med anledning av prop. 1996/97:22 om Statliga stiftelser
Förändra inte villkoren för
Chalmers och Högskolan i
Jönköping
När Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping
den 1 juli 1994 överfördes till stiftelseform inleddes en
intensiv verksamhet för att med bibehållen samhällsroll
anpassa högskolornas arbetsformer till de nya
förutsättningarna. Stiftelseformen har givit en frihet i vissa
avseenden medan naturligtvis stiftelsehögskolorna
fortfarande är i hög grad beroende av och finansierade av
staten. Den nya situationen kan i korthet beskrivas på
följande sätt med Chalmers tekniska högskola som exempel.
Motsvarande gäller för Högskolan i Jönköping:
Vad Chalmers skall göra regleras i kontrakt med regeringen i vad avser
utbildning och med forskningsstödjande organ i vad avser forskning och
utveckling.
Hur verksamheten skall organiseras, bemannas och genomföras bestämmer
Chalmers själv över.
Vitalisering av Chalmers
Organisationsförändringarna är nu genomförda. Detta
genomförande har krävt mycket arbete men samtidigt
inneburit en mycket påtaglig vitalisering av högskolan. Nya
idéer kring verksamhetens bedrivande har kommit fram och
förverkligats. Stiftelsen och det verksamhetsdrivande bolaget
Chalmers tekniska högskola AB, som stiftelsen äger, har fått
synnerligen kompetenta och engagerade styrelser. Det sätt
som stiftelseförordnandet föreskriver beträffande styrelsens
tillsättning ger synnerligen goda förutsättningar för att
styrelsen alltid skall präglas av oberoende och frihet att utan
intressekonflikter men med hög grad av professionalitet
verka för Chalmers bästa. Regeringen har genom en ledamot
full insyn i styrelsearbetet.
Chalmers nya organisation fungerar nu väl. Högskolan har hög kvalitet i
sin verksamhet och god attraktionskraft på studerande och anställda.
Det är också intressant att de förändringar Chalmers och Högskolan i
Jönköping nu genomfört följts med stort och positivt intresse av övriga
universitet och högskolor i Sverige. Ett uttryck härför är det brev som den
Svenska akademiska rektorskonferensen i juni i år riktade till regeringen.
Dess lydelse är:
Svenska Akademiska Rektorskonferensen (SAR) ser med oro på att
diskussionen som nu förs om stiftelser även inbegriper de högskolor,
Chalmers Tekniska Högskola och Högskolan i Jönköping, som från och med
1 juli 1994 omvandlades till fristående högskolor i stiftelseform. SAR kan
konstatera att de båda högskolorna har utnyttjat den frihet som
stiftelseformen ger till att organisera sin verksamhet så att en väsentlig
vitalisering åstadkommits inom såväl deras utbildning som forskning. Några
negativa effekter av den förändrade associationsformen har inte påtalats.
SAR anser att det är positivt att svenska universitet och högskolor präglas av
mångfald även när det gäller organisationsformer. I RUT 93:s betänkande
Reform och förändring (SOU 1996:21) framhålls att reformtakten inom
högskoleväsendet har varit betydande under de senaste åren. Ytterligare
organisatoriska förändringar innebär stora påfrestningar för universitet och
högskolor. Det är därför angeläget att Chalmers Tekniska Högskola och
Jönköpings Högskola, som således nyligen vidtagit genomgripande
organisatoriska förändringar, får fortsätta sin verksamhet i nuvarande former.
Den utbildning och forskning dessa högskolor bedriver riskerar annars att
lida betydande skada.
På Svenska Akademiska Rektorskonferensens vägnar.
Stig Strömholm.
I en annan skrivelse, daterad 17 juni 1996, har Göteborgs
samtliga politiska partier utom Vänsterpartiet genom ledande
företrädare givit Chalmers sitt stöd för att få fortsätta sin
verksamhet utan störningar i form av påtvingade
organisatoriska förändringar.
Det är alltså inte bara så att stiftelsehögskolornas omvärld med positivt
intresse följt utvecklingen utan även nu är oroad av de hot om förändringar
som regeringen föreslår.
Internationell konkurrens
Inom Folkpartiet är vi övertygade om att stiftelsebildningen
av Chalmers och Högskolan i Jönköping redan på den korta
tid som förflutit givit värdefulla vinster. Detta är av stort
värde i en hårdnande internationell konkurrens som i det
korta perspektivet handlar om att attrahera goda lärare,
forskare och studenter och i det längre ge slagkraft åt det
svenska näringslivet med hjälp av examinerade och forskare
från Chalmers och Jönköping. Vi är också övertygade om att
den vitalisering som tvivelsutan karakteriserar dagens två
stiftelsehögskolor kommer att ha värdefulla följdverkningar
för stora delar av det svenska högskolesystemet, bl a genom
att de metoder som utvecklas inom dessa högskolor och som
visar sig särskilt fruktbärande efterhand kan överföras till
högskolesystemet i övrigt.
Samtidigt är vi djupt oroade över de skador som en av de båda högskolor-
na oönskad förändring skulle föranleda i högskolornas verksamhet. Den
vitaliserande kraft, som redan haft så klart positiva effekter, tas bort och ett
nu etablerat och stabilt system ersätts med kontraproduktiv osäkerhet.
Skadorna skulle inte bli obetydliga. Detta skulle sannerligen innebära en
misshushållning med landets resurser. Låt oss i denna fråga enas om en
saklig och ansvarsfull hållning. Omsorgen om landets bästa och hänsynen till
studenter och anställda inom de berörda högskolorna kräver detta.