En ny lag om företagsrekonstruktion trädde i kraft 1
september 1996. Lagen syftar till att underlätta
rekonstruktion av företag i ekonomisk kris och därigenom
undvika att livskraftiga företag går i konkurs.
Lagen har flera brister. En är att lagen inte är utformad för att passa de
flesta företag, nämligen de mindre företagen. Rekonstruktionsförfarandet tar
lång tid och är kostsamt för både gäldenärsföretaget och borgenärerna. Detta
understryks av den utredning vars betänkande ligger till grund för lagen,
Insolvensutredningen. De uppskattar att förfarandet kommer att tillämpas
cirka 500 gånger per år och företrädesvis röra stora och medelstora företag.
För att underlätta rekonstruktion av mindre företag krävs ett alternativt
system. Ett sådant system kan utformas t.ex. med utgångspunkt från den
modell som finns i Frankrike och som innebär att gäldenären tillsammans
med domstolen kan förbereda och genomföra en rekonstruktionsplan.
Tidsåtgången minskar därmed och kostnaderna blir lägre.
En annan brist i den nya lagstiftningen är att den inte är tillräckligt
effektiv,
ens för de större företagen. Anledningen till det är uppbyggnaden av annan
lagstiftning framför allt förmånsrättslagen i vilken bestäms vilka borgenärer
som ska ha en prioriterad ställning om gäldenärsföretaget går i konkurs.
Eftersom borgenärer med prioriterad ställning i konkurs förväntas få full
betalning innan en rekonstruktion kan bli aktuell är utsikterna för
rekonstruktion i de flesta fall små. Gäldenärsföretaget saknar ofta möjlighet
att erbjuda full betalning. Incitamenten för de prioriterade borgenärerna att
acceptera ett lägre bud är inte tillräckligt starka och en konkurs framstår
därför som ett för dem bättre alternativ. Ett effektivt rekonstruktionssystem
förutsätter därför att förmånsrättslagen ändras. Antalet förmånsrätter bör
starkt begränsas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ form för rekonstruktion av mindre företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av lagen gällande förmånsrätt vid konkurs.
Stockholm den 7 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)
Sten Svensson (m)
Marianne Andersson (c)
Michael Stjernström (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Inga Berggren (m)
Kjell Ericsson (c)