med anledning av prop. 1996/97:46 Skadeståndsansvar vid dammhaveri
I propositionen behandlas förslag till en ny bestämmelse i
vattenlagen med innebörd att ett strikt ansvar för skador till
följd av dammhaveri införs. Till grund för propositionen
ligger promemorian Ersättning vid dammbrott (Ds 1996:6).
Halvvägs är inte gott nog
Regeringen når inte ända fram. Med ambitionen att behandla
hela frågan om ersättning vid dammbrott, landar arbetet i en
proposition som enbart behandlar en delfråga, frågan om
skadeståndsansvaret vid dammhaveri. Utgångspunkten för
hela arbetet som ledde fram till denna proposition var ju
försäkringsbranschens skrivelse om det oklara rättsläget
beträffande ersättningsfrågorna. Regeringen motiverar denna
reträtt med remissinstansernas kritik av promemorians
förslag till försäkringslösning. Man avvaktar därför med
försäkringsfrågan för att återkomma "om det visar sig
nödvändigt".
Enligt Miljöpartiets mening har det redan visat sig nödvändigt att också
behandla försäkringsfrågorna. Om dessa lämnas utanför, har vi inte nått
någon lösning på ersättningsproblemen vid ett dammhaveri, vilket också
framgår med all önskvärd tydlighet av promemorian som ligger till grund för
propositionen.
Varje form av
energiproduktion skall bära
sina egna kostnader
En av utgångspunkterna för Miljöpartiets energipolitik är
principiellt att varje energislag skall bära sina egna
kostnader, särskilt risk- och miljökostnader. Detta bygger på
internationellt fastställda principer i bl.a. Riodeklarationens
grundprincip 16e.
I detta sammanhang, liksom i fråga om skadeståndsansvaret vid kärn-
reaktorolyckor, innebär denna utgångspunkt att riskkostnaderna skall inter-
naliseras i kraftproduktionen, dvs. att dessa kostnader skall tydliggöras och
läggas över på kraftverksägaren.
Propositionens förslag att införa ett strikt skadeståndsansvar är ett mindre
steg i denna riktning, men är som nämnts ovan inte tillräckligt. Problemet
med ersättning till tredje man vid ett stort dammbrott kvarstår. En sådan
dammkatastrof kan orsaka kostnader i flermiljardklassen. Riskkostnaden för
detta är en kostnad i vattenkraftsproduktionen. I dag bärs denna kostnad i
realiteten av de potentiellt skadelidande tillsammans med staten, men inte av
vattenkraftsproducenterna annat än i mindre utsträckning. Hela denna
riskkostnad kan och skall läggas på vattenkraftsproducenterna. Ett alternativ
är att införa krav på obligatorisk ansvarsförsäkring upp till visst belopp. Ett
annat alternativ är krav på ersättning upp till viss nivå kombinerat med ett
system med riskdelning mellan vattenkraftsföretag (se underbilaga 25 till
Energikommissionens betänkande, SOU 1995:140).
Regeringens förslag innebär i perspektivet av en större
dammkatastrof en mycket liten förändring. Frågan om
ersättning till tredje man vid ett större dammhaveri måste få
en snar lösning. Vattenkraftsproducenterna skall bära sina
egna riskkostnader.
Miljöpartiet föreslår därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ånyo
utreda frågan om ersättning vid dammbrott med avsikt att ta fram ett lagför-
slag som innebär att vattenkraftsproduktionens riskkostnader till fullo
internaliseras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning med innebörd
att vattenkraftsproduktionens externa riskkostnader till fullo bärs av
vattenkraftsproducenterna själva.