Partnerskapskommittén som avlämnade sitt betänkande
(SOU 1993:98) i november 1993 diskuterade i ett avsnitt
frågan om partnerskap och barn. Kommittén anförde
följande:
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att partner inte skall ges möjlighet
att adoptera gemensamt. En partner skall inte heller ges möjlighet att
adoptera sin partners barn för att uppnå rättsligt gemensamt föräldraskap. I
likhet med vad som gäller för en gift person skall en partner inte heller
ensam kunna anta adoptivbarn. Partner skall vidare inte ges tillgång till
konstlad befruktning eller kunna gemensamt vara vårdnadshavare för en
underårig.
Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om adoption för
homosexuella par, situationen för de barn som har endast en rättslig förälder
och de barn som har tillkommit genom insemination inte glöms bort.
Eftersom dessa frågor täcker ett vidare område än vad vårt uppdrag omfattar
förordar vi att de blir föremål för särskilda utredningar.
I lagutskottets betänkande Registrerat partnerskap
(1993/94:LU28) vilket blev riksdagens beslut hänvisar man
till partnerskapskommitténs överväganden och understryker
att det är hänsynen till barnets bästa som måste vara
vägledande. Man skriver också: "Som utskottet ovan har
framhållit måste alltså frågan om barns juridiska ställning i
förhållande till ett registrerat partnerskap bedömas från helt
andra utgångspunkter enär det gäller rättsverkningarna i
övriga hänseenden. En sådan bedömning bör inte göras i
detta sammanhang."
Det har nu gått tre år sedan partnerskapskommittén lämnade sitt
betänkande till regeringen. Partnerskapslagen har varit i kraft i nära två år.
Under denna tid har frågan om homosexuella och barn debatterats i tidningar
som PsykologTidningen och Kvinnokraft. I dagarna har en bok kommit ut
med titeln "Älskade barn - homo- och bisexuella föräldrar berättar".
Tidskriften Developmental Psychology som utges av American
Psychological Association har 1995 publicerat tre artiklar om barns situation
i homosexuella förhållanden.
Det finns inga närmare uppgifter om hur många barn i Sverige som lever
med två homosexuella föräldrar. Forskare vid psykologiska institutionen i
Göteborg har uppskattat att ca 40.000 barn har minst en homosexuell
förälder. Siffran bygger på studier i västvärlden som säger att grovt räknat är
fem procent av alla män homosexuella mot fyra procent av alla kvinnor och
på antagandet att 10 procent av männen och 18 procent av kvinnorna får barn
innan de bekantgör sin homosexuella läggning. Hur många homosexuella par
som skaffar barn genom insemination är inte känt men att det finns barn som
tillkommit genom insemination finns det klara bevis för.
I USA visar en undersökning om långvariga lesbiska förhållanden från
1990 att 40 procent av paren hade barn, varav 12 procent hade skaffat barn
inom relationen. I en senare studie från 1994 levde 9 procent av de manliga
homosexuella paren och 21 procent av de lesbiska tillsammans med sina
barn. 13 procent i studien från 1994 hade skaffat barn genom alternativ
insemination.
Den slutsats forskare vid psykologiska institutionen i Göteborg dragit av
studier över hur barn som växer upp med homosexuella föräldrar har det är
att det inte är familjeformen som är av störst betydelse för barnens
utveckling utan hur barnen uppfostras och vilket stöd de får i samhället.
Alltför ofta inträffar det att homosexuella diskrimineras eller utsätts för
våld på grund av en bristande tolerans mot homosexuella. I vilken
utsträckning denna intolerans också drabbar de barn som växer upp med
homosexuella föräldrar är ej känt.
En grundpelare i FN:s konvention om barnens rättigheter som Sverige
anslutit sig till är att vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa
komma
i främsta rummet.
Därför anser jag att den utredning om barn i homosexuella relationer som
Partnerskapskommittén föreslog nu bör initieras av regeringen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av barn i homosexuella relationer.