Vår näringspolitik har till uppgift att generellt verka för att
svenska företag i större utsträckning än i dag ska kunna delta
i olika projekt och upphandlingar på den så kallade
multilateralt finansierade marknaden eller
biståndsmarknaden. Denna marknad förtjänar betydligt större
uppmärksamhet av flera skäl inte minst för vårt näringsliv
då den beräknas uppgå till mer än 50 miljarder dollar årligen.
Svenska företag har i dag en alldeles för liten andel av den multilateralt
finansierade biståndsmarknaden i både u-länder och östländer trots att
Sverige har ett erkänt gott rykte på de biståndsområden vi hittills verkat på.
En del initiativ för att belysa och förbättra situationen för vårt näringsliv
har
redan vidtagits.
Utomlands finns ett utbyggt nätverk av utlandsmyndigheter - ambassader
och handelskontor - som har till uppdrag att bland annat bevaka och
rapportera om projekt och upphandling som finansierats med beståndsmedel.
På hemmasidan finns också ett nätverk - Exportcentrum - för närvarande 13
stycken, i vilket Exportrådet Almi företagspartner och handelskammare
samarbetar bland annat med information och utbildning rörande denna
marknad.
Ändå måste man konstatera att en önskad positiv utveckling för svenska
företag på den multilateralt finansierade marknaden låter vänta på sig. I
Bryssel ställs numera allt oftare den berättigade frågan, var finns svenskt
näringsliv? Visst finns det många svårigheter att komma över för att komma
in på denna marknad men de delas i hög grad av andra länders näringsliv.
Trots de ansträngningar som görs kan det behövas fler åtgärder för att
ändra attityder och främja svensk projektexport. En viktig förutsättning är att
näringslivets kännedom ytterligare förbättras om de marknadsmöjligheter
som finns. Gång på gång måste det också slås fast att denna marknad varken
är betalningsosäker eller en reservmarknad samt att den ger välbehövliga
arbetstillfällen.
För Europeiska utvecklingsfonden (EDF), genom vilken något mer än
hälften av EU:s bistånd kanaliseras, gäller att svenska företag ännu inte har
kunnat delta. Men nu när snart medlen i EDF VII är förbrukade och EDF
VIII ska komma till användning kan också svenska företag börja vara med i
anbudsförfarandet. Men beredskapen för detta verkar inte finnas i dag, vare
sig inom näringslivet eller hos de organisationsföreträdare jag hittills varit i
kontakt med.
När nu EDF VIII, det vill säga den fond genom vilken EU:s bistånd till
ACP-länderna finansieras enligt gällande prognos, kommer att börja
användas nästa år borde vårt näringsliv finnas med. EDF-finansieringen är
betydande och beräknas uppgå till mer än tre miljarder ecu årligen.
Regeringen har uttalat att berörda svenska departement kommer att anpassa
sina insatser till de olika projekt EDF ger upphov till. Ibland kommer
kontakter direkt i Bryssel att vara nödvändiga men inte sällan krävs i dessa
sammanhang bearbetning från båda hållen, Sverige och Bryssel. Men frågan
som återstår är hur näringslivet kommer att medverka till att Sverige ska
kunna uppnå en rimlig andel av den multilateralt finansierade marknaden
inklusive EDF VIII.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige uppnår en rimlig andel av den multilateralt
finansierade biståndsmarknaden.