Myndigheter kan sprida grundlösa uppgifter utan att
myndigheten behöver ta ansvar för dessa. Ett litet företag
som tillverkar naturfärger har drabbats hårt. Tilltron till stat
och myndigheter riskerar att skadas allvarligt om
ansvarslösheten får fortsätta. Nya regler om myndigheters
ansvar vid fel och försummelse bör därför införas.
Arbetarskyddsstyrelsen har låtit Arbetslivsinstitutet genomföra en
utredning om s.k. naturfärger. Resultatet redovisades i rapporten 1996:12,
Naturfärger - Identifiering av de flyktiga ämnen som avges när äggoljetem-
pera torkar.
Pressmeddelandet som presenterade rapporten gavs titeln: Naturfärger
hälsorisk inte bara för yrkesmålare. Inte helt förvånande publicerade
Expressen en artikel under rubriken: Den farliga miljöfärgen, giftet kryper ut
veckor efter målningen.
Resultatet blev bland annat att ordertelefonerna slutade ringa vid Ovolin,
ett litet företag i Karlskoga som tillverkar naturfärgen äggoljetempera.
Problemet i sammanhanget är bara den att pressmeddelandet inte hade
täckning i rapporten, eller för att citera professor Kurt Andersson vid
Arbetslivsinstitutet, dnr 454/96:
Uppståndelsen orsakades inte av rapporten, men väl av en felaktig och totalt
missvisande pressrelease som Institutets informationsenhet lämnat ut till
massmedia. Ni har säkert sett rubrikerna i DN och Expressen från i fredags
(16/8)? Artiklarna speglar någorlunda väl innehållet i pressreleasen, men
tyvärr alltså inte innehållet och slutsatserna i rapporten.
- - -
Pressreleasen som lämnats till massmedia var en helt annan version än den
jag godkänt.
- - -
På informationsenheten hade man ändrat texten - spetsat till formuleringarna
som dom uttrycker det. Som ni förstår känner jag mig blåst, överkörd av vår
egen informationsenhet.
- - -
Men! Jag tror inte att en ny pressrelease skulle tjäna något syfte, annat än
visa på brister i vår organisation. Därför kommer jag inte att försöka mig på
någon korrigering i massmedia, annat än vid nya, kommande intervjuer etc.
I förordningen (1995:864) med instruktion för
Arbetslivsinstitutet anges institutets uppgifter.
Arbetslivsinstitutet har till uppgift att bedriva och främja
forskning och utbildning samt utvecklingsprojekt som rör
arbetsliv, arbetsmiljö och relationer på arbetsmarknaden.
Institutet skall inom sitt verksamhetsområde särskilt utarbeta
och sprida information. Det skall även ge
Arbetarskyddsstyrelsen råd och underlag för dess föreskrifts-
och tillsynsarbete samt informera Arbetarskyddsstyrelsen om
planerad forskning. Enligt förordningen 1988:730 från
Arbetarskyddsverket är Arbetarskyddsstyrelsen central
förvaltningsmyndighet för bl.a. arbetsmiljöfrågor.
Arbetarskyddsstyrelsen är en del av Arbetarskyddsverket,
som har till uppgift att lämna råd och upplysningar samt
utarbeta och sprida information i syfte att förbättra
arbetsmiljön. I Arbetarskyddsstyrelsens uppgifter ingår också
särskilt att utarbeta och sprida information inom
arbetsmiljöområdet.
Den som läser pressmeddelanden från Arbetslivsinstitutet har alltså, eller
snarare hade, skäl att tro att den information institutet ger ut är korrekt.
Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen är staten skyldig att utge ersättning för
bl.a. ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Ärendet anmäldes till JK som konstaterade att myndighetsutövning inte är
något entydigt begrepp. I tidigare rättsfall (NJA 1987 s. 535) ansågs ett
pressmeddelande inte ha för skadeståndsskyldighet erforderligt samband med
myndighetsutövning. Enligt JKs uppfattning har Arbetslivsinstitutets
agerande i samband med och vid utfärdandet av de aktuella
pressmeddelandena inte sådant samband med myndighetsutövning att staten
är skadeståndsskyldig.
Det inträffade reser flera frågor om tjänstemäns och myndigheters ansvar
samt om möjligheten att få skadestånd för myndigheters spridande av
felaktig information. Tilltron till myndigheter skadas allvarligt om det visar
sig att grundlösa uppgifter sprids utan att myndigheten behöver ta ansvar för
dessa.
Jag anser det mycket allvarligt när myndigheter sprider felaktig
information, samt när man underlåter att rätta information som visat sig
felaktig. Jag anser att myndigheter inte ska sprida annan information än den
de har täckning för. Fel och försummelse av en myndighet bör leda till
skadeståndsskyldighet för att kompensera skadorna hos den drabbade.
Det inträffade visar att det finns all anledning att skärpa kraven på
myndigheter att i all sin verksamhet, även den som inte omfattar
myndighetsutövning, iaktta strikta krav på saklighet och opartiskhet.
Det visar också att myndigheters skadeståndsskyldighet vid fel och
försummelse bör utökas till att gälla hela myndighetens verksamhet, alltså
även den information som ges ut, utan samband med myndighetsutövning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på myndigheters saklighet och opartiskhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad skadeståndsskyldighet.