Kreditupplysningsföretagens verksamhet regleras av
kreditupplysningslagen (1973:1173) och
kreditupplysningsförordningen (1981:955). Eftersom
kreditupplysningsverksamheten till stor del bedrivs med
hjälp av automatisk databehandling är
kreditupplysningsföretagen även skyldiga att följa
bestämmelserna i datalagen (1973:289).
I kreditupplysningslagen görs skillnad i vissa avseenden (bl.a. i rätten att få
reda på vem som begärt upplysningen) mellan kreditupplysning och
personupplysning. Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd
som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller
vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Med personupplysning avses
kreditupplysning om annan enskild person än den som är näringsidkare eller
annars har så väsentligt inflytande i näringsverksamhet att uppgift om hans
egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning.
Enligt kreditupplysningslagen skall när kreditupplysning om en privat-
person (personupplysning) lämnas ut, den person som avses med upplys-
ningen samtidigt kostnadsfritt få ett skriftligt meddelande om de uppgifter,
omdömen och råd som upplysningen innehåller om honom (kreditupplys-
ningskopia). Den omfrågade skall också underrättas om vem som har begärt
upplysningen (beställaruppgift). En person som är näringsidkare eller på
annat sätt är knuten till ett företag har en motsvarande rätt att få besked om
vilka faktiska uppgifter som har lämnats om honom. Han har däremot inte
rätt att få veta vilka omdömen och råd som lämnats om honom och har inte
heller rätt att få någon beställaruppgift.
Vi anser att även näringsidkare skall få uppgift om vem som begär
kreditupplysningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även näringsidkare skall få information om vem som begärt en
kreditupplysning.
Stockholm den 2 oktober 1996
Göte Jonsson (m)
Ulf Melin (m)
Gotab, Stockholm 1996