Faderskap till barn regleras rättsligt i 1 och 3 kap. föräldrabalken och då med olika regler för om barnets moder är gift eller ogift. Om barnets moder är ogift, skall faderskapet enligt 1 kap. 3 § föräldrabalken fastställas genom faderskapsbekräftelse eller genom domstols dom.
Faderskapsbekräftelse
Socialnämnden är skyldig att försöka utreda vem som är far till en ogift moders barn. Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas vara fader till barnet tillfälle att bekräfta faderskapet.
Faderskapsbekräftelse görs av mannen i skriftlig handling bevittnad av två personer och godkänd av socialnämnden. För att mannens bekräftelse skall gälla, måste den på samma sätt godkännas av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall bekräftelsen i stället godkännas av barnet självt. Bekräftelsen avgör i och för sig inte slutligt faderskapsfrågan; bekräftelsen gäller emellertid till dess att mannen i rättegång styrker att han inte kan vara far till barnet eller till dess att domstol förklarar bekräftelsen ogiltig på grund av att tvång, svek e.d. förekommit vid dess tillkomst.
Domsfastställelse
I de fall då den man som modern utpekar som far till barnet inte frivilligt bekräftar faderskapet, är domstolsvägen enda möjligheten att få faderskapet fastslaget. Sådan talan om fastställande av faderskap väcks i barnets namn. Barnet är ofta underårigt och företräds då av behörig representant - modern, särskilt förordnad förmyndare eller vederbörande socialnämnd.
Om faderskapet skall fastställas genom dom, skall rätten enligt 1 kap. 5 § föräldrabalken förklara en man vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.
Talan om fastställande av faderskap enligt 1 kap. föräldrabalken väcks av barnet. Barnet är ofta underårigt och företräds då av behörig representant. Behörig representant kan vara modern, särskilt förordnad vårdnadshavare eller vederbörande socialnämnd. Leder förfarandet till att domstolen genom lagakraftvunnen dom förklarar att mannen är far till barnet, är faderskapsfrågan definitivt avgjord. Här bör dock uppmärksammas vad som gäller om domars rättskraft, om resning, besvär över domvilla m.m. Men dessa rättsmedel får antas kunna komma i fråga endast för den som är taleberättigad.
Hävande av faderskap
Någon bestämmelse om vem som äger föra talan om hävande av faderskapsbekräftelse eller domsfastställelse upptas varken i föräldrabalken eller annan lag.
Möjligheten till ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse regleras i 1 kap. 4 § föräldrabalken, därvid sista stycket av nämnda lagrum lyder som följer:
"Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är fader till barnet, skall rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom."
Vidare har Högsta domstolen i ett rättsfall (NJA 1988 s. 525) funnit att mannens arvingar - således även efterlevande maka - har ansetts äga möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring enligt 1 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken av faderskapserkännande. Talerätten har ansetts begränsad på samma sätt som arvingars rätt enligt 3 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken att väcka talan om hävande av faderskapspresumtion.
Högsta domstolen har alltså tillskapat en möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av faderskapserkännande som inte finns föreskriven i lag.
Någon möjlighet till hävande av domsfastställelse som beträffande faderskapsbekräftelse anges inte i föräldrabalken.
I det tidigare nämnda rättsfallet ges mannens arvingar, t.ex. efterlevande maka, möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av faderskaps- erkännande. Någon motsvarande i praxis föreskriven rätt för mannens arvingar beträffande fastställande av faderskap genom dom tycks inte finnas. Men en sådan rätt borde på motsvarande sätt intolkas i det aktuella rättsfallet.
Ändrad lagstiftning
Talerätt om hävande av faderskap bör införas för mannens arvingar inkl. efterlevande make genom ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse och domsfastställelse under en begränsad tid. Denna talerätt bör i klarhetens intresse lagfästas beträffande både faderskapsbekräftelse och domsfastställelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i föräldrabalken att talerätt om hävande av faderskap införs i enlighet med vad som i motionen har anförts.
Stockholm den 20 september 1996
Bengt Harding Olson (fp)