Sverige importerar varje år 90 miljoner kilo råkaffe.
Kaffet kan komma ifrån länder där brott mot de mänskliga rättigheterna
förekommer och där producenterna av kaffet lever under mycket svåra
förhållanden.
Av det pris som konsumenterna betalar för kaffet går ungefär 3-5 % till de
ursprungliga producenterna, lantarbetarna och småbönderna. Många av dem
lämnar landsbygden och söker sig in till storstädernas slumområden därför
att ersättningen är så låg att de inte kan överleva.
Förutom att produktionen ofta sker genom en hård exploatering av
människor så innebär den också en förödelse av naturen. Försäljningen av
bekämpningsmedlen och andra kemikalier har ökat kraftigt i dessa länder.
Många av de medel som används är sedan länge förbjudna i Sverige och
andra länder.
Denna schematiska beskrivning ovan av förhållanden kring kaffe är avsedd
att vara ett exempel på hur verkligheten bakom vår import av produkter från
tredje världens länder kan se ut. Andra exempel kunde ha valts; bananer, te,
kakao, eller textiler, för att nämna några.
Lösningen på problemet är inte att upphöra med importen. Sådana krav
reses ibland i den allmänna debatten i olika länder, och ibland i deras
parlament.
Restriktioner för import av produkter som framställs via barnarbetare är ett
sådant exempel. Det är viktigt att syna de olika bärarna av budskapet, så att
engagemanget inte står i strid med egna intressen.
Det bästa provet på konstruktivitet vore att söka vägar för att stimulera
social utveckling och bättre miljöanpassning i de exporterande länderna.
Även i i-länderna har utvecklingen gått framåt genom gradvis förbättring av
arbetsförhållanden och sociala villkor i övrigt. En sådan utveckling försvåras
om exportmöjligheterna upphör. Ibland måste detta påtryckningsmedel
användas, men det är inte regel i umgänget mellan olika stater.
Ett sätt att bidra till en positiv utveckling är det som nu kallas fair trade.
I
England har en undersökning som gjorts bland konsumenter visat att 84 %
ville ha varor från tredje världen, som ett resultat av ärlig handel med sunda
arbetsförhållanden och sund miljö. 74 % var beredda att betala mer för
sådana varor.
I flera länder har särskilda märkningssystem för fair trade tagits fram.
Länder som Holland, Tyskland , Schweiz, Storbritannien och Sverige är
exempel på sådana. Här hemma finns det utrymme för betydligt fler varor av
detta slag.
Många problem kan dock vara förknippade med märkning av fair trade-
produkter.
Vilka kriterier skall man utgå ifrån och hur skall de viktas mot varandra?
Hur kan konsumenterna ha insyn i att man verkligen levt upp till de högre
kraven?
Ett värdefullt bidrag för fortsättningen vore att analysera erfarenheterna i
de länder där man kommit längre. Vilka problem har man stött på? Hur har
man löst dem?
Det finns många exempel på att en ökad miljömedvetenhet lett till ökade
miljökrav på produkter.
I dag inser de flesta seriösa aktörer att det inte finns någon framtid för den
som inte miljöanpassar sina produkter.
Social medvetenhet kommer att leda till motsvarande utveckling. Vi ser
den redan i de starka reaktionerna mot barnarbete. Ytterligare ett sätt att
befrämja utvecklingen av fair trade är därför information och upplysning till
konsumenterna om produktionsvillkoren för olika produkter. Här skall
prioriteras aspekter som etiskt och socialt ansvar för produktens framställan-
de och i samband med import.
Riksdagen bör hos regeringen begära en sådan studie och översikt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av fair trade-handeln.