Lönegarantilagen
Den tidigare lönegarantilagen från SFS 1970:641 ändrades den 1 juli 1992, SFS 1992:497, från att tidigare ha varit maximerat till 12 basbelopp cirka 412 000:- till ett maximibelopp av 100 000:-.
Motiven till att man sänkte det så kallade "taket" var att man från den dåvarande regeringens sida ansåg att arbetstagarna på ett otillbörligt sätt fick ut pengarna från lönegarantin och att man ville stävja detta förfarande.
Den 1 juli 1994 ändrades återigen lönegarantilagen på två viktiga punkter:
Den första punkten var att en karens om två år infördes för arbetstagarna, innebärande att den som inom två år före konkursbeslut har beviljats ersättning genom garantin för en fordran som uppstått i huvudsakligen samma verksamhet, inte har rätt till garantiersättning. Denna punkt har sedermera ändrats så att man nu har möjlighet att normalt få ersättning.
Den andra punkten var att den tid för vilken lönefordringarna omfattas av förmånsrätten, och därmed täcks av lönegarantin, begränsas till de sex senaste anställningsmånaderna och inte får avse lönefordringar som har förfallit till betalning tidigare än tre månader innan konkursansökan har gjorts till tingsrätten.
Vidare har ändringar skett när det gäller förmånsrätten för semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen, så att det endast omfattar vad som står inne för det löpande och det föregående intjänandeåret. De tidigare reglerna var att förmånsrätten omfattande lönefordringar för ett år före konkursansökningen, och för sex månaders uppsägningstid samt att semesterlön och semesterersättningen omfattade innevarande som två föregående intjänandeår.
Dessa förändringar har inneburit att människor som arbetar i småföretag har drabbats hårdare än de som arbetar i stora företag. Vid arbete i småföretag uppstår ofta en annan relation mellan arbetstagare och arbetsgivare, vilket innebär att den anställde avvaktar med att ställa krav och därmed går miste om lön under uppsägningstidens hela längd, eftersom tre månader är för kort tid. Detta finns det ett stort antal exempel på i Värmland. Utifrån detta anser jag att en översyn av lönegarantilagen bör ske, bl.a. med syftet att förbättra situationen för de arbetstagare som jobbar i småföretag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lönegarantilagen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Lisbeth Staaf-Igelström (s)