Enligt äldre svensk rätt hade kusiner arvsrätt. Denna arvsrätt
upphörde år 1929 i samband med att lagen (1928:281) om
Allmänna arvsfonden infördes. Ett skäl till lagändringen var
att den dittills gällande arvsrätten för kusiner innebar risk för
en uppsplittring av jordbruksfastigheter och andra
produktionsenheter på många små enheter, något som ansågs
inge allvarliga betänkligheter från nationalekonomisk
synpunkt. Det är uppenbart att det nämnda argumentet mot
arvsrätt för kusiner - vilket kan ha haft fog för sig i dåtidens
agrarsamhälle - inte längre har bärkraft.
Arvsrätt för kusiner - ett
sätt att stärka släktbanden
Familjen är den mest grundläggande gemenskapen och måste
kunna fungera som livskraftig ekonomisk enhet, präglad av
gemensamt ansvar för försörjning och för att vårda och
förvalta det man har tillsammans. Genom familjen får
individen ett historiskt sammanhang, förankring och ett
kontaktnät över generationsgränserna. Det finns många sätt
att stärka familjernas ställning, ett sätt är genom lagstiftning.
I en partimotion, 1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m),
föreslår Moderata samlingspartiet att regeringen skall ta
initiativ till en bred kartläggning av hur nuvarande
lagstiftning allmänt sett kan förbättras i syfte att tydliggöra
och stärka föräldrars ansvar för sina barn.
I en tid med hög arbetslöshet och ökade svårigheter med att hålla samman
sociala relationer finns det starka skäl att också fundera över vad som
lagstiftningsvägen kan göras för att stärka släktbanden överhuvud taget. Ett
sätt vore enligt vår uppfattning att återinföra arvsrätten för kusiner. Inte
minst
har den djupa ekonomiska kris som landet sedan ett antal år befunnit sig i
ökat arvets privatekonomiska betydelse.
Dessutom är det numera ganska vanligt att vuxna personer saknar egen
familj. I stället känner man ofta en familjesamhörighet med något mer
avlägsna släktingar, t.ex. kusiner.
De personer som för närvarande har arvsrätt efter en ogift arvlåtare är i
första hand den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn osv.). Om det inte
finns några bröstarvingar går arvet till den avlidnes föräldrar och deras
avkomlingar (syskon, syskonbarn osv.). I sista hand går arvet till den avlidnes
far- och morföräldrar och deras barn (farbröder, fastrar, morbröder och
mostrar).
När en gift person avlider är även den efterlevande maken arvsberättigad. I
syfte att stärka den efterlevande makens ställning infördes den 1 januari 1988
ändringar i ärvdabalken som innebär att den efterlevande maken har rätt till
arv framför makars gemensamma bröstarvingar.
Finns det inte någon efterlevande med ett så nära släktskap till den avlidne
som ovan sagts tillfaller arvet enligt vår nuvarande arvsordning Allmänna
arvsfonden. Den avlidnes kusiner har alltså inte någon rätt till den avlidnes
kvarlåtenskap ens om de är dennes enda släktingar.
Svåra olyckor kan i ett slag utplåna en hel familj. Av förståeliga skäl har
det många gånger inte skrivits testamente, och följden blir att det inte finns
någon arvsberättigad eller testamentstagare. Om även kusiner hade arvsrätt
kunde i sådana fall finnas en möjlighet att trots allt behålla familjens
egendom i släkten, något som säkerligen skulle stå i överensstämmelse med
såväl de förolyckades önskan som med allmänhetens rättsmedvetande.
Ytterligare en aspekt som bör vägas in är den kulturpåverkan som
invandringen till Sverige har fört med sig. Vi lever i dag i ett mångkulturellt
samhälle, som bl.a. har påverkat vår syn på betydelsen av familjens och
släktens funktion som socialt och ekonomiskt skyddsnät.
Enligt vår uppfattning är det principiellt oriktigt att staten inträder som
arvinge efter avlidna personer med tämligen nära släktingar i livet.
Argumentet är tungt vägande, särskilt som den egendom som tillfaller
Allmänna arvsfonden kan användas för ändamål som skulle ha varit den
avlidne helt främmande.
För närvarande pågår en översyn av ärvdabalken (dir. 1996:18, JU
1996:03). Utredningen skall avge slutbetänkandet senast den 31 december
1997. Enligt vår mening är det därför lämpligt att denna utredning ges i
uppgift att även behandla frågan om att införa arvsrätt för kusiner.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av arvsrätt för kusiner.
Stockholm den 25 september 1996
Rolf Dahlberg (m)
Stig Rindborg (m)
Henrik S Järrel (m)
Tomas Högström (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Eva Björne (m)
Lennart Fridén (m)