Konsumenten har en avsevärt starkare ställning i
marknadsekonomin än i planekonomin. I en
marknadsekonomi fattas de ekonomiska besluten av dem
som är direkt berörda. De enskilda människornas, familjernas
och företagens önskemål kan därmed direkt komma till
uttryck. De produkter och tjänster som svarar mot
konsumenternas krav på kvalitet och pris efterfrågas medan
produkter och tjänster som inte håller måttet sorteras bort.
Marknadsekonomin ger konsumenterna makt att välja och
makt att välja bort.
I en politiskt styrd ekonomi finns hela tiden skäl för de ansvariga att söka
hålla priserna på populära varor på en konstlad nivå. Detta leder till en
snedvriden konsumtion, slöseri med råvaror och stagnation i den tekniska
utvecklingen. Utrymmet för maktfullkomlighet, påtryckningar, korruption
och "svarta" marknader ökar på bekostnad av ansvarsfullt ekonomiskt
beteende.
Marknadsekonomi innebär att gamla lösningar ständigt får vika för nya,
som är bättre ägnade att tillfredsställa konsumenterna. Marknadsekonomi
innebär ett kontinuerligt förnyelsearbete.
Konkurrens gynnar
konsumenten
Fasta spelregler och konkurrens på lika villkor är viktiga
föutsättningar för att marknadsekonomin skall fungera.
Genom den nya konkurrenslagen (1993:20) som trädde i
kraft den 1 juli 1993 och genom förändringar i
myndighetsstrukturen på konkurrensområdet har
möjligheterna att ingripa mot konkurrensbegränsningar
stärkts.
Konkurrensverket, liksom den nya konkurrenslagen, spelar en viktig roll i
den moderata konsumentpolitiken. Konkurrens är den bästa garantin för att
konsumenter skall få så bra varor och tjänster som möjligt till rimliga priser.
Det är också av avgörande betydelse för den internationella konkurrens-
kraften hos svenskt näringsliv att konkurrensen upprätthålls på hemma-
marknaden.
Moderat konsumentpolitik syftar till att öka den konkurrensutsatta sektorn,
att vidga området för privat näringsverksamhet, att avveckla offentliga
monopol och minska offentligt ägande i näringsverksamhet, att underlätta för
företag att driva sin verksamhet samt att ta bort hinder för att nya företag
skall kunna etablera sig.
Socialdemokratisk
konsumentpolitik
Strax efter andra världskriget inledde Socialdemokraterna ett
arbete med att institutionalisera konsumentpolitiken. Den
offentliga sektorn skulle inte bara ta över ansvaret för
konsumenterna, den skulle även styra konsumenterna.
Under 1970-talet utvecklades, i enlighet med den då rådande tidsandan, en
än mer institutionaliserad konsumentpolitik som framför allt kännetecknades
av en tung och omfattande lagstiftning. Berättigad kritik, från främst
ekonomer, riktades mot Socialdemokraternas konsumentpolitiska inriktning.
Ännu på 1980-talet försökte Socialdemokraterna påvisa hur viktigt det var
att ha statlig kontroll över konsumentpolitiken. Bl.a. hävdades att
konsumenter var särskilt svaga just därför att de var så många och spridda.
Erfarenheter från bl.a. USA hade visat att frivilliga organisationer bara kom
att organisera en bråkdel av befolkningen. Detta ansågs utgöra skäl nog för att
inte ompröva den socialdemokratiska konsumentpolitiken med dominerande
offentliga konsumentorganisationer.
I Socialdemokraternas 90-talsprogram, förklaras sjukvård, kultur,
utbildning m.m. som medborgerliga rättigheter. Härmed anser Social-
demokraterna att de har motiverat varför dessa verksamheter skall "undantas
vinstintressena på marknaden och organiseras i statens, landstingens och
kommunernas regi". En sådan politik är inget annat än en direkt
missförtroendeförklaring mot konsumenterna och mot enskilda individer som
bedriver näringsverksamhet i bolagsform.
Vi värjer oss mot en konsumentpolitik som primärt syftar till att ge
fördelningspolitiska effekter. Enligt vår uppfattning avslöjar regeringens
uttalanden närmast att Socialdemokraternas konsumentpolitik - oavsett om
de befinner sig i regeringsställning eller i opposition - ger uttryck för en
bristande tilltro till människans egna förmåga att ta ansvar för sina egna val
och beslut.
En konsumentpolitik som har fördelningspolitik som ett framträdande
inslag och som dessutom i princip bara inriktar sig på vad man kallar olika
svaga grupper i samhället riskerar att grovt misslyckas. Vad vi behöver är
starka och kunniga konsumenter som genom sina kunskaper kan gå i
bräschen och ställa krav producenter, handlare och andra aktörer och på så
sätt bana vägen för alla konsumenter.
Moderat konsumentpolitik
Moderata samlingspartiet utgår från en helt annan
människosyn än Socialdemokraterna. Vi anser att det är
medborgarna som är bäst lämpade att fatta beslut som rör
den egna livssituationen. Det egna ansvarstagandet och
engagemanget bör vara avgörande vid konsumentens val av
produkter eller tjänster. Detta innebär att vi måste respektera
att vi är olika, har olika behov och ideal, som avgör våra
ställningstaganden i vitt skilda valsituationer. Varje
människa mår väl av att uppleva att hon kan välja fritt och
själv bedöma och ta ansvar för sina egna beslut.
I det moderata samhället uppfattas individen som en person med många
olika sidor, egenskaper och viljor. Denna person kan antingen vara
konsument, producent eller bådadera. Moderat politik syftar till att aktivera
såväl individerna som konsumenter och företagare. Vi vill medverka till ett
samhälle som är uppbyggt nedifrån. Vår politik går därför ut på att skapa
förutsättningar och stimulera till initiativ i den lilla världen. Många och
vitala
sammanslutningar inom den privata sektorn kan tillsammans bygga upp ett
komplett samhälle.
Mot denna bakgrund anser vi att den framtida konsumentpolitikens mål och
inriktning skall vara att främja konsumenternas intresse som aktörer på
marknaden och som konsument av varor och tjänster. Ett andra mål är att
utforma konsumentpolitiken på ett sådant sätt att den skapar förutsättningar
för hushållen att utnyttja sina möjligheter och resurser enligt egna önskemål.
Ett tredje mål skall vara att tillgodose konsumenternas rättsliga ställning,
hälsa och säkerhet. Konsumentpolitiken skall dessutom vara förenlig med en
eller flera av följande prioriteringar. Den skall stödja människor som på
grund av sina individuella förhållanden är förhindrade att fungera som
konsumenter på bästa sätt, den skall avse hushållens baskonsumtion och
undanröja brister i marknadens funktionssätt.
Konsumentpolitiken skall därutöver som ett fjärde mål främja
konsumenternas intresse av en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar
utveckling samt verka för att konsumenternas önskemål om en god miljö får
genomslag på marknaden. Slutligen skall konsumentpolitiska åtgärder vidtas i
statlig regi bara när det är väsentligt, och de inte kan utföras bättre av andra
aktörer. Statens roll kommer härigenom att tonas ned betydligt och begränsas
till att säkerställa individers och gruppers säkerhet samt se till att
marknaderna kan fungera på ett smidigt sätt.
Konsumentverkets
verksamhet och framtid
Konsumentverkets uppgifter är för närvarande alltför
omfattande och leder dessutom till splittring av
verksamheten. Verkets myndighetsuppgifter bör skiljas från
verkets andra uppgifter och roller i syfte att effektivisera
verksamheten. Konsumentverkets myndighetsfunktioner bör
renodlas till det rent produktkontrollerande samt utöva tillsyn
över den konsumenträttsliga lagstiftningens efterlevnad. Den
icke myndighetsbetingade verksamheten, t.ex.
förlagsverksamheten som bl.a. ger ut tidningen Råd & Rön,
provnings- och forskningsverksamhet, är sidoordnade
verksamheter som borde kunna överlåtas till privata aktörer.
Vi anser därför att möjligheterna att privatisera delar av
Konsumentverkets nuvarande verksamhet bör utredas
närmare.
Vidare bör Konsumentombudsmannen (KO) ges en självständigare
ställning gentemot verket. KO kan i sin funktion som åklagare vid Marknads-
domstolen (eller i allmändomstol i enlighet med moderaternas motion
"Avskaffande av Marknadsdomstolen) åberopa regler som han själv i sin
egenskap av generaldirektör för Konsumentverket har utarbetat. Det kan
ifrågasättas om en sådan ordning är helt förenlig med grundläggande
rättsstatliga principer, enligt vilka medborgarna skall garanteras opartiskhet i
rättsliga förfaranden. Även frågan om KO:s framtida ställning bör därför
enligt vår mening bli föremål för utredning.
Offentlig ekonomi
I Sverige har de offentligt subventionerade institutionerna
försvårat förutsättningarna för privata engagemang. För att
konsumentsammanslutningar, andra organisationer och
intresseorganisationer skall kunna växa och ta på sig större
uppgifter är det nödvändigt att minimera de offentliga
insatserna. Lagregleringar behövs på många områden i vårt
samhälle men när det gäller t.ex. konsumentorganisationer
anser vi att regleringar gör mer skada än nytta. I en rad andra
länder, bl.a. i Tyskland och Frankrike, tillgodoses
konsumenternas intresse i högre grad genom frivilliga
organisationer. Det vore bättre för alla inblandade parter om
vi även i Sverige överlät åt de frivilliga organisationerna att
själva - i takt med samhällsutvecklingen i övrigt - utforma
sin verksamhet. Först då får organisationerna sitt egentliga
berättigande och kan inrikta sin verksamhet på mer
angelägna uppgifter.
Såväl stat som kommuner har i dag ont om pengar. Det är således inte bara
av ideologiska skäl som vi anser att offentligägda konsumentvägledande
institutioner, som i dag existerar på kommunal eller statlig nivå, bör
avskaffas. Däremot skall stat och kommun ha konsumentpolitiskt ansvar
beträffande vissa medborgargrupper, där speciella hänsyn måste tas på grund
av glesbygdsboende, fysiskt handikapp, ekonomisk utsatthet etc.
Konsumentlagstiftningens
inriktning
Vi har i Sverige ett välutbyggt konsumentskydd via ett antal
lagar. De civilrättsliga konsumentskyddslagarna är
konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen och
hemförsäljningslagen. De marknadsrättsliga lagarna på
konsumentområdet som syftar till att skydda konsumenterna
som kollektiv är produktsäkerhetslagen och lagen om
arbetsvillkor i konsumentförhållanden. Viss lagstiftning
innehåller både civilrättsliga och marknadsrättsliga regler.
Konsumentkreditlagen och konsumentförsäkringslagen är
exempel på detta, dessutom finns näringsförbudslagen och
lagstiftning som gäller marknadsföring av alkohol och tobak.
Den konsumenträttsliga lagstiftningen skall säkerställa att fria och
självständiga konsumenter och producenter kan mötas på de marknadsplatser
och på de villkor som de själva väljer. Lagstiftningen skall innehålla de
restriktioner som behövs för att förhindra sådana beteenden från konsumenter
och producenter som på ett uppenbart sätt strider mot den allmänna
rättsuppfattningen. Som framgår av ovan har vi redan ett stort antal lagar.
Den lagstiftning som härvidlag är nödvändig kan gälla oskäliga avtalsvillkor,
vilseledande information, regler för produktsäkerhet m.m.
Det viktiga är att lagarna utformas på ett sådant sätt att individernas
valfrihet främjas. Detta kan och skall göras med beaktande av erforderliga
säkerhetskrav. Konsumenterna skall garanteras lagstiftning där hälsofarliga
produkter eller tjänster omgärdas med begränsningar för producenterna. På
motsvarande sätt skall lagstiftaren beakta särskilda villkor och förutsättningar
för producenterna.
Utbildning och information
I takt med att utbildningsnivån har höjts och
konsumentinformationen förbättrats har konsumentens
förmåga att agera och handla väsentligt förändrats på bara ett
par decennier. Massmedierna spelar här en allt viktigare roll.
Genom att förbättra mediernas möjligheter att nå dem som
önskar nås av viss typ av information förbättrar vi också
konsumentskyddet. Informationstekniken innebär att alltfler
konsumenter får tillgång till allt mer information på kortare
tid och till lägre kostnad.
För att konsumenterna skall kunna fungera som marknadsaktörer på ett så
väl övervägt sätt som möjligt krävs att de har kunskaper. Utbildningsväsendet
har här en viktig funktion att fylla. Förutom att förmedla generella
baskunskaper bör skolan tillgodose elevernas behov av adekvat
konsumentupplysning. Enligt vår mening bör konsumentfrågorna integreras i
undervisningen i olika ämnen främst i grundskolan men också i gymnasial
utbildning.
Människor förvärvar allt fler komplicerade objekt som bilar, hus och båtar.
Det ingås också mer komplicerade tjänsteavtal mellan vanliga konsumenter
och tjänsteproducerande entreprenörer. Det är därför angeläget att se till att
det finns förutsättningar för en marknad för information i de mer
komplicerade konsumentfrågor som rör finansiell planering.
Ekonomisk rådgivning och upplysning blir allt viktigare. Ökade
möjligheter att involvera sig i mer komplicerade avtal kan leda till ökade
risker för individen att misslyckas. Det är naturligt att bankerna engagerar sig
genom att bistå med rådgivning och upplysningsverksamhet. De flesta
medborgare har redan genom sitt arbete och löneutbetalningssystemen
utvecklat sådan kontakt med bankerna. Kontakten borde kunna
vidareutvecklas till ett förtroendefullt samarbete, till gagn för båda parter.
Konsumentpolitiken i EU
Konsumentverket kan i ett EU-perspektiv komma att ha en
viktig roll. Det kan bl.a. röra sig om att delge EU:s
myndigheter den svenska uppfattningen i frågor som rör
produktsäkerhet, information samt lagstiftning i allmänhet.
Det är dock inte Konsumentverkets sak att utforma den
svenska konsumentpolitiken. Detta är en uppgift som måste
ankomma på regering och riksdag.
För oss moderater är det viktigt att så många beslut som möjligt tas på
lägsta nivå, d.v.s. i första hand av medborgarna själva. Det är först när ett
gemensamt mål bättre kan uppnås genom gemensamma åtgärder på lokal,
regional, nationell eller gemenskapsnivå som beslut skall tas av någon annan
än enskilda medborgare. Detta gäller givetvis också för de
konsumentpolitiska frågorna. Konsumentpolitiken i stort kommer att
misslyckas om den i första hand och huvudsakligen ses som ett
fördelningpolitiskt instrument, vilket antyds i regeringsskrivelsen.
En fri och effektivt konkurrerande marknad för varor, tjänster och kapital är
det bästa för konsumenterna under förutsättning att inget medlemsland har
eller inför regler som i princip utgör förtäckta handelshinder. En
välfungerande marknad ger konsumenterna valfrihet genom att den
tillhandahåller ett stort utbud av varor och tjänster. Sund konkurrens gynnar
konsumenterna i form av lägre priser. Det är dock viktigt att konsumenterna
kan känna tilltro till att de varor och tjänster som fritt rör sig på den inre
marknaden inte har brister eller är farliga vad avser t.ex. hälsa och säkerhet.
Sverige kan inte inom EU driva hur många konsumentpolitiska frågor som
helst. De viktigaste och de som i genuin mening kräver gemensamma
lösningar måste prioriteras om man vill nå framgång. Mot denna bakgrund
bör nedanstående områden utgöra mål och inriktning för det svenska arbetet
med konsumentpolitiken inom EU.
Den allt överskuggande uppgiften är att se till att den inre marknaden
fungerar. De av oss moderater prioriterade områdena har denna uppgift som
utgångspunkt. En annan utgångspunkt är att det svenska arbetet med
konsumentfrågor i EU skall drivas på ett sådant sätt att det inte föranleder
utgiftsökningar i den svenska statsbudgeten eller i EU-budgeten.
Harmonisering och integrering av EU:s regelverk i den svenska
lagstiftningen utgör ibland ett särskilt problem ur producent- och
konsumentperspektiv. Problemet består av att Sverige i flera fall kommit
längre eller har hårdare regler beträffande t.ex. miljölagstiftningen. Detta
innebär att Sverige får integrera EU:s i vissa stycken gamla och inaktuella
regler med sämre miljökrav än de vi redan har. Sverige måste mer aktivt
driva frågan om revidering av EU:s nu gällande regler inom bl. a. producent-
och konsumentområdet.
Standardiseringsarbetet är betydelsefullt för att handelshinder inte skall
uppstå och för att producenter skall kunna sälja sina varor på hela marknaden.
Därmed får konsumenterna tillgång till ett stort utbud och de fördelar som
följer därav. Ett breddat konsumentdeltagande i detta arbete vore önskvärt.
Produktsäkerhetskontrollen i olika medlemsländer får inte vara för
olikartad av främst två skäl: konkurrensneutraliteten sätts ur spel och
konsumenternas tilltro till den inre marknaden försvagas eller rent av
försvinner. På detta område krävs vidare arbete med och kring EU:s
produktsäkerhetsdirektiv från 1992. Avgörande för hur vi som konsumenter
skall utnyttja möjligheten att köpa varor från ett annat land än vårt eget är
att
vi vet vad de innehåller. En fullständig innehållsdeklaration behövs liksom
angivande av ursprungslandet.
Grundläggande köprättsliga regler vad gäller garantier och andra tjänster
efter köp behöver förmodligen i framtiden beslutas på EU-nivå. Som grund
för detta arbete kan EU-kommissionens grönbok från 1994 användas.
Vi delar regeringens uppfattning att en mycket viktig fråga för
konsumenterna är att jordbruksstödet i EU sänks och att subventionerna
avskaffas, allt för konsumenternas bästa. Därför bör reformeringen av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik (CAP) ges hög prioritet.
Det är positivt för konsumenterna att finansiella tjänster från en större
marknad blir mer lättillgängliga. Det är naturligtvis viktigt att informationen
är tydlig och att konsumenterna kan känna tilltro till rådgivning och
förmedling. På detta område behövs det likartade regler vid fel och
reklamationer för att få den för konsumenterna nödvändiga ökade
konkurrensen.
Ett viktigt område för gemensamma insatser är miljöområdet. Produktions-
och konsumtionsmönstrens utveckling har stor betydelse för möjligheterna att
uppnå målen om att minska påfrestningen på miljön och om att bidra till en
långsiktigt hållbar utveckling. Ett i första hand lokalt och nationellt arbete
är
grunden för att se till att konsumenterna får underlag för att bedöma de
miljömässiga konsekvenserna av sin konsumtion - helt i linje med Agenda
21-arbetet. I EU-kommissionens konsumentpolitiska prioriteringar för 1996-
1998 framhålls utbildning och information som det främsta medlet för att öka
konsumenternas medvetenhet på miljöområdet. Här finns en god grund för
fortsatt arbete och utveckling i den riktningen.
Inom ramen för EU kan gemenskapen aktivt bidra till att förstärka det
ekonomiska reformarbetet, omstruktureringen av industrin, demokrati-
seringen och handels- och varuutbytet i och med länderna i Öst- och
Centraleuropa. Detta gäller i än högre grad vid en utvidgning av unionen
med dessa länder. En liten del i detta arbete är stöd till insatser för att
främja
ett bättre konsumentskydd i syfte att förstärka ett folkligt stöd för
uppbyggandet av fungerande marknadsekonomier.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida konsumentpolitikens mål och inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Konsumentverkets verksamhet och framtid,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om privatisering av delar av
Konsumentverkets verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om Konsument-
ombudsmannens ställning i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilliga organisationers betydelse för konsumenternas inflytande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den konsumenträttsliga lagstiftningens inriktning mot ökad
valfrihet för konsumenterna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsumentpolitikens roll i ett EU-perspektiv.
Stockholm den 7 oktober 1996
Rolf Dahlberg (m)
Stig Rindborg (m)
Henrik S Järrel (m)
Tomas Högström (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Eva Björne (m)
Lennart Fridén (m)