Maximibeloppet för statlig lönegaranti är idag 100 000 kr. Detta innebär att många löntagare går miste om den uppsägningslön man har rätt till enligt lagen om anställningsskydd. Detta tak innebär även att vissa yrkesgrupper, äldre arbetskraft samt anställda hos oseriösa arbetsgivare drabbas hårdare än andra.
Vid en konkurs har de anställda oftast fordringar på innestående lön och semesterersättning. Dessutom är de berättigade till lön under uppsägnings- tiden upp till sex månader. Många löntagare får ej full kompensation. De äldre drabbas hårdast då de har längst uppsägningstider. I normalfallet har en löntagare vid en konkurs minst en måndadslön innestående samt semesterersättning. En genomsnittlig LO-lön är idag ca 16 500 kr per månad inklusive semesterersättning. När konkursen inträffar har således den anställde en innestående lönefordran på mellan 15 000 och 38 000 kr beroende på när under året konkursen inträffar. Därtill kommer lön under uppsägningstiden med 6 x 15 500 kr= 99 000 kr. En normalinkomsttagare enlig LO passerar således lönegarantitaket.
En byggnadsarbetare kan vid konkurstillfället ha innestående ackordsöverskott och semesterersättning och två veckors lön på tillsammans 50 000 kr. Detta vid en timförtjänst av 110 kr per timme inklusive semester- ersättning. De återstående 50 000 kr upp till lönegarantitaket räcker till drygt tre månaders lön.
Tjänstemän som vid en konkurs oftast har två månadslöner samt semesterersättning innestående når på ännu kortare tid lönebidragstaket. Oftast är det dessutom förenat med stora svårigheter att få en arbetsgivare försatt i konkurs. Konkurslagens regler gör att det oftast är förenat med stora svårigheter för arbetstagare med innestående löner att inom rimlig tid få en arbetsgivare försatt i konkurs. Under detta förfarande ökar hela tiden lönefordringarna. Lönegarantitaket innebär, för dem som är anställda hos dessa arbetsgivare, att de kommer att drabbas hårdast. Även om dessa arbetstagare är en minoritet av dem som får ersättning från den statliga lönegarantin, är det ändå otillräckligt att en redan utsatt grupp inte skall få den trygghet en lagstadgad uppsägningslön innebär.
Den gällande gränsen för statlig lönegaranti måste därför höjas till en nivå där ovan nämnda exempel inryms. Denna gräns bör höjas när ekonomin så tillåter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att höja maximibeloppet för statlig lönegaranti.
Stockholm den 4 oktober 1996
Rune Evensson (s) Ingvar Johnsson (s)