Idrotten är med sina 2,5 miljoner medlemmar den
verksamhet som organiserar flest människor i Sverige.
Omkring 500 000 ideellt arbetande ledare är grunden till
idrottens utbredning och framgång. Cirka 45 000 lokala
idrottsorganisationer - 22 000 idrottsföreningar, varav
många flersektionsföreningar, och upp emot 18 000
korpklubbar - utgör basen för idrotten som en stor och
livskraftig folkrörelse.
Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar. Totalt är cirka 60
procent av samtliga barn och ungdomar mellan sju och 20 år engagerade
inom den organiserade idrotten. Varje dag året om samlar ideellt arbetande
ledare barn och ungdomar till närmare 20 000 aktiviteter runt om i landet. På
årsbasis sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter med sammantaget 55
miljoner deltagartillfällen.
Idrotten har stor betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten
blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar
till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre
hälsa. Den aktiva idrotten medverkar bland annat till att
ungdomar avhåller sig från för dem själva och samhället
skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk.
Idrotten bidrar till friskvården genom att stimulera till
regelbunden träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter.
Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och drogfria
miljöer. Det är också klart dokumenterat att fysisk aktivitet
ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och lust att
lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden får
ett rikare innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare, TV-
tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten på
olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer
utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder
för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i
Sverige mycket omfattande breddidrotten.
Idrottsrörelsens ställning
och det ideella arbetet
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för
politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för
idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av avgörande
betydelse att komma ihåg att det ideella engagemanget i
idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte genom styrning
från krafter utifrån. Den svenska idrotten måste även i
framtiden ges möjlighet att agera självständigt och ha
friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll,
inriktning och mål.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack
vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i sam-
hällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor och
krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till föreningslivets
värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det allmänna.
Riksidrottsförbundet (RF) beräknar att de 500 000 idrottsledare som arbetar
ideellt lägger ned cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år. Dessa
ledare ställer inga krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de gjorde
det, och fick betalt motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12-15
miljarder kronor per år.
Den bästa stimulansen sker genom att alla dessa ledare får se konkreta
resultat av sitt arbete. När samhället, som skett under de borgerliga
regeringsåren, bidrar med lagstiftning som underlättar för föreningslivet att få
ökade intäkter från spel- och lotteriverksamhet så är det ett konkret exempel
på hur verksamheten i föreningslivet underlättas. Andra exempel från de
borgerliga regeringsåren är utjämnande av orättvisor i momssystemet som
tidigare drabbat bland annat bowling, golf och simning samt momslättnader
för resor och transporter vilket direkt kommer idrotten till godo. Ytterligare
ett exempel är bingoskattens avskaffande.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga
idrottsutövare och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och
tävlar. Men sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt.
Sverige
förlorar därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De som drabbas av
detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet. För
samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom
idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i
att
bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
Ett grundläggande
samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av
medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete.
Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida
utveckling. Den verksamhet som bedrivs av
idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och
riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i första
hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd. Det
direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar idrotts-
rörelsen får inte vara styrande. Det är utomordentligt viktigt att idrottsrörel-
sen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags halvoffentlig roll. Den
måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse.
Egenfinansiering ger styrka
Villkoren för idrotten bör emellertid vara sådana att
egenfinansieringsgraden blir större. Det minskar
bidragsberoendet och ökar möjligheterna för idrotten att
agera självständigt.
Möjligheter till egenfinansiering är särskilt viktiga i tider när stöden från
det allmänna reduceras eller dras in på alla områden i samhället. Samtidigt
som vi moderater understryker vikten av ett fortsatt betydande samhällsstöd
till idrotten - markerat inte minst av statsanslagets hantering under den
senaste borgerliga regeringsperioden då idrottsfrågorna handlades under
moderat ledning - så konstaterar vi att möjligheterna för idrotten att få bättre
ekonomi i första hand ligger i att egenfinansieringen kan ökas. Förslagen i
denna motion, som i betydande grad också de utgör en fortsättning på och
uppföljning av den senaste borgerliga regeringens arbete, syftar därför till att
stärka den svenska idrottsrörelsen i första hand genom åtgärder som minskar
bidragsberoende och rundgång samt underlättar en ökad egenfinansiering av
verksamheten.
Moderat idrottspolitik 1991-
94
Grunden för den borgerliga regeringens åtgärder vad gäller
idrottens ställning och idrottens ekonomiska förutsättningar
byggde i stor utsträckning på den moderata
kommittémotionen "Bättre villkor för idrotten" från januari
1991.
En grundtanke i denna var att stärka idrottens oberoende ställning. Mot den
bakgrunden avskaffades regeringens tidigare ombud i Riksidrottsstyrelsen.
Den detaljstyrning som tidigare präglade budgetpropositionerna övergavs till
förmån för en självständig bedömning av prioriteringar inom
Riksidrottsförbundet. Ambitionen var vidare att stärka idrottens och övriga
ideella organisationers möjlighet till egen finansiering på traditionella och
nya områden. Därigenom skulle också det ekonomiska oberoendet kunna öka.
Sverige har under de senaste åren präglats av en djupgående ekonomisk
kris. Det har självfallet påverkat också idrottens ekonomiska förutsättningar.
De statliga anslagen till idrotten ökade i statsbudgeten 1992/93 genom en
begränsad generell ökning och genom att den tillfälliga kompensation för
skatteomläggningen (50 miljoner kronor) som den förra regeringen medgav
permanentades. Därefter har anslagsnivån med tanke på den ekonomiska
situationen i Sverige hållits i princip nominellt oförändrad. 1994/95 tillkom
en miljon kronor för internationellt arbete.
I övrigt inriktades den borgerliga regeringens arbete på att genom framför
allt förbättringar av möjligheten att utnyttja spelmarknaden stärka de
ekonomiska förutsättningarna för ideell verksamhet. I det följande redovisas i
punktform några av de åtgärder som genomfördes:
Bingoskatten slopades.
Skatteregler som särskilt avsåg idrotten förenklades.
Mervärdesskatten på hotell- och transporttjänster sänktes till 12
procent.
Mervärdesskatten på tillhandahållande av lokaler för idrott slopades.
Spel genom s.k. värdeautomater tilläts. Överskottet skall i sin helhet gå
till ideella organisationer.
Lotterilagen reformerades för att förenkla och förbättra reglerna för de
ideella organisationernas lotterier.
Tipstjänst skulle överlåtas till de ideella organisationerna med RF som
dominerande ägare.
Skillnad i synen på idrotten
Det är stor skillnad mellan den moderata och
socialdemokratiska synen på det ideella arbetet inom olika
folkrörelser. Socialdemokraternas politik förefaller betrakta
folkrörelser av olika slag som delar av ett näst intill
korporativt system. För oss moderater är principen om de
ideella organisationernas, och därmed idrottsrörelsens, fria
ställning lika viktig som kravet på en stor individuell frihet.
Socialdemokraternas syn på hur man vill se idrotten i en beroendeställning
till politiken var mycket tydlig i de budgetpropositioner som avlämnades
under 80-talet och fram till regeringsskiftet 1991. Detaljrikedomen i de
direktiv som följde med det statliga anslaget var betydande.
Dessutom utsåg, som tidigare nämnts, den dåvarande socialdemokratiska
regeringen två ombud vars uppgift var att fungera som observatörer i
riksidrottsstyrelsen. Som ett led i att öka idrottsrörelsens självständighet
upphörde denna ordning under den borgerliga regeringen.
Den borgerliga regeringen gav också idrotten ökad möjlighet att genom
egna beslut fördela statens anslag till idrotten. En för oss moderater naturlig
följd av synsättet att idrotten skall vara fri och oberoende - och att den har
kompetensen att på bästa sätt hantera dessa frågor. Med den socialdemokra-
tiska regering som nu tillträtt är det påtagligt hur klåfingrighet och "pek-
pinnar" på nytt får styra statens anslag till idrotten.
Samtidigt som anslaget till idrotten nu minskar har man undanröjt den
borgerliga regeringens och den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att
överlåta Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organisationer. Därmed
ökar åter beroendet av det allmänna.
Ansvaret för elitidrottens
ekonomi
Det är viktigt att hålla isär å ena sidan bredd- och
ungdomsidrotten och å andra sidan den kvantitativt mycket
begränsade elitidrotten. När idrotten äskar medel för sin
verksamhet hörs ofta motargumentet att det finns (för
mycket) pengar inom idrotten.
Antalet elitidrottsutövare i Sverige brukar anges vara 7 000. De flesta av
dessa idrottsutövare uppbär inte en ersättning som på något sätt är
anmärkningsvärd. Snarare är det så att de få idrottsutövare som försörjer sig
på sin sport uppbär löner som är relativt låga.
I några få fall inom elitskiktet figurerar stora pengar, vilket gärna förmedlas
i massmedia. Det förhåller sig emellertid så att höga löner och stora
förmåner, stora övergångssummor, extrema elitsatsningar, stora prissummor
och feta sponsoravtal förekommer inom en synnerligen liten del av idrotten.
Inom flertalet idrotter får till och med de aktiva i landslaget vara med och
betala resor med mera.
Den kommersiellt gångbara elitidrotten finansierar sin egen verksamhet
och bidrar dessutom till att finansiera offentlig verksamhet genom inbetalning
av skatter, arbetsgivaravgifter, hyror av anläggningar med mera.
I vissa fall har idrottsledare visat dåligt omdöme genom ekonomiska
satsningar som saknat täckning med obestånd eller konkurs som följd. Sådan
ekonomisk lättsinnighet, för att uppnå idrottsliga framgångar, är till förfång
för idrotten.
I sammanhanget bör noteras hur idrotten, på såväl RF- som specialför-
bundsnivå, antagit normer för att komma till rätta med de problem som finns.
Idrottsföreningar som bötfälls eller flyttas ned i seriesystemet är exempel på
det. Detta har bland annat lett till minskad skuldsättning och sundare ekonomi
inom elitidrottsföreningarna.
För idrottens trovärdighets skull måste frågor som dessa lösas internt inom
idrottsrörelsen.
Idrottens roll i skolan
Ämnet idrott och hälsa har en stor betydelse för elevernas
harmoniska utveckling såväl fysiskt som psykiskt och
socialt. Genom vistelse i naturen och under
friluftsverksamheten skall eleverna få upplevelser, kunskaper
och erfarenheter som skall stimulera intresset för friluftsliv,
natur och miljöfrågor. För de mindre barnen skall leken ges
ett stort utrymme. I undervisningen skall grundläggande
färdigheter i olika idrottsgrenar ges med syfte att stimulera
till idrottslig verksamhet även utanför skolan. Detta är
särskilt viktigt genom att arbetslivet blir alltmer datoriserat
och maskiner gör många uppgifter som människan tidigare
gjorde med kroppsarbete. I ämnet bör man också ta upp
frågor som rör sunda levnadsvanor som en väg till hälsa och
välbefinnande.
Den borgerliga regeringen lade hösten 1993 fram propositioner om en ny
läroplan både för grundskolan och för gymnasieskolan som riksdagen i
huvudsak antog. Höstterminen 1995 träder den nya läroplanen i kraft för
grundskolan. Samtidigt får grundskolan nya kursplaner och en ny timplan.
Dessa innebär i korthet att skolan får ett ökat utrymme för profilering och
eleven får ett större utrymme att välja ämnen, utöver den garanterade
undervisningstiden. Det är positivt för både skolan och eleven. Skolan kan
bättre ta tillvara den kunskap och kompetens som finns bland lärarkåren
samtidigt som man tar tillvara varje elevs förutsättningar för lärande.
När riksdagen behandlade läro- och timplanen ville Socialdemokraterna
starkt minska skolans möjlighet till profilering och elevens utrymme för eget
val. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna inte har gjort någon
"återställare" när det gäller skolans möjlighet till profilering eller elevens
eget
val. Det är bra att regeringen, ännu så länge är det väl bäst att tillägga,
håller
fingrarna borta från dessa två viktiga områden. Man måste emellertid
observera och motverka den tendens till urholkning av idrottsämnets roll som
nu åter kan skönjas.
Enligt vår mening skall ämnet idrott och hälsa ges ett stort utrymme i
skolan. Eleverna bör stimuleras till att använda utrymmet av sitt eget val för
ämnet. Framför allt gäller det den grupp elever som inte har någon hobby
med idrottsinriktning på sin fritid. Idrott och hälsa är ett ämnesövergripande
ämne. Det går alldeles utmärkt att undervisa i lärarlag genom att exempelvis
idrottsläraren, hushållsläraren och biologiläraren med sina olika kunskaper
kan ge ämnet dess rätta bredd.
När det gäller gymnasieskolan vill vi peka på de möjligheter som finns för
kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier eller samverka om
regionala idrottsgymnasier. Det kan man göra genom att använda det lokala
tillägget och det individuella valet.
Forskning och högre
utbildning på
idrottsområdet
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad
olika kunskapsområden allt ifrån fysiologi, medicin och
teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen.
Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över
alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens
utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som
bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också
kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen.
Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring
kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst
viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens
ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra
barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges
goda möjligheter till utbildning som står på en solid
vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en
självständig idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk
idrottsforskning. Denna har emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser.
Idrottsforskningen har hittills framför allt finansierats av idrottsrörelsen
själv. Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna
forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället
medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens
egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett
inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på idrotts-
relevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se Idrotts-
högskolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig kunskaps-
utveckling. Då krävs att undervisningen vilar på aktuell vetenskaplig grund
och ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och
internationellt. Detta kräver att skolan i likhet med andra idrottshögskolor i
Europa har egna fasta forskningsresurser och sedvanlig akademisk
examinationsrätt.
Handikappidrott
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna
plats inom den samlade idrottsrörelsen. I vårt land finns i dag
428 föreningar med omkring 70 600 medlemmar. 20 olika
idrottsgrenar är idag organiserade med egna
mästerskapstävlingar.
Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med
handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna
delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärarut-
bildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin verk-
samhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av statens
anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av anslaget som
SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall
förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning av
intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla
idrotten,
går till handikappidrotten.
Idrottens internationella
agerande
Den svenska idrotten har på senare år allt mera engagerat sig
i internationellt arbete. Att detta sker även fortsättningsvis är
av stor betydelse för att det svenska inflytandet skall kunna
öka. Det gäller för RF och specialförbunden att utveckla den
nödvändiga kompetens som krävs för att hävda svensk idrott
i en tid av ökande internationalisering.
Ett betydelsefullt område är utvecklingen inom den europeiska unionen,
EU. Riksidrotten och specialförbunden har här en viktig uppgift i att föra ut
information om integrationens möjligheter och svårigheter till idrottsrörelsens
olika led.
Detta arbete bör enligt vår uppfattning stödjas av regeringen. Under den
borgerliga regeringen verkade en arbetsgrupp, EG och idrotten. När Sverige
nu blivit medlemmar i EU är det för idrottens utveckling av stor betydelse att
våra intressen i gemenskapen följs upp och bevakas såväl av företrädare för
idrotten som för regeringskansliet.
Ett exempel på vikten av att följa utvecklingen och vara beredd att göra
insatser är den s.k. Bosman-domen. Slutsatserna i detta utslag tar sin
utgångspunkt i idrotten som kommersiell underhållning. Så är det naturligtvis
också i många fall. I Sverige och övriga nordiska länder fungerar emellertid
idrotten utan de gränser som finns i många andra länder mellan den rent
ideella breddidrotten och den helt eller delvis kommersiellt inriktade
elitidrotten. Effekterna av "Bosman-domen" blir därför sannolikt hårdare i
länder som Sverige. Det bör enligt vår uppfattning vara regeringens inriktning
inom arbetet i EU att få till stånd regler som tar hänsyn till den nordiska
strukturen vad gäller idrotten.
Den borgerliga regeringen anslog vid flera tillfällen extra medel till
idrottens internationella arbete, bland annat för insatser i Baltikum och de nya
demokratierna i Öst- och Centraleuropa. De insatserna bör följas upp.
Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför
kostnader av skilda slag förutom det ideella arbete som läggs
ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala
anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda,
kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och
arbetsgivargifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
Deltagaravgifter och entréavgifter med mera.
Frivilliga bidrag av olika slag.
Lotteriverksamhet, bingospel med mera.
Statliga och kommunala bidrag.
Olika former av sponsring.
Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmaterial.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och
förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor.
Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som
kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar
helt eller vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett
bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga och kommunala stödet till föreningar och förbund är omfattan-
de. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag självfallet av den
allmänna ekonomiska utvecklingen och det statliga respektive det kommu-
nala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig
ideell verksamhet är lotterier. På detta har område emellertid staten genom
sina spelbolag tagit tillvara möjligheterna att bidra till en total expansion av
spelmarknaden och ökad andel för de statliga spelen.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrottsrörel-
sens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt skatteuttag
minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag,
deltagaravgifter och entréavgifter.
Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning som finns mellan
moderater och socialdemokrater påverkar naturligtvis också inställningen till
hur organisationernas verksamhet skall kunna finansieras. Även i dagens
sämre ekonomiska klimat föredrar Socialdemokraterna uppenbarligen att
organisationerna skall förbli förhållandevis bidragsberoende. Därmed blir de
utlämnade åt politiska beslut, särskilt i ekonomiskt besvärliga tider. Det är
årets budgetproposition ett beklagligt bevis för.
Den moderata grundsynen är att idrottsrörelsen och övriga ideella organi-
sationer skall få ett större utrymme och bättre förutsättningar för finansiering
genom egen verksamhet.
Större andel av
spelmarknaden
Spelmarknaden i Sverige omfattar cirka 25 miljarder kronor
varje år. Sedan mitten av 1970-talet har de ideella
organisationernas andel av marknaden minskat kraftigt.
Lotteriutredningen fastslog redan 1979: "Om de statliga
lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på
samma sätt som hittills finns det enligt vår mening risk för en
ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. Det statliga
spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på de
ideella spelens bekostnad." Utvecklingen fortsatte emellertid
under 1980-talet genom främst nya spelformer introducerade
av såväl Penninglotteriet som Tipstjänst. De senaste åren har
denna utveckling i viss mån vänt. Genom Bingolotto tillförs
nu idrotten och andra organisationer betydande medel.
En förutsättning för större möjligheter till egenfinansiering inom
idrottsrörelsen och övriga ideella organisationer är att den större delen av den
totala spelmarknaden blir tillgänglig. Det var mot denna bakgrund den förra
regeringen reformerade lotterilagstiftningen med utgångspunkt i den senaste
lotteriutrednings förslag. Reglerna förenklades och en ny spelform -
värdeautomater - där överskottet i sin helhet skulle gå till de ideella
organisationerna - tilläts.
Den borgerliga regeringen föreslog och riksdagen beslutade våren 1994 om
ett överförande av AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Efter
regeringsskiftet hösten 1994 stoppades denna process av den nya regeringen.
Fullfölj riksdagsbeslutet om
Tipstjänst
De finns två grundläggande skäl för att överföra AB
Tipstjänst till de ideella organisationerna. Det första är att
förutsättningarna för en ökad andel av spelmarknaden för
ideella organisationer förbättras genom att den ökning av
Tipstjänsts överskott som sker efter ägandeöverföringen i sin
helhet skulle tillfalla de ideella organisationerna.
Det andra skälet är att Tipstjänsts möjligheter att utveckla nya spel för att
upprätthålla en bra kompetens inom företaget varit starkt begränsade. På
grund av debatten om statens successiva ökande andel av spelmarknaden har
kritiken mot nya tänkbara spelformer från de statliga spelbolagen varit
omfattande. Ett exempel var debatten om Tipstjänsts nya spel - Tipsbingo.
Genom ägandeöverföringen skulle också denna fråga lösas genom att nya
spelformer som skulle öka Tipstjänsts andel av spelmarknaden och deras
överskott i sin helhet skulle tillfalla ideella organisationer. Därmed skulle
också det starka behovet att bibehålla en hög kompetens inom Sverige vad
gäller spel tillgodoses.
Den socialdemokratiska regeringen avbröt arbetet på att finna former för att
överföra ägandet av Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organisationer.
I
stället föreslog man, vilket också den nya riksdagsmajoriteten också
beslutade, att AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet slås samman. Det
första steget är att staten placerar bolagens aktier i ett nybildat moderbolag.
Beslutet att bibehålla det statliga ägandet av Tipstjänst skulle enligt
regeringen kompenseras genom att ett vinstdelningssystem där det statsägda
bolagets vinster delas mellan staten och föreningslivet skall införas.
Reglerna för vinstdelningen kan emellertid ändras genom riksdagsbeslut
och ger därför inte alls samma ekonomiska stabilitet som ett ägaröverförande
av Tipstjänst skulle medföra. Det är fortfarande möjligt att genomföra det
tidigare riksdagsbeslutet om Tipstjänst.
Riksdagen bör därför besluta om att fullfölja riksdagsbeslutet från 1994.
Utgångspunkten bör som tidigare vara att överförandet skall ske på ett sådant
sätt att statens nuvarande intäkter från Tipstjänst i princip bibehålls genom en
koncessionsavgift. Denna bör bestämmas med en viss rabatt, som finansieras
av överskottet från spel med värdeautomater. Av Tipstjänsts överskott bör en
viss begränsad andel gå till fördelning bland sådana organisationer som inte
genom ett direkt ägande får del.
Idrotten och skatterna
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas
såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige.
Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre marginaler för
medborgarna och därmed sämre förutsättningar att frivilligt
bidra till föreningarnas verksamhet. Till det kommer de
direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i
föreningarna.
Den borgerliga regeringen slopade under förra mandatperioden den skatt
som togs ut på bingospel. I flera avseenden förenklades skattereglerna.
Genom de sänkningar av mervärdesskatten på hotell och persontransporter
som genomfördes, minskade kostnaderna för resor och inkvartering vid olika
former av turneringar och tävlingar.
De kraftiga skattehöjningar på arbete som genomförts av den social-
demokratiska regeringen kommer indirekt att drabba idrotten. Med tanke på
de anställda som finns inom den ideella verksamheten kommer de höjda
arbetsgivaravgifterna att leda till ökade kostnader. I annat sammanhang
föreslår Moderata samlingspartiet att arbetsgivaravgifterna skall sänkas med
1,5 procentenheter. Därigenom uppkommer inga kostnader för idrotten.
Dessutom föreslås ytterligare kraftiga sänkningar av skatten på arbete.
Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som säljs av
idrottsföreningar och förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad,
arenareklam med mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med
tanke på de snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår
mening bör reklamskatten slopas 1997.
Det torde ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig författningstext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens plats i skolan,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsforskningen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av medel till handikappidrotten,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella
förutsättningar,
6. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen beslutar att
Aktiebolaget Tipstjänst skall överlåtas till de ideella organisationerna med de
förutsättningar som angavs i riksdagsbeslutet 1994,2
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av reklam-
skatten, i enlighet med vad som anförts i motionen.2