Motion till riksdagen
1996/97:L407
av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd)

Barnens situation vid skilsmässa


Under 1900-talets gång har alltfler barn fått uppleva att
föräldrarna separerat. Bland dagens 17-åringar är det
uppskattningsvis 5-10 procent som aldrig har levt med båda
sina föräldrar och ytterligare 20-25 procent som har upplevt
en separation.
När föräldrar separerar drabbas alltid barnen. Grunden för deras trygghet
rasar samman. Självklart behöver barnen båda sina föräldar även om
föräldrarna inte kan leva tillsammans.
Enligt en färsk undersökning så får 82 procent av alla barn båda föräldrarna
som vårdnadshavare vid en skilsmässa, 17 procent får modern som ensam
vårdnadshavare och 1 procent fadern. Trots att den gemensamma vårdnaden
har ökat så bor 91 procent av barnen hos modern och endast 9 procent hos
fadern.
Det är inte ovanligt att föräldrarnas konflikt får till resultat att den ena
föräldern motsätter sig gemensam vårdnad om barnet. Det leder ofta till
utdragna vårdnadstvister vilket är jobbigt för alla berörda.Vanligtvis får den
förälder som haft barnet hos sig under utredningen en fördel av detta i
domstolsbeslutet. Det är inte alltid den bästa lösningen. Anledningen till att
den ena föräldern har barnet hos sig är att den andre föräldern gett med sig på
den punkten för att undvika ytterligare konflikter. Ofta är det också den
förälder som motsätter sig gemensam vårdnad som blir vårdnadshavare.
Alla dessa konflikter om barnet är oerhört jobbiga och påfrestande särskilt
för barnet. Det finns stor risk att konflikten får till följd att relationen och
kontakten blir dålig för lång tid framöver mellan förälder och barn. Då
fördubblas problemen. Dels själva skilsmässan och så relationsproblemen.
Många av dessa problem skulle kunna undanrödjas om barnets behov sätts
i centrum vid skilsmässan. Att man helt enkelt såg barnets bästa redan när
separationen börjar. Utdragna vårdnadstvister är påfrestande. Under den tiden
måste barnet få ha en dräglig tillvaro. Som det nu är får antingen barnet flytta
mellan föräldrarna eller så flyttar en förälder och ger med sig. Detta skapar
stor otrygghet. Det är naturligtvis angeläget att vårdnadstvisten blir så kort
som möjligt så att barnet inte behöver sväva i ovisshet om sin framtid. Men
samtidigt måste man hitta en lösning under den tid som krävs för att samla in
uppgifter om vad som är bäst för barnet. Under denna tid borde det mest
angelägna vara att uppmuntra föräldrarna till aktivt samarbete för barnets
bästa. Det förebygger också konflikter längre fram i livet.
Ett sätt som skulle kunna prövas är att barnet, under vårdnadstvisten, får bo
kvar i familjens bostad och att föräldrarna turas om att bo tillsammans med
barnet. Det skulle ge signaler om att barnets behov går först och skulle med
all sannolikhet vara till  stor hjälp för föräldrarna. Det är viktigt att inse
att
när det är kris så behöver man vägledning och råd för att hitta bra lösningar.
Det finns säkert andra möjliga vägar som kan prövas för att fokusera barnet i
skilsmässosituationen. Huvudsaken är att barnet sätts i centrum och att man
kan mildra de negativa effekter som en separation för med sig. Ambitionen
bör alltid vara att föräldrarna får gemensam vårdnad om barnet efter en
skilsmässa. Det är det naturligaste.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att underlätta
för barnen vid vårdnadstvister och skilsmässa.
Stockholm den 1 oktober 1996
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Davidson (kd)