Finansiell leasing är ett finansieringsalternativ för mindre
och medelstora företag som inte utnyttjas till sin fulla
potential. Detta beror till stor del på att reglerna kring leasing
styrs av praxis och ensidigt utformade avtal mellan
leasinggivare och leasingtagare.
Leasing har efter de erfarenheter som gjordes inom den finansiella sektorn i
början på 1990-talet delvis fått ett skamfilat rykte. Detta är olyckligt men har
sin grund i att avtalen lämnat närmast obegränsat uttrymme för
leasinggivaren att höja avgifterna. Vid tvist om innehållet i leasingavtalet har
det under den senaste 10-årsperioden visat sig att det inte är samma sak att ha
rätt som att få rätt. Det är oftast svårt för de mindre företagen att
kontrollera
om leasinggivaren kräver för mycket. När företaget får ett meddelande om att
leasinggivaren sänkt räntan är det i praktiken omöjligt att kontrollera om en
sänkning är tillräckligt stor. Inte sällan hänvisar avtalen till kostnaden för
den
upplåning som leasinggivaren i sin tur har. Hur denna upplåning ser ut är,
vilket lätt inses, närmast omöjligt för företaget att själv kontrollera.
Många företagare avstår p.g.a. höga processkostnader och bevisproblem
från att driva en rättslig process om ett belopp som uppgår till mellan 30 000
och 100 000 kronor. Processkostnaderna och osäkerheterna kring utgången
gör att mycket få mindre företag tar en tvist i domstol. I stället förlikas
parterna, i bästa fall. Det är sannolikt att anta att antingen många företag
inte
upptäcker den felaktiga höjningen alternativt p.g.a. problemen avstår från att
driva saken.
För några år sedan presenterade leasingutredningen ett förslag till lag om
finansiell leasing av lös egendom i betänkandet SOU 1994:120. I
lagförslaget presenteras balanserade lösningar på de problem som är vanligt
förekommande i leasingavtal. Bland annat föreslås att avgiften skall kopplas
till en officiellt publicerad referensränta vilket omöjliggör okontrollerbara
smyghöjningar av avgiften. Det är också den avtalskonstruktion som större
företag med egna finanschefer väljer. Andra delar i lagförslaget gäller rätten
att innehålla avgiften när egendomen inte fungerar såsom avsett. Vidare
lämnas förslag till beräkning av skadestånd i de fall avtalet upphör i förtid
och vad som skall ske med egendomen vid konkurs.
Lagförslaget vilar tillsvidare på Justitiedepartementet. Någon åtgärd har
hittills inte vidtagits.
Införs en leasinglagstiftning skulle detta ha positiva effekter på mindre
företags möjligheter att finansiera en expansion av företaget. I stället för att
använda egna knappa vinster eller lånekapital som erhålls mot knappa
säkerheter skulle företagen, om de visste att det fanns en balanserad
lagreglering kring leasingformen, i större utsträckning välja att finansiera en
expansion genom att leasa egendom.
Leasingutredningens förslag till lag om finansiell leasing av lös egendom
bör mot denna bakgrund bli föremål för lagstiftning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om finansiell leasing
av lös egendom i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Sten Svensson (m)
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)
Michael Stjernström (kd)