Ingen uppgift i svensk politik de närmaste åren kan vara
viktigare än att avvärja hotet om en bestående arbetslöshet.
Vi liberaler är övertygade om att detta går att klara men att det kräver en
radikalt annorlunda politik än den som idag förs av regeringen i samarbete
med Centerpartiet. Varje försök att rå på arbetslösheten måste utgå ifrån det
faktum att den helt övervägande delen av de nya jobben skall komma i det
privata näringslivet. Detta kräver en strategi för jobb genom företagande.
Vi vill visa att det finns ett alternativ till dagens politik. Det finns ett
alternativ där företagandet står i centrum, där företagaren är hjälte och där
politiken konsekvent utformas för att nå målet om en halvering av den totala
arbetslösheten till sekelskiftet.
Vår politik bygger på övertygelsen att det råder ingen brist på
arbetsuppgifter i Sverige. Det råder heller ingen brist på kreativa människor
som kan tänka sig att bli arbetsgivare. Däremot har det under flera decennier
rests hinder för företagande. I tron att näringslivet är en självgående maskin
som lydigt producerar välstånd har Socialdemokraterna lagt börda efter
börda på de människor som dristat sig till att vilja starta och driva företag.
Arbetslösheten kan vi bara bekämpa genom att göra tvärt om. Nu är det dags
att på punkt efter punkt undanröja de hinder som har rests. Sverige är fullt av
människor med idéer och drömmar som kan leda till nya och växande
företag. Vår uppgift är att ge dem bästa tänkbara förutsättningar. Det är
företagare - inte politiker - som skapar nya jobb.
I denna motion presenterar vi våra förslag för vad som genast borde göras
för att underlätta jobb genom företagande och vi skissar på den väg framåt
som ska ge Sverige världens bästa företagarklimat. Vi går också igenom
regeringens politik sedan maktskiftet. Vi visar att det varit två förlorade år
för företagandet och att det lilla som görs kan vi göra bättre.
Så skapas nya jobb
Länge var Sverige "Landet annorlunda".
Hos oss var massarbetslöshet något som hörde 1930-talet till. Tron att det
som har kallats den svenska modellen skulle skydda oss från de problem som
andra länder länge brottats med har varit stark.
Vi vet nu att det var fel.
Bara på några år rusade den svenska arbetslösheten upp på de nivåer där
många andra länder i Europa länge legat. Vi är nu ett bland andra europeiska
länder med arbetslöshetstal en bit över tio procent. Men även om kollapsen
gick fort låg orsakerna långt tillbaka i tiden. Den svenska modellen var under
70- och 80-talen ingen hållbar modell. Den inflations- och devalverings-
politik som Sverige ägnade sig åt bidrog visserligen till att vi lyckades skjuta
problemen framför oss men den gjorde också att när krisen väl kom blev den
osedvanligt dramatisk.
Det finns lyckligtvis en relativt bred politisk enighet idag om att den gamla
vägen inte var någon framkomlig väg. Till och med regeringen tar idag
avstånd från den politik som Socialdemokraterna under två decennier var
intimt förknippad med. Det är idag bara Vänsterpartiet som tror att hög
inflation, budgetunderskott, offentlig expansion och devalveringar leder
framåt. Övriga partier står i alla fall bakom de kriterier för en sund
ekonomisk politik som bland annat lagts fast i konvergenskriterierna inför
EMU.
När det gäller framtiden är dock oenigheten om vilken väg som är den
bästa avsevärt större. Här har framför allt Miljöpartiet gjort sig till tolk för
den opinion som driver tesen att arbetslösheten är oundviklig och har
kommit för att stanna. Eftersom det som har hänt i Sverige har sin
motsvarighet i andra delar av Europa kan man lätt förledas att tro att det
ligger något ödesbundet i denna dystra utveckling. Konsekvensen av en
sådan syn brukar bli olika varianter på temat att vi måste dela på
arbetslösheten. Arbetstidsförkortning är den vanligaste patentmedicinen.
Denna ödesbundna syn på arbetslösheten är en förödande vanföreställning.
Men det är inte underligt att den uppstår. Kriser har i alla tider gett näring
åt
utvecklingspessimism. Liberaler har ständigt fått kämpa mot tanken att
samhällsutvecklingen styrs av förutbestämda lagar som inte är åtkomliga för
människors handlingar.
Den tanken har alltid varit både felaktig och skadlig. Så även idag.
Vi har fortfarande chansen att undvika en långvarig bestående
massarbetslöshet. Ännu har inte långtidsarbetslösheten blivit en accepterad
kultur. Även om det finns varnande tecken. Det är i dagens läge som det
värsta som kan hända är om vi ger upp och erkänner oss besegrade. Det finns
fortfarande tid att hitta en väg ut ur arbetslösheten. Men den tiden håller på
att rinna ut. De närmaste åren kommer sannolikt att bli avgörande för vilket
Sverige vi får för en mycket lång tid framöver.
Kampen mot arbetslösheten måste vara en kamp för de människor och
processer som skapar de nya jobben. Det kan låta självklart. Men alltför ofta
handlar svensk debatt om att rädda jobb i stället för att skapa jobb. Alltför
ofta framställs arbetsmarknadsministern och AMS-chefen som huvud-
personerna i kampen mot arbetslösheten. Det är de inte - och har aldrig varit.
Vad Sverige behöver det är en i väsentliga avseenden ny ekonomisk
kultur: Hundratusentals enskilda människor i vårt land ska känna att det är
mödan värt att starta ett nytt eget företag eller expandera ett småföretag som
redan finns. Ingen politiker kan veta vilka dessa människor är, vilka uppslag
de kan ha och vilka affärsidéer som kommer att visa sig bärkraftiga. Det
politiker kan göra är främst två saker: att undanröja hinder och att ge signaler
- i stort och smått - om ett nytt företagarklimat i vårt land.
Detta är det bärande inslaget i vår politik mot arbetslösheten.
En vattendelare i detta sammanhang gäller synen på företagarna -
människorna bakom företagen. När vi liberaler diskuterar företagandets
skattevillkor ser vi inte spekulanter och klippare. Vi ser människor av kött
och blod som gör en samhällsnyttig insats och - om de får rätt uppmuntran -
kan skapa jobb och välstånd. För Socialdemokraterna är det annorlunda. Den
politik som förs visar att de ser företaget men inte människan bakom och
allra helst tycks de vilja ha rika företag men fattiga företagare. Då blir det
heller inga jobb.
Skall vi klara jobben måste vi våga se företagarna som personer och förstå
deras problem, drömmar och drivkrafter.
Detta handlar självfallet om att stimulera innovatörer och entreprenörer.
Men det är minst lika viktigt att skapa en annan förståelse för och inlevelse i
de redan verksamma småföretagarnas situation. När politiken utformas måste
man ta hänsyn inte bara till företaget utan också till hur det som sker
påverkar människan bakom verksamheten.
Det ligger dess värre nära till hands för politiker att se företagarna som
instrument: "Vi vill ha jobb, se till att ni skapar dem." Den företagarkultur vi
liberaler vill medverka till ser annorlunda ut. Där är även levebröds-
företagandet - att driva en liten verksamhet utan planer eller önskan att
expandera - accepterat, uppskattat och utbrett.
Vi tror nämligen att det bara är i ett sådant, positivt och uppskattande,
samhällsklimat som tillräckligt många vågar ta steget, som tillräckligt många
får egna förebilder, som tillräckligt många kommer in i sådana sociala
nätverk som vi vet har betydelse för "gnosjöandan". Möjligheterna är stora -
inte minst bland invandrare, bland kvinnor och bland ungdomar. Men
villkoren måste bli annorlunda och bättre.
Ett företagsklimat i
världsklass
En grundsten i ett företagsklimat där man vågar investera i
sina drömmar och satsa framåt är en stabil omgivning. Att
kunna räkna med att spelreglerna inte förändras från dag till
dag är nödvändigt för den som ska bygga upp en långsiktig
verksamhet. Detta gäller såväl skatter och regler som räntor,
växelkurser och priser.
Vår ekonomiska politik handlar om att säkra en både stabil och
ekonomiskt fördelaktig utveckling. Genom en strikt budgetpolitik kan vi få
ordning på statens finanser. Detta är en nödvändig utgångspunkt för en
ekonomi som inte vill drabbas av kapitalmarknadernas nervositet så fort det
händer något med den mexikanska peson eller italienska liren. Sunda
statsfinanser är dessutom tillsammans med ett stabilt penningvärde nyckeln
till låga räntor. Även om det tar tid går det att återfå det förtroende som
årtionden av inflation har förskingrat.
En stabil valuta är också viktigt för alla de företag - i synnerhet små - som
handlar med utlandet. Internationella tillväxtperioder karaktäriseras ofta just
av små valutarörelser. Genom förutsebara ekonomiska relationer stimuleras
handel och internationella kontakter. Projektet att införa en gemensam
europeisk valuta skulle betyda mycket för alla de företag som idag ser
plötsliga och stora valutarörelser som ett hinder för export.
Tillsammans med stabila spelregler är det givetvis också viktigt med goda
ekonomiska incitament. Även om många inte främst startar eget för
pengarnas skull måste det finnas möjligheter att också tjäna på sitt
företagande. Skall man våga ta chanser och investera sina mödosamt
ihopsparade slantar är det bra om det finns något att vinna. Vill vi ha
växande och starka företag måste de dessutom givetvis få gå med goda
vinster.
Folkpartiets politik innehåller en rad strategiska skattesänkningar för
företagandet. Och till skillnad från regeringen ser vi gärna att människor som
skapar arbete åt andra också får rejält betalt själva. Det skall löna sig att
arbeta.
Ett bra företagsklimat handlar dock inte bara om att underlätta för
företagen och att stryka dem medhårs. Framgångsrikt företagande växer
sällan fram ur en dåsig och kravlös tillvaro. Det är när man ständigt utmanas
och tvingas till nytänkande som de nya och revolutionerande framstegen
görs. Det är något av en paradox att kortsiktiga förändringar som på papperet
stärker ett företags konkurrenskraft i själva verket kan riskera att ta bort det
omvandlingstryck som leder till den förnyelse som är själva grunden för en
verklig och långsiktig styrka.
Ett skräckexempel är de svenska stordevalveringarna på 1970- och 1980-
talet. Företagen kunde räkna med stora vinster tack vare den svaga valutan,
men när lågkonjunkturen kom hade de inte hängt med i utvecklingen och
fick betala ett högt pris. För att vi skall kunna upprätthålla en hög och stabil
tillväxt gäller det att vi värnar om ett företagsklimat som hela tiden
stimulerar till nytänkande. En hård inhemsk konkurrens är en nyckelfaktor i
ett sådant klimat. Detta utvecklas ytterligare i vår konkurrensmotion.
Kanske är dock det största hindret för en våg av nyföretagande i Sverige
varken höga räntor, krångliga regler eller tunga skatter. Det gäller också att
förändra vår inlärda syn på företagande.
En ny företagarkultur
Det måste bli ett naturligt val att starta företag. Så kan man
kanske sammanfatta det som utgör målet för en svensk
kulturrevolution. Vi är idag ett folk av löntagare. För väldigt
många är företagande något ganska främmande och okänt.
För arbetarrörelsen har denna bild varit en viktig grund för
dess maktposition. Genom att spela på motsättningen mellan
arbete och kapital har man framställt rollen som anställd som
det normala och företagaren som något främmande. Känslan
av att det är så finns nog fortfarande hos många svenskar.
Problemet är att idag måste många löntagare bli företagare. Skall vi klara
sysselsättningen måste en betydande del av de som idag är arbetslösa anställa
sig själva - och gärna några till. Företagarrollen borde vara lika naturlig som
löntagarrollen.
För att föra människor närmare företagarrollen är det viktigt att vi till att
börja med integrerar företagandet mer i utbildningen. Företagarkunskap på
gymnasiet och entreprenörskurser på högskolor och universitet borde vara en
naturlig utveckling.
Ju mer vi kan komma i kontakt med företagande och även få egna
förebilder desto närmre kommer vi stadiet där vi själva kan föreställa oss att
vi ska bli företagare.
Att det finns stora skillnader i företagarkultur blir väldigt uppenbart när vi
studerar varför en del områden präglas av småföretagande och andra inte.
Det finns ofta inga speciella skillnader i företagandets ekonomiska villkor
och liknande utan det som gör skillnad är den inlärda synen på företagande.
Där det har blivit ett naturligt och vanligt förekommande alternativ där
fortsätter nya generationer på den inslagna vägen.
Att förändra vår bild av oss själva och våra möjligheter är med största
säkerhet minst lika viktigt som skatteregler och annat mer handfast. Vår egen
bild av våra begränsningar utgör en av de allra starkaste tillbakahållande
krafterna för den explosion av företagande som Sverige så väl behöver. Tack
och lov behöver vi inte lita till regeringen för att råda bot på det problemet.
Att tänka i nya banor kan ingen göra åt oss.
Två förlorade år
1991 tillträdde en borgerlig fyrpartiregering. En av de allra
viktigaste uppgifterna var att bryta den uppgång i
arbetslösheten som var i full fart. Vid tillträdet försvann
1000 jobb varje vecka. Bland åtgärderna fanns nya och bättre
villkor för företagande. Regler förenklades, skatter sänktes,
tillgången på riskvilligt kapital förbättrades, konkurrensen
skärptes och marknader avreagerades. När regeringen avgick
tillkom 1000 jobb varje vecka.
Den socialdemokratiska regering som kom till makten 1994 hade lovat att
innan utgången av 1995 ha pressat tillbaka arbetslösheten till 5 procent.
Medlet för att lyckas med detta tycktes vara en massiv återställaroffensiv av
allt det som uppnåtts under de tre borgerliga åren. Vid 1996 års ingång var
arbetslösheten ungefär på samma nivå som när Socialdemokraterna
tillträdde. Det blev uppenbarligen inga nya jobb av en politik som klämde åt
företagarna.
Sedan dess har regeringen tagit några små steg i rätt riktning. Absurt nog
har den, nästan innan de första återställarna hunnit träda i kraft, börjat en
mödosam marsch tillbaka till det tillstånd som rådde i september 1994. Det
är deras egen politik som nu bit för bit skrotas och ersätts med den som den
borgerliga regeringen förde. Tyvärr tycks man inte vara förmögen att gå hela
vägen och dessutom har det tillkommit en hel del nya tokigheter på vägen.
På arbetsrättens område har regeringen efter många mer eller mindre
osannolika turer äntligen lyckats komma fram till vad man vill. Felet är bara
att det inte räcker till. Även om vissa inslag i det förslag som presenterats är
bra är det fortfarande långt ifrån vad som behövs. Vi vill se en omedelbar
återgång till de regler vad gäller både LAS och MBL som gällde innan
Socialdemokraterna började med sina återställare.
Även när det gäller dubbelbeskattningen av aktieutdelningar som den
borgerliga regeringen avskaffade var Socialdemokraterna snabbt ute och
återinförde den. Nu har man även här backat och aviserar permanenta
lättnader för små och medelstora företag. Men även här behövs mer. Vi vill
se en omedelbar återgång till enkelbeskattning av aktieutdelningar för
samtliga företag.
Det finns också återställare där regeringen ännu inte aviserat något intresse
för att rätta till sina misstag. När det till exempel gäller de skärpta
fåmansbolagsreglerna är det även här av största vikt att man återgår till en
lägre beskattning.
Vid sidan av återställarna har regeringen också på eget bevåg tagit en rad
andra beslut som är direkt skadliga för möjligheterna till företagande. Det
gäller den höjda marginalskatten, tidigarelagda momsinbetalningar, höjd
fastighetsskatt på industrifastigheter, förlängd arbetsgivarperiod för
utbetalning av sjuklön och förändrad förmögenhetsvärdering av aktier. På
samtliga dessa punkter är det viktigt att så snabbt som möjligt återgå till vad
som gällde innan regeringen drev igenom sina försämringar.
Även om nu regeringen mot förmodan skulle klara av att fullborda sin
omvändelse och fortsätta med återställandet av återställarna kommer mycket
tid att vara förlorad. Under två år har regeringen konsekvent drivit en politik
som har försvårat livet för de människor som skall ge oss de nya jobben och
hjälpa oss ur massarbetslösheten. Tiden mellan september 1994 och
september 1996 har varit två förlorade år i kampen mot arbetslösheten.
Tyvärr.
Omedelbara insatser för
jobben
Samtidigt som regeringen och dess medhjälpare har stått och
stampat har Folkpartiet fortsatt att jaga hinder för
företagandet och att visa hur det går att skapa ett
företagarvänligare Sverige. Utöver att återställa återställarna
och att undangöra de påhitt som regeringen ägnat sig åt, finns
det en lång rad åtgärder som omedelbart borde vidtas för att
ge Sverige ett bättre företagarklimat.
En ständig källa till problem är framför allt de små företagens
kapitalförsörjning. I synnerhet gäller detta riskkapital för mindre
tillväxtföretag. En viktig orsak till detta är att vi saknar en väl fungerande
marknad för privat riskkapital. Olika försök har gjorts att kompensera detta
med hjälp av offentliga satsningar men utan någon större framgång. Förutom
avskaffandet av dubbelbeskattningen vill vi även införa lättnader i
bolagsskatten.
För nya snabbväxande företag vill vi underlätta möjligheterna att använda
egna vinstmedel för expansionen. Idag bromsas ofta denna möjlighet av stora
skattebetalningar. Vårt förslag går ut på att nya företag bör kunna få uppskov
med bolagsskatten så länge det inte sker några utdelningar utan vinsten
återinvesteras i företaget.
En nyckelfråga för möjligheterna att driva företag är förhållandena på
arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta hur parterna förmår att föra
förhandlingar utan att ständigt hamna i konflikter. I april 1990 tillsatte den
dåvarande s-regeringen en utredning som skulle lägga förslag för att förbättra
förhandlingsformerna och spelreglerna på arbetsmarknaden. I direktiven till
utredaren Lars-Erik Niklasson framhålls att den svenska modellen fungerar
dåligt och att "Parterna har mött ökade svårigheter att nå uppgörelse utan
konflikt och medling".
För att få en bättre balanserad och mer sansad arbetsmarknad vill vi
genomföra två av de Niklassonska förslagen. Det gäller rätt för medlare att
begära uppskov i 7 dagar med varslad stridsåtgärd samt en partssammansatt
nämnd (3 + 3 personer + opartisk ordförande) för att avgöra konflikters
samhällsfarlighet.
Vid sidan av dessa förändringar och återställandet av LAS och MBL till de
regler som den borgerliga regeringen införde vill vi även att det
arbetsrättsliga regelverket ses över. Den parlamentariska kommitté som
Socialdemokraterna avskaffade bör återinrättas. Vad som bland annat
behöver studeras är arbetsrättens inverkan på lönebildningen och huruvida
det går att göra ytterligare förenklingar för småföretagen.
En naturlig del av ett dynamiskt näringsliv är att företag faktiskt både föds
och dör. Genom konkurser avvecklas olönsamma företag och kapitalet kan
lösgöras och användas någonstans där man får mer nytta för pengarna.
Tyvärr händer det också att i grund och botten livskraftiga företag tvingas i
konkurs helt i onödan. Genom att förändra förmånsrättsordningen vill vi ge
kreditinstituten ett starkare intresse att medverka till rekonstruktion snarare
än konkurs. Dessutom bör det skatteprivilegium som ger skatter och avgifter
förtur framför oprioriterade fordringar avskaffas.
En av de åtgärder som snabbast skulle ge en mycket stor mängd nya
företag är sannolikt en medveten politik för att omvandla offentligt ägda
företag till privata och att medvetet sträva efter att hitta privata alternativ
till
idag offentligt producerade tjänster. Övergången från offentlig till privat
drift
behöver inte i sig betyda väldigt många fler arbeten. Men bara det faktum att
vi öppnar helt nya arenor för nyföretagande gör att företagandet som
livsform kan spridas långt utanför de grupper där det idag är etablerat. I en
särskild motion har vi föreslagit ett förbud mot kommunala bolag. Detta
tillsammans med en konsekvent konkurrensutsättning kan leda till att vi får
tusentals nya tjänsteorienterade småföretag.
En företagsam framtid
Det finns som vi har visat i denna motion väldigt mycket att
göra redan idag för att skapa ett bättre företagarklimat. Men
många åtgärder är också av mer långsiktig natur och ofta
svåra att beskriva i enkla krav. Skall Sverige på lång sikt bli
världsledande som företagarnation är det en djupgående
process som omfattar praktiskt taget alla delar av samhälle
och politik. I detta avsnitt vill vi dra ut några av de linjer som
en svensk företagar- och tillväxtpolitik bör följa.
Våra mänskliga tillgångar är grunden för tillväxten. Allt mer har man
kommit att sätta idéerna i centrum för den process som skapar ökat välstånd.
Det största värdet hos dagens produkter utgörs av den kunskap som vi lyckas
bygga in. En modern dator består av nästan exakt samma material som en tio
år gammal; Ett antal kilo stål, koppar, aluminium, plast, silikon, guld,
järnoxid med mera. Men genom en något ändrad sammansättning av
materialet har den nya datorn 50 gånger större kapacitet än den gamla. I ett
sådant samhälle blir tillvaratagandet av de mänskliga resurserna avgörande
för vårt välstånd. Ökad kunskap i alla dess former måste vara målet.
Kunskap räcker dock inte långt om vi inte samtidigt odlar ett klimat där vi
ständigt pressas till nytänkande och omprövning. Den tysta kunskapen måste
förvandlas till djärva idéer och nya projekt. Att upprätthålla ett sådant klimat
blir en viktig uppgift för näringspolitiken. Krävande miljöregler, en offensiv
offentlig upphandling och en benhård konkurrens är viktiga nycklar till ett
kreativt näringsliv. Det är på sikt bara kontraproduktivt att ägna sig åt en
politik som syftar till att ge företagen konkurrensfördelar som inte kommer
ifrån deras egen förändringsförmåga.
I en internationaliserad ekonomi med globala komponent-, varu- och
tjänstemarknader blir de lokala miljöerna allt viktigare. Kreativa
näringsmiljöer präglas av stor öppenhet och konkurrens samtidigt som idéer
och nyheter sprids effektivt mellan ett stort antal företag i näraliggande
verksamheter. Goda och nära kontakter med högre utbildning och forskning
är en central del. Under de borgerliga regeringsåren gjordes en rad insatser
med bland annat teknikbrostiftelser och innovationscentrum för att underlätta
framväxten av livskraftiga företagarmiljöer. Det är viktigt att följa upp hur
dessa åtgärder fungerar och eventuellt bygga vidare på de strukturer som
visar sig lyckade.
När långsiktiga investeringar i kunskap och idéer är nödvändiga
förutsättningar för en hög och uthållig tillväxt sätts kapitalmarknaden på
prov. Den allt större andelen kortsiktigt finanskapital kan komma att
kollidera med önskemålen om långsiktiga ägarengagemang. Kompetent
ägarkapital som kan bidra till industriella nybildningar är ofta en nationell
eller regional resurs. Även i detta perspektiv är det oerhört viktigt att få
till
stånd en väl fungerande privat riskkapitalmarknad med många olika
placeringsintrument. En stabilare valutamarknad är viktig för att minska den
relativa lönsamheten av att låta kapitalet vandra runt i spekulationsaffärer.
Även arbetsmarknaden sätts på nya prov när näringslivets villkor
förändras. Vi kan redan se hur anställningsformer förändras, allt fler tjänster
upphandlas utanför företagen och arbetskraften delas upp i mycket olika
grupper. Även om denna utveckling är rationell för företagen är den
långtifrån okomplicerad när det gäller individens trygghet och möjlighet till
utveckling. Samtidigt som det finns många vinnare kommer utvecklingen
med ökad flexibilitet och lönespridning att vara besvärlig för de med svaga
positioner på arbetsmarknaden. Det gäller att inte vara bunden till gamla
lösningar utan förutsättningslöst granska hur alla människors möjligheter kan
tas tillvara. Återigen står givetvis möjligheterna till utbildning i centrum.
Men det kommer även att krävas andra åtgärder för att öka arbetstagarnas
möjligheter att klara sin trygghet även på en mer turbulent arbetsmarknad.
En framgångsrik ekonomi måste vara en experimentell kunskapssmedja
där mängder av lösningar kan prövas för att förkastas eller leva vidare.
Förändringsförmågan blir en nyckelkompetens och den enskilda individen
kommer sannolikt att få bära en större del av företagens risker. Det finns
ingen anledning att ge upp tanken på att alla människor ska få del av de nya
vinsterna, men medlen för detta kommer sannolikt att behöva växla många
gånger innan vi finner framkomliga vägar. Alternativet att vända sig bort från
utvecklingen och intala sig att allt är som förut kommer enbart att leda till
stagnation, arbetslöshet och utslagning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en näringspolitik som bygger på jobb genom
företagande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av företagarkunskap i skolan,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya regler i LAS och MBL samt vid konflikter,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av dubbelbeskattningen,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lägre skatt för fåmansbolag,4
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälften kvar i inkomstskatteskalan,4
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffandet av den nya fastighetsskatten på industrifastigheter,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av den förlängda arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av de nya reglerna för förmögenhetsvärdering av
aktier,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar av konkurslagstiftningen,6
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny arena för nyföretagande i gränssnittet mellan
offentlig och privat verksamhet.
Stockholm den 7 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Eva Eriksson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Anne Wibble (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Flyborg (fp)
Torsten Gavelin (fp)