Förutsättningen för att en gravt funktionshindrad person skall
ha möjlighet att delta i arbetslivet på lika villkor som andra
är att han eller hon ges en anpassad förberedande eller
yrkesinriktad utbildning.
En sådan utbildning ställer krav bl.a. på individanpassade studieplaner, där
eleven ges möjlighet att studera i ett tempo och med ett innehåll som ska göra
det möjligt att nå uppsatta mål. Detta kan ibland innebära en förlängd
studietid i förhållande till normal studieplan. Flertalet unga människor med
funktionshinder har ingen eller en mycket bristfällig erfarenhet av vad
arbetslivet innebär, och den yrkesinriktade utbildningen bör därför varvas
med praktik under studietiden.
Erfarenheterna säger att många elever med funktionshinder, som ofta
kommer från en ganska isolerad tillvaro, har en lägre grad av självkännedom
och sämre självförtroende.
För att stärka elevens möjligheter att tillgodogöra sig utbildning men också
att våga ta steget till ett självständigt liv är det viktigt att man under
utbildningstiden också kan erbjuda eleven både social och fysisk träning, att
eleven ges möjligheter till en aktiv fritid och att eleven kommer i kontakt
med och kan umgås med andra.
Utbildning på folkhögskola synes vara ett gott alternativ för en
funktionshindrad elev, där man kan erbjuda både individanpassade studier,
träning, socialt innehållsrikt liv med en aktiv fritid innehållande både kultur
och friluftsliv. Det förutsätter också att eleven under den tid denne studerar
har ett bra boende som är anpassat till denne och där eleven kan nå en högre
grad av självständighet.
Ett antal folkhögskolor i landet kan idag erbjuda elever med funktions-
hinder den anpassade studiegång som ovan beskrivits.
På grund av problem med finansiering, framför allt vad avser den fysiska
anpassningen av bostad under utbildningstiden, förhindras många elever att
påbörja eller fortsätta en utbildning på folkhögskola som erbjuder utbildning
av detta slag.
Från att tidigare ha kunnat finansiera den fysiska anpassningen genom det
s.k. särskilda bidraget måste skolorna idag förhandla med flera olika parter.
Alltför ofta blir det segdragna förhandlingar och inte sällan blir det avslag på
grund av bristande resurser.
På grund av osäkerhet och bristande självförtroende överklagar dessa
elever inte gärna beslut om avslag, vilket innebär en återgång till en isolerad
tillvaro och med höga kostnader för kommun m.fl. för assistenthjälp m.m.
Det är otillfredsställande och inhumant att funktionshindrade på detta sätt
blir utsatta för lokalt godtycke och i många fall inte får den möjlighet som
skulle kunna leda till ett mer självständigt liv och delaktighet på arbets-
marknaden.
För att ge funktionshindrade en reell tillgänglighet till utbildning och/eller
rehabilitering, på t.ex. en folkhögskola, måste samhället påta sig ett formellt
ansvar för att finansiera de merkostnader som fysisk anpassning av boende
och träning innebär.
Självklart måste skolan ha kontakter med hemorten, kommunen och andra
instanser för att i god tid genomföra planering och förberedelse för
utbildningen men också för att planera för praktik och återkomst till hemorten
efter genomgången utbildning. Däremot finns det behov av en samlad och
bättre lösning för en finansiering av de extrakostnader som ett
handikappanpassat boende och omvårdnadsinsatser innebär.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrades reella möjligheter till utbildning och/eller
rehabilitering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av finansieringsfrågorna för de extrakostnader som ett
handikappat boende och omvårdnadsinsatser under utbildningstiden innebär.
Stockholm den 1 oktober 1996
Margareta Sandgren (s)
Catarina Rönnung (s)
Åke Gustavsson (s)
Carina Hägg (s)
Martin Nilsson (s)