Skuldsaneringslagen trädde i kraft den 1 juli 1994. Lagen är
konstruerad så att skuldsanering ska kunna ske i tre steg.
I steg ett ska den skuldsatte själv vara mycket aktiv för att försöka lösa sina
ekonomiska problem genom överenskommelser med sina fordringsägare. Det
innebär ofta ett stort och krävande arbete som inte alla gäldenärer klarar av
på egen hand.
När gäldenären behöver hjälp för att ta fram uppgifter, göra beräkningar
och författa skrivelser m.m. ska hon kunna vända sig till kommunen för råd
och anvisningar. Alla kommuner ska enligt skuldsaneringslagens första
paragraf tillhandahålla sådan hjälp.
I det andra steget kan gäldenären ansöka om skuldsanering hos kronofog-
demyndigheten om försöken till förlikning med fordringsägarna misslyckats i
steg ett.
På grundval av uppgifterna i ansökan kan kronofogden besluta att inleda
en skuldsanering, varpå ytterligare utredning följer samt förslag till borge-
närerna om nedskrivning av hela eller delar av skulden. Om borgenärerna
accepterar budet följer i normala fall en femårig avbetalningsperiod då
gäldenären använder alla sina inkomster med avdrag för bostadskostnad och
ett förbehållsbelopp för livsuppehälle, till betalning av skulderna.
I steg tre kan tingsrätten besluta om tvingande skuldsanering om
borgenärerna inte godtar kronofogdens förslag till skuldsanering.
Hur tillämpas
skuldsaneringslagen?
När skuldsaneringslagen kom den 1 juli tändes hoppet för
många av de tusentals utsatta och skuldsatta människor som
finns i Sverige. Äntligen skulle många som hamnat i
skuldfällan få en chans till värdigt liv. Men vad är det som
har hänt? Hur går det för alla de långtidsarbetslösa
personerna som fortfarande släpar på sina tunga lån från det
glada åttiotalet? Jo, det har nu visat sig att det i praktiken
nästan är omöjligt att erhålla skuldsanering. Endast de riktigt
starka individerna som orkar ta sig igenom hela systemet har
en möjlighet att få hjälp. Men de svaga, de som inte har ork
eller kraft, har inte en chans! Bristerna i systemet är nu så
allvarliga att regeringen måste vidta någon form av åtgärd för
att upprätta syftet med skuldsaneringslagen.
Rollfördelningen mellan de olika aktörerna - kommunens budgetråd-
givare, kronofogde och domstol - har visat sig oklar. De berörda myndighe-
terna har visat sig ha en mycket dålig attityd till lagstiftningen. Detta gäller
inte minst ett flertal skattemyndigheter ute landet som direkt har motarbetat
enskildas möjligheter till skuldsanering. Skattemyndigheten i Stockholm
utpekas av Konsumentverket som särskilt motsträvigt och avvisande. Skatte-
myndigheternas negativa attityd har inneburit att övriga borgenärer sagt nej
till frivilliga uppgörelser, när de sett att det funnits skatteskulder.
Ett annat problem är att de som lyckats omsätta sina gamla lån för att få
bättre ränta inte beviljats skuldsanering. Anledningen är att lånen då
betraktas som nya, vilket är ett formellt hinder.
Handläggningen av de enskilda ärendena tar för lång tid. Ute i kommu-
nerna får de sökande stå i kö under mycket lång tid för att erhålla rådgivning
och hjälp. Dessutom är tillämpningen av skuldsaneringslagen mycket ojämn
i kommunerna.
Det finns fler brister i systemet vilket också klart framgår av Konsument-
verkets senaste rapport till regeringen. Jag föreslår därför att regeringen
omedelbart ser över skuldsaneringslagen och dess tillämpning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skuldsaneringslagen och dess tillämpning,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av skuldsaneringslagen, i
enlighet med vad som anförts i motionen.