Motion till riksdagen
1996/97:L303
av Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Lönegarantilagen


Lönegarantilagen
Den tidigare lönegarantilagen från SFS 1970:641 ändrades
den 1 juli 1992, SFS 1992:497, från att tidigare ha varit
maximerat till 12 basbelopp cirka 412 000:- till ett
maximibelopp av 100 000:-.
Motiven till att man sänkte det så kallade "taket" var att man från den
dåvarande regeringens sida ansåg att arbetstagarna på ett otillbörligt sätt fick
ut pengarna från lönegarantin och att man ville stävja detta förfarande.
Den 1 juli 1994 ändrades återigen lönegarantilagen på två viktiga punkter:
Den första punkten var att en karens om två år infördes för arbetstagarna,
innebärande att den som inom två år före konkursbeslut har beviljats
ersättning genom garantin för en fordran som uppstått i huvudsakligen samma
verksamhet, inte har rätt till garantiersättning. Denna punkt har sedermera
ändrats så att man nu har möjlighet att normalt få ersättning.
Den andra punkten var att den tid för vilken lönefordringarna omfattas av
förmånsrätten, och därmed täcks av lönegarantin, begränsas till de sex senaste
anställningsmånaderna och inte får avse lönefordringar som har förfallit till
betalning tidigare än tre månader innan konkursansökan har gjorts till
tingsrätten.
Vidare har ändringar skett när det gäller förmånsrätten för semesterlön och
semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen, så att det endast
omfattar vad som står inne för det löpande och det föregående intjänandeåret.
De tidigare reglerna var att förmånsrätten omfattande lönefordringar för ett år
före konkursansökningen, och för sex månaders uppsägningstid samt att
semesterlön och semesterersättningen omfattade innevarande som två
föregående intjänandeår.
Dessa förändringar har inneburit att människor som arbetar i småföretag
har drabbats hårdare än de som arbetar i stora företag. Vid arbete i småföretag
uppstår ofta en annan relation mellan arbetstagare och arbetsgivare, vilket
innebär att den anställde avvaktar med att ställa krav och därmed går miste
om lön under uppsägningstidens hela längd, eftersom tre månader är för kort
tid. Detta finns det ett stort antal exempel på i Värmland. Utifrån detta anser
jag att en översyn av lönegarantilagen bör ske, bl.a. med syftet att förbättra
situationen för de arbetstagare som jobbar i småföretag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av lönegarantilagen.

Stockholm den 4 oktober 1996
Lisbeth Staaf-Igelström (s)