Motion till riksdagen
1996/97:N251
av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Näringspolitik


Inledning
Det har gått över två hundra år sedan den brittiske
nationalekonomen Adam Smith i sin bok "Nationernas
välstånd" 1776 konstaterade att konkurrens är en
oöverträffad metod att nå effektivitet. Den ekonomiska
historien sedan dess har givit honom rätt. "Vad är det som
driver bagaren att baka ett gott bröd, slaktaren att framställa
ett gott kött eller bryggaren att brygga ett starkt öl?" frågade
Smith och svarade själv: det är företagare i ständig tävlan
med varandra.
Fri konkurrens på lika villkor - inom de ramar som sätts upp av etiska
principer och lagstiftning - är det bästa verktyget att tillgodose kunders
efterfrågan och hushålla med begränsade resurser.
En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna.
Företagens tävlan om att vara "bäst och billigast" upprätthåller en ständig
press på priser och kostnader. Men också ur ett mer dynamiskt och
samhällsekonomiskt perspektiv är väl fungerande konkurrensmarknader av
stor betydelse. Konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk
och ekonomisk utveckling.
Väl fungerande konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av
produktionsapparaten och leder därmed till en effektiv användning av
samhällets resurser.  Den medför inte bara  mångfald och större valfrihet i
utbudet av varor och tjänster - utan också en mångfald i företagandet.
Olika brister i konkurrensen medför förstås det motsatta. Konsumenterna
får betala "onödigt" höga priser. Utbudet av varor och tjänster blir mindre
varierat. Producenterna stimuleras inte till att utveckla och förbättra kvalitet
och produktionsmetoder. Och den som tror sig ha en ny och bättre idé får
kanske aldrig chansen.
Konkurrensens betydelse för ekonomisk utveckling och välstånd har
framstått allt klarare under de senaste decennierna. En av grundtankarna med
den inre marknad som skapats inom EU är just att få till stånd en ökad
konkurrens och en bättre ekonomisk utveckling. Vad det ytterst handlar om
är att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd - och ökad sysselsättning -
för medborgarna i medlemsländerna.
På motsvarande sätt visar det ekonomiska förfallet, stagnationen och
rovdriften på miljön i de gamla centralplanerade kommunistdiktaturerna i öst
vad frånvaron av fungerande marknader, konkurrens och ekonomisk frihet
innebär för människors välfärd.
  Graden av konkurrens på olika marknader spelar alltså en central roll för
marknadsekonomins funktionssätt och för den ekonomiska tillväxten. Men
konkurrensen på en marknad kan inte upprätthålla sig själv. Den är tvärtom
ständigt hotad. Därför krävs en effektiv konkurrenslagstiftning och en
effektiv konkurrenspolitik.
 Hotet mot jobben
Konkurrensförhållandena på olika marknader har en
avgörande inverkan på prisökningstakten. Under flera
decennier har prisbildningen i den svenska ekonomin
fungerat mycket dåligt, särskilt under 1980-talet.  Den höga
inflationen ledde till att svenska företag förlorade
konkurrenskraft och bidrog starkt till den spekulationsbubbla
som orsakade finanskrisen. Resultatet blev en massiv
utslagning av industrijobb och 1990-talets rekordhöga
arbetslöshet.
I dag är inflationen den lägsta på 30 år och hushållens förväntningar om
den framtida inflationen ligger stabilt kring 2 procent - betydligt lägre än
under 1980-talet. Men det innebär inte att inflationshotet är undanröjt för all
framtid. Oron för att inflationen kan ta fart i ett bättre konjunkturläge
avspeglas bland annat i  förhållandet att räntorna på långa lån är högre än
räntorna på lån med kortare löptider. Placerarna kompenserar sig för
inflationsrisken genom att begära en högre ränta.
Förväntningarna om den framtida inflationen påverkas av flera faktorer.
En av dem är att det finns delar i ekonomin där konkurrensen fungerar dåligt,
där producenterna samarbetar med följd att priserna börjar stiga så snart en
uppgång i ekonomin tar fart.
Tendenser till stigande inflation - och därmed högre räntor - rycker undan
förutsättningarna för tillkomsten av nya arbetstillfällen. En effektiv
konkurrenspolitik är därför ett viktigt inslag i en politik för fler nya jobb i
Sverige. Bara fortsatt låg inflation ger en stabil grund för varaktigt låga
räntor, ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.
Varför sätts konkurrensen
ur spel?
Förutsättningarna för nationalekonomins teorier om s k
perfekt konkurrens uppfylls praktiskt taget aldrig på
verklighetens marknader. Där bestäms konkurrensläget av
många faktorer, som till exempel  produktens karaktär,
antalet företag, möjligheterna till nyetablering, hinder för
export och import m m. Grovt kan man sortera brister i
konkurrensen under tre rubriker.
- Naturliga konkurrensbegränsningar beror på särskilda egenskaper hos
produkten eller hos produktionsprocessen.  I vissa fall saknas kanske
helt förutsättningarna för många producenter på marknaden.  Förutom
lagstiftade monopol, som Systembolaget, kan patenträttigheter och
ensam tillgång till en råvara göra det svårt för konkurrenter att slå sig
in på marknaden. För ett litet land som Sverige är lösningen ofta att
försöka åstadkomma en ökad importkonkurrens.
-
Så kallade naturliga monopol är vanligtvis förknippade med
stordriftsfördelar. Den tekniska utvecklingen, som t ex den
moderna informationsteknologin, har dock medfört att
begreppet börjar förlora sin relevans. Flera statliga,
kommunala och privata "naturliga" monopol  har börjat
brytas upp och utsatts för ökad konkurrens från privata
entreprenörer åtminstone i något av produktions- eller
distributionsleden. Det gäller till exempel elmarknaden,
posten, inrikesflyget och SJ.
- Konkurrensbegränsande överenskommelser kan ta sig många uttryck,
som samarbete om priser eller en inbördes uppdelning av marknader.
Det är framförallt mot denna typ av bristande konkurrens som
konkurrenslagstiftning brukar riktas. Den förra borgerliga regeringen
införde en ny, skarpare konkurrenslagstiftning som står i bättre
samklang med lagstiftningen i flera andra EU-länder.
-
- Offentliga regleringar kan ha helt andra syften än att hämma
konkurrensen, men får ändå sådana konsekvenser. Flera viktiga
samhällssektorer kännetecknas av en rad svåröverskådliga statliga och
kommunala regleringar. Bostads- och byggområdet är ett exempel,
liksom transportområdet. Det kan röra sig om detaljerade föreskrifter
för byggnadsmaterial etc, men det finns gott om regleringar vars enda
syfte är att hindra konkurrens. Ett sådant exempel är etableringshindret
för långväga busstrafik.
-
Konkurrensen på den
svenska marknaden
Under senare år har flera studier gjorts av
konkurrenssituationen i Sverige. På uppdrag av den s k
Konkurrenskommittén gjorde SPK en studie av
förhållandena i 61 svenska branscher. Andra exempel är
Produktivitetsdelegationens betänkande Drivkrafter för
produktivitet och välstånd, Ekonomikommissionens rapport
Nya villkor för ekonomi och politik och McKinsey-rapporten
Sweden´s Economic Performance.
Samtliga pekar på att en stor del av de problem som kännetecknat svensk
ekonomi under de senaste decennierna - snabba kostnadsstegringar, hög
inflation,  svag produktivitetsutveckling och svag ekonomiskt tillväxt - kan
förklaras av brister i konkurrensen. Innebörden av studierna är att med bättre
konkurrensförhållanden kunde svenskarna haft mer pengar att röra sig med,
en högre levnadsstandard - och fler jobb.
Lika entydigt som brister i konkurrensen ringas in som ett av de mest
grundläggande problemen i svensk ekonomi, lika entydigt  rekommenderar
studierna skärpta konkurrensregler, avregleringar och ökad import-
konkurrens.
De ekonomiska vinsterna av ett skärpt konkurrenstryck i näringslivet och
offentlig sektor är naturligtvis svåra att uppskatta med någon större
precision. Men försök till samhällsekonomiska bedömningar visar att det rör
sig om betydande belopp. I boken "Järntrianglar - förnyelsens fiende
nummer ett" uppskattas vinsten till 180 miljarder kronor!
Tyvärr  kan det vara svårt att vinna folkligt stöd för skärpt konkurrens som
en väg att lösa samhällsproblem. Det tycks ganska enkelt att göra troligt att
ökade bostadssubventioner och omfattande regleringar leder till billigare
bostäder och större "rättvisa" på bostadsmarknaden, trots att det förhåller sig
precis tvärtom. Skälet till att svenskar tvingas lägga en så stor andel av den
disponibla inkomsten på sitt boende är frånvaron av en fungerande
konkurrens på bygg- och bostadsmarknaden. Det planekonomiska tänkande
som i decennier genomsyrat svensk bostadspolitik har förstört bygg-
marknaden - 1980-talets värsta inflationsmotor - och givit oss ett av
världens dyraste bostadsbestånd. Komplicerade regelverk och omfattande
subventioner har dolt de verkliga kostnaderna för konsumenterna och sopat
undan motiven för producenterna att pressa kostnaderna.
Ökad konkurrens i Sverige
Det är naturligtvis en omöjlig uppgift att  lista alla hinder för
en väl fungerande konkurrens som kan finnas på olika
marknader i Sverige. I ett par avseenden skiljer vi dock ut
oss från andra jämförbara industriländer, bland annat genom
att vi har en hög företagskoncentration, en stor
konkurrensskyddad offentlig sektor, omfattande offentliga
regleringar och företagssubventioner.
Så kallad oligopolistisk konkurrens - det vill säga en marknad som
domineras av ett fåtal stora företag - är mycket vanlig i Sverige.
Utvecklingen mot en allt högre grad av företagskoncentration har pågått
under flera decennier. Detta är främst en följd av inriktningen på de
socialdemokratiska regeringarnas industri- och näringspolitik. Politiken har
utformats från ett typiskt storföretagarperspektiv. Skattepolitiken, kredit-
politiken och näringspolitiken har systematiskt gynnat storföretagen på de
små och nya företagens bekostnad. Den konsekventa storföretagspolitiken
har skapat marknader där småföretag och nya entreprenörer möter stora
svårigheter att ta sig in. Inte heller har någon hänsyn tagits till de risker
för
konsumenterna i form av minskad inhemsk konkurrens och monopol-
missbruk, som utvecklingen fört med sig.
Tiotals miljarder betalas årligen ut i olika former av stöd och subventioner
till företagen.
De selektiva företagsstöden, som  snedvrider konkurrensen inom olika
branscher och hämmar utveckling och innovationsförmåga, bör i princip
avvecklas helt. Successivt måste det statliga stödet till näringslivet minska
och ges en så generell utformning som möjligt. Det gäller såväl Sverige som
EU-länderna i övrigt.
 Att  försöka identifiera framtidens produkter, företag eller branscher är
inte en politisk uppgift. Den politiska uppgiften består i att skapa goda
förutsättningar - och ekonomiska motiv - för medborgarna att starta och
utveckla företag. Socialdemokratins misstro mot enskilda företagare - och
övertron på politikernas förmåga att identifiera framtidens vinnande företag
och branscher - har inneburit decennier av misshushållning med
skattemedel. Fantasirikedomen har varit stor i fråga om uttaxering och
användning av skatter: löntagarfonder, utvecklingsfonder, övervinstfonder,
Investeringsbanken, 5:e AP-fonden ... listan kan göras längre.
Om företagsskatterna istället hållits lägre - hade svenskt näringsliv i dag
då stått sig bättre eller sämre? För oss liberaler är svaret självklart.
  Fullfölj valfrihetsrevolutionen
I den offentliga sektorn har den bristande konkurrensen lett
till en långsam produktivitetstillväxt och en begränsad
innovationsförmåga. Priset har medborgarna fått betala i
form av högre skatter och sämre välfärd. Det främsta medlet
för att öka effektiviteten i den offentliga sektorn är att utsätta
de icke myndighetsutövande verksamheterna för konkurrens.
Valfrihetsrevolutionen som inleddes av den borgerliga regeringen har
stoppats. Socialdemokraterna försöker - ofta tillsammans med de röd-gröna
partierna - att vrida klockan tillbaka. På flera områden inom den offentliga
sektorn där landstingens och kommunernas monopol brutits upp - där
konkurrens från privata aktörer gjorts möjlig och medborgarnas valfrihet
ökat - stoppas effektiviseringar och förnyelse. Det gäller inte minst reformer
som rätten att välja barnomsorg  i enskild regi och husläkarreformen.
Valfrihetsrevolutionen måste drivas vidare och politiken behöver inriktas
på en ökad konkurrensutsättning av traditionellt offentligt producerade varor
och tjänster. Detta är också en fråga om att öka chanserna för fler
egenföretagare och därmed för fler nya arbetstillfällen.
Nej till kommunala bolag
I dag finns ungefär 1 500 kommunala bolag som tillsammans
omsätter över 100 miljarder kronor. Många av bolagen är
verksamma på marknader där det finns goda förutsättningar
för konkurrenslösningar och gott om privata aktörer.
Folkpartiet liberalerna menar att detta är oacceptabelt.
De kommunala bolagen snedvrider inte bara konkurrensen genom att
verksamheten backas upp med skattemedel.  När kommunala angelägenheter
försvinner in i aktiebolagen försvinner också en stor del av insynen och
offentligheten. Bolagsbildningarna är naturligtvis förenade med finansiella
risker. Det finns inga skäl att spela bort skattebetalarnas pengar på solarier,
gym eller restauranger, som kan drivas bättre av privata intressen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i en särskild motion, "Avveckling av
kommunala bolag", en lagstiftning som innebär ett förbud mot nya
kommunala bolag och en successiv avveckling av de redan etablerade.
Släpp långväga busstrafiken fri
I dag har SJ ensamrätt på längre personresor med tåg och kan
därmed ta ut höga priser på sträckor där konkurrensen från
andra transportmedel är svag.  Konkurrensverket har
konstaterat att SJ i större utsträckning måste utsättas för
konkurrens från busstrafik. För den som vill bedriva
långväga busslinjetrafik krävs i dag ett särskilt tillstånd.
Innan det ges prövas om trafiken kan skada redan etablerad
järnvägstrafik eller kollektivtrafik inom länen.
Nuvarande reglering ger alltså SJ en skyddad ställning och innebär att på
flera betydelsefulla sträckor, som Göteborg-Malmö, Örebro-Stockholm och
Sundsvall-Stockholm får bussföretagen inte konkurrera med järnvägen.
Folkpartiet liberalerna anser att regleringen måste bort. Det skulle medföra
en större valfrihet för resenärerna och dessutom leda till lägre priser på de
längre resorna.
Rädda lågprisbutikerna
Bristande konkurrens var den främsta orsaken till kraftigt
stigande matpriser under 1980-talet. Tillsammans med
byggsektorn utgjorde livsmedlen en av de värsta
inflationshärdarna.
Livsmedelssektorn kännetecknas av stark företagskoncentration och av
omfattande samverkan främst inom förädlings-, distributions- och
grossistledet, och i viss utsträckning också inom detaljhandeln.
Konkurrenssituationen har emellertid förbättrats under senare år. EU-
medlemskapet och den skärpta konkurrenslagstiftningen har bidragit till en
lägre prisökningstakt på livsmedel. Folkpartiet liberalerna medverkade också
till 1992 års förändringar i plan- och bygglagen (PBL), som bland annat
innebar att de kommunala etableringshindren för "pris-pressar-pirater" och
lågpriskedjor undanröjdes. I Konkurrensberedningens slutbetänkande "EU,
konsumenten och maten - förväntningar och verklighet" konstateras att
konkurrensen inom detaljhandeln förbättrats som en följd av ändringarna i
PBL.
Med oro kan vi konstatera att Socialdemokraterna tagit initiativ i motsatt
riktning. En ny plan- och byggutredning har bland annat haft i uppdrag att
lämna förslag som innebär en återgång till de gamla reglerna.  För Folkpartiet
liberalerna är det självklart att sätta konsumentintresset främst. Lågpris-
butikerna är populära och har bidragit till att sänka matkontot för många, inte
minst barnfamiljerna. Vi motsätter oss en förändring som innebär att
konkurrenssituationen försämras genom att kommunalpolitiker, inom ramen
för det kommunala planmonopolet, ges rätt att stoppa nyetableringar.
Erfarenheterna av den nya konkurrenslagens tillämpning utreds för
närvarande på regeringens uppdrag och redovisas i slutet av december 1996.
Därefter bör åtgärder vidtas så att  Konkurrensverket får större möjligheter
att ingripa mot de kvarvarande konkurrensbegränsningarna bland annat inom
livsmedelssektorn.
Utvärdering av konkurrenslagen
Konkurrenslagstiftningen trädde i kraft vid halvårsskiftet
1993 och en kartläggning och sammanställning av
erfarenheterna pågår. Arbetet ska redovisas senast den 31
december 1996. Det finns därefter anledning att överväga
vilka skärpningar av lagen som krävs för att denna ska kunna
medverka till en effektivare konkurrens.
Sätt LO:s affärsverksamhet under
lupp
Konkurrensverket har flera ärenden där LO:s
försäkringsverksamhet granskats. Det kanske mest flagranta
rör sig om  de kollektiva hemförsäkringar som hälften av
LO-förbunden tecknat med Folksam. Medlemmarna får
enligt avtalen en hemförsäkring som betalas genom
medlemsavgiften. Sammantaget rör det sig om inte mindre
än 2 miljoner hushåll.
LO-förbundens agerande måste betecknas som en inköpskartell, vilket
strider mot konkurrenslagstiftningen. När fackförbund eller andra
organisationer går in som aktörer på en marknad måste de självfallet - precis
som andra aktörer - underkasta sig gällande lagstiftning. LO:s agerande
hämmar inte bara konkurrensen på försäkringsmarknaden, det fråntar också
de enskilda medlemmarna möjligheten att fatta självständiga beslut rörande
den egna privatekonomin.
Regeringen bör utnyttja möjligheten att i regleringsbrevet till
Konkurrensverket särskilt påpeka behovet av att granska de fackliga
organisationernas affärsverksamhet.
Dela och sälj ut Vattenfall
Marknader som varit monopoliserade i decennier behöver
förstås några år innan konkurrensen fungerar
tillfredsställande. Avregleringen och bolagiseringen av
statliga monopol har emellertid skapat marknader där
konkurrenssituationen är minst sagt skakig och där
ytterligare ingripanden är motiverade. De tidigare statliga
monopolen, som Posten, Telia och Vattenfall, har med sina
stora marknadsandelar - och  kontroll över bland annat
distributionsleden - ett betydande övertag gentemot nya
konkurrenter.
Avregleringen av elmarknaden syftade till att skapa konkurrens i handeln
med el, men hittills har det inte fungerat som tänkt. Industrins elkostnader
har sjunkit, men småkunderna - framförallt hushållen - har i flera fall fått
kraftiga prishöjningar.
I dag svarar Vattenfall och Sydkraft  för drygt 75 procent av
elproduktionen. Vattenfalls dominerande ställning inom elproduktionen
behöver brytas. Vattenfall bör delas i två eller tre bolag, och säljas ut. Med
fler jämnstarka producenter som konkurrerar på marknaden skulle elpriserna
kunna pressas.
I en rapport till Näringsdepartementet konstaterar Konkurrensverket att
ytterligare åtgärder krävs för att ge konsumenterna en verklig möjlighet att
välja leverantör.  Bland annat bör hushållen slippa kravet att köpa nya, dyra
elmätare för att byta elleverantör.
Staten måste sopa rent framför egen
dörr
För den allmänna normsättningen måste staten självklart
också sopa rent framför egen dörr.  Dessvärre har statliga
bolag brutit mot konkurrenslagstiftningen vid upprepade
tillfällen. Posten AB har till exempel flera gånger ålagts
böter för att bolaget agerat i strid med
konkurrenslagstiftningen. Konkurrensverket har också funnit
att  Telia och Telia  Mobitel  missbrukat sin dominerande
ställning.
Konkurrensverket har även granskat om Telia - som enligt telelagen ska
upplåta telenätet åt konkurrerande bolag för en självkostnad - har tagit ut
"oskäliga priser" av konkurrenterna. Verket kunde emellertid inte finna att så
var fallet, eftersom de verkliga merkostnaderna av användningen inte
framgick tydligt nog av Telias redovisning. Staten bör i ägardirektiven
begära att Telia tillämpar sådana redovisningsprinciper att det klart framgår
att bolaget tillämpar en skälig prissättning vid upplåtelse av telenätet.
Bryt Apoteksbolagets
försäljningsmonopol
Alla västeuropeiska länder har någon form av reglering av
läkemedelsförsäljningen utan att, som i Sverige, hela
detaljhandeln har koncentrerats till ett enda företag.
Konkurrensverkets bedömning är att Läkemedelsverket bör
få i uppgift att utfärda tillstånd att bedriva detaljhandel med
läkemedel till sådan fysisk eller juridisk person som
uppfyller vissa krav på farmaceutisk kompetens. Det är också
vår mening att försäljningsrätten inte bör kopplas till ett visst
företag, utan till person med rätt kompetens.
Regeringen har i propositionen 1996/97 "Läkemedelsförmåner och
läkemedelsförsörjning" föreslagit att man tillsätter en särskild utredare som
ska lämna förslag om hur läkemedelsdistributionen i framtiden bör
organiseras och regleras. Vi menar att utredningsdirektiven även bör omfatta
alternativet privatisering av Apoteksbolaget.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att  riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av konkurrenspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lagstiftning om förbud mot kommunala bolag,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta bort etableringshindret för långväga busslinjetrafik,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om plan- och bygglagstiftningens betydelse för konkurrensen inom
livsmedelssektorn,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Konkurrensverkets granskning av de fackliga organisationernas
affärsverksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ägardirektiven till Telia,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en delning och utförsäljning av Vattenfall,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bryta Apoteksbolagets försäljningsmonopol.4

Stockholm den 6 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lennart Rohdin (fp)

Anne Wibble (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Eva Flyborg (fp)

Torsten Gavelin (fp)


















1 Yrkande 2 hänvisat till KU.
2 Yrkandena 3 och 6 hänvisade till TU.
3 Yrkande 4 hänvisat till BoU.
4 Yrkande 8 hänvisat till SoU.



















Gotab, Stockholm 1996