Regeringen föreslår med hänvisning till tidigare
riksdagsbeslut om besparingar att stödet till idrotten minskar
med 55 miljoner. Detta innebär i ett slag en
anslagsminskning på över 10 %. Detta innebär givetvis ett
svårt avbräck för idrottsrörelsen.
Ofta hänvisas till den positiva sociala roll som idrottsrörelsen spelar. Vi
hävdar att detta är med all rätt. Hundratusentals ideellt arbetande ledare gör
viktiga insatser för en mycket stor del av vår ungdom.
Idrotten på alla nivåer brottas med svåra ekonomiska problem - men i
synnerhet gäller detta för idrott på den nivå som inte har publik bärkraft eller
marknadsföringsintresse för näringslivet. En så kraftig nedskärning som den
som nu föreslås innebär att alla riksförbund och alla specialförbund drabbas
- men hårdast drabbas de mindre förbunden, som ofta har ett sämre
utgångsläge i jakten efter sponsorer.
Den föreslagna minskningen av statsanslaget måste ses i samband med de
nedskärningar som genomförts i många kommuner. Dessa har inte minst hårt
drabbat idrotts- och fritidssektorn och i många kommuner barn och ungdom.
För idrottens del har det inneburit inte bara minskade kommunala bidrag
utan ofta även försämrade öppettider på arenor, dyrare planhyror,
personalminskningar - som i många fall klubbarna får kompensera för
genom än mer arbete för styrelser, ledare och föräldrar.
Utvecklingen slår inte minst hårt mot de delar av idrotten som samhället
programmatiskt säger sig vilja främja: kvinnors och flickors idrottande och
ungdomsidrotten. Det finns många exempel på detta i det praktiska livet:
klubbar som tvingas dra in på aktiviteter och träning av ekonomiska skäl
eller där ungdomar i allt högre grad måste kämpa med bingolotto- och annan
lotteriförsäljning för att idrottsverksamheten skall vara möjlig att driva. Men
"Loket" kan inte hur länge som helst dra idrottståget framåt när samhället
leder spåren mot allt brantare uppförsbackar och allt värre spårhinder.
Samtidigt är samhällets budskap dubbelt. Regeringen och en riksdags-
majoritet understödjer Stockholms OS-ansökan. Man vill - en ambition som
vi delar - att Sverige skall framstå som ett attraktivt idrottsland. Men
samtidigt slår man till med en nedskärning mot idrottsrörelsen som kommer
att drabba dess verksamheter, särskilt i de kommersiellt mindre intressanta
förbunden, hårt. Denna politik kan inte godtas.
Vänsterpartiet har därför i sitt budgetalternativ reserverat medel så att vi
kan förorda 42 miljoner kronor mer till idrotten än vad regeringen föreslår.
Vi förutsätter att idrottsrörelsen använder dessa ökade medel på ett sätt som
främjar dess högt ställda ambitioner när det gäller jämställdhet och idrott
bland utsatta grupper i samhället och för att skapa kontaktytor mellan
svenskar och invandrare.
Regeringen avser att inom kort tillkalla en parlamentarisk utredning om
idrotten. Vänsterpartiet välkomnar detta. En analys för att utvärdera målen
för det statliga stödet är befogad. De nuvarande minskade samhällsstöd för
idrotten på alla nivåer gör att idrotten blir alltmer beroende av sponsorer och
lotteriintäkter.
En utredning bör dock inte vara ett led i ett systemskifte vad gäller
samhällets stöd till idrottsrörelsen. Det är också av vikt att denna utredning
görs i nära samarbete med idrottsrörelsen och att dess integritet som
självständig folkrörelse respekteras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens betydelse.
Stockholm den 4 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Kenneth Kvist (v)