När riksdagen i december 1984 debatterade införandet om
lagstiftning om artificiella inseminationer var tvistefrågorna i
huvudsak två; skulle vi ha någon lagstiftning eller inte, och
barnets rätt att få veta sitt ursprung. Det blev bifall på båda
punkterna.
Det ansågs som ett stort genombrott när spermagivarens identitet skulle
kunna röjas om barnet efterfrågade detsamma. Då ska Socialnämnden biträda
barnet med att skaffa fram uppgifterna. Någon lagstadgad rätt att få veta att
det finns en genetisk far att efterfråga gavs emellertid inte.
Införandet av en ny bestämmelse (6 §) i 1 kap. FB syftade "till att ge
inseminationsbarnen en så säker familjerättslig ställning som möjligt. Om
insemination har utförts på modern med samtycke av hennes make eller
annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande
förhållanden, skall vid tillämpning av 1 kap. 2-5 §§ FB den som har lämnat
samtycke anses som barnets far." (LU 1984/85:10)
Efter denna lags införande har emellertid Sverige ratificerat barnkon-
ventionen vari markeras barnets rätt att så långt det är möjligt få vetskap om
sina föräldrar (artikel 7 punkt 1). Ett barn tillkommet genom insemination
vars föräldrar inte berättar om barnets ursprung, har emellertid ingen
möjlighet att eftersöka sin biologiska far, då barnet inte vet att det finns
anledning att söka.
Detta understryks ytterligare av det faktum att vi i folkbokföringen
antecknar felaktiga uppgifter.
En ändring bör ske i SFS 1990:1536 lag om folkbokföringsregister, inne-
bärande att donatorn uppges som barnets genetiske fader eller, om ägg-
donation skulle komma att tillåtas, barnets genetiska moder. För att skydda
barnet behöver uppgifterna i folkbokföringen inte vara offentliga för
allmänheten. Via sekretesslagen ges möjlighet att reglera de uppgifter som
ska vara skyddade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i lagen om folkbokföringsregister.