I utredningen "Fritid i förändring" har vi återigen fått
bekräftat att samällets resurser fördelas mycket ojämt mellan
flick- och pojkidrott. Där framgår även att det förekommer
större skillnader inom flickgruppen än inom pojkgruppen,
när det gäller deltagande i det organiserade fritidsutbudet.
Trots att denna snedfördelning varit känd länge har
situationen inte förbättrats. De negativa konsekvenserna är
många.
Vi har nyligen fått uppgifter om ungdomars viktökning. Det är oroande
när vi samtidigt vet att allt för få idrottar och motionerar. Allra mest
inaktiva
är flickor i socialgrupp tre. Många av dessa flickor hamnar sedan i vård- och
omsorgsyrken där risken att de ska drabbas av förslitningsskador är stor. Det
är under ungdomsåren man bygger upp kroppen så att man orkar möta livets
påfrestningar. Den största delen av resurserna inom fritidsområdet fördelas
av kommunerna. Det handlar om ungefär tio miljarder. Många kommuner
tvingas i dag till kraftiga nedskärningar, därför är det extra angeläget att man
besitter nödvändiga kunskaper om vad kommunens medborgare skulle vilja
använda sin fritid till och vilka konsekvenser nedskärningarna får ur
jämställdhetssynpunkt. Av kommunernas sammanlagda kostnader går 70 %
till anläggningskostnader. Ishallarna är det klassiska exemplet på dyra
anläggningar med ett mycket snett könsmässigt nyttjande.
Det finns även andra aspekter av jämställdhet som fritidspolitiken måste
beakta om kvinnor ska ges reella möjligheter att utöva de fritidsaktiviteter de
önskar. Lokaler måste utformas så att de är "säkra" och tillgängliga. Många
kvinnor upplever rädsla när de är på väg till idrottsanläggningen eller när de
tar en joggingrunda. Därför måste även jämställdhetsanalyser göras i det
gängse planarbetet. Ovan nämnd utredning föreslår även att s. k. "tjejronder"
motsvarande skyddsronder genomförs. Det förslaget stödjer vi.
Det finns även anledning att lyfta den demokratiska aspekten av den ojäm-
ställda idrotten. Redan 1989 antog Riksidrottsförbundet ett jämställdhets-
program för idrotten. Målet var att kvinnor och män skulle vara represen-
terade med minst 40 % inom rådgivande och beslutande organ och att
andelen kvinnliga resp manliga tränare skulle stå i proportion till antalet
utövare. Vi kan konstatera att man haft svårt att uppnå sina mål.
Konsekvenserna av detta är dubbelt så allvarliga. Då de flickor som känner
att de osynliggörs i de beslutande församlingarna enligt utredaren Gertrud
Åstöm dragit slutsatsen att deras uppfattning inte är viktig kan detta leda till
att de tar med sig den erfarenheten ut i livet och drar sig för att engagera sig
i
föreningslivet över huvud taget. Därmed försämras det demokratiska
underskott som redan råder.
Här, precis som vi krävt på flera andra områden, behövs en könsfördelad
statistik för att vi ska uppnå en jämställd idrottspolitik. Detta i sin tur
måste
leda till att resursfördelningen på samhällets olika nivåer utgår från att
medlen ska fördelas på ett jämställt sätt. Detta måste beaktas i den utredning
som regeringen avser att tillsätta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas roll för att uppnå jämställdhet inom idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det demokratiska underskottet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för en jämställd fördelning av samhällets
resurser till idrotten.