Kommuner, landsting, staten, militären, kommunalförbund, sammanslutningar av officiella organ m.fl. har för igenkänningstecken och av tradition ofta särskilda s.k. vapenmärken - igenkänningsmärken som återfinns på deras bilar, brevpapper, kuvert, logotyper, standarder, flaggor, byggnader m.m.
Det torde vara allmänt accepterat och godkänt samt respekterat att dessa igenkänningsmärken av hävd och respekt tillhör dessa organisationer, institutioner och sammanslutningar.
Dessa har genom åren återspeglat och tillhört vår svenska tradition samt återges på bilder, porträtt, standarder och återfinns på museer, inrättningar och används även idag, i likhet med dess ursprungliga syfte.
Det tycks råda oklarheter om rättstillämpningen , samt stöd i vår lagstiftning, för att säkerställa de rätta innehavarnas skydd för att deras märke inte skall användas av andra intressen.
Vid användning i kommersiellt syfte av andra än ägarna av märket kan man väcka åtal och förmodligen nå framgång i rätten.
Det borde inte vara möjligt att ideella föreningar, privatpersoner och andra fick använda dessa utan bärarens/ägarens uppenbara medgivande.
Både i kommersiellt syfte och i ovan uppräknande syfte bör lagstiftningen skärpas och införas.
Här finns en gråzon som borde elimineras.
Som exempel kan nämnas att politiska partier med det här förfaringssättet kan ta till sig exempelvis kommunvapnet och göra om det till en del och sedan använda det i kampanjen kommunens väl-parti där kommun- medborgarna får svårt att skilja ut detta ifrån den rättmätiga ägaren av märket.
Likadant kan förväxlingar ske i kontakter med andra myndigheter och organ, inom såväl utom landet, och detta kan även inverka menligt vad det gäller räddningstjänst m.m.
Märket kan användas på ett sätt som aldrig har varit meningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt lagstiftning när det gäller användning av vapen- märke/igenkänningsmärke i kommersiellt syfte utan innehavarens godkännande.
Stockholm den 4 oktober 1996
Ronny Olander (s)