"Ett samhälle utan idrottsliv skulle bli gråare och tristare.
Idrottens svaghet och styrka, dess bekymmer och
glädjeämnen har blivit en nästan allas angelägenhet och
intresse"
Dr. Olle Hallden
Inledning
Idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i många
människors liv. Många utövar idrott aktivt, ännu fler får en
rikare fritid genom att som åskådare intressera sig för
idrottens värld. Idrottsrörelsen bidrar i allra högsta grad till
ett rikare socialt liv, meningsfulla aktiviteter och en god
folkhälsa. Nästan tre miljoner svenskar deltar, som ledare
eller aktiva, i någon av de ca 37 000 lokalföreningarna.
Hundratusentals ideella ledare lägger varje år ner mer än 140
miljoner timmar på att ta hand om mer än hälften av alla barn
och ungdomar i över 19 000 aktiviteter varje dag året om.
Samhällsutvecklingen har lett till att många beslut i
folkvalda organ är styrande för idrottsrörelsen och enskilda
människors idrottsutövande. Från kristdemokratiskt håll
anser vi att idrottsrörelsen skall ha samhällets stöd men vara
självständig i förhållande till stat, kommun och näringsliv.
Under 1900-talet har fritiden ökat kraftigt bl a genom att arbetstiden
förkortats och att nya tekniker utvecklats. Människor har fått mer tid att
disponera efter eget intresse och läggning. Folkrörelserna spelar en mycket
viktig roll för att kanalisera engagemang och skapa gemenskapskänsla inom
en förening, en statsdel, en ort eller ett land. Idrottsrörelsen har under
generationer tillfört samhället oersättliga värden. Många unga människor har
inom idrottsrörelsen fostrats till ansvarskännande, solidariska medborgare
och ett gott kamratskap. De mer än 500 000 ideellt arbetande ledarna gör ett
arbete och en insats som för samhället som helhet är ovärderlig. Arbetet med
att integrera invandrare sker helt naturligt inom idrotten och tjänar som
förebild i det svenska samhället.
Regeringens förslag för
idrottsrörelsen
Vissa besparingar drabbar idrottsrörelsen liksom alla andra
sektorer i samhället. Det är av största vikt att besparingar
ändå görs på ett genomtänkt sätt. Majoriteten av de 63
specialförbunden under Riksidrottsförbundets tak är starkt
beroende av det statliga bidraget för sin verksamhet. Även
om Kristdemokraterna betonar att idrottsrörelsen och andra
folkrörelser måste kunna ges goda möjligheter att finansiera
verksamhet med lotterier m m, måste slås fast att det
offentliga stödet måste ligga på en rimlig nivå.
Regeringen förslår i budgetpropositionen att kraftiga besparingar görs på
anslaget till idrotten. Stödet till idrotten minskas med 55 miljoner kronor,
d v s 11 %, vilket är den största neddragningen någonsin. Kristdemokraterna
går emot denna kraftiga besparing.
Idrottens etik
Idrotten spelar en viktig fostrande roll för många barn och
ungdomar. Nästan 70 procent av alla pojkar och hälften av
alla flickor mellan 7 och 15 år är med i en idrottsförening.
Många av dem ägnar en stor del av sin fritid åt sitt
idrottande. De gör det för att de tycker att det är roligt och för
att de där känner sig delaktiga i en positiv gemenskap. Där
lär man sig ofta vad ansvarstagande och samarbete innebär. I
idrottens värld finns vissa givna regler som måste följas.
Sanktioner följer omedelbart på brott vilket ofta är positivt
och lärorikt. I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och
rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll
som ungdomfostrare viktigare än någonsin. Därför bör
idrottsrörelsen i högre utsträckning betona de etiska frågorna,
såväl internt som externt. Ungdomsidrotten bidrar till att
förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra
droger och sparar på så sätt årligen mycket stora belopp åt
samhället.
Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av
dopningsmedel och andra droger. Dopningen är idag främst ett problem
utanför den organiserade idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens kunskaper och
erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökande sprid-
ningen av dopningsmedel. På detta och andra områden kan och är idrotts-
rörelsen till stor del en motkraft. Genom mediebevakning når elitidrotten alla
människor. Idrottens etiska hållning och avståndstagande från dopning och
det idrottsanknutna våldet är viktig inte minst då elitidrottare utgör
förebilder
för många barn och ungdomar.
Fusk via dopning är oacceptabelt framförallt mot bakgrund av de extremt
stora medicinska riskerna. Svensk idrottsrörelse bör nationellt och även i
internationella sammanhang verka för kraftfulla sanktioner mot idrottsmän
som nyttjar otillåtna preparat.
En viktig aspekt av god etik är hur barn och ungdomsidrotten utformas.
Det bör vara självklart att inte medverka till utslagning och elittänkande när
det gäller barn- och ungdomsidrott. Det är av största vikt att föreningar och
enskilda idrottsledare beaktar riskerna med en alltför tidigt specialiserad
träning i tidiga år. Spontana idrottsaktiviteter måste få gott om utrymme i
barns och ungdomars liv.
Det är föreningslivet som utgör grunden för idrottens fostrande
gemenskap. Medlemskap i en idrottsförening ger således mycket mer än
själva idrottsutövandet. Det är en viktig anledning till att svensk
idrottsrörelse värnar om föreningen som grunden för all sin verksamhet.
Samhällets stöd till idrotten, bl a det lokala aktivitetsstödet, har byggt på
samma uppfattning. Stödet har i första hand givits till föreningarna och till av
dem organiserade aktiviteter.
Idrotten i skolan
I skolans undervisning skall friluftsliv och idrottsutövande
ingå som en naturlig del. Undervisningens mål skall vara att
skapa intresse för regelbunden motion och skapa
medvetenhet om kostens betydelse för välbefinnande. Den
fysiska träningen skall vara anpassad efter den enskilde
elevens förutsättningar. Ungdomsidrott, oftast med
skolidrottsförbundet som arrangör, typ Mjölkkannan,
Piggelin och Skoljoggen, tredjeklassarnas jorden runt-sim,
ger tillfälle att prova på många idrotter utan krav på
prestationer. Skolidrotten ger även möjlighet till att ta vara
på ledarämnen och ge dem lämplig utbildning vilket är
viktigt för nyrekryteringen av ungdomar och utvecklingen av
idrotten.
Det är klart belagt att regelbundna motionsvanor grundläggs redan i unga
år. Barn och ungdomar som får en positiv upplevelse av fysisk aktivitet och
idrott har en betydligt större benägenhet att vara fysiskt aktiva även som
vuxna än andra. Fysisk aktivitet bland unga människor är också viktig,
eftersom det visat sig finnas ett samband mellan denna och den intellektuella
utvecklingen. Regelbunden motion gör att ungdomarna orkar med skolan på
ett bättre sätt.
Breddidrott och elitidrott
Alla människor som vill ska ha möjlighet att delta i
idrottandet. Breddidrotten som mer betonar kamratskap och
vikten att vårda sin hälsa än de faktiska idrottsprestationerna
lever i ett ömsesidigt beroendeförhållande med elitidrotten.
Elitidrotten bygger på de många människornas idrotts- och
motionsaktiviteter, och den är för många motionärer och
friskvårdare en inspirationskälla. För att svensk idrott även i
framtiden ska kunna fostra idrottsutövare på toppnivå fordras
alltså satsningar på de många människornas idrottsutövande.
Breddidrotten bidrar till många människors välbefinnande
och minskar riskerna för sjukdom. Denna friskvård spar
årligen mycket stora summor för svensk sjukvård och hindrar
mycket lidande.
För att stimulera breddidrott är det nödvändigt att elitidrotten får rimliga
verksamhetsvillkor. Elitidrottsutövarna fungerar idag som inspiratörer och
förebilder.
Antalet idrottsgymnasier bör byggas ut allteftersom intresset ökar.
Lovande idrottsutövare ges där en chans att utvecklas idrottsmässigt utan att
försumma studierna.
Handikappidrott
Rätten till goda och lika möjligheter till idrottsutövande är
grundläggande för Kristdemokraternas idrottssyn. Idrotten
har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom
vid integrering i samhället i övrigt.
Idrottsarenorna måste vara tillgängliga för personer med funktionsnedsätt-
ning. Idrottsarenorna måste handikappanpassas så att de möjliggör för handi-
kappade att utöva idrott och även delta som åskådare.
Ekonomiskt har handikappidrotten svårigheter genom små biljettintäkter
och svårigheter att få sponsorer från näringslivet. Vidare är ofta kostnaderna
mycket höga för den enskilda idrottsutövaren som behöver särskilda hjälp-
medel för sin idrottsverksamhet. Svårigheter finns även med att få fram led-
sagare till träning och tävling samt transporter till och från träning och
tävling.
På handikappidrottens område krävs ökade statliga satsningar. Sveriges
radio och television bör också ta sitt ansvar för att spegla de handikappades
idrottsprestationer som idag ofta görs i det tysta. Sverige bör också i
internationella sammanhang aktivt verka för att få arrangera tävlingar för att
öka intresset och bilda opinion för större satsningar på idrottsutövare med
funktionsnedsättningar.
Sverige kan också via forskning bidra till utveckling och vidare utveckling
av teknik som gör de möjligt för handikappade att utöva nya idrottsgrenar.
Kvinnoidrott
Kvinnoidrotten tilldrar sig än idag ett betydligt mindre
intresse än motsvarande idrott för män. Detta gäller såväl i
massmedierna som rent allmänt. Kvinnoidrotten behöver en
starkare ställning bl a vad gäller träningstider och
tillgänglighet till befintliga anläggningar. Fler kvinnor kan
och bör aktiveras inom idrottsrörelsen, och därför är
rekryteringen av kvinnliga idrottsledare av största betydelse
för idrottens framtida utveckling.
Massmedierna, inte minst radio och TV, har ett oavvisligt ansvar när det
gäller att spegla kvinnoidrotten. Genom en bra redovisning av de idrotts-
prestationer som kvinnor gör kan intresset för idrott öka genom att fram-
förallt unga flickor får kvinnliga idrottsutövare att identifiera sig med och
inspireras av.
Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt.
Den utvärdering och de beslut som fattats av riksidrottsmötet visar att ytter-
ligare åtgärder är nödvändiga. Idrottsrörelsen bör särskilt uppmärksamma
jämställdhetsaspekten vid användandet av det statliga stödet till idrotten.
Idrottsforskning
Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över
en lång rad av områden såsom fysiologi, medicin och teknik
till beteendevetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen.
Utbildningen och forskningen är en förutsättning för
idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och
ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap
behövs kring idrotten som folkrörelse. Idrottsrörelsen har
också pekat på behovet av forskning kring kvinno- och
jämställdhetsfrågor. Inte minst viktig är denna
kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning.
Med tanke på idrottens betydelse för våra barn och ungdomar
är det angeläget att idrottsledarna ges goda möjligheter till
utbildning, som står på en solid vetenskaplig grund.
Idrottsforskningen har inte givits de nödvändiga resurserna, utan har
framför allt finansierats av idrottsrörelsen själv. Med tanke på idrottens
bredd och betydelse för samhället bör denna forskning i första hand vara ett
ansvar för utbildnings- och forskarsamhället, medan det mer behovs-
anpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens egna organisationer.
Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett inflytande över de organ
som samordnar idrottsforskningen i landet.
Idrottshögskolan fick vid starten 1992 inga fasta forskningsresurser. Inte
heller fick skolan rätt att utdela sedvanliga akademiska examina. För att
Idrottshögskolan ska bli det centrum för idrottslig kunskapsutveckling som
den borde vara krävs att undervisningen vilar på aktuell vetenskaplig grund
och att skolan har ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i
Sverige och internationellt. Detta kräver emellertid att den, i likhet med
andra idrottshögskolor i Europa, får egna fasta forskningsresurser och
sedvanlig akademisk examinationsrätt.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att de praktisk-estetiska
utbildningarna koncentreras till ett fåtal lärosäten. Idrottshögskolan i
Stockholm, Högskolan i Örebro, Lärarhögskolan i Stockholm samt Umeå
universitet är de enda utbildningsorter som föreslås tilldelas utbildnings-
område idrott. Göteborgs universitet är det enda lärosäte - vid sidan av de
ovan nämnda - som hittills har utbildat lärare i ämnet Idrott och hälsa för
årskurs 4-9 och gymnasiet, som inte föreslås få detta uppdrag framöver. Det
finns flera skäl för att Göteborgs universitet även fortsättningsvis bör få
utbilda lärare i ämnet Idrott och hälsa för årskurs 4-9 och gymnasiet. Några
skäl är följande:
- I en av Sveriges befolkningstätaste regioner är det högst rimligt med en
utbildning i Idrott och hälsa.
-
- Den utbildning som bedrivs i Idrott och hälsa vid Göteborgs universitet är
en mycket attraktiv utbildning med mellan 1 400 och 1 600 sökande till de
27 platser som erbjudits årligen.
-
- De skolnätverk inom bl a Idrott och hälsa som håller på att tillskapas, med
ett omfattande samarbete mellan universitet och skola, tvingas upphöra.
Det blir negativt för hela regionen.
-
- Göteborgs universitet har av ideologiska skäl satsat på att enbart utbilda
tvåämneslärare.
-
- Utbildningen vid Göteborgs universitet kräver inga investeringar i vare sig
lokaler, materiel eller personal. Det är därför ingen besparing att lägga
ned utbildningen i Idrott och hälsa i Göteborg.
-
Internationellt
idrottsamarbete
Idrottsrörelsens egna prioriteringar i det internationella
arbetet är mycket positiva. Fokus sätts på att utveckla
samarbetet med östeuropeiska idrottsrörelser med särskild
tyngdpunkt på de baltiska staterna. Vidare vill man gå vidare
i samarbete med idrottsrörelsen i södra Afrika för att efter
apartheids fall bidra med svenskt kunnande i den nya och
positiva uppbyggnadsfasen. Riksidrottsförbundet avser att
aktivt delta i arbetet på att påverka idrottens förutsättningar i
EU och förstärka den svenska representationen i
internationella beslutande samlingar. Sverige bör sträva efter
ett väl utbyggt internationellt idrottsutbyte för både ledare
och aktiva på bredd- och elitnivå. Genom kulturella och
idrottsliga kontakter kan förståelse och kunskap om andra
folk och kulturer öka, till gagn för avspänning och
samförstånd.
Idrottens ekonomi
Samhällets satsningar på idrott ger genom de ideella
krafternas engagemang stor effekt. Varje krona som av
samhället investeras i idrottsrörelsen medför en omsättning i
föreningslivet som är ca fem gånger större. Trots detta är
samhällsstödet till idrotten, framför allt på landstingsnivå,
lägre än stödet till andra barn- och ungdomsorganisationer
om man tar hänsyn till verksamhetens omfattning.
I en tid med krympande samhällsresurser borde det vara naturligt att satsa
på den ideella sektorn. Med tanke på att en plats på ett behandlingshem
kostar ca 1 500 kronor per vårddygn är stödet till idrottens barn- och
ungdomsledare snabbt intjänat om de kan förhindra bara några få ungdomar
från att hamna i missbruk och kriminalitet. Men istället skärs stödet till
idrottsrörelsen ner på såväl kommunal som statlig nivå. Detta är en kortsiktig
politik som på sikt kan visa sig bli samhällsekonomiskt mycket dyr.
När det offentliga stödet minskar måste idrottsrörelsen öka sin själv-
finansiering. Spel och lotterier har traditionellt varit en viktig
finansierings-
källa för idrottsföreningarna. Under två decennier har folkrörelserna emeller-
tid tappat andelar på spelmarknaden i förhållande till de statliga spelbolagen
och framför allt ATG. Bingo Lottos framgångar de senaste åren har vänt
denna trend, men fortfarande är avståndet långt till den andel folkrörelse-
spelen hade av spelmarknaden i början av 1970-talet. Den nya lotterilag som
riksdagen i bred politisk enighet antog sommaren 1994 syftade till att ge
folkrörelserna större möjligheter att finansiera sin verksamhet via spel och
lotterier. Regeringen bör se över de statliga spelbolagens koncessioner så att
deras agerande på spelmarknaden inte motverkar den nya lotterilagens
intentioner.
Riksdagen har beslutat att bilda ett nytt statligt spelbolag som består av
Tipstjänst och Penninglotteriet. I beslutet ingår att föreningslivet får vara
med och dela på spelbolagets totala vinst istället för som tidigare överskottet
från en viss spelform (värdeautomatspel). Kristdemokraterna är positiva till
denna förändring men den slutliga utformningen av vinstdelningssystemet
måste bli föremål för närmare diskussioner mellan staten och föreningslivet
innan beslut fattas i frågan. Det gäller framför allt frågorna om fördelningen
och vem som ska vara mottagare. Folkrörelserna och inte bara staten måste få
garantier till rimliga utdelningar i ett nytt vinstdelningssystem.
Riksdagens tidigare beslut att drastiskt sänka bidragsnivån för de
lönebidragsanställda riskerade att resultera i att många av dem som idag
finner meningsfull sysselsättning och gemenskap i idrottens föreningar och
förbund skulle komma att sägas upp och därmed återigen hamna utanför
arbetsgemenskapen. Detta skulle framför allt att drabba de med svåra
arbetshandikapp, de som har svårast att hitta en alternativ sysselsättning.
Regeringen förslår att lönebidragsnivån på 90 % gäller t o m den 1/7 1997
men efter detta datum finns det inga pengar anslagna. Kristdemokraterna
anser att de ideella föreningarna även efter detta datum ska undantas från
sänkningen av lönebidragsnivån, och regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om detta.
Moms på
föreningsaktiviteter
I samband med Sveriges inträde i EU pågår en översyn av
momsreglerna. I regeringens proposition "Mervärdesskatt
och EU" (1994/95:57) undantogs frågorna rörande moms för
ideella organisationer. Dessa skulle beredas ytterligare.
Ideella organisationer, bland annat idrottens föreningar, är
idag till största delen momsbefriade.
Flera EU-länder har en skattesituation liknande den svenska. I Finland har
man, trots sitt inträde i EU, beslutat att inte momsbelägga idrottsrörelsens
verksamheter. Att EU-medlemskapet med nödvändighet skulle kräva en för-
ändring av momsreglerna för ideella organisationer är inte i överensstäm-
melse med EU:s momsdirektiv.
De ideella organisationerna är redan idag hårt pressade ekonomiskt.
Kommunala besparingar har lett till såväl minskade bidrag som höjda
avgifter på lokalhyror etc. Utvecklingen tvingar lokala föreningar att skära i
verksamheten och/eller ta ut ökade avgifter av sina medlemmar. Det finns all
anledning att värna de ideella organisationernas möjligheter att bedriva en
bred verksamhet, speciellt i en tid när vi ser en ökning av våldet, missbruk
och andra problem bland unga. Att lägga ytterligare administrativa och
ekonomiska bördor på föreningslivet är att direkt motverka denna strävan.
I propositionen 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och
idrottsområdet förslås inte någon förändring av nuvarande generella
undantag i mervärdesskattelagen för ideella föreningars verksamhet. För de
allmännyttiga ideella föreningarnas del innebär därför förslaget inte någon
ändrad mervärdesskattesituation.
Dock införs en mervärdesskatt på 6 % för tillträde till idrottsligt evene-
mang och utövande av idrottslig verksamhet som tillhandahålls av annan än
staten, kommun eller allmännyttig ideell förening. Kristdemokraterna anser
att ideella föreningar ska vara befriade från mervärdesskatt.
Bidragsgivning
Den största finansiären av idrottsrörelsen är idag
näringslivet. Stödet till idrotten riktas både till elitidrotten
och till småklubbar som ägnar sig åt motions- och
breddidrott. Kristdemokraterna ser positivt på näringslivets
stöd till idrotten även om det finns vissa risker, nämligen om
sponsringen eller sponsorn skulle övergå från stödjande till
styrande. Vidare kommer sponsring aldrig att kunna ge något
ordentligt ekonomiskt tillskott för de idrotter som upplevs
som mindre massmedialt intressanta. Grunden för
idrottsrörelsens ekonomi måste vara egna insatser och
samhällets stöd.
Samhällets stöd till idrottsrörelsen utgår förutom genom statliga anslag via
landstingen och kommunerna. Stödets målsättning bör vara att stimulera,
d v s ge resurser och möjligheter till idrottens utövande. Stödet bör således
inriktas på investeringar i idrottsanläggningar och på bidrag till ungdoms-
verksamhet och ledarutbildning. Reglerna för det ekonomiska stödet ska vara
enkla, rättvisa och inriktade på en obyråkratisk hantering.
Det lokala aktivitetsstödet, som är det viktigaste systemet för stöd till
idrottsföreningarna, bör bibehållas på nuvarande nivå.
Regeringens förslag att minska anslag till idrotten med 55 miljoner, d v s
11 %, kommer att drabba alla sektorer inom idrotten: administrationen,
stödet till specialförbunden och det statliga lokala aktivitetsstödet. Speciellt
svårt blir det för de små förbunden som inte har möjlighet att få sponsor-
intäkter samt lokala klubbar.
Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor mer än regeringen till
idrotten för att neddragningen inte ska drabba de små förbunden och det stat-
liga aktivitetsstödet på ett oacceptabelt sätt.
I budgetpropositionen framgår att regeringen inom kort ska tillkalla en
parlamentarisk kommitté för att utifrån en samlad analys utvärdera målen för
det statliga stödet till idrotten och föreslå nya och tydligare mål för stödet.
Kristdemokraterna ser positivt på att en utredning kommer till stånd och
framhåller vikten av att idrottsrörelsen får inflytande i utredningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens etik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dopningspreparat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att friluftsliv och idrottsutövande bör ingå som en naturlig del av
skolutbildningen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stärka breddidrotten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsgymnasierna,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa rimliga villkor för elitidrotten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsarenors tillgänglighet för människor med
funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för
handikappidrotten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen drivs
vidare,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten bör ta ansvaret för den grundläggande
idrottsforskningen,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som
samordnar idrottsforskningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Idrottshögskolan bör få fasta forskningsresurser och ges
sedvanlig examinationsrätt,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Göteborgs universitet skall få behålla utbildningsområdet
idrott,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör se över de statliga spelbolagens koncessioner,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den slutliga utformningen av vinstdelningssystemet måste bli
föremål för närmare diskussioner mellan staten och föreningslivet,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ideella organisationer permanent bör undantas från sänkningen
av lönebidragsnivån,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om moms på ideella föreningar,4
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragsgivning och vikten av att behålla det lokala
aktivitetsstödet på nuvarande nivå,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens inflytande i utredningen om idrott,
19. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområdet Kultur, medier, trossamfund
och fritid enligt uppställning: