Vår näringspolitik har till uppgift att generellt verka för att svenska företag i större utsträckning än i dag ska kunna delta i olika projekt och upphandlingar på den så kallade multilateralt finansierade marknaden eller biståndsmarknaden. Denna marknad förtjänar betydligt större uppmärksamhet av flera skäl inte minst för vårt näringsliv då den beräknas uppgå till mer än 50 miljarder dollar årligen.
Svenska företag har i dag en alldeles för liten andel av den multilateralt finansierade biståndsmarknaden i både u-länder och östländer trots att Sverige har ett erkänt gott rykte på de biståndsområden vi hittills verkat på. En del initiativ för att belysa och förbättra situationen för vårt näringsliv har redan vidtagits.
Utomlands finns ett utbyggt nätverk av utlandsmyndigheter - ambassader och handelskontor - som har till uppdrag att bland annat bevaka och rapportera om projekt och upphandling som finansierats med beståndsmedel. På hemmasidan finns också ett nätverk - Exportcentrum - för närvarande 13 stycken, i vilket Exportrådet Almi företagspartner och handelskammare samarbetar bland annat med information och utbildning rörande denna marknad.
Ändå måste man konstatera att en önskad positiv utveckling för svenska företag på den multilateralt finansierade marknaden låter vänta på sig. I Bryssel ställs numera allt oftare den berättigade frågan, var finns svenskt näringsliv? Visst finns det många svårigheter att komma över för att komma in på denna marknad men de delas i hög grad av andra länders näringsliv.
Trots de ansträngningar som görs kan det behövas fler åtgärder för att ändra attityder och främja svensk projektexport. En viktig förutsättning är att näringslivets kännedom ytterligare förbättras om de marknadsmöjligheter som finns. Gång på gång måste det också slås fast att denna marknad varken är betalningsosäker eller en reservmarknad samt att den ger välbehövliga arbetstillfällen.
För Europeiska utvecklingsfonden (EDF), genom vilken något mer än hälften av EU:s bistånd kanaliseras, gäller att svenska företag ännu inte har kunnat delta. Men nu när snart medlen i EDF VII är förbrukade och EDF VIII ska komma till användning kan också svenska företag börja vara med i anbudsförfarandet. Men beredskapen för detta verkar inte finnas i dag, vare sig inom näringslivet eller hos de organisationsföreträdare jag hittills varit i kontakt med.
När nu EDF VIII, det vill säga den fond genom vilken EU:s bistånd till ACP-länderna finansieras enligt gällande prognos, kommer att börja användas nästa år borde vårt näringsliv finnas med. EDF-finansieringen är betydande och beräknas uppgå till mer än tre miljarder ecu årligen. Regeringen har uttalat att berörda svenska departement kommer att anpassa sina insatser till de olika projekt EDF ger upphov till. Ibland kommer kontakter direkt i Bryssel att vara nödvändiga men inte sällan krävs i dessa sammanhang bearbetning från båda hållen, Sverige och Bryssel. Men frågan som återstår är hur näringslivet kommer att medverka till att Sverige ska kunna uppnå en rimlig andel av den multilateralt finansierade marknaden inklusive EDF VIII.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige uppnår en rimlig andel av den multilateralt finansierade biståndsmarknaden.
Stockholm den 2 oktober 1996
Carina Hägg (s)