavdraget vid statlig
beskattning slopas,

arbetsgivaravgifterna sänks i etapper tills de kommer i nivå med
löneskatterna i våra viktigaste konkurrentländer,

arvs- och gåvoskattereglerna ses över så att arbetande kapital i princip
undantas från arvs- och gåvoskatt för att familjeföretag ska kunna hållas
samman vid generationsväxlingar,

Sverige ska vid EU:s regeringskonferens verka för majoritetsbeslut när
det gäller ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken för att därigenom kunna
uppnå en gemensam minimiskattesats på till exempel koldioxidutsläpp,

energibeskattningen ska utformas så att miljöbelastande energislag
beskattas hårdare medan introduktionen av miljövänliga och förnybara
energislag uppmuntras,

en skatteväxling ska göras där skatten på arbete sänks samtidigt som
skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser höjs,

arbetsrätten måste moderniseras genom att reglerna från den förra
mandatperioden återinförs: två personer bör få undantas från
turordningsreglerna vid uppsägning, fackets vetorätt vid entreprenader
avskaffas och förbud mot blockad av enmansbolag införas, möjligheterna
till visstidsanställning bör dessutom kunna prövas upp till två år samt
tiden då arbetsgivaren är skyldig att återanställa tidigare uppsagd
personal vid nyanställning halveras från tolv till sex månader,

arbetstidslagstiftningen måste ge bättre utrymme för mer flexibla och
lokalt anpassade arbetstidslösningar,

det ökande deltidsarbetet måste uppmärksammas i arbetstidslagstift-
ningen och i arbetsrätten för större likställdhet med övriga arbetstagare,

lönebildningen måste anpassas till dagens krav och förhållanden,

även om det direkta ansvaret för lönebildningen ligger på
arbetsmarknadens parter måste den ekonomiska politiken medverka till
en stabil ram bland annat genom att hålla marginalskatterna nere,

de lagar som i praktiken reglerar balansen mellan parterna på
arbetsmarknaden bör utvärderas med de senaste 30 årens erfarenheter av
lönebildning,

arbetsmarknadens parter bör sträva efter ökad flexibilitet för
lönebildningen för att få fler unga i arbete; vid ett fortsatt misslyckande
härvidlag bör lagstiftning övervägas,

arbetsgivaravgifter ska inte tas ut på ersättningar från vinstdelnings-
system för anställda,

arbetsmarknadspolitiken bör reformeras för ökad flexibilitet genom
införande av bland annat allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
ökad lokal samverkan, praktik- och lärlingssystem för ungdom, sabbatsår
för personer mellan 45 och 55 år, stöd till exportkonsultföretag för
invandrare och utveckling av kreativitetscentra för arbetslösa där idéer
för nya produkter och arbetstillfällen kan födas,

investeringar i utbildning måste löna sig och underlättas genom
införandet av en avdragsrätt för avsättningar till individuella
utbildningskonton,

utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv måste bli mycket
bättre för kommersialisering av forskning, bl a genom fler så kallade
arbetslivscentra,

egenföretagare och uppdragstagare måste få bättre regler för
sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring med större möjlighet att ha
kvar sin verksamhet under arbetslöshet,

järnvägar, vägar och telekommunikationer måste fortsätta att byggas ut
med inriktning på fri konkurrens mellan olika transportslag där miljö-
och trafiksäkerhet vägs in vid beskattningen,

en statlig utredning bör tillsättas som kartlägger förutsättningarna för
utvecklingen inom IT-området,

målet är att tillräckligt med energi ska finnas till priser som inte
överstiger priserna i våra konkurrentländer,

jordbruks- och trädgårdsnäringarna måste ges sådana ekonomiska
förutsättningar att målen om trygg livsmedelsförsörjning, öppna landskap
och levande landsbygd kan nås; detta kräver att EU-stöden används fullt
ut,

skattereglerna för de svenska yrkesfiskarna måste harmoniseras med
reglerna i våra grannländer och ge likvärdiga villkor för konkurrens med
andra länder, bland annat genom att ett fiskekonto och ett särskilt
yrkesfiskaravdrag införs,

lagstiftning ska aldrig ske retroaktivt,

staten måste effektivt beivra brott och skydda medborgarna från att
utsättas för brott, samtidigt som lagstiftningen förenklas,

användandet av generalklausuler gör rättssystemet otydligt och
oförutsägbart och bör därför upphöra,

rättssäkerheten kräver att staten garanterar medborgarna rätten till dom
inom rimlig tid,

resurser för polis, åklagare och domstolar måste förbättras,

målet för den nödvändiga attitydförändringen till företagande bör kunna
formuleras så att framgångsrika småföretagare i olika sammanhang
betraktas och behandlas på minst samma sätt som sportstjärnor och
popstjärnor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en effektivare konkurrenspolitik som förhindrar
marknadsdelning, prissamverkan och som utövar fusionskontroll
harmoniseras med utvecklingen inom EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten skall ansvara för samhällsplanering och infrastruktur,
sätta ramar och övervaka att reglerna följs, inte agera både spelare och
domare genom att driva konkurrensutsatta företag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
kommunallagen att den kommunala kompetensen preciseras och skärps så att
inte konkurrensen från de drygt 2 000 kommunala bolagen som verkar på
den öppna marknaden snedvrids genom till exempel underprissättning och
utnyttjande av dominerande ställning,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild småföretagarminister bör ingå i regeringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en avregleringsdelegation som skall arbeta med
uppgift att löpande pröva befintliga lagar och förslag till nya lagar och
förordningar som berör företag och företagare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringskansliet vid beredning av beslut som berör
företagande måste undersöka och redogöra för effekterna för företagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagsstöd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av mentorsprogram för kvinnliga företagare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ändringar i de diskriminerande fåmansföretagsreglerna,
så att delägarna i småföretag inte beskattas hårdare än delägarna i större
bolag,2

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen,3

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera
tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samhället på olika sätt aktivt måste stödja även mindre företag
att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete,

13. att riksdagen för att förbättra innovationsklimatet som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att royalty på patenterade
uppfinningar skall vara skattebefriade under två år för att sedan beskattas
som kapitalinkomst,2

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att innovativ teknikupphandling utökas så att minst 1 % av all
statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att immateriella rättigheter måste ges bättre skydd genom stärkt
lagstiftning och bättre möjligheter att försvara rätten till patent och
varumärke,4

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbildning och kompetensutveckling för företagande måste få
bättre villkor genom att ett nationellt program med inriktning på företagande
och entreprenörskap införs i gymnasieskolan,5

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för
kompetensutveckling och forskning i enlighet med vad som anförts i
motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det statliga ägandet av konkurrensutsatta företag bör minska i
princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla offentliga handlingar bör vara åtkomliga elektroniskt och
att all offentlig upphandling bör ske elektroniskt på ett sätt som gör det
möjligt även för mindre företag att delta,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av ett långsiktigt hållbart energipolitiskt beslut,

21. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 24 Näringspolitik enligt
uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsändring

A 9 Sveriges geologiska
undersökning Geologisk
undersökningsverksamhet
m.m.
124 921 000
+ 6 300 000

Nytt anslag: Hushålls-
tjänster
0
+ 300 000 000

Nej till anv. av
stiftelsemedel till forskn.
0
+ 200 000 000

Totalt
124 921 000
+ 506 300 000

Stockholm den 7 oktober 1996

Alf Svensson (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Ulf Björklund (kd)

Åke Carnerö (kd)

Inger Davidson (kd)

Dan Ericsson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Mats Odell (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Michael Stjernström (kd)