med anledning av skr. 1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet
I skrivelsen anges att öppen världshandel utgör det
övergripande målet för svensk handelspolitik och att
frihandel är en av de viktigaste förutsättningarna för
ekonomisk utveckling, tillväxt och sysselsättning.
Regeringen avser att verka för att EU:s handelspolitik blir
mer öppen mot omvärlden. Regeringen vill även
fortsättningsvis värna om det multilaterala handelspolitiska
regelverket inom WTO.
Frihandel och transporter
Vi instämmer till många delar med den allmänna
inriktningen i skrivelsen om värdet av en fri handel. Dock är
det viktigt att peka på en grundläggande motsättning mellan
en alltmer expanderande världshandel och de miljöproblem
som transporterna av denna handel förorsakar.
Världshandeln expanderar idag ungefär dubbelt så snabbt som
världsproduktionen. Det är ett grundläggande uttryck för de fördelar som i
många fall följer med en specialiserad produktion, där varje land gör vad de
är bäst på. Det kan också vara ett uttryck för att människor vid ett ökat
välstånd efterfrågar varor som inte tillverkas i det egna landet eller med
andra kvaliteter än inhemska produkter.
De ökade transporter som följer med den ökade handeln leder dock i
många fall till stora och ökande miljöproblem. I de centrala delarna av
Europa finns redan en växande "transportinfarkt" av lastbilar som orsakar
stora problem t.ex. på de tyska motorvägarna och över Alperna. Den ökande
flygtrafiken leder till problem med trängsel i luften på många håll. Den
växande landsvägs-, flyg- och sjötrafiken leder till ständigt ökande utsläpp av
koldioxid, som motverkar andra ansträngningar att dra ner på utsläppen.
Värdet av en friare rörlighet för varor och personer måste därför vägas mot
de i grunden ohållbara miljöproblem som en alltför stor rörlighet orsakar.
Det bästa sättet att nå en bättre balans mellan önskemålen om rörlighet och
minskad miljöpåverkan är ett mer aktivt utnyttjande av ekonomiska
styrmedel där varje transport får betala för den miljöpåverkan den orsakar.
För att inte skapa otillbörlig konkurrens mellan olika trafikslag och mellan
transportmedel från olika länder bör det vara ett prioriterat område inom det
internationella samarbetet att komma överens om gemensamma minimi-
nivåer för beskattning av transporternas externa effekter. Detta berörs inte
direkt i skrivelsen. Vi föreslår därför att riksdagen genom ett tillkänna-
givande framhåller vikten av att detta område tas upp bland de prioriterade
frågor som Sverige bör driva inom bl.a. EU och WTO.
Social- och miljöklausuler
Regeringen redogör i skrivelsen för det aktuella läget att
införliva frågor om miljö och arbetsvillkor i WTO-avtalen.
Det främsta motståndet mot att på allvar ta upp frågorna i
WTO kommer från utvecklingsländerna, som fruktar att
miljö- och arbetsvillkor skall användas av de rika länderna i
protektionistiskt syfte. Mot bakgrund av hur många i-länder
ofta agerat för att skydda sina marknader för t.ex. Teko-
import och i många andra sammanhang är u-ländernas
farhågor i och för sig förståeliga. Samtidigt är det uppenbart
att något måste göras, att nuvarande brist på hänsyn till
miljö- och sociala konsekvenser i världshandeln inte är
godtagbar.
Två handlingslinjer är tänkbara. Den bästa är givetvis om det är möjligt att
inom ramen för WTO komma överens om vissa minimistandarder när det
gäller miljö och arbetsvillkor som bör gälla vid framställning av produkter
som sedan blir föremål för internationell handel. Det är givet att sådana
miniminivåer måste ta hänsyn till ekonomiska och kulturella skillnader
mellan olika länder. Lägre löner och sämre, men efter landets standard ändå
godtagbar, arbetsmiljö kan inte i sig vara skäl för utestängande. En
minimistandard för arbetsvillkor får i första hand ta sikte på att komma
tillrätta med de värsta avarterna av exploatering av människor, av
förnedrande behandling av kvinnor, av barnarbete och livsfarliga arbets-
miljöer och av grova brott mot mänskliga rättigheter. Koppling till ILO:s
konventioner kan vara en möjlighet.
När det gäller miljöskydd kan i de flesta fall regelverken sannolikt vara
tuffare och mer likna dem man har i i-länder med rimlig grad av miljö-
medvetenhet. De utvecklade länderna bör gå före, genom att till exempel
utveckla livscykelspecifikationer för produkter som är känsliga ur miljö-
synpunkt. Ingen, inte heller u-ländernas befolkning, tjänar i längden på att
miljökraven ställs för lågt för att man skall vinna kortsiktiga handelspolitiska
fördelar. I fall där så sker är det för övrigt ofta andra än u-ländernas
befolkning som tjänar på de låga miljökraven, t.ex. multinationella företag
som exploaterar det låga miljöskyddet i fattiga länder och sedan kan dra
vidare när kraven skärps eller miljön är så förstörd att den inte längre kan
utnyttjas.
Om det visar sig omöjligt att komma fram till överenskommelser inom
WTO med den angivna inriktningen, bör som en andrahandslösning länder
som har strängare egna miljökrav ges möjlighet att skydda sig själva för
miljödumpning genom importavgifter på, eller i vissa fall förbud mot, import
av varor som uppenbart producerats på ett sätt som allvarligt skadar miljön
och som inte är tillåtet i importlandet. Sådana möjligheter måste av både
principiella och praktiska skäl tillämpas restriktivt, men det är viktigt att de
finns och utnyttjas, både för att göra det praktiskt möjligt för miljö-
progressiva länder att gå före i miljöarbetet och för att länder som grovt
försummar sitt miljöarbete skall känna en press till förbättringar.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna vad här anförts om
inriktningen av Sveriges arbete när det gäller hänsynen till miljö och
arbetsvillkor i handeln.
Avveckling av dolda
subventioner
En friare handel mellan länder förutsätter också att företagen
i olika länder ges likartade förutsättningar vad gäller
subventioner och stöd av olika slag. Uppenbara
handelshinder som tullar, importavgifter och importkvoter
kompletteras ofta av mer dolda som t.ex. statliga
subventioner till vissa näringar som får snedvridande effekt
på den internationella konkurrensen.
Sådana dolda subventioner är vanliga bland annat inom jordbrukssektorn.
Även inom energisektorn är det vanligt med olika slag av dolda
subventioner, främst till energiintensiva företag. Det måste vara en viktig
prioritering för Sverige att i det internationella arbetet verka för förbud mot
denna typ av subventioner. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.
Handelspolitiken och
djurens rätt till
välbefinnande ("animal
welfare")
I propositionen till den nuvarande djurskyddslagen
(1987/88:93) anförde den dåvarande jordbruksministern
Mats Hellström följande: "Det har också framförts
synpunkter på att de krav som ställs på husdjursskötseln i
Sverige också skall gälla för djurprodukter som importeras.
Frågan om import av varor som har framställts med
produktionsmetoder som är förbjudna här i landet kan inte
lösas i det här sammanhanget. Denna fråga får även tas upp
vid internationella förhandlingar".
Samtliga efterföljande regeringar har också framhållit att man varit
drivande inom olika internationella fora, t ex i arbetsgruppen Handel och
miljö inom WTO, för att påskynda analysen mellan handel och process- och
tillverkningsmetoder. Så sent som i januari 1995 uttalade den dåvarande
handelsministern att det från svensk sida nu var angeläget att djurskyddet
lyftes fram för sådana överläggningar. Handelsministern angav även att
frågan om djurskydd ("animal welfare") bör lyftas fram vid tolkningen av
WTO-avtalen.
I skrivelsen sägs ingenting om hur regeringen arbetat med frågor som rör
handelspolitiken och "animal welfare". Det sägs heller ingenting om hur man
vill se den framtida handelspolitiken på detta område. Med tanke på att
Sverige i flera sammanhang framhålls som ett föredöme då det gäller arbete
med djurfrågor föreligger stort behov av att regeringen i framtida skrivelser
redovisar arbetet med denna fråga tydligare, förslagsvis med egen rubrik.
Under de senaste åren har flera djurskyddsfrågor som har haft beröring
med GATT-avtalet avhandlats internationellt. Exempel på sådana är
importförbud mot skinn från djur som fångats i bensax samt EU:s
kosmetikadirektiv. Arbetet med dessa frågor har dock påverkats negativt på
grund av att WTO-avtalen sagts inte ge något stöd. Med tanke på detta är det
nu viktigt att Sverige lyfter fram frågan om "animal welfare" vid tolkningen
av WTO-avtalen.
Den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att
den främjar arbetet för djurens välbefinnande. Den bör speciellt ta hänsyn till
djurens välbefinnande vid handel där levande djur ingår i bilden. Vidare bör
den gemensamma handelspolitiken utformas på ett sådant sätt att den ger
stöd för olika instrument, t ex produktmärkning, så att konsumenterna lättare
kan ta hänsyn till hur djur behandlats då de gör sitt val av varor. Det
sistnämnda kan t ex innefatta märkning av kött efter produktionsmetod eller
av kosmetika- och hygienprodukter om de är testade på djur eller ej.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av transporternas externa effekter som ett prioriterat
område för handelspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö- och sociala klausuler som ett prioriterat område för
handelspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avvecklingen av dolda subventioner som ett prioriterat område
för handelspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett
sådant sätt att den främjar arbetet för "animal welfare",
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika
instrument, t.ex. produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan ta
hänsyn till hur djur har behandlats då de gör sitt val av varor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att "animal welfare" skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-
avtalen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i framtida skrivelser bör redovisa arbete som rör
handelspolitiken och "animal welfare" under egen rubrik.
Stockholm den 19 mars 1997
Eva Goës (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Roy Ottosson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)