Lagen om skuldsanering har varit i kraft sedan 1 juli 1994.
Frågan om införandet av skuldsanering går tillbaka till mitten
av 80-talet och ett antal kommittéer och utredningar har
diskuterat frågorna.
Lagen utformades att gälla fysiska personer men har ändrats så att den nu
gäller även för vissa näringsidkare.
Systemet för skuldsanering är uppbyggt i tre steg där det första steget är
helt frivilligt och gäldenären själv har att försöka nå en uppgörelse med sin
motpart. I ett andra steg kan hjälp sökas hos kronofogdemyndigheten om
upprättande av frivillig skuldsanering. Om uppgörelse inte kunnat träffas i
frivilligdelarna ska kronofogdemyndigheterna överlämna ärendet till tings-
rätten som slutligen kan besluta om att tvångsmässig skuldsanering ska
genomföras.
Lagen har nu varit i kraft i drygt två år och antalet ansökningar hos
kronofogdemyndigheterna är betydligt färre än väntat. Handläggningstiden i
de olika stegen är betydligt längre än de tider man räknat med i propositionen
och hanteringen av skuldsaneringsärendena framstår som svårare och mer
komplicerade än vad myndigheterna räknat med. De behov som lagen avsåg
att lösa har man svårt att uppfylla. Lagen är administrativt krånglig att
hantera samtidigt som den är resurskrävande.
De erfarenheter som hitintills har kunnat klarläggas visar att lagen inte
fungerar bra. En översyn av lagen med syfte att göra ärendehandläggningen
enklare och mer kostnadseffektiv framstår som väl motiverad.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av skuldsaneringslagen.
Stockholm den 2 oktober 1996
Sverre Palm (s)
Lennart Nilsson (s)
Lisbet Calner (s)
Märta Johansson (s)
Mona Berglund Nilsson (s)