med anledning av prop. 1996/97:22 Statliga stiftelser
Efter att de borgerliga partierna vann valet 1991
genomfördes löftet till svenska folket att avveckla
löntagarfonderna. Vid olika tillfällen under mandatperioden
bildades sammanlagt elva forskningsstiftelser av
löntagarfondsmedlens kapital.
Stiftelserna är enligt stiftelselagen (1994:1220) i förhållande till staten
självständiga rättssubjekt. De ändamål som fastställdes på grundval av
riksdagens beslut är bindande för stiftelsernas verksamhet. Frågan om
ändring av ändamålen kan initieras endast av stiftelserna själva och får endast
beviljas av Kammarkollegiet om de på grund av ändrade förhållanden inte
längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande
mot stiftarens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl. Genom
stiftelsernas oberoende ställning - genom att de varken har någon ägare eller
någon huvudman som kan styra dem - förenad med den trohet mot de av
stiftaren angivna ändamålen, som är en bärande princip inom stiftelserätten,
uppnås en stabilitet och långsiktighet i verksamheten.
Denna stabilitet är viktig för syftet med stiftelsernas tillkomst: att stärka
och utveckla forskningen i Sverige. Konkurrensförmågan i näringslivet är
starkt beroende av kunskap. Mycket talar för att kunskap är den enskilda
produktionsfaktor som i framtiden kommer att betyda mest för Sveriges
utvecklingsförmåga.
Den dåvarande socialdemokratiska oppositionen motsatte sig den angivna
användningen av medlen.
Första regeringsförslagets innebörd var att man - helt i strid mot gällande
rättsprinciper - närmast fritt skulle få ändra stiftelsers ändamålsbestämmelse,
vilket i praktiken öppnade för en socialisering av stora mått. Förslaget
utsattes följdriktigt för massiv kritik.
I ett yttrande över detta lagförslag menade Lagrådet att de invändningar
som kunde anföras mot förslaget var av sådan art att förslaget inte borde
läggas till grund för lagstiftning. Till följd av den nedgörande kritiken
tvingades regeringen med utbildningsminister Carl Tham i spetsen att backa.
Egentligen är det förvånande att regeringen återkommer med ett nytt
förslag. Men nu föreslår man att det i stiftelselagen skall införas särskilda
bestämmelser om ändring eller upphävande av föreskrifter i stiftelseförord-
nanden för stiftelser som bildats av staten. Regeringen skall kunna ändra eller
upphäva sådana föreskrifter trots att de förutsättningar inte är uppfyllda som
stiftelselagen eljest ställer upp för ändringar av föreskrifter i stiftelse-
förordnanden. Enligt lagförslaget skall regeringen - även mot stiftelsens
uttryckliga vilja - kunna bestämma hur stiftelsens förmögenhet skall vara
placerad (6 kap. 1 § första stycket 2 stiftelselagen), om stiftelsen skall ha
egen eller anknuten förvaltning (3), av vem en styrelseledamot eller förvaltare
entledigas eller utses eller hur styrelsen skall vara sammansatt (4), styrelsens
beslutsförhet (5), arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren (6),
räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen (7), revision (8) och rätt att
föra
talan om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av styrelseledamot
eller förvaltare (9).
På lagutskottets begäran har Lagrådet yttrat sig över det nu föreliggande
lagförslaget. Av yttrandet framgår att Lagrådet inte vill motsätta sig att
lagförslaget genomförs. Det nu sagda innebär dock inte att Lagrådet inte
hyser betänkligheter över förslaget.
Som Lagrådet får uppfattas är invändningarna främst av civilrättslig natur,
nämligen de skillnader som kommer att finnas mellan olika typer av stiftelser
på grund av att statliga stiftelser kommer att vara mindre självständiga.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning är denna invändning tillräckligt
stark för att avslå regeringens förslag. Särskilt besvärande är regeringens
förslag då det öppnar för att regeringen utser en majoritet av styrelseleda-
möterna och i den del det gäller ändring hur stiftelsens förmögenhet skall
vara placerad och huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning.
Risken för kringgående av stiftelsernas ändamålsbestämmelse är uppenbar.
Särskilt mot bakgrund av att regeringen inte ens försöker dölja att lagänd-
ringen endast tillkommer för att den socialdemokratiska regeringen skall få
makt över forskningsstiftelsernas pengar.
I ett läge där Sveriges största problem är arbetslösheten - där den öppna
arbetslösheten på några få år har stigit till nivåer som få trodde var möjliga i
Sverige - är det mycket oroande att regeringen koncentrerar sitt arbete på att
få kontroll över fria forskningsstiftelser i stället för att återge människorna
i
Sverige tron på framtiden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:22 Statliga
stiftelser.
Stockholm den 3 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Eva Eriksson (fp)
Anne Wibble (fp)
Elver Jonsson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Bengt Harding Olson (fp)