Översyn av förmånsrättslagen (FRL) och lönegarantilagen (LGL)
De senaste åren har försämringar skett av löneskyddet för
arbetstagare vid bolagskonkurser genom ändringar i FRL och
LGL.
Detta har fått till följd att arbetstagare gått miste om innestående löne-
fordringar, uppsägningslön och semesterersättning genom en maximigräns på
100 000 kronor för lönegarantimedel.
Dessutom har bristerna som gäller vid förmånsrätt minskats till tre månader
och endast de sista sex månaderna av anställningstiden hos bola-
get/konkursgäldenären räknas.
Även rätten till lönegarantimedel för sparad semesterlön har dragits ned till
att bara gälla för det intjänandeår under vilket bolaget försattes i konkurs
samt intjänandeåret före. Detta har fått till följd att de anställda tar ut sin
sparade semester när bolaget börjar få dåligt med pengar och därvid försäm-
ras bolagets ekonomi ytterligare.
Den korta tidsfristen på tre månader enligt 12 § FRL har medfört att
konkursförfarande omedelbart måste inledas när bolaget dröjer med att utge
lön till arbetstagarna. Därmed har det blivit helt omöjligt att bevilja anstånd
med betalningen av lönefordran, även om det skulle finnas stor möjlighet att
bolaget på sikt skulle klara den ekonomiska situationen.
Den maximigräns som finns i 7 § LGL på 100 000 kronor tycks alldeles för
låg. Den leder till att en arbetstagare måste frånträda sin anställning och inte
kan få ut sin lagliga uppsägningstid enligt lag (1982:80) om anställnings-
skydd.
Detta är svåra frågor för både anställda och företagare. En utredning behö-
ver tillsättas som belyser hur en ändring av lagstiftningen kan förbättra
villkoren för anställda vid konkurser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen i syfte att
förbättra villkoren för anställda vid konkurser.