Motion till riksdagen
1996/97:L903
av Kia Andreasson m.fl. (mp)

Godtrosförvärv av lösöre


Lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre
När en person förvärvar egendom från någon som saknar rätt
att förfoga över egendomen och förvärvaren inte inser och
inte heller bör inse att den andre saknar förfoganderätt brukar
man säga att förvärvet görs i god tro.
Konflikten mellan den ursprunglige ägarens och den godtroende
förvärvarens anspråk på egendomen brukar man lösa genom att tillämpa
endera av två principer, nämligen vindikationsprincipen och exstinktions-
principen.
Vindikationsprincipen - som helt eller delvis tillämpas i många länder -
innebär att den ursprunglige ägarens rätt består och att han har rätt att få
tillbaka egendomen från den godtroende förvärvaren utan att betala någon
ersättning för den.
I svensk rätt tillämpas sedan lång tid tillbaka exstinktionsprincipen. Den
innebär att den godtroende förvärvaren blir ägare till egendomen och den
tidigare ägarens rätt upphör i och med godtrosförvärvet. Principen modifieras
dock genom att den tidigare ägaren har rätt att få tillbaka egendomen mot att
han ersätter godtrosförvärvaren för vad denne har betalt för egendomen.
Kritiken av
godtrosförvärvslagen
Sedan lagen om godtrosförvärv trädde i kraft den 1 januari
1989, har den flera gånger behandlats i riksdagen till följd av
kritik som framförts i olika motioner. Följande kritik har
bl.a. gjorts gällande: Stöldgods säljs i stor omfattning och det
är oftast missbrukare som för att få pengar till sitt missbruk
begår inbrott och stölder och sedan säljer det stulna eller
lämnar det i utbyte mot alkohol eller narkotika.
Tillämpningen av reglerna om godtrosförvärv innebär inte
något hinder för köpare av stöldgods. Det ofta är svårt för
den som har förlorat sin egendom att få tillbaka det som
rätteligen tillhör dem. Vidare har framförts att
godtrosförvärvslagens lösenregler är krångliga och
kränkande inte minst med tanke på den skada som den
bestulne redan har lidit.
Lagen har också från polishåll kritiserats för att den gör det alltför enkelt
att hävda godtrosförvärv av stulen egendom. I polisens manifest om kampen
mot narkotikabrottsligheten "Rakt på knarket" (RPS, 3 uppl. s. 9 augusti
1993) uttrycks saken i avsnitt om narkotikabrottsligheten på följande sätt:
En förutsättning för att missbrukaren skall kunna avyttra stöldgodset - för att
på så sätt få pengar till sitt missbruk - är givetvis, att han kan finna en
köpare. I Sverige är detta, med tanke på de generösa reglerna om
godtrosförvärv, inte så svårt.
Ett sätt att radikalt försvåra för missbrukare att avyttra stöldgods skulle
därför vara att ändra reglerna för godtrosförvärv, så att köparna inte längre
kunde vara så säkra på att få behålla stöldgodset som de kan vara i dag.
Polisen har i sitt manifest "Rakt på knarket" i 88 "att-satser"
sammanfattat vilka åtgärder polisen anser bör vidtas för att
bekämpa narkotika. Där sägs bl.a. att
reglerna för godtrosförvärv bör ändras så att försäljning av stöldgods
avsevärt försvåras, eftersom sådan försäljning ofta finansierar missbruk av
narkotika.
Lagen utnyttjas
Tyvärr utnyttjas det nuvarande regelsystemet av både
kriminella och så kallade "hederliga" medborgare. Ett
konkret exempel på hur nuvarande lagstiftning utnyttjas är
handeln med begagnade båtar. Varje år säljs stulna båtar till
ett värde av ca 80 miljoner kronor. Sju av tio stulna båtar
återfinns aldrig utan saluförs på båtmarknaden.
En stulen båt eller båtmotor som omidentifieras av tjuven försvinner lätt i
den stora mängden fritidsbåtar. Båtägare som med hjälp av sjöpolisen skall
försöka hitta sin stulna båt har ingen lätt uppgift.
När en stulen båt anträffas av polisen tas den i beslag för utredning. Den
nya ägaren hävdar köp i "god tro", men misstänks ofta av polisen för stöld
eller häleri. Om åklagaren eller förundersökningen inte anser misstanken
styrkt så hävs beslaget och båten återlämnas till den tidigare
brottsmisstänkte. Man blir nu som bestulen båtägare utlämnad till att själv
driva en civilrättslig process för att återfå båten. I de fall som åklagare
beslutar att åtala för stöld eller häleri har man möjlighet att få hjälp med
ersättningsyrkandet. I de andra fallen får man själv driva en civilrättslig
process och läget blir då mycket komplicerat. Man skall begära båten i
kvarstad och sedan i rättegång bevisa att köparen varit i ond tro. Vidare
måste man visa att köparen "borde insett" att säljaren, det vill säga tjuven,
inte haft rätt att sälja båten. Den person som köpt båten skall bevisa att hon
eller han vidtagit vissa undersökningsåtgärder, t.ex. kontrollerat båtens
skrovnummer, motornummer samt säljarens identitet. De beviskrav som lagts
på köparen är dock lägre, vilket utnyttjas av den oärlige.
På grund av den komplicerade lagstiftningen är det i praktiken mycket få
civilrättsliga tvister i godtrosförvärv som prövas rättsligt.
Vindikationsprincipen
Miljöpartiet de gröna förespråkar att vindikationsprincipen
införs i svensk rätt för stulen egendom. Därmed vinner man
en bättre överensstämmelse med rättssystemet i övrigt som
det framstår både i Sverige och i övriga västerländska
rättsordningar, särskilt våra grannländer. Vi anser att
vindikationsprincipen har övervägande stöd i det allmänna
rättsmedvetandet. Anledningen är nog inte bara att det för
medborgare i gemen framstår som anstötligt när hälare får
behålla stulet gods.
Miljöpartiet vill att det i 2 § i godtrosförvärvslagen införs en vindikta-
tionsregel som anknyter till brott. Regeln bör omfatta, förutom stöldgods,
egendom som har frånhänts ägaren genom rånbrott, tillgrepp av fort-
skaffningsmedel och egenmäktigt förfarande.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en vindikationsregel skall införas i godtrosförvärvslagen som
omfattar, förutom stöldgods, egendom som har frånhänts ägaren genom
rånbrott, tillgrepp av fortskaffningsmedel och egenmäktigt förfarande.

Stockholm den 24 september 1996
Kia Andreasson (mp)
Thomas Julin (mp)

Annika Nordgren (mp)