I budgetpropositionen 1996/97:1 föreslår regeringen en
besparing på anslaget till Sveriges geologiska undersökning
(SGU) med 19 550 000 kr, varav 6 700 000 kr avser den
maringeologiska verksamheten. Regeringen föreslår vidare
att SGU genom avgiftsfinansiering skall försöka nå full
kostnadstäckning för verksamheten. Om inte detta lyckas
föreslås en åtgärd vara att SGUs undersökningsfartyg säljs.
Riksdagen enig om
verksamheten
Senast frågan var aktuell gick en enig riksdag emot
regeringens avvecklingsförslag av verksamheten och
försäljning av undersökningsfartyget. Riksdagens motivering
var att verksamheten var av sådan betydelse att en
nedläggning inte kunde komma ifråga. Miljöpartiet de gröna
står fortfarande fast vid den uppfattningen.
Kartläggningens betydelse
Samhällets behov av den maringeologiska verksamheten, dvs
kartläggningen av våra havsbottnar och dess miljökemiska
status, är väl dokumenterat. Den berör starkt den lagstadgade
fysiska planeringen av våra kust- och havsområden (NRL
och PBL), den nationella och regionala miljöövervakningen,
försvaret, fiskenäringen, den marina forskningen m.m.
Kartläggningen av våra havsbottenområden, d.v.s. landets
ekonomiska zon (EEZ), är nödvändig för att skapa ett
kunskapsmässigt underlag i en mängd olika sammanhang,
främst inom den offentliga sektorns arbete. Kartläggningen
är en del i Sveriges infrastruktur.
Miljöarbetet och de
internationella
konventionerna
Den svenska regeringen har ratificerat många konventioner
som berör miljön i havet, t. ex. FNs havsrättskonvention,
Pariskonventionen, Oslokonventionen, Londonkonventionen,
Helsingforskonventionen och det viktiga Agenda 21-
dokumentet från Rio. En förutsättning för ett effektivt skydd
och nyttjande av det egna havsområdet, i enlighet med dessa
överenskommelser, är att varje stat har kunskap om sin egen
ekonomiska zon och kan bedriva en effektiv miljökontroll
inom den. Detta förutsätter i sin tur att havsbottnarna blir
undersökta och kartlagda, eftersom de miljögifter människan
sprider och har spridit omkring sig förr eller senare når havet
och lagras in i dess bottensediment. Kännedomen om
havsbottnarna berör inte bara den egna nationens utan också
omkringliggande staters övervakning av havsmiljön. Skall ett
effektivt miljöarbete bedrivas för att skydda och övervaka
Östersjön måste förhållandena inom respektive
Östersjöstaters ekonomiska zoner bli kända. Sverige är den
största strandstaten i Östersjön och ansvarar för ca 40 % av
Östersjöområdets areal. Därmed har vi också det enskilt
största ansvaret för Östersjöns marina miljö och resurser.
Regeringen vill avveckla
De beskrivna förhållandena har länge varit kända. Riksdagen
fattade beslut 1988 om en plan för en snabbare
maringeologisk kartering. Regeringen utredde och
presenterade planen samma år. De ekonomiska behoven
lades fast inklusive anskaffningen av instrument,
datautrustning och ett för verksamheten anpassat fartyg.
SGU har fullföljt uppbyggnaden. Regeringen har vid
upprepade tillfällen sedan dess sökt frångå riksdagsbesluten
genom att i budgetpropositionerna inte föreslå tillräcklig
resurstilldelning till verksamheten. Årets förslag med en 50-
procentig neddragning av resurserna innebär i praktiken,
liksom tidigare, att den maringeologiska verksamheten måste
avvecklas.
Små pengar eller stort
resursslöseri
Miljöpartiet de gröna kan inte acceptera en sådan
resursförstörelse. Förslaget skulle totalt rasera riksdagens
intentioner och mångåriga arbete med att åstadkomma en
rimlig karteringstakt av Sveriges havsbottnar samt
fullföljandet av det miljökemiska sedimentprogrammet.
Resursbehoven för att bedriva verksamheten uppgår till 13 miljoner kronor.
Anslaget har legat fast sedan planen antogs 1988. Trots det har nivån kunnat
bibehållas genom ständiga effektiviseringar. Storleken på de fasta
kostnaderna (personal, instrument, fartyg m.m.) är drygt 10 miljoner kronor.
Därutöver krävs ca 3 miljoner kronor till driften av verksamheten, d.v.s. totalt
13 miljoner kronor. Det är en förhållandevis blygsam kostnad för denna typ
av verksamhet, som kräver både avancerad teknik och en anpassad
arbetsplattform. Att åstadkomma sådan kartläggning på annat vis är inte
möjligt. Beaktas bör att 83 % av Sveriges havsområde återstår att kartlägga.
Ytan motsvarar närmare 40 % av Sveriges landområde. I det perspektivet och
mot bakgrund av de starkt uttalade behoven kan verksamheten inte betraktas
som särskilt dyr.
S/v Ocean Surveyor - en
nödvändighet
Regeringens förslag om att SGU borde försöka få full
kostnadstäckning för verksamheten genom
avgiftsfinansiering, motsvarande 6,7 miljoner kronor, är inte
möjligt eftersom den offentliga sektorn är dess avnämare.
Har inte regeringen, som det sägs i propositionen, lyckats
skapa en samfinansiering mellan olika departement, är det
inte heller troligt att SGU, som myndighet, skall lyckas med
detta. Att, som regeringen anger, eventuellt sälja fartyget är
inte heller någon lösning. S/v Ocean Surveyor utgör den
nödvändiga arbetsplattformen. Fartyget inköptes till ett,
relativt sett, mycket billigt pris. Att hyra in motsvarande
resurs medför helt andra kostnader.
Verksamheten måste fortgå
Skall Sverige kunna bedriva ett effektivt miljöarbete och
göra en kartläggning av havsbottnarna, täcka in de sista vita
fläckarna på den svenska kartan, måste de ekonomiska
resurserna till verksamheten minst förbli som tidigare.
Miljöpartiet har i sin budgetmotion till riksmötet 96/97 inte
dragit ned på den maringeologiska verksamheten utan istället
lagt till 7 mkr, så att nuvarande anslag, som tidigare, blir 13
mkr.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen med den maringeologiska verksamheten och behovet av att
säkerställa det fortsatta arbetet.