Motion till riksdagen
1996/97:L403
av Bengt Harding Olson (fp)

Talerätt om hävande av faderskap


Faderskap till barn regleras rättsligt i 1 och 3 kap.
föräldrabalken och då med olika regler för om barnets moder
är gift eller ogift. Om barnets moder är ogift, skall
faderskapet enligt 1 kap. 3 § föräldrabalken fastställas genom
faderskapsbekräftelse  eller genom domstols dom.
Faderskapsbekräftelse
Socialnämnden är skyldig att försöka utreda vem som är far
till en ogift moders barn. Om faderskapsfrågan kan bedömas
med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens
utredning, bör nämnden bereda den som antas vara fader till
barnet tillfälle att bekräfta faderskapet.
Faderskapsbekräftelse görs av mannen i skriftlig handling bevittnad av två
personer och godkänd av socialnämnden. För att mannens bekräftelse skall
gälla, måste den på samma sätt godkännas av modern eller särskilt förordnad
förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall bekräftelsen i
stället godkännas av barnet självt. Bekräftelsen avgör i och för sig inte
slutligt faderskapsfrågan; bekräftelsen gäller emellertid till dess att mannen i
rättegång styrker att han inte kan vara far till barnet eller till dess att
domstol
förklarar bekräftelsen ogiltig på grund av att tvång, svek e.d. förekommit vid
dess tillkomst.
Domsfastställelse
I de fall då den man som modern utpekar som far till barnet
inte frivilligt bekräftar faderskapet, är domstolsvägen enda
möjligheten att få faderskapet fastslaget. Sådan talan om
fastställande av faderskap väcks i barnets namn. Barnet är
ofta underårigt och företräds då av behörig representant -
modern, särskilt förordnad förmyndare eller vederbörande
socialnämnd.
Om faderskapet skall fastställas genom dom, skall rätten enligt 1 kap. 5 §
föräldrabalken förklara en man vara fader, om det är utrett att han har haft
samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med
hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av
honom.
Talan om fastställande av faderskap enligt 1 kap. föräldrabalken väcks av
barnet. Barnet är ofta underårigt och företräds då av behörig representant.
Behörig representant kan vara modern, särskilt förordnad vårdnadshavare
eller vederbörande socialnämnd. Leder förfarandet till att domstolen genom
lagakraftvunnen dom förklarar att mannen är far till barnet, är
faderskapsfrågan definitivt avgjord. Här bör dock uppmärksammas vad som
gäller om domars rättskraft, om resning, besvär över domvilla m.m. Men
dessa rättsmedel får antas kunna komma i fråga endast för den som är
taleberättigad.
Hävande av faderskap
Någon bestämmelse om vem som äger föra talan om hävande
av  faderskapsbekräftelse eller domsfastställelse upptas
varken i föräldrabalken eller annan lag.
Möjligheten till ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse regleras i 1 kap.
4 § föräldrabalken, därvid sista stycket av nämnda lagrum lyder som följer:
"Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är fader till barnet,
skall rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom."
Vidare har Högsta domstolen i ett rättsfall (NJA 1988 s. 525) funnit att
mannens arvingar - således även efterlevande maka - har ansetts äga
möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring enligt 1 kap. 4 § tredje stycket
föräldrabalken av faderskapserkännande. Talerätten har ansetts begränsad på
samma sätt som arvingars rätt enligt 3 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken
att väcka talan om hävande av faderskapspresumtion.
Högsta domstolen har alltså tillskapat en möjlighet att väcka talan om
ogiltigförklaring av faderskapserkännande som inte finns föreskriven i lag.
Någon möjlighet till hävande av domsfastställelse som beträffande
faderskapsbekräftelse anges inte i föräldrabalken.
I det tidigare nämnda rättsfallet ges mannens arvingar, t.ex. efterlevande
maka, möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av faderskaps-
erkännande. Någon motsvarande i praxis föreskriven rätt för mannens
arvingar beträffande fastställande av faderskap genom dom tycks inte finnas.
Men en sådan rätt borde på motsvarande sätt intolkas i det aktuella rättsfallet.
Ändrad lagstiftning
Talerätt om hävande av faderskap bör införas för mannens
arvingar inkl. efterlevande make genom ogiltigförklaring av
faderskapsbekräftelse och domsfastställelse under en
begränsad tid. Denna talerätt bör i klarhetens intresse
lagfästas beträffande både faderskapsbekräftelse och
domsfastställelse.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
föräldrabalken att talerätt om hävande av faderskap införs i enlighet med vad
som i motionen har anförts.

Stockholm den 20 september 1996
Bengt Harding Olson (fp)