Kooperativ verksamhet och utveckling

I Sverige finns i dag 20 lokala eller regionala kooperativa
utvecklingscentrum (LKU). Intressenterna som initierat dessa
varierar, liksom den profil man utvecklat vid sidan av
rådgivningsuppdraget. Framför allt har de lokala
förutsättningarna styrt. Den kooperativa verksamheten har
fått en märkbar nytändning i landet, ett intresse som alltmer
accelererat och framför allt breddats under i synnerhet den
senaste tioårsperioden. I dag finns i de allra flesta län ett
kooperativt utvecklingscentrum som sörjer för råd och stöd
åt initiativ inom det (ny)kooperativa verksamhetsfältet.

I sysselsättningspropositionen nämns glädjande nog möjligheten att ge
stöd till kooperativa företag ur det s.k. småföretagarstödet. Avsikten med
detta stöd är att ge projekt av olika slag möjligheter att förverkligas. För
långsiktighet vad gäller kooperativa projekt och möjligheten att plantera
vidare vunna erfarenheter har allt oftare konstaterats betydelsen av ett LKUs
insatser (RRVs utredning sommaren 1993 m.m.). Projektverksamhet är en
allt nödvändigare del av finansieringen. De flesta LKUn behöver mest av allt
ett ökat grundstöd för att ge en långsiktig och högkvalitativ rådgivning till
grupper som vill starta ekonomiska föreningar och liknande företag med
gemensamma behov och gemensamt ansvar i fokus.

Värmlandskooperativen, som i dag är det största och äldsta utvecklings-
centrumet, har etablerats på ett sådant sätt att en breddning av grundstödet är
en förutsättning för att klara det allt större informationsbehov som efter-
frågas. Det är rådgivning till arbetslösa, till beslutsfattare och handläggare
inom myndighetssfären, liksom organisationslivet i övrigt som visar ett
ökande intresse. Under de senaste två åren har närmare 15 personer varit
anställda, trots att det statliga anslaget varit så lågt som mellan 300.000 och
400.000 kronor. Basverksamheten som behövs för verksamhetens långsiktiga
utveckling blir i sådana fall för liten och skapar osäkerhet bland de
medarbetare som ofta är nyckeln till ett lyckat eller misslyckat resultat, inte
minst i projekt som handlar om att motivera och följa s.k. kanske- eller
aldrigentreprenörer.

Utifrån ovanstående anser vi att stödet till näringslivsutveckling bör
omfördelas på ett sådant sätt att grundstödet till LKU-verksamheten ökas
från en till två anställda per LKU.

Erfarenheter från vardagsarbetet styrks av resultat från intervjuer och
attitydundersökningar som visar att kvinnor i mycket stor utsträckning före-
drar kooperativt företagande.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser ges vad gäller den centrala finansieringen så att LKU
kan etableras i de få län som saknar sådant,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda resurser ställs till förfogande så att en satsning på
kooperativt företagande för kvinnor kan genomföras.

Stockholm den 1 oktober 1996

Ann-Kristine Johansson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)