Riksdagen uttalade med stor majoritet den 30 november
1989 att en friköpsrätt för jordbruksbefolkningen vid s k
historiska arrenden bör införas. Det fick ankomma på
regeringen att utforma lagförslag och återkomma till
riksdagen.
Både före och efter senaste valet intog regeringarna tyvärr en avvisande
hållning till riksdagens begäran. De kan emellertid konstateras, att starka skäl
kvarstår för en friköpsrätt för jordbruksbefolkningen i bygder underkastade
meningslös bindning vid tidsfrämmande överhet. Även om antalet berörda
inte är stort, får frågan ändå anses vara en viktig medborgarrättslig
angelägenhet, både för landsbygdsbefolkningen ifråga och för lagstiftarna att
komma till rätta med och den diskrepans som föreligger mellan
regeringsformens stadganden och gällande historiska kvarlevor.
I samband med proposition 1994/95:155 Investeringar i arrendejordbruket
redovisades visserligen arrendelagskommitténs lagförslag till friköpsrätt med
historiska arrenden men med regeringens avstyrkan till ett införande. Att
riksdagen i det läget kom att avslå motioner om antagande av
kommittéförslaget är därför knappast förvånande.
Problemet var inte brist på ett bra lagförslag. Det hade tillstyrkts av flera
oberoende instanser, bl a länsstyrelsen i Kristianstad som uttalade att
betänkandet var väl ägnat att ligga till grund för den avsedda lagstiftningen.
Problemet kan inte heller ligga i påstådd ovisshet om ett införande är
förenligt med Europarådskonventionen om mänskliga fri- och rättigheter från
1952, vilken Sverige förbundit sig att respektera. Det borde säga sig självt att
införande av mänskliga fri- och rättigheter på ett område som sedan
medeltiden genomsyrats av härskande över jordbruksbefolkningen i
annekterade landområden, inte gärna kan hindras av en konvention som just
är tillkommen för att främja mänskliga fri- och rättigheter.
Ändå åberopades detta som hinder även av dem som i all välmening vill
värna om enskild äganderätt i andra sammanhang. Här står emellertid de
enskildas rätt att med lagfart och till priset av marknadsvärde lösa ut det
historiska ägandet för att med självägande förfoga över vad de i hem, i näring
och i nedlagda kostnader genom generationers livsverk skapat - emot ännu
bestående blockeringar i form av fideikommiss, stiftelser, kyrkan, universitet
och liknande med beskattningsrätt över allmogen i gången tid som
ägandegrund.
Då den tilltänkta reformen dessutom stadgar att friköp ej får ske om det av
särskilda skäl skulle vara oskäligt mot jordägarparten kan reformen inte sägas
på något sätt strida mot nämnda Europakonvention eller mot grundlagen.
En förnyad prövning bör därför göras i regeringskansliet på denna punkt.
Blir bedömningen densamma som i denna motion bör därför lagförslaget åter
aktualiseras och tillställas lagrådet, så att riksdagen kan ta upp ärendet i
vanlig beslutsordning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om friköpsrätt för jordbruksbefolkning under historiska
arrendesystem.