Kulturen är själva grunden för mänsklig utveckling,
demokrati i samhörighet och mänsklig värdighet. I kulturen
finns ofta ett ifrågasättande, en kritik och debatt av
värderingar, företeelser och tendenser i samhället. Kulturella
uttryck uppstår ofta som motrörelser mot det etablerade.
Kulturen öppnar nya perspektiv, vänder på synsätt och
kombinerar ofta kunskaper från olika fält på ett nytt sätt. Den
ger människorna perspektiv på tillvaron. Genom olika
kulturella uttryck kan vi lära oss att se saker på ett nytt sätt.
Vi ser gärna världen mot bakgrund av våra egna
preferensramar när det gäller vår egen kultur. Som genom ett
filter observerar man vissa saker, andra inte och ofta på ett
visst sätt. Världen kan ses på många olika sätt och det är inte
bara konstnärer som behöver kunna anlägga olika perspektiv,
fantasi är nödvändig för alla. Kulturen ger medel för
människor att uttrycka sin mening, att påverka och förändra.
Inom kulturens sfär finns både fakta och argument,
uttrycksmedel och "scener" för agerande.
Vår välfärd beror inte bara på tekniska och ekonomiska faktorer. Det
handlar i lika hög grad om ett inre välbefinnande. Genom att själv få skapa
och låta åsikter och känslor få komma till uttryck får människan utlopp för sin
kreativitet. Människan förfogar över många uttrycksmedel, många språk. Ju
fler språk, desto rikare uttrycksmöjligheter för fantasi och kreativitet. När
uttrycksmedlen är många blir också debatten rik på nyanser, livfull och
engagerande.
I denna motion behandlar vi förslagen i såväl prop 1996/97:3 Kulturpolitik
som budgetpropositionen utgiftsområde 17, kulturdelen. Medier och fritid
behandlar vi i särskilda motioner.
Det fanns stora förväntningar på kulturpropositionen som skulle vara
summeringen av 20 års kulturpolitik och avstampet inför 2000-talet. Vi
menar att regeringen inte har lyckats uppfylla dessa förväntningar. Framför-
allt har regeringen inte lyckats ta ett samlat grepp om en nationell kultur-
politik. Vi menar att det är viktigt att stat, landsting och kommuner ska gå
hand i hand, att beskriva ansvarsfördelningen och att slå fast att det samarbete
som utvecklats under de senaste 20 åren ska finnas kvar. Det finns inte heller
någon riktig vision om våra kulturarv. Enligt vår uppfattning har
folkrörelsernas och organisationernas betydelse för det levande kulturlivet
fått en allt för underordnad roll i förhållande till de olika institutionerna.
Vi kan också konstatera att en stor mängd frågor lämnas öppna för att
utredas vidare, vilket är beklagligt efter denna långa tid av utredande och alla
de förväntningar som skapats kring kulturpropositionen.
Vi anser också att "Kultur i hela landet" lider brist på rejäla uttalade
satsningar på folkbildning och föreningar. Vart tog Kulturutredningens
förslag om satsning på de många människorna och eldsjälarna vägen? En
satsning på eldsjälar behöver inte alls innebära en kollision mellan
professionalism och amatörism utan en fruktbar blandning av båda för att
främja intresset hos de många människorna till fler arrangemang och ökad
kulturkonsumtion vilket leder till ökade arbetsuppgifter för de professionella
kulturutövarna.
Kulturpolitik
Under de senaste hundra åren har vi fått offentliga bibliotek,
länsteatrar, konsthallar, museer etc. Men vad gör vi idag för
att forma dagens kulturpolitik och hur möter kulturpolitiken
den framtida utvecklingen? Centerpartiet anser att en
långsiktig kulturpolitik måste ge förutsättningar för kulturell
förnyelse och mångfald. Samhället ska inte styra
kulturutbudet utan skapa förutsättningar. Staten ska i första
hand stödja och stimulera kulturverksamheten, inte reglera
den. Kommuner och landsting ska självklart formulera sina
egna mål för den egna kulturpolitiken. Vi anser att det är
viktigt att staten har en tydlig roll i den framtida nationella
kulturpolitiken även om rollen kommer att vara en annan än
den är idag. Detta med tanke på de förändringar som
föreslagits i propositionen om den regionala
samhällsorganisationen, där nya funktioner av samverkan
mellan nationell, regional och lokal nivå måste utarbetas.
Det finns idag en positiv attitydförändring när det gäller att sätta in kulturen
i ett regionalt perspektiv. Det finns ett samhällsintresse som bygger på en ny
och annorlunda medvetenhet om kulturens roll för människors välbefinnande,
som ser kulturen och kulturmiljön som en drivkraft för bl.a. en hållbar och väl
förankrad utveckling. Att värna det lokala kulturarvet ger en bas för
integration i en vid gemenskap. En av de största utmaningarna för den
svenska kulturpolitiken är att fler ska kunna delta i kulturverksamheter av
olika slag. Kulturpolitiken måste samspela med politiken på andra
samhällsområden, inte minst det sociala området och utbildningssektorn.
Kulturpolitiken ska inte bara användas till den professionella konstnärliga
verksamheten. Den måste vara bredare än så.
En nationell kulturpolitik
1974 års kulturpolitiska beslut innebar statliga mål för
kulturpolitiken, stöd till de regionala institutionerna och ett
uppdrag till kommuner att genom traditionella och nya
organisationer, folkrörelser m fl svara för arrangörskap i det
lokala kulturlivet.
1974 års kulturpolitiska beslut byggde på en mycket nära samverkan
mellan de olika samhällsnivåerna: stat, landsting och kommuner. De statliga
målen för kulturpolitiken blev i praktiken nationella mål genom att i stort sett
samtliga landsting och kommuner antagit 1974 års kulturpolitiska mål även
för den egna verksamheten. Genom en dialog och samverkan har staten på ett
mycket förtjänstfullt och aktivt sätt uppnått denna nationella samsyn, utan
detaljreglerande lagstiftning. Regionala institutioner har byggts upp med det
statliga "grundbeloppssystemet" och regional finansiering. På liknande sätt
har staten medverkat till ett lokalt arrangörskap för kulturverksamheten,
genom statligt stöd till folkrörelser och föreningsliv genom studieförbundens
lokala verksamhet.
Genom detta stöd genomförs varje år ett mycket stort antal lokala kultur-
arrangemang av studieförbunden, kommunerna och fria kulturintressen. På
detta sätt blev 1974 års kulturpolitik en gemensam angelägenhet för hela
landet och målen kom snabbt att anammas på alla nivåer, vilket också
Kulturutredningen konstaterar i utvärderingen av 20 års kulturpolitik. Man
redovisar också att det som främst ökat är delaktigheten för barn. Ett annat
viktigt observandum är utvärderingens slutsats att det som mest särskiljer
människors möjlighet att delta i kulturverksamhet är utbildningsfaktorn.
I propositionen Kulturpolitik föreslås att nuvarande statliga mål de-
finieras som nationella mål för kulturpolitiken. Medan det som i riksdagen
1974 formulerades som statliga mål i praktiken blev nationella mål, riskerar
förslagen till nationella mål i föreliggande proposition att enbart bli mål för
den statliga kulturverksamheten. Symptomatiskt väljer regeringen t.ex. att
med lagstiftning ange riktningen för den lokala kulturpolitiken, genom förslag
till ny bibliotekslag. Detta synsätt framgår även av regeringens förslag
rörande fortsatt utveckling av mål- och resultatdialogen.
Genom 1974 års kulturpolitiska beslut kom statens stöd att innebära ett
aktivt och offensivt stöd för utbyggnaden av regionala kulturella institutioner.
Detta har inneburit en kraftig decentralisering av kulturinstitutioner i hela
landet, vilket också inneburit att de konstarter och konstnärer som har
möjlighet till institutionella verksamhetsformer fått ett ökat stöd. Samtidigt
har statens stöd till studieförbunden medverkat till att ett aktivt arrangörskap
har byggts ut för att samverka med dessa institutioners verksamhet.
Här finns två viktiga utmaningar som propositionen Kulturpolitik inte
tillräckligt analyserat och lämnat förslag för.
För det första behövs en nationell kulturpolitik med ett tydligt uppdrag att
sprida de kulturella arrangörskapen på lokalt plan över hela landet. Här
finns fortfarande stora brister, som också uppmärksammats i de senaste
årens kulturdebatt. I många kommuner har man på senare år genom,
medvetna eller omedvetna, beslut i praktiken tagit bort möjligheten till
lokala kulturarrangemang. Sålunda har stödet till studieförbunden och
föreningslivet minskats. Många skolor har p g a detta idag små möjlig-
heter att tillgodogöra sig det kulturella utbud som byggts upp runt om i
landet. Denna situation har regeringen avstått från att analysera.
För det andra har regeringen i propositionen inte heller tagit hänsyn till de
förslag som nu läggs om en förändrad regional samhällsorganisation.
Propositionen innebär trots detta att den regionala nivån på ett mer tydligt
sätt också kommer att ansvara för de politiska prioriteringarna inom
kulturområdet.
Sammantaget riskerar dessa förhållanden att leda till att
tankarna bakom, och avsikten med, en "nationell
kulturpolitik" inte blir tillräckligt verkningsfulla för att
utveckla en sådan aktiv nationell kulturpolitik inför 2000-
talet. Den nationella nivån måste på ett öppet och
förtroendefullt sätt kunna samspela med landsting och
kommuner, bl.a. utifrån ett nytt utvecklat regionalt
ansvarstagande för kulturpolitiken. Staten ska också
fortsättningsvis stå för en tydlig kulturpolitik men arbets-
och samverkansformerna förändras.
Centerpartiet anser att regeringen på ett mer genomgripande sätt bör
formulera mål och metoder för ett offensivt nationellt kulturpolitiskt uppdrag
inför 2000-talet, byggt på samverkan mellan den nationella, regionala och
lokala nivån. Ett sådant uppdrag bör på ett tydligt sätt ge stöd för den fria
konstnärliga utövningen samt aktivt utveckla formerna för att ge människor i
hela landet en möjlighet att ta del av kulturverksamheten. Detta bör ges
regeringen till känna.
Mål för en nationell kulturpolitik
Centerpartiet anser att kulturpolitiken bör formuleras tydligt.
Genom kulturpolitiken tar det offentliga ställning till
kulturens betydelse. Efter mer än 20 år med alla de
förändringar som skett i det svenska samhället finns det
anledning att anpassa målen för kulturpolitiken för en ny tid.
De övergripande kulturpolitiska målen ska uttrycka det som
är viktigt för den kulturella utvecklingen. Målen ska lägga
grunden för ansvarsfördelning och samspel mellan olika
aktörer på kulturområdet. Målen ska också innefatta sådant
som har stor betydelse för alla medborgare. Centerpartiet
föreslår följande mål för kulturpolitiken:
- värna yttrandefriheten och ge reella yttrandemöjligheter
-
- verka för allas delaktighet och stimulera till eget skapande, främja
konstnärlig och kulturell mångfald, förnyelse och kvalitet i hela landet
-
- bevara kulturarven och främja ett positivt bruk av dem
-
- ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och
obunden kraft i samhället
-
- främja internationellt kulturutbyte och värna kulturell mångfald inom
landet
-
- kulturpolitiken skall främja bildningssträvanden.
-
Yttrandefriheten är grundläggande för demokratin. Kulturen
kan aldrig tämjas eller tystas. Under förtryck utvecklas
kulturen för att stå emot förtryckarna. I frihet formulerar
kulturen det nya samhället. Därför är det viktigt att kulturen
ges ekonomiska möjligheter att utvecklas. Den ska i så liten
utsträckning som möjligt vara detaljstyrd.
Folkbildningen, litteraturen och musiken erbjuder bl.a. rika tillfällen att
uttrycka känslor och åsikter. Människor får också tillfälle att öka den
personliga säkerheten i att våga framföra sin mening i politiska eller andra
sammanhang. Samhället ska stödja dessa och andra kulturformer.
För Centerpartiet är den enskilda människans engagemang och medverkan i
hela samhällslivet av avgörande betydelse. Fundamentet för detta
engagemang är att människor känner delaktighet i kulturlivet och i vården
och utvecklingen av kulturarven. Därför bör ordet delaktighet ingå i målen för
kulturpolitiken.
Kultur är inte bara skapande och nyskapande verksamhet. Det handlar lika
mycket om det som vi redan har skapat - att vårda ett kulturarv. I våra
kulturhistoriska miljöer i samhället runt omkring oss får vi historiens
efarenheter, som kan förklara varför samhället och tingen omkring oss ser ut
och fungerar som de gör. Det hjälper oss att förstå vår egen tid, skapar
självkänsla och tolerans och ökar möjligheterna att möta framtiden. Samhället
har ett betydande ansvar för att kulturarven ska föras vidare.
Genom att inte i detalj peka ut hur kulturen ska utformas utan ge generella
stöd och uppdrag kan riksdag och regering låta kulturen växa fritt.
Samhällsdebatten måste ha kulturen för att sanningssägare och nytänkare ska
ha ett forum att framträda i. Kulturen blir då en dynamisk, utmanande och
obunden kraft i samhället.
Centerpartiet vill speciellt understryka målen om kulturell mångfald och
det s k internationaliseringsmålet och behovet av insikt om den enorma
utvecklingskraft och skiftande verklighet som inryms i begreppet "kulturell
mångfald". Det är viktigt att det tydliggörs hur de etniska minoriteterna ska
omfattas av de kulturpolitiska målen och vilka åtgärder som krävs för att
anpassa kulturpolitiken till dagens och morgondagens mångkulturella
Sverige. I ett samhälle med stark påverkan via massmedierna måste vår egen
språkliga kultur värnas, liksom vår nära kulturella gemenskap med våra
nordiska grannländer.
En brist i Kulturutredningens förslag och i regeringens proposition är att
något bildningsmål ej formulerats. Statens kulturråd har också föreslagit ett
sådant i sitt remissyttrande.
Kulturpolitiken ska därmed, enligt Statens kulturråd, främja bildnings-
strävanden genom att:
- uppmuntra människor att skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter
utöver vad som krävs för deras yrkesroller,
-
- uppmuntra människor att verka i grupper och inom föreningar och
organisationer som i demokratisk anda tillvaratar och utvecklar
värderingar, idéer och ideologiska positioner,
-
- ge människor medel att uttrycka sin mening, påverka och förändra,
-
- särskilt stimulera folkbildningssträvanden bland människor med kort
grundutbildning,
-
- skapa förutsättningar för människor att odla sina specialintressen.
-
Centerpartiet instämmer i detta. Bildningssträvandena bör
vara en av hörnpelarna i kulturpolitiken och bör därmed
markeras i de nationella målen.
Riksdagen bör fastställa vad som ovan sagts om de kulturpolitiska målen.
Kultur i hela landet
En mycket stor del av de statliga kulturmedlen går till
Stockholm. Här finns de statliga ansvarsmuseerna och här
finns nationalscenerna. Enligt Centerns uppfattning är det
naturligt att en huvudstad också har en nationell uppgift för
den nationella kulturen och för att visa den både för landets
invånare och utländska besökare. Däremot får detta inte leda
till att huvudstaden förlitar sig på statens stöd i sådan
utsträckning att man anser sig kunna satsa mindre än övriga
storstäder på kultur. Kulturutredningen visade att den
regionala medfinansieringen är lägre i Stockholmsregionens
kommuner och landsting än i övriga storstäder. Uppgifterna
som presenterades i utredningen har senare reviderats något
men grundförhållandet kvarstår. Enligt Centerns mening,
vilken också delades av Kulturutredningen, är det angeläget
att få en jämnare fördelning av kulturmedlen över landet. De
nationella uppdragen som nu ges till olika institutioner i
landet är ett steg i rätt riktning men inte tillräckligt.
Utredningen föreslog en ökad regional medfinansiering av
nationalscenerna för att frigöra medel till satsningar av
nationell betydelse. Förslaget väckte protester och finns inte
med i propositionen. I stället föreslås en flyttning av tre
statliga museer till Göteborg - ett outrett, kostnadskrävande
projekt som enligt vår uppfattning inte uppnår de uppställda
målen. Dessutom föreslås nu ökade anslag till en del
institutioner i Stockholm och även till ett nytt mångkulturellt
centrum. Vi behandlar dessa frågor i särskilda avsnitt.
Problemet med oacceptabel snedfördelning av de statliga kulturmedlen
kvarstår alltså. Stockholms rika kulturutbud saknar motsvarighet i landet
vilket i sig innebär ett starkt tillskott till besöksnäringen i landet. De
flesta
svenskar reser till Stockholm för att gå på teater, besöka museer, utställningar
och idrottsevenemang. Det betyder också stora inkomster för staden i form av
övernattningar, restaurangbesök och handel. Både utifrån den aspekten och av
rättviseskäl är det rimligt att förutsätta att Stockholmsregionens kommuner
och landsting ska svara för medfinansiering av kulturlivet i samma
utsträckning som man gör i övriga landet.
Vi konstaterar alltså att regeringen inte har lyckats nå målsättningen att få
en jämnare fördelning av kulturresurserna i landet. Regeringen bör därför
göra en förnyad analys och återkomma till riksdagen med förslag om hur
detta ska gå till. Detta bör ges regeringen till känna.
Enligt vår uppfattning bör Stockholm ta ett ansvar för den publika delen av
museernas verksamhet. Regeringen bör därför analysera omfattningen av
denna verksamhet och därefter ta upp förhandlingar med Stockholms stad om
ett sådant delat ansvar.
Synliggör kvinnorna i
kulturpolitiken inför år 2000
Den nya kulturpolitiken ska leda oss in i det nya årtusendet
och Centerpartiet anser att den måste innehålla tydliga
signaler om att kvinnors historia och kulturella gärningar ska
synliggöras. Det är helt nödvändigt inför den nya framtiden,
som årtusendeskiftet symboliserar, att kvinnoperspektivet
blir lika tydligt som mansperspektivet inom alla
samhällsområden, varav kulturen är ett.
Dagens situation är inte bra. Kvinnorna, deras roll och betydelse, saknas
ofta när olika företeelser beskrivs ur ett historiskt perspektiv. Kvinnorna är
osynliga i skolans historieböcker och de är osynliga på museerna. Flickor får
redan i tidiga år klart för sig att det nästan inte har funnits några kvinnor
som
varit så betydelsefulla att de eller det de gjort är värt att avbilda, beskriva
eller visa upp. Denna situation är orimlig. Lägg till detta förhållandet att det
är kvinnorna som är de stora kulturkonsumenterna.
Kvinnor har uppmärksammat denna situation i många länder. I USA
uppstod för drygt tio år sedan Guerilla Girls som en protest mot att så få
kvinnliga konstnärer fanns representerade vid konstutställningar. Vid en
internationell utställning var endast nitton av de hundrasextiofem deltagande
konstnärerna kvinnor. I Sverige har flera lokala initiativ tagits för att lyfta
fram kvinnokulturen men det behövs fler.
En av de större utmaningarna inom historie- och museisfären torde vara att
synliggöra kvinnors historia. Alla i samhället måste ta tillvara kvinno-
perspektivet lika bra som mansperspektivet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Barn och ungdomar
Centerpartiet vill betona vikten av att barn- och
ungdomskultur bör prioriteras. Vi ska uppmuntra barns och
ungdomars eget skapande och vi ska erbjuda dem att tidigt få
delta i kvalitativa kulturaktiviteter.
Enligt undersökningar som gjorts kan man idag se en tendens att ungdomar
i mindre utsträckning tar del av det kulturutbud som i huvudsak finansieras
med offentliga medel. Om inte nuvarande utveckling bryts, blir kulturutbudet
alltmer begränsat och når mest ut till de äldre. Ett aktivt kulturintresse
grundläggs för många människor i barndomen. Barn och ungdomar måste få
hjälp att hitta vägen till det som har kvalitet men som för den skull inte
behöver vara tung och svår.
Det hör till de mest angelägna uppgifterna att erbjuda barn och ungdomar
en rikare kulturmiljö och förbättra deras möjligheter till eget skapande.
Barnets iver att upptäcka, känna och uppleva med sina sinnen och skapa med
sina händer måste få utrymme. De behöver stimulans och upplevelser för att
lära sig nya begrepp och utveckla ett levande och mångskiftande språk. Barn
måste få utvecklas genom fantasi och skapande. Nödvändigheten av handens
och hjärnans samspel, av teori och praktik, av skapande och inlärning, är en
förutsättning för att kunna utvecklas till individ.
För att nå de långsiktiga effekterna måste vuxna vara mer lyhörda för barns
och ungdomars önskemål, låta barn och ungdomar själva delta i planeringen
och utformningen av verksamheten. Centerpartiet har länge framhållit att en
växande andel av all kulturverksamhet i kulturinstitutioner ska inriktas mot
barn och ungdomar. Det är glädjande att regeringens kulturproposition
betonar vikten av barns och ungdomars deltagande i kulturlivet och framför-
allt att deras eget skapande bör prioriteras. Det är en stor brist att man i
sammanhanget helt glömt bort förskolans och skolans roll i barns och
ungdomars möte med kultur och estetisk verksamhet.
Med den centrala roll som skolan har för barn och ungdomar är skolan den
viktigaste institutionen i samhället för att nå ut till barn och ungdomar.
Förskolan, grund- och gymnasieskolan har en mycket stor, för att inte säga
avgörande, betydelse för att väcka ungdomars intresse för kultur, vid sidan av
hem och familj.
Kulturutredningen betonade däremot detta väldigt starkt. Centerpartiet
anser i likhet med utredningen att:
1. Förskollärarutbildningen bör utvärderas särskilt med avseende på de
estetiska och praktiska ämnenas ställning och på samspelet mellan estetiska
verksamheter och barns utveckling.
2. Uppgifter att främja barns estetiska uttrycksförmåga och att låta barnen
möta och ta del av olika konstnärliga uttrycksformer bör förstärkas i
förskolans arbete.
3. Skolverket får i uppdrag att genomföra en nationell utvärdering av
kulturens olika funktioner i skolan och vilka metoder som kan användas för
att stärka skolan som kulturbärare.
4. En långsiktig satsning bör göras på kultur i skolan som tar sikte på de
ungas egna uttrycksmöjligheter och omfattar olika konstnärliga uttrycks-
former samt verksamheter knutna till medier av olika slag. Regeringen bör
återkomma med förslag i enlighet med det ovan anförda.
Vi har i vår skolmotion föreslagit att detta bör ges regeringen till känna.
Sedan 1995 finns det en arbetsgrupp, Kultur i skolan, som ska arbeta i tre
år med kulturfrågorna i skolan och hur man kan vidareutveckla
verksamheten. Arbetsgruppen är ett samarbete mellan Kultur- och Utbild-
ningsdepartementen. Arbetsgruppen har bl.a. bidragit med resurser till fyra
kulturskolor för att driva avgiftsfria sommarskolor. Genom sommarskolorna
har barn i olika åldrar stimulerats till eget skapande.
Centerpartiet anser att kulturskolornas verksamhet är bra men vill ändå
poängtera att kulturen i skolan kan komma att marginaliseras, om man förlitar
sig helt på att kulturskolorna ska sköta kulturen. Kulturskolornas verksamhet
genomförs på elevernas fritid och ska inte förväxlas med grundskolor som
väljer kultur som ett profilområde och därför kallar sig kulturskolor.
Centerpartiet anser att resurser behövs direkt i skolan som på ett mer aktivt
sätt bör arbeta med kultur t.ex. genom projektverksamhet, samarbete med
lokala och regionala kulturinstitutioner och genom att engagera olika
kulturarbetare i skolans verksamhet. Arbetsgruppens arbete bör leda fram till
att kulturen i skolan ökar.
Vi har i vår skolmotion föreslagit att detta bör ges regeringen till känna.
För att lyckas i arbetet krävs också större flexibilitet hos kultur-
institutionerna, organisationer, museer etc. Det borde vara naturligt och ingå i
deras planering att dels satsa på barn- och ungdomsföreställningar,
utställningar etc., dels bedriva en del av verksamheten ute i de miljöer där
barn och ungdomar finns. Kulturen ska finnas i vardagsmiljön. Det är i det
dagliga livet som intresset kan väckas. Kulturen som estetiskt uttryck är inte
något som barn med möda måste lära in. Förutsättningarna finns där redan
från födseln som ett spontant och nyfiket förhållningssätt och ett starkt behov
av kommunikation.
Kulturinstitutionerna prioriterar idag de studerande genom generösa
rabatter som inte kommer arbetande eller arbetslösa ungdomar till del.
Centerpartiet anser att den nuvarande studeranderabatten på kultur-
institutioner bör omformas till en generell ungdomsrabatt. Centerpartiet anser
att regeringen bör återkomma med förslag om detta. Detta bör ges regeringen
till känna.
Centerpartiet anser vidare att kulturinstitutionerna bör ges i uppdrag att
upprätta bokslut där staten kan avläsa vilka insatser institutionerna gjort för
barn och ungdom, vilka effekter som uppnåtts och vilka slutsatser som dras
för den framtida verksamheten.
Detta bör ges regeringen till känna.
Mångkultur
Ett av de nya målen för den svenska kulturpolitiken är att
främja kulturell mångfald. Det är ett mycket viktigt mål. Vi
har idag ett mångkulturellt samhälle men ett mångkulturellt
samhälle som inte fungerar bra. Främlingsfientlighet och
rasism breder ut sig. Den allra viktigaste åtgärden för ökad
förståelse, för delaktighet och integration är att svenskar och
invandrare träffas på ett naturligt sätt. Vi svenskar måste lära
oss att kulturmöten och mångfald skapar en ny styrka och
nya möjligheter, inte minst i företagen.
Nordamerikansk forskning visar att blandade grupper löser problem
snabbare och mer innovativt. Både Kulturutredningen och Invandrarpolitiska
kommittén behandlade frågan om kulturell mångfald men på ett alltför
summariskt sätt. Det är bra att regeringen nu försöker göra något för att
främja kontakten över kulturgränserna. Ett världskulturhus i Stockholm ska
utredas. Syftet är vällovligt men vi skulle önska att man tar ett bredare grepp
för att främja naturliga mångkulturella mötesplatser i hela landet.
Det handlar om att ge alla konstnärliga institutioner ett uppdrag att främja
kulturmöten. Det handlar också om att involvera hela föreningslivet mer än
tidigare i den uppgiften. Genom att mötas i våra olika traditioner, seder och
bruk uppstår spännande möten, inte minst för våra ungdomar. Vi är inte
övertygade om att ett särskilt hus är det mest effektiva sättet att uppnå en
fruktbar kulturell mångfald i Sverige. Risken är att det blir ett hus bara för
invandrare och att svenskarna inte finner vägen dit.
Vi menar att utredningen om Världskulturhuset ska arbeta förutsättnings-
löst för att finna bästa möjliga metod för att skapa "Världskulturhuset" i hela
Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
Regionalisering
En strävan att decentralisera det statliga kulturansvaret gäller
förslaget om reformerat och utvidgat grundbeloppssystem till
regionala och lokala kulturinstitutioner, liksom förslagen om
decentraliserat statligt huvudansvar inom skilda
verksamhetsområden för att utveckla dessa. Sålunda ges
Backa teater i Göteborg det nationella uppdraget för att
utveckla barn- och ungdomsteatern 1997-1999 samt
Kulturskolan Rosteriet i Luleå det nationella uppdraget att
utveckla ungdomskultur. Stiftelsen Falun Folkmusik Festival
ges ett nationellt uppdrag inom området musik åren 1997-
1999, liksom Film i Väst i Alingsås ges liknande nationella
ansvar för lokal och regional filmverksamhet. Inom
museiområdet ges samma uppdrag när det gäller Arbetets
museum liksom särskilda satsningar görs för samtidskonsten
på det nya Moderna museet, Bildmuseet i Umeå och
Rooseum i Malmö. Röhsska museet i Göteborg får
nätverksansvaret för konsthantverk och formgivning.
Detta ligger väl i linje med Centerpartiets strävan att decentralisera det
kulturpolitiska ansvaret. Vi anser också att nya nationella uppdrag bör, inom
ytterligare konst- och kulturområden, kunna förläggas till andra orter än
Stockholm. Det sägs ingenting om fortsättningen efter denna period. Det
finns en risk att långsiktigheten går förlorad i dessa tidsbegränsade projekt.
Centerpartiet anser att en utvärdering av dessa nationella uppdrag bör göras
efter periodens slut. Detta bör ges regeringen till känna.
Regionala utvecklingsplaner
för kulturen
Enligt de förslag som aktualiseras i propositionen om den
regionala samhällsorganisationen måste nya
samverkansmetoder utvecklas utifrån tidigare
ansvarsfördelning mellan statliga, regionala och lokala
aktörer.
I Teaterutredningen redovisades förslag om regionala utvecklingsplaner
inom teaterområdet. Detta förslag utvecklades på fler områden i Kulturutred-
ningen.
Mot bakgrund av den regionalisering som nu sker är det särskilt viktigt att
regionala utvecklingsplaner utformas för hela det kulturpolitiska fältet. Ett
arbete har också inletts mellan Svenska Kommunförbundet och Landstings-
förbundet för att på olika sätt utveckla det regionala samspelet inom kulturen.
Vi ser det som angeläget att man på nationell nivå ger ett stöd för detta
utvecklingsarbete. På det viset kan man också få en bättre samverkan mellan
de regionala kulturinstitutionerna och det lokala "arrangörskapet".
Centerpartiet anser att regionala utvecklingsplaner måste tas fram för hela
det kulturpolitiska fältet. Den nationella kulturpolitiken måste inriktas att
stimulera detta och att stödja det utvecklingsarbete som initieras av och
mellan kommuner och landsting. Detta bör ges regeringen till känna.
Regionala grundbelopp
I propositionen Kulturpolitik har föreslagits ett system där
man under två år avräknar vardera 2 % från det statliga
stödet till regional kulturverksamhet. Det innebär att staten
det tredje året skulle "hålla inne" 6 % av anslaget för att
istället i projektform fördela detta anslag till olika
institutioner. Vi ser detta som ett något byråkratiserat system
där vi befarar att statens detaljstyrning över institutionernas
verksamhet förstärks istället för att leda till ett förtroendefullt
och mer kulturpolitiskt inriktat utvecklingsarbete. Vårt
förslag är istället att regionerna ges möjlighet till att
självständigt fördela dessa resurser. Detta skulle då främst
inriktas på att stödja och utveckla olika arrangörskap, bl.a. i
samarbete med studieförbunden, utifrån de regionala
utvecklingsplaner som bör tas fram i samarbete mellan
landsting/regionfullmäktige och kommuner. På detta sätt ser
vi också möjlighet till att ge stöd till de eldsjälar som är
beredda att på olika sätt utveckla delaktighet och främja
kulturintresset i sina vardagsmiljöer.
Centerpartiet anser att de "rörliga" delarna av stödet till regional
kulturverksamhet fördelas regionalt enligt ovanstående, i syfte att stödja och
utveckla olika former av arrangörskap, bl.a. i samarbete med studie-
förbunden.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kulturen som motor för
arbete
Kulturen är en positiv drivkraft i samhället. Där människor
samlas kring kulturprojekt och där ett levande kulturliv finns
uppstår en mängd positiva kringeffekter. Identiteten och
självkänslan stärks. Idéer som leder till fler arbetstillfällen
uppstår. Glasgow som var kulturhuvudstad 1990 brukar
nämnas som ett bra exempel. Vi menar att kulturen som
motor för att minska arbetslösheten är klart underskattad i
Sverige. Det är angeläget att ta vara på kraften hos de idérika
"eldsjälar" - män och kvinnor - som finns på olika håll i
landet för sysselsättningsskapande kulturprojekt för
arbetslösa.
Vår kultur bygger till stor del på traditioner och kulturarv. Det är viktigt för
alla att känna sin historia, sina traditioner, seder och bruk. Med den
kunskapen är det lättare att förstå våra likheter och skillnader och därmed
kunna möta framtiden med större tolerans och förståelse. Ett av målen för vår
kulturpolitik är just bevarande och brukande av kulturarvet. SESAM-
projektet är ett exempel på hur nya arbetstillfällen förenas med detta mål.
Byggnadsvårdsinsatser som gjorts i stor omfattning under senare år är ett
annat. Industriminnen är ett tredje. Nu föreslår regeringen 1,2 miljoner kronor
till informations-, samordnings- och utvecklingsinsatser för våra
industriminnen och dessutom 2,5 miljoner kronor för uppbyggande av lokala
organisationer som ger en bas för arbetsmarknadsinsatser och utbildningar
inom kulturarvsområdet. Det är bra och vi ser det som en förberedelse för nya
arbetsmarknadsinsatser. Däremot krävs ytterligare insatser för att angelägna
projekt verkligen ska komma till stånd. Det finns en rad områden som bör
prioriteras vid beslut om kommande sysselsättningsåtgärder.
Riksdagen har tidigare uttalat att uppdraget om industriminnen även ska
inkludera arbetsliv, konsumtionsmönster, värderingar och livsformer. Sådana
projekt kan ge arbetstillfällen åt både kvinnor och män. Överhuvudtaget bör i
vården av kulturarvet större hänsyn tas till kvinnornas kulturarv. Vi
förutsätter att regeringen i kommande beslut om sysselsättningsåtgärder
prioriterar kulturarvet med denna inriktning. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Publikarbete
Internationellt sett ligger Sverige på en hög nivå när det
gäller delaktighet i kulturlivet. Varje år är det ca tre miljoner
svenskar som deltar i någon skapande kulturverksamhet, i
studiecirklar eller annan bildningsverksamhet. Dubbelt så
många besöker minst en gång per år någon konsert,
teaterföreställning, bio etc.
För en del människor är kulturen en självklarhet medan det för andra är
något som man mer sällan ägnar sig åt. En av utmaningarna för svensk
kulturpolitik är att fler ska kunna delta i olika former av kulturverksamhet. Vi
menar inte att ökad delaktighet bara innebär att fylla salongerna med
besökare. Det handlar mer om att utforma en verksamhet som berör fler.
Publikarbetet har inte varit speciellt prioriterat eller framgångsrikt. Därför
behöver publikarbetet hitta nya former. Hur når man då fler människor, hur
får man en efterfrågan på konstnärligt arbete och hur utvecklar man
kulturmöten? Kanske genom att på ett mer aktivt sätt profilera och målinrikta
publikarbetet i sin helhet. Här kan studieförbund och olika föreningar vara en
brygga mellan institutionerna och publiken. Att ha större flexibilitet när det
gäller tider, enkla former att skaffa biljetter, möjlighet till delaktighet och
påverkan, att förlägga en del kulturverksamheter i vardagsmiljön, på arbets-
platser i bostadsområden etc. kan vara ett led i publikarbetet.
Litteratur
Som identitets- och kulturbärare är språket av avgörande
betydelse. Det är också det främsta kommunikationsmedlet
mellan människor. Genom det skrivna ordet kan tankar,
känslor, erfarenheter och idéer delas och spridas. Det ger oss
kunskap och sätter igång fantasin. Språket bevaras och
utvecklas när tillgången till litteratur stimuleras. Biblioteken
har utgjort grunden för samhällets insats på litteraturens
område. Utvecklingen har de senaste 20 åren, enligt
Kulturutredningen, karaktäriseras av att
- bokläsandet har ökat
-
- nästan hälften av utgivningen av skönlitteratur är svensk medan böcker
från engelskan dominerar bland översättningarna
-
- fem ägargrupper svarar för tre fjärdedelar av bokutgivningen
-
- det totala antalet utgivna boktitlar fördubblats medan det totala antalet
sålda volymer i stort varit konstant.
-
Centerpartiet anser att statens relation till den kommunala
ekonomin ska regleras i ett samlat statsbidrag. Vi är i princip
motståndare till riktade statliga stöd till kommunerna.
Med tanke på det stora behovet av att stimulera barns och ungdomars
läsande och de ekonomiska problem som många bibliotek står inför
accepterar vi förslaget om ett statligt stöd för inköp av litteratur till folk-
och
skolbiblioteken med målgruppen barn och ungdomar.
Bibliotekslag
Centerpartiet vill markera betydelsen av att det finns väl
utvecklade bibliotek i alla kommuner samt att man får låna
böcker gratis på varje bibliotek. Vi vill uppmuntra till lokal
samverkan mellan folkbildningens intressenter för att
utveckla biblioteken.
I propositionen föreslås att en bibliotekslag ska stadga en
minsta nivå för kommunernas skyldighet på detta område.
Centerpartiet tror inte att detta är lösningen på de frågor som
är aktuella i kommunerna. Enligt en redovisning som gjorts
om kommunernas minskningar av anslagen inom
kulturområdet är de vanligaste indragningarna inom
kultursektorn "att minska bidragen till studieförbunden,
lägga ner bokbussar och biblioteksfilialer, minska
öppettiderna på biblioteken och antalet kulturarrangemang".
Med förslaget till bibliotekslag stadgas att varje kommun ska ha
folkbibliotek och att allmänheten avgiftsfritt ska få låna litteratur.
Ovanstående beskrivna realiteter lär inte påverkas av föreslagen lagstiftning.
En statligt reglerad miniminivå är inte detsamma som en väl utbyggd
biblioteksverksamhet i människors vardag. Tvärtom kan den istället förstärka
en negativ utveckling genom att många kommuner inskränker satsningarna på
biblioteksverksamhet till den miniminivå lagstiftningen angivit. Det finns
heller ingenting som motiverar att staten gör en inskränkning av den
kommunala självstyrelsen genom att lagreglera folkbiblioteksverksamheten.
Centerpartiet anser inte att den föreslagna bibliotekslagen löser de problem
som Kulturutredningen pekat på. Vi anser att väl utvecklade bibliotek ska
finnas i varje kommun och vill att biblioteken ska spela en aktiv roll i
medieutvecklingen. Centerpartiet vill uppmunta till lokal samverkan med
folkbildningens intressenter för att utveckla biblioteken.
Centerpartiet avslår regeringens förslag om att en bibliotekslag ska införas.
En bok för alla
Vi noterar med tillfredsställelse att En bok för alla får
möjlighet att fortsätta sin utgivning. Den fyller en stor
funktion med sina utgåvor av kvalitetslitteratur till lågt pris.
Särskilt viktig är utgivningen av barn- och ungdomslitteratur.
Teater
Teaterområdet har genomgått en stark utveckling under den
senaste tjugoårsperioden. Teatern var en av de krafter som
banade väg för utvecklingen av 1974 års kulturpolitik. Det
fanns då ett mycket dynamiskt förhållande mellan teatern
och det omgivande samhället. Utvecklingen på teaterområdet
de senaste 20 åren karaktäriseras, enligt Kulturutredningen,
av att
- antalet teaterinstitutioner och antalet fria grupper ökat
-
- utbudet från regionala teatrar och fria grupper ökat medan antalet
föreställningar från Riksteatern minskat
-
- antalet teaterbesök minskat påtagligt
-
- amatörteaterverksamheten och samverkan mellan amatörer och
professionella ökat.
-
Utvecklingen sedan 1974 har ökat mångfalden i fråga om
teatrar, uppsättningar och föreställningar. Den geografiska
närheten till en teaterinstitution har ökat. Till den negativa
sidan hör den minskande publiken och tilltagande problem
för arrangörsledet - främst för skolteaterarrangörerna - vilket
skapat problem för de turnerande teatrarna.
Under 1980-talet gick också mycket av det dynamiska samspelet mellan
teatern och det omgivande samhället förlorat. Åtskilliga av 80-talsidéerna var
främmande för teatern som uttryckmedel. Mycket av det som fanns i 80-talets
samhälle hade svårt att få fäste på teaterscenerna. Det var andra
uttrycksmedel som drog nytta av tidens idéer.
Teatrarna har idag en hård konkurrens genom utvecklingen på
medieområdet. Denna utveckling föder successivt nya värderingar och
referensramar hos befolkningen. Skillnaden mellan teaterns uttrycksformer -
som förändras påfallande lite under vår tid - och de moderna massmedierna
tenderas att vidgas. För generationer som idag växer upp med denna
mångfald kan det kanske vara långt till teatern som uttrycksmedel. I den
situation som teatern befinner sig i ställs stora krav på nytänkande om
publiken skall kunna återerövras. Teatern behöver utrymme för omprövning,
experiment och profilerade satsningar. Teaterutredningen konstaterade att
"det går att koppla teatrarnas konstnärliga toppar till enskilda teaterledare
som lyckats frigöra ensemblens konstnärliga förmåga. Teaterkonsten är i hög
grad beroende av den mänskliga kreativiteten uttryckt i såväl kollektiva som
enskilda former."
Samisk teater
Den samiska teatergruppen Dálvadis bildades i Jokkmokk i
mitten av 1970-talet och flyttade senare till Karesuando. De
samiska teaterarbetarna har drivit olika tillfälliga projekt i 23
års tid och många föreställningar har haft sin givna
visningsplats i Jokkmokk. Nu har Samiska Teatern med
nuvarande säte i Kiruna arbetat fram en plan för hur en
samisk nationalscen etappvis ska byggas upp.
Kulturutredningen instämmer i Teaterutredningens
bedömning att det bör finnas en teaterinstitution i Sverige
och föreslår att staten ger bidrag till den.
På regional nivå och även i kommunerna längs Lule Älvdal har det vuxit
fram en vision om ett samiskt kulturcentrum i form av en särskild byggnad.
Tanken är att bygga ett centrum för professionell scenisk produktion inom
området musik, teater, konst, konsthantverk och multimedia, där den samiska
nationalscenen skulle finnas i direkt anslutning. Det samiska kulturcentrumet
skulle ha resurser för att skapa samverkan mellan olika konstarter, t.ex.
mellan teatern, bildkonstnärer och konsthantverkare.
Ett kulturcentrum av detta slag ska ses som ett internationellt centrum för
utbyte mellan samer i Barentsregionen och övriga urbefolkningar i världen.
Regeringen skriver vältaligt i sin kulturproposition om mångkulturellt och
internationellt samarbete. Man föreslår t.o.m. inrättande av ett Världskultur-
hus i Stockholm. Det är därför en stor brist i sammanhanget att man inte vill
satsa på Sveriges egen urbefolkning. Centerpartiet anser att det är viktigt att
en samisk nationalscen etableras. Regeringen ger Sametinget i uppdrag att
undersöka förutsättningarna för att etablera en fast samisk teaterinstitution.
Vi
anser att det uppdraget bör vara klart senast den 1 juni 1997. Detta gör det
möjligt för regeringen att lägga förslag i samband med budgetpropositionen
1997. Detta bör ges regeringen till känna.
Dans
Sedan några år tillbaka befinner sig dans som konstart i ett
expansivt skede och intresset att se dans på scen har ökat.
Danskonsten har länge betraktas som en "smal" konstform.
Den är idag bara "smal" i bemärkelsen geografisk spridning.
Att se dansframträdanden på scen har under lång tid varit ett
fåtal förunnat. Det är bara 2 % av Sveriges befolkning som
under de senaste åren sett en professionell dansföreställning.
Däremot är det mer vanligt att man sett uppträdanden av
folkdanslag eller andra amatörgrupper.
Genom att bl.a. ta tillvara Riksteaterns kunskaper och erfarenheter av
turnerande med dans och Dansens hus omfattande kontakter med svenskt och
internationellt dansliv skulle nätverk för återkommande turnerande
dansföreställningar kunna växa fram. Så kan människor utanför storstäderna
få möjlighet att upptäcka dansen. Detta bör ges regeringen till känna.
Med riktade insatser kan man utveckla danskonsten, skapa ett
publikintresse och möjligheter att se dansföreställningar. De senaste 20 åren
har, enligt Kulturutredningen, dansområdet karaktäriserats av att
- antalet dansföreställningar och besökare har ökat
-
- dansföreställningar fortfarande i hög grad är en storstadsföreteelse
-
- det inte har byggts upp en regional struktur för danskonsten
-
- en stor och viktig del av det nyskapande arbetet inom området äger rum
utanför institutionerna
-
- det inom det fria danslivet finns små resurser och dåliga möjligheter till
kontinuerligt arbete vilket gör att de flesta arbetar i projektform
-
- de ekonomiska satsningarna på området har varit begränsade.
-
Dansen är en viktig konstform som bör få ökade möjligheter
att verka ute i hela landet. Det blir möjligt i samband med
förändringen av stödet till den regionala kulturen.
Östgötabaletten
Centerpartiet ifrågasätter regeringens förslag om bidrag till
Östgötabaletten. 3 miljoner kronor ska betalas ut för en
engångssatsning. Även om Östgötabaletten har en bra
verksamhet förutsätter ändå ett statligt stöd att man på
regional och lokal nivå tar ett ansvar för verksamheten, vilket
inte sker idag.
Centerpartiet anser att riksdagen inom anslaget B 2 ska minska bidraget till
Östgötabaletten med 3 000 000 kronor som istället fördelas till andra verk-
samhetsområden inom anslaget B 2.
Musik
Musiken lever. Det märks på olika festivaler, rockklubbar
och konserthus. Musikområdet är det mest vittförgrenade och
omfattande konstområdet. Speciellt bland ungdomar finns ett
mycket stort intresse. För många unga är musiken en livsstil.
Musiken är ett sätt att berätta och påverka. Detta bör stödjas
och det är framförallt viktigt att samhället hjälper till med
musiklokaler för ungdom. Samhället har ett ansvar i att
stödja nytänkande och experimentell musik som har svårt att
finansieras av egen kraft. Inom folkbildningen har
musikverksamhet stor betydelse inte minst när det gäller
ungdomsverksamheten. Vissa folkbildningsorganisationer
har t.o.m. byggt upp speciella musikhus för
ungdomsmusiken.
Utvecklingen inom musikområdet har sedan 1974, enligt Kultur-
utredningen, karaktäriserats av att
- intresset för musik ökar
-
- tillgänglighet till inspelad musik har ökat
-
- utbyggnaden av kommunala musikskolor har varit stark
-
- antalet besökare på musikevenemang har fördubblats
-
- den statliga regionala musikorganisationen har fått bredare uppdrag och
fått landstingen som huvudmän
-
- utbyggnaden av symfoni- och kammarorkestrar har fortsatt.
-
Musikskolor
Musiken har länge dominerat många ungdomars kultur- och
fritidsliv både vad gäller att lyssna och att själv musicera.
Här har våra musikskolor haft en stor betydelse för barns
musicerande. Nära hälften av alla barn mellan 9 och 12 år
spelar ett instrument. Bredden på musikundervisningen i
Sverige sägs vara enastående i världen. Men det har sedan
mitten på 80-talet skett en stor förändring. Allt färre barn
spelar något instrument.
Problemet med att elevantalet kraftigt minskar inom musikskolan förklaras
av Kulturutredningen bl.a. av att det inte finns något entydigt ansvar för
verksamheten. På den kommunala nivån finns ingen självklar och enhetlig
uppfattning om musikskolornas roll och organisatoriska tillhörighet. Dessa
förhållanden anges ibland som förklaring till senare års besparingar inom
musikskolan. Besparingarna har lett till kraftigt höjda avgifter, som i sin tur
har lett till färre elever. Med detta ökar risken för en social snedrekrytering.
Musikcentrum
För att stärka bredden och främja utvecklingen och
förnyelsen i det svenska musiklivet anser Centerpartiet att
stöd bör kunna utgå till profilerade centrum inom t.ex. jazz,
kammarmusik, folkmusik, körliv och ungdomsmusiken.
Tanken är att dessa centrum skulle kunna fungera som
mötesplaster för de som är verksamma inom respektive
område. Utveckling av de olika genrerna skulle kunna finna
ett forum. Även uppgifter som fortbildning och
dokumentation skulle dessa centrum kunna svara för.
Vi föreslår att Rikskonserters minskade anslag kan används till dessa
centrum.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur dessa ska
organiseras praktiskt och organisatoriskt. Detta bör ges regeringen till känna.
Länsmusiken
Kulturutredningen föreslog att anslaget till länsmusiken
skulle minskas med 50 % med argumentet att det inte i
längden är hållbart med så olika regionala bidragsnivåer till
olika konstformer. Protesterna mot detta har varit
omfattande. Anslaget till länsmusiken ska införlivas i det
reformerade bidragssystemet för regional verksamhet och
successivt minska med knappt 25 %. Enligt vår uppfattning
är det en rimlig avvägning.
Göteborgsoperan
Göteborgsoperan har haft en lyckosam start. Detta
arkitektoniskt spännande bygge har fyllts med innehåll, flera
konstnärliga framgångar och fulla hus - 250 000 besökare
per år vilket är mer än vad Stockholmsoperan har. Barn-
operor, ungdomsbalett och operaexperiment på lilla scenen
är intressanta delar förutom flera uppmärksammade
operaoppsättningar. Kristina från Duvemåla är den mest
aktuella succéen som dessutom varit lönsam. Man arbetar
fortfarande med uppbyggnaden av ett antal produktioner som
ska kunna komma tillbaka flera år i rad. Detta för att kunna
erbjuda en omväxlande repertoar. Målsättningen är att kunna
erbjuda Västsveriges publik minst lika intressanta
föreställningar som Stockholmsoperan kan erbjuda.
Göteborgsoperan kom till stånd genom ett omfattande engagemang av
staten, Göteborgs stad, grannkommuner, företag och en mängd privat-
personer.
Göteborgsoperan brottas idag med ekonomiska problem vilket inte är
märkligt med tanke på att det offentliga stödet per besökare uppgår till
mindre än hälften av vad Stockholmsoperan får. Av detta stöd kommer
största delen från Göteborgs kommun. Operan saknar 15 miljoner kronor per
år för att kunna behålla nuvarande verksamhet och för att fortsätta att bygga
ut verksamheten. Ingen begär att stödet ska bli lika stort som för
nationalscenen men en bättre fördelning behövs.
Centerpartiet anser att det är anmärkningsvärt att Göteborgsoperan
överhuvudtaget inte nämns i kulturpropositionen. Staten har ett ansvar för att
en större del av landet också ska kunna erbjudas det kulturutbud som
huvudstadregionen får inom musikteaterområdet. Vi har på annan plats i
denna motion presenterat ett förslag som skulle kunna stärka såväl
Göteborgsoperan som Göteborgs symfoniker och Göteborgsmusiken. De
senare är orkestrar av mycket hög kvalitet med verksamhet över landet och
även internationellt.
Rikskonserter
Centerpartiet anser att riksdagen ska besluta att bidraget till
Svenska rikskonserter ska minska med 3 miljoner koronor.
Bild
Bilder av olika slag omger oss överallt i samhället idag,
bilder som alla har olika funktioner och syften. Bildområdet
har en stor bredd både när det gäller innehåll,
verksamhetsformer och aktörer. Utvecklingen på
bildområdet har, enligt Kulturutredningen, de senaste 20 åren
karaktäriserats av att
- antalet bildkonstnärer har ökat
-
- konst i den offentliga miljön och bostadsområden har ökat
-
- antalet konstmuseer och konsthallar har ökat
-
- arrangerande och förmedlande föreningar har vuxit
-
- tillströmning till gymnasieskolornas estetiska program och till konst-
närliga förberedande utbildningar har ökat.
-
Det har visat sig att bildkonsten som konstart är den som
minst berörts av regionaliseringen. Det finns idag
institutioner uppbyggda på bildområdet men inte ett lika
systematiskt uppbyggt institutionsnät som på teater- och
musikområdena.
Foto
I flera europeiska länder har fotografi under senare år fått en
mer framträdande plats i kulturlivet. Orsaken till detta är att
man satsat på kvalificerad utbildning. I Sverige har det under
senare år tagits betydande initiativ för att förbättra
fotokonstens förutsättningar, bl.a. så är en väl fungerande
högskoleutbildning för fotografi sedan tio år knuten till
Göteborgs universitet.
Foto-Sesam
En kraftfull satsning på att bevara och göra den fotografiska
bilden tillgänglig behövs, både vad gäller stillbildsfotografiet
och film.
Den nationella planen för fotografi, "Mot glömskans tyranni", ger en
mycket genomarbetad lägesbeskrivning där behov och problematik blir
mycket väl belysta. Konkreta förslag till hur vi i framtiden ska rädda Sveriges
bildsamlingar saknas dock i bevarandeplanen.
Ett kommande Foto-Sesam är en nödvändighet. Det är nu angeläget att
formulera konkreta arbetsområden och en strategi för hur arbetet ska
beräknas, organiseras och finansieras. Planeringsarbetet måste kopplas till
museerna ute i landet. Flera länsmuseer och kommunala museer har
omfattande erfarenheter av att arbeta med vård, registrering och tillgänglighet
av fotosamlingar. Bildvårdscentraler och länsanknutna bildarkiv kan knytas
till länsmuseerna i varje län. Inom varje län bör arbetet inledas med en
inventering och utredning, som ska bedrivas på såväl lokal som regional nivå.
En satsning på bevarande, vård och förmedling av den fotografiska bilden
ska inte bara omfatta stillbildsfotografiet utan även film. Centerpartiet anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett nationellt
Foto-Sesam bör utformas. Detta bör ges regeringen till känna.
Film
Trots att ingen annan kulturyttring, med undantag för
musiken, når så många människor som filmen har denna inte
alls fått samma ställning i det offentliga kulturlivet som
andra konstarter. Medan samhället byggt upp centralt,
regionalt och lokalt samverkande strukturer till stöd för såväl
det konstnärliga skapandet som för mötet mellan konsten och
publiken inom nästan alla andra konstområden saknas detta
fortfarande för filmen.
Orsaken kan inte enbart vara den speciella blandning mellan renodlad
kulturyttring och kommersialism som filmen utgör. För liknande förhållanden
finns ju också inom andra områden. Snarare är det ett faktum att filmen alltid
behandlats vid sidan av den ordinarie kulturpolitiken först genom filmavtalet
1963 och sedan också i 1974 års kulturpolitiska beslut.
Desto mer glädjande är det att filmen nu tagits med i såväl Kultur-
utredningens betänkande som i föreliggande proposition. Enligt Center-
partiets uppfattning är detta en viktig förutsättning för att vi skall få se ett
liknande strukturbygge som det som så framgångsrikt genomförts på teater-
och musikområdena under det senaste decenniet.
Film i hela landet
De markeringar som finns i propositionen om
angelägenheten av att "människor i hela landet får tillgång
till filmutbudet", i synnerhet utbudet av kvalitetsfilm, ser vi
därför mycket positivt på. Vi menar att statens insatser när
det gäller den visningsfrämjande verksamheten helt klart
måste inriktas på detta.
Även om TV- och videodistributionen påtagligt har ökat människors
möjlighet till fler filmupplevelser kan dessa när det gäller ljud- och
bildupplevelse och social samvaro inte mäta sig med den som erhålls på
biograf. Det är därför en viktig kulturpolitisk uppgift att se till att, precis
som
det heter i propositionen, "upprätthålla och utveckla biografen som kulturell
mötesplats" och "skapa förutsättningar för att fler människor får del av
bioupplevelsen".
I propositionen informerar regeringen om att man avser att från
Filminstitutet "begära in en redovisning av spridningen i hela landet av
aktuell biograffilm och kvalitetsfilm för biografer och video, för att få en
bild
av hur de föreslagna kulturpolitiska målen uppfylls på detta område". Vi
menar att detta är ett mycket viktigt uppdrag och att de kunskaper och
erfarenheter som vinns måste läggas till grund för statens agerande i
förhandlingarna om ett nytt filmavtal. Med all sannolikhet kommer dessa
nämligen att visa att insatserna med avtalsmedel för att främja distributionen
behöver förstärkas och med särskild prioritet riktas till mindre orter och
platser med endast en biografsalong. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Visningsfrämjande stöd
Även när det gäller det visningsfrämjande stöd som ingår i
Svenska Filminstitutets filmkulturella uppdrag är det
angeläget att de inom detta område underförsörjda orterna
särskilt prioriteras. I Svenska Filminstitutets
handlingsprogram "Filmen i det framtida kulturlandskapet"
har man lagt fast att det är film på bio som skall vara den
dominerande visningsformen. Enligt vår uppfattning får detta
dock inte medföra att inte visningsfrämjande stöd också kan
ges till organisationer och grupper som utnyttjar andra
distributionsformer, till exempel 16 mm visning. Detta bör
ges regeringen till känna.
Regionala filmcentra
För att åstadkomma en regional struktur liknande den som
finns inom andra kulturformer är det bra att regeringen nu
föreslår ett särskilt statligt stöd till de regionala
resurscentrum för film och video som är under uppbyggnad.
Vi delar uppfattningen att detta stöd skall ingå i det nya
enhetliga stödsystem för regionala kulturinstitutioner som
regeringen också föreslår och att Filminstitutet bör svara för
bidragsgivningen. Det är enligt vår uppfattning rimligt att
som förutsättning för stöd skall krävas en regional och lokal
motprestation som minst motsvarar den statliga insatsen.
Uppbyggandet av en regional struktur på filmens område måste syfta till att
så småningom täcka in hela landet. De statliga resurser som nu avses
tillskjutas får naturligtvis inte begränsas till att endast omfatta de regioner
som redan är igång. Det kommer därför att vara en viktig uppgift för Svenska
Filminstitutet att noga överväga fördelningen mellan satsning på redan
befintliga centrum och att initiera nya. Under en övergångsperiod måste man
dessutom fortsätta med att fördela stöd direkt till lokala verksamheter. I takt
med att den regionala strukturen byggs upp bör de resurser som används för
detta ändamål föras över till de regionala resurscentrumen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Regional filmproduktion
Kulturutredningen föreslog för sin del att statligt stöd även
skulle kunna utgå till regionala fonder för filmproduktion på
professionell nivå. Även om regeringen säger sig dela
utredningens uppfattning att "den geografiska spridningen av
filmproduktion bör öka" är man mer försiktig i sitt
förslagsställande. Från vår sida menar vi att den begränsning
av regionala resurscentrums möjlighet att använda de statliga
insatserna till filmproduktion som regeringen föreslår bör
avvisas.
Det kommer knappast att mer än i ett fåtal fall och med högst begränsade
belopp vara möjligt för någon regional instans att medverka i långfilms-
produktion men möjligheten bör inte vara utesluten.
Särskilt viktigt är det att regionerna kan engageras i arbetet med att få fram
nya filmare, s.k. växthusarbete. Det bör också vara möjligt för ett regionalt
resurscentrum att precis som nu stå som producent för ett filmprojekt, oavsett
om detta avser lång-, kort- eller dokumentärfilm.
Vad som ovan anförts om regional filmproduktion bör ges regeringen till
känna.
Tidsbegränsat nationellt uppdrag
Från Centerpartiets sida är vi också positiva till att Film i
Väst utsetts att vara en av de regionala institutioner som
avses få ett tidsbegränsat regionalt uppdrag. Det är dock
viktigt att detta utformas på ett sådant sätt, och att samarbete
sker med Svenska Filminstitutet, att insatsen verkligen
kommer hela landet till del och inte enbart blir till en
tillfällig resursförstärkning.
Film- och TV-fond
I takt med att att antalet TV-företag har vuxit har efterfrågan
på program från fristående produktionsföretag ökat.
Centerpartiet anser att det är angeläget att öka andelen
svenskproducerade program och att mångfalden inom
området kan stimuleras. Fristående TV-filmare och TV-
producenter måste få fler av varandra oberoende
finansieringskällor att vända sig till.
I propositionen om ett nytt avtal för public service-radio och -TV som
presenterades under våren, som även Centerpartiet står bakom, slås det fast
att omfattningen av utomstående medverkan i programproduktionen skall öka
i Sveriges Television, Sveriges Radio och i Sveriges Utbildningsradio. En
särskild utredare fick också i uppdrag att lägga fram förslag om att förbättra
möjligheterna för fria producenter och produktionsbolag att göra
kvalitetsprogram.
Det är en nationell angelägenhet att produktionen av film och TV-program
sprids över hela landet. För att öka mångfalden och möjligheten att söka
produktionsstöd kan t.ex. en film- och TV-fond skapas där representanter från
filmbranschen och televisionen samt filmskapare ingår. Detta bör ges
regeringen till känna.
Intäkter från TV-reklam
Centerpartiet anser att det ska finnas möjligheter att
finansiera mer kvalitetsproduktion av TV-filmer genom
intäkter från den ökade TV-reklamen. En särskild utredare
har redan i uppdrag att se över de tekniska aspekterna i denna
frågeställning. Detta bör leda till ett kulturpolitiskt motiverat
föreslag om att intäkter från TV-reklam, skattevägen, eller på
annat sätt, slussas till kvalitetsproduktion av TV-film.
Detta bör ges regeringen till känna.
Arkitekturen
Vi välkomnar att arkitekturen nu får en framträdande plats i
kulturpolitiken. För att utveckla byggandet och få större
variation är det också önskvärt att arkitekternas roll i
byggprocessen stärks.
Konstnärernas villkor
Det är positivt att regeringen nu följer Kulturutredningen och
satsar på stöd till främjande av god konst, till publikarbete
och till inkomststöd. Centerpartiet anser att det är bra att
regeringen är beredd att utveckla stödet till den fria
konstnärliga verksamheten. Detta bl.a. genom att förstärka
konstnärsstödet samt att inrätta stöd till länskonstnärer.
Däremot har vi synpunkter på delar i förslagen. Fördelning
av stöd till konstnärer är en ytterst grannlaga uppgift, och det
är viktigt att de som har den uppgiften är opartiska och utses
på ett sätt som i största möjliga utsträckning undviker
beroende av något slag. Vi menar också att medlemskap i
viss organisation inte ska vara en förutsättning för att få del
av de resurser som går till konstnärerna. På flera områden ser
vi det också som nödvändigt att ytterligare stärka och
utveckla möjligheterna för fria konstnärer att utveckla sin
verksamhet. Det är väsentligt att stärka fria yrkesverksamma
kulturarbetares möjligheter att få en försörjning genom sitt
konstnärskap.
Eftersom de flesta konstnärer lever under knappa ekonomiska förhållanden
välkomnar vi att regeringen nu återinför den individuella visnings-
ersättningen. Förutom ett ekonomiskt stöd innebär den också ett erkännande
av den enskilde konstnärens konstnärskap. Den ideella föreningen Bildkonst
Upphovsrätt i Sverige (BUS) föreslås bli den som utser mottagare av den
individuella visningsersättningen. Återigen vill vi påpeka vikten av
opartiskhet och att medlemskap i en organisation inte ska utgöra förutsättning
för att få del av visningsstödet.
De flesta konstnärer lever under knappa ekonomiska villkor och de
egenföretagande konstnärerna känner sig tyngda av socialavgifter och skatter
som gör att deras nettoinkomster blir mycket små. Det är en situation som de
delar med andra egenföretagare. Frågan om ett särskilt inkomstslag för
konstnärer eller andra särlösningar har varit uppe till behandling vid flera
tillfällen men alltid fallit p.g.a. svårigheten att särbehandla en grupp i
skattehänseende. Nu aviserar regeringen att man åter tänker utreda frågan om
egenföretagande konstnärers skatte- och avgiftssituation. I vår närings-
politiska motion tar vi upp frågan om företagares sociala situation med
utgångspunkt från de nya osäkra förhållanden som många egenföretagare
lever under i dag med kombination deltidsarbete-företagande, säsongsbetonat
företagande etc. Vi menar att satsningarna i högre grad ska inriktas på hjälp
till visning och försäljning.
Konstnärsnämnden
Konstnärsnämnden har själv begärt att få en styrelse som är
oberoende av konstnärsorganisationerna. Under de senaste
åren har man haft en modell där man haft regelbundna
överläggningar med organisationernas representanter. I
propositionen föreslås nu att Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) ska få förslagsrätt
till fem ledamöter i Konstnärsnämndens styrelse. Det innebär
ett korporativt inslag i styrelsens sammansättning som är
olyckligt och i konflikt med gällande konkurrensregler,
vilket också framförts av Konkurrensverket. Centerpartiet
anser att en opartisk styrelse bör utses. Detta bör ges
regeringen till känna.
Bildkonstnärsfondens styrelse
Samma sak gäller för denna styrelse där regeringen föreslår
att bildkonstnärsorganisationerna ska ges förslagsrätt
beträffande sju av de tretton ledamöterna. Bland de
organisationer som nämns finns inte Svenska
Konstnärsförbundet över huvud taget med trots att det är den
till medlemsantalet största organisationen.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har redan 1992
angående konkurrensbegränsningar inom bild- och
formkonstens område påpekat att det finns anledning att se
över de regler som gäller för tillsättning och sammansättning
av Bildkonstnärsfondens styrelse. Ett alternativ kan då vara
att bredda representationen av organisationer i styrelsen. Det
andra alternativet är att utse en opartisk styrelse och anlita
expertis, konstnärer etc som rådgivare. Av samma skäl som
anförts ovan föredrar vi det senare alternativet. Detta bör ges
regeringen till känna.
Konstnärlig utsmyckning
Vi vill peka på möjligheten att utvidga principen när det
gäller konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader. Där
har staten ett principmål för konstnärlig utsmyckning om 1
%. Ett liknande principiellt synsätt bör gälla andra offentliga
investeringar, främst när det gäller utbyggnad av
kommunikationer, vägar och järnvägar. Vi föreslår därför ett
principbeslut som innebär att viss andel av de anslag som
anvisas för infrastrukturella investeringar ställs till
förfogande för att utveckla ett kulturellt skapande i samband
med dessa investeringar. Det kan t.ex. gälla konstnärlig
utformning i samband med byggande av rastplatser utmed
vägar m.m.
Centerpartiet anser att ett principmål för konstnärlig utsmyckning fastställs
även vid offentliga investeringar inom kommunikationsområdet, vägar och
järnvägar.
Detta bör ges regeringen till känna.
Folkrörelsernas
Konstfrämjande
Folkrörelsernas Konstfrämjande arbetar med att föra ut god
konst till nya grupper och till grupper som är ovana att möta
konst. Genom en aktiv distriktsorganisation som nu byggs
upp i hela landet efter gamla riksförbundets konkurs har man
möjligheter att arbeta över hela landet. Som vi ser det är
deras verksamhet ett av de viktigaste instrumenten för att öka
kunskapen om och intresset för god konst hos den breda
allmänheten. Det leder i sin tur på sikt till ökad försäljning
och därmed inkomster för konstnärerna. Kulturutredningen
föreslog också "att stödet till SKR och Folkrörelsernas
Konstfrämjande ökas väsentligt, bl.a. för
utställningsersättning".
Regeringen har tagit fasta på utredningens förslag rörande utställnings-
ersättning och föreslår en väsentlig ökning av detta stöd. Det är bra. Samtidigt
konstaterar vi att förslaget innebär att stödet "skall användas för att betala
utställningsersättning till konstnärer". Det avviker från både Kultur-
utredningens förslag och riksdagens tidigare hållning. Den senare innebar att
utställningsersättningen skulle utgå som en allmän förstärkning av
verksamhetsbidragen till organisationerna för att ge dessa förutsättningar att
inom verksamhetens ram också betala utställningsersättning till konstnärerna.
Däremot föreslår regeringen ingen ökning av verksamhetsbidraget till
Folkrörelsernas Konstfrämjande. Som vi förstår det förutsätter man att den
egentliga utställningsplaneringen och de övriga kostnader som är förenade
med konstfrämjandeverksamheten som helhet finansieras med andra medel.
Folkrörelsernas Konstfrämjande kommer att få uppenbara svårigheter att
fullfölja sina uppgifter att vidga deltagandet i kulturlivet och att bygga upp
distriktsorganisationen för att nå hela landet.
Vi menar att de samlade medel som föreslås inom anslaget D 5 Bidrag till
bild- och formområdet som avser konstfrämjande verksamhet och visnings-
ersättning bör kunna fördelas så att Folkrörelsernas Konstfrämjande samman-
taget tillförs en resurs på 1,8 miljoner för sin verksamhet. Detta bör ges
regeringen till känna.
Folkbildningen
Folkbildning är inte samma sak som utbildning.
Utbildningens mål är att lära ut kunskaper och färdigheter
som att skriva, läsa och räkna. Folkbildningen vill ge
människor upplevelser och kunskaper som förändrar deras
tänkande. Målet är att människor aktivt ska delta i samhällets
förändring. Pedagogiken inom folkbildningen bygger därför
på aktiva deltagare. Kunskapen är inte ensidigt given utan
deltagarnas egna erfarenheter är grunden. Folkbildningen ska
vara fri och frivillig. Inga läroplaner dikterar innehållet.
Istället bestämmer deltagarna själva var tonvikten ska ligga.
Man studerar inte för att få betyg utan drivkraften är
människans naturliga nyfikenhet och vilja att förstå.
Folkbildningen har något att erbjuda alla människor.
Ser man tillbaka historiskt kan man konstatera att folkbildningens roll varit
som viktigast i tider av stora samhällsomdaningar. När idéerna om
folkupplysning växte fram i början av förra seklet ledde detta till såväl den
allmänna folkskolan som de första bildningscirklarna. Kring sekelskiftet, när
folkrörelserna föddes och utvecklades, blev folkbildningen ett viktigt
instrument för att ge medlemmarna kunskaper och kraften att göra sin röst
hörd i samhället. Folkbildningens främsta syfte vid den tiden var att sprida
upplysning och bildning för att höja bildningsnivån och stärka demokratin.
Det handlade om allmänbildning och kunskap om medborgerliga rättigheter.
Vilken roll kan folkbildningen spela idag?
När vi idag upplever stora och oerhört snabba förändringar i samhället har
åter folkbildningen en huvudroll. Inte bara som utbildningsplats för att få nya
kunskaper, höja bildningsnivån, förstå sammanhang och få helhetsperspektiv
utan också som mötesplats för att diskutera och påverka vad som händer runt
omkring oss. Då behövs folkbildningspedagogiken och folkbildningens
arbetsformer mer än någonsin.
Såväl Kulturutredningen som propositionen om kulturpolitiken markerar
återkommande folkbildningens stora betydelse. Folkbildningens viktiga roll
för att öka delaktigheten i kulturlivet betonas. Centerpartiet ser det som
särskilt betydelsefullt att kunna erbjuda människor en aktiv och skapande roll
i kulturlivet, liksom att slå bryggor mellan amatörer och professionella
kulturutövare. På de allra flesta ställen är det just studieförbunden som är
garanten för det lokala arrangörskapet inom kulturen och en kulturverksamhet
spridd i hela landet.
Det är självfallet positivt att folkbildningens roll markeras tydligt i
kulturpolitiken. Samtidigt konstaterar vi att det samhälleliga stödet till
folkbildningen inte utvecklas i den riktning som de verbala utfästelserna ger
anledning att förmoda. Sedan 1990 har stödet till folkbildningen minskats
kraftigt. Framför allt är det oroväckande att en del kommuner t o m beslutat
om att helt ta bort stödet till studieförbunden, nu eller på sikt.
Centerpartiet anser att folkbildningens vikt i kulturpolitiken också åtföljs
av ett ekonomiskt stöd som svarar mot de uppgifter studieförbunden förväntas
utföra. Ett särskilt försöks- och utvecklingsanslag för det lokala kulturella
arrangörskapet skapas genom vårt förslag med de "rörliga" delarna av stödet
till regional kulturverksamhet och fördelas i enlighet med vad vi tidigare i
motionen föreslagit.
Amatörkultur
Sverige har en rik amatörkultur. Den förgrenar sig på många
kulturområden. Amatörkulturen ger många människor
möjlighet att vara aktiva och delaktiga. Amatörkulturen
stärker människors uttrycksförmåga och självtillit. Den föder
möjligheter att förstå och bedöma andras skapande.
Amatörkulturen inspirerar till ökad kulturverksamhet. Ett
levande lokalt kulturliv ger en grund för fungerande
demokrati. Ett samspel mellan amatörer och välutbildade,
professionellt verksamma konstnärer är viktigt. Genom mötet
stärks amatörkulturen och intresset och kunskapen för den
professionella kulturen får livskraft.
Amatörkulturen bör stödjas på utövarnas egna villkor. För att amatör-
kulturen ska utvecklas vidare bör staten garantera ett grundläggande stöd till
amatörkulturens egna organisationer.
Kultur i vården
Kulturutredningen pekade på behovet av att Statens kulturråd
i samarbete med berörda parter snarast får utvärdera
effekterna av ÄDEL-reformen ur kulturell synpunkt.
Reformen som innebar att stora delar av huvudmannaskapet
för äldrevården flyttades från landstingen till kommunerna
har medfört både resurssplittring och kompetensförlust, anser
Kulturutredningen. Ett stort antal remissinstanser har instämt
i detta. I propositionen om kulturpolitiken berörs inte dessa
frågor, inte heller frågor kring funktionshindrades kulturella
möjligheter. Detta är anmärkningsvärt. Kulturell aktivitet och
aktivering har ett värde i sig men kan också spela en viktig
roll i rehabilitering och behandling av sjukdomstillstånd.
Studieförbundens verksamhet för just dessa grupper är av
särskild betydelse. Trots att Kulturutredningen
uppmärksammat folkbildningens insatser inom detta område
återfinns ej detta i propositionen.
Centerpartiet anser att en nationell kulturpolitik ska omfatta alla.
Folkbildningens viktiga roll för personer med funktionshinder måste betonas.
Statens kulturråd bör i samarbete med berörda parter snarast utvärdera
effekterna av ÄDEL-reformen ur kulturell synpunkt. Detta bör ges regeringen
till känna.
Allmänna
samlingslokaler/mötesplatse
r
Målen för kulturpolitiken står fast, d.v.s. att verka för allas
möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande, att värna
yttrandefrihet och skapa reella förutsättningar för att använda
dem. Satsningar sker på arrangörsledet vilket är av största
vikt för att främja en god spridning av kulturen i hela landet.
Skall detta vara möjligt krävs allmänna samlingslokaler/mötesplatser och
många eldsjälar som engagerar sig för kulturen. Träffpunkter behövs inte bara
i regionernas centrum utan också väl spridda över landet och nära
människorna. I glesbygd och mindre tätorter utgör de allmänna samlings-
lokalerna ett nödvändigt medel för en decentraliserad kulturpolitik. Ett fint
förgrenat nätverk av lokala arrangörer är en nyckel till att kunna genomföra
lokala kulturutbud och väl förberedda och genomförda evenemang.
De föreningsdrivna samlingslokalerna: bygdegårdar, folkets hus och
ordenshus erbjuder 3 000 möteslokaler. Lokaler utgör idag ett viktigt forum
för amatörers skapande och en möjlighet för möten mellan professionellt
verksammma konstnärer och publik i människors närmiljö.
Samhället har en uppgift att se till att förutsättningar finns för lokalhållare
att driva tidsenliga lokaler. Här sker möten mellan amatörer och professio-
nella som kan utveckla och berika den lokala kulturen. Här sker möten som
kan utveckla bygden, byn, kvarteret eller stadsdelen. Detta är ytterligare ett
oroväckande exempel på att dessa frågor om lokal kulturverksamhet
överhuvudtaget inte berörs i en proposition om framtidens nationella kultur-
politik.
Samhället bör, särskilt i tider med hög arbetslöshet, positivt stödja
upprustningar och standardhöjningar.Centerpartiet anser att samhällsstöd för
samlingslokaler är en förutsättning för att hålla tidsenliga samlingslokaler i
hela landet. Detta bör ges regeringen till känna.
Internationellt samarbete
De kulturella synsätten och uttrycksmedlen är speciellt
viktiga i det kontaktskapande internationella arbetet. Genom
att stimulera det folkliga samarbetet tryggas också en stabil
och folkligt förankrad parlamentarisk demokrati i de forna
kommunistiska staterna. Tolerans och förståelse mellan
människor och kulturer främjas.
Sverige har aktivt och förtjänstfullt utvecklat samarbetet och de
kontaktskapande åtgärderna mellan människor runt Östersjön. Regeringen har
särskilt anvisat en miljard kronor för att utveckla detta Östersjösamarbete.
Det är viktigt att det mellanfolkliga samarbetet också stärks på det lokala
planet. Vi föreslår att 50 miljoner kronor riktas till fortsatt och stärkt
kontaktskapande verksamhet genom svenska folkrörelser, föreningsliv och
studieförbund främst med Baltikum och Östeuropa.
Centerpartiet anser att 50 miljoner kronor avsätts ur Östersjösamarbetet för
kunskapsutbyte och kontaktskapande verksamhet inom studieförbunds och
folkrörelsers aktiva verksamhet i dessa länder. Detta bör ges regeringen till
känna.
Kulturarvet och
kulturmiljön
Kultur är inte bara skapande och nyskapande verksamhet.
Det handlar lika mycket om det som vi redan har skapat - att
vårda ett kulturarv. I våra kulturhistoriska miljöer i samhället
runt omkring oss får vi historiens erfarenheter som kan
förklara varför samhället och tingen omkring oss ser ut och
fungerar som de gör. Det ger känslor av förankring och
trygghet, speciellt i den föränderliga tid som vi lever i idag,
att kunna identifiera sig med tidigare generationers
människor och kunna tolka spåren av deras liv och arbete.
Det hjälper oss att förstå vår egen tid, skapar självkänsla och
tolerans och ökar möjligheterna att möta framtiden.
Samhället har ett betydande ansvar för att kulturarvet ska
föras vidare.
Regeringen slår fast att "engagemanget i bevarande och vård av den egna
vardagsmiljöns kulturvärden förefaller ha blivit större" och "att kultur-
miljövården har också i högre grad inriktats mot förmedling, deltagande i
samhällsutvecklingen i stort och allmänhetens delaktighet". Centerpartiet kan
instämma i detta resonemang och anser att det i hög grad stämmer in på
hembygdsrörelsen. Det är därför ytterst märkligt att hembygdsrörelsen inte
berörs i propositionen.
Hembygdsgårdar
Cirka 1 000 hembygdsgårdar/museer förvaltar ungefär 6 000
byggnader, de flesta av historisk och kulturell betydelse.
Hembygdsföreningarna sköter dessutom vården av otaliga
kulturmiljöer och för vidare kunskap och traditioner.
Hembygdsrörelsen är därmed en viktig aktör vad beträffar
vård och skötsel av vårt kulturarv. Hembygdsrörelsen är
förankrad i stort sett i varje socken över hela landet och har
en stor potential vad beträffar t.ex. en ökad kulturturism, fler
arbetstillfällen, vård och skötsel av samt utbildning och
information om kulturmiljön och kulturarvet etc.
Kulturturism
I dag kan vi se en positiv attitydförändring från samhällets
sida när det gäller att sätta in kulturen och kulturarvet i ett
regionalpolititiskt perspektiv. Den allmänna uppfattningen i
dag är att den globala turismen är en expanderande
näringsgren. Det anses också att satsningar på kulturprojekt
kan vara lönsamma investeringar, att kultursatsningar kan
generera inkomster och ge ett starkt bidrag till den lokala
ekonomin. Det är en syn som gradvis vuxit fram och som fått
starkt genomslag internationellt. Det politiska intresset är
uppenbart. Men också kommersiellt kan vi se ett ökat
intresse för kultur och kulturverksamhet och för
kulturmiljön.
Det behövs samverkan mellan kulturlivet och turistorganisationer för att
göra landets kultur och konstnärliga verksamhet mer känd och lättillgänglig.
Även på detta område spelar hembygdsrörelsen en viktig roll. Hembygds-
föreningarna medverkar till att bevara och levandegöra den lokala kultur-
traditionen. Många turister som kommer till Sverige är nyfikna på svensk
kultur, arbete och liv, och vill träffa männsikor som kan förmedla bilden av
Sverige.
Fornminnesinventering
Sedan 1939 har Riksantikvarieämbetet genomfört en
systematisk fornminnesinventering av Sverige. Samtliga
fasta fornlämningar har registrerats och karterats.
Fornlämningsregistret ligger till grund för fysisk planering,
bevarandearbete, forskning och åtgärder inom skola, turism
och sysselsättningspolitik. Fornminnesinventeringen har
varit grundvalen för hela den svenska kulturminnesvården
och har stått som förebild för motsvarande insatser i andra
länder.
Det är därför märkligt att Riksantikvarieämbetet avbrutit fornminnes-
inventeringen och överfört resurserna till andra områden. Detta drabbar hela
det svenska fjällområdet och skogsområdet i inlandet, där de största
oinventerade områdena finns. Resultatet blir att viktiga delar av landets
förhistoria förblir okända. För berörda län och landskap är detta mycket
allvarligt eftersom kunskapen som inventeringarna ger är underlag för senare
insatser av forskning, bevarandeåtgärder och insatser för att främja turismen.
Det är en kulturell och regionalpolitisk rättvisefråga att hela landet
färdiginventeras så att alla får samma förutsättningar.
Det är därför viktigt att regeringen ger Riksantikvarieämbetet i uppdrag att
ompröva 1995 års beslut och inte avsluta fornminnesinventeringen förrän
hela landet blivit inventerat på ett likvärdigt sätt. Detta bör ges regeringen
till
känna.
Museer
Länsmuseerna
Länsmuseerna har en nyckelroll i det regionala kulturlivet
bl.a. som samverkansparter med hembygdsrörelsen, den
folkligt förankrade kulturverksamheten och inom flera andra
samhällsområden som skola och fysisk planering och nu i
alltmer ökande grad också turismen.
Länsmuseerna kämpar idag med betydande ekonomiska svårigheter.
Därför är det olyckligt att kulturpropositionen föreslår indragning av delar
av det nuvarande statsbidraget och omvandling till rörliga projektbidrag.
Museerna skulle med sin mångfacetterade verksamhet och höga andel fasta
kostnader drabbas hårt. De procent av statsbidraget som skulle gå förlorade
utgör vid många länsmuseer nästan alla fria medel som finns till förfogande
för kostnader i samband med utställningar och annat publikarbete. För att
garantera fortsatt verksamhet bör länsmuseerna få behålla sina nuvarande
statsbidrag. I konsekvens med vad vi tidigare i motionen anfört om de
regionala grundbeloppen bör även grundbeloppen för länsmuseerna fördelas
av de olika regionerna och inte fördelas av staten.
Ytterligare ett viktigt skäl för detta är som Kulturutredningen anger deras
uppgifter inom kulturminnesvården. Inga andra kulturinstitutioner har något
liknande åtagande kopplat till statsbidraget, och det gör att staten redan
kraftfullt påverkar en stor del av verksamheten.
I kulturpropositionen skrivs att länsmuseerna skall tillgodose
länsstyrelsernas behov av biträde inför fattande av beslut och att statsbidraget
skall anpassas till i vilken utsträckning museet är villigt att påta sig och
utföra
dessa arbetsuppgifter.
Som förslaget är skrivet tar det inte någon hänsyn till att länsmuseets
verksamhet inom kulturmiljöområdet riktar sig minst lika mycket till
kommuner och allmänhet som till staten. Dessutom kullkastar det den av
Riksantikvarieämbetet hävdade principen att länsmuseer och länsstyrelser bör
betraktas som två självständiga och jämbördiga parter i planeringen av det
regionala arbetet där länsstyrelsen ansvarar för myndighetsfunktion och vård
och länsmuseerna för kunskapsuppbyggnad och levandegörande.
För länsmuseernas verksamhet och för det regionala kulturmiljöarbetet i sin
helhet är det därför viktigt att ansvarsfördelningen blir annorlunda än som
föreslås i propositionen. Riksdagen föreslås uttala att arbetsfördelningen bör
ses över i enlighet med Riksantikvarieämbetets förslag och att Riksan-
tikvarieämbetet och Statens kulturråd får i uppdrag att på grundval av detta
utfärda gemensamma riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan länsmuseer
och länsstyrelser. Detta bör ges regeringen till känna.
Fäbodarna utgör en värdefull kulturhistorisk miljö bl.a. för förståelsen av
jordbruk och utmarksnäring i Bergslagen och norra Sverige. Av Sveriges ca
20 000 fäbodar under 1800-talet återstår nu endast drygt ett 100-tal.
De sista resterna av denna kultur måste bevaras inte minst i ett europeiskt
kulturperspektiv. Fäbodarnas betydelse för kulturturismen kan också
framföras. En utredning och bevarandeplan bör därför utarbetas. En bevar-
andeplan för fäbodar kan också ses som ett led i ett sysselsättningsperspektiv
inom t.ex. kultursektorn och byggsektorn. Detta bör ges regeringen till
känna.
En samlad etnografisk
museimyndighet
Kulturpropositionen innehåller ett förslag om att
verksamheten vid Folkens museum - etnografiska,
Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet läggs ned och
samlingarna flyttas till Etnografiska museet i Göteborg med
sistnämnda institution som huvudman.
Centerpartiet välkomnar att Etnografiska museet i Göteborg får den
erkänsla och det starka stöd som detta museum så länge saknat. Museet har
stort behov av statligt stöd för att bygga upp sina samlingar och utveckla sin
verksamhet. Vi anser dock att förslaget om att flytta ovannämnda museer från
Stockholm till Göteborg varken är genomarbetat eller väl motiverat.
Centerpartiet anser därför att riksdagen bör avslå förslaget om en flytt av
museerna. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet ifrågasätter att denna gigantiska sammanslagning och
flyttning stämmer med de kulturpolitiska mål som propositionen för fram,
nämligen decentralisering, mångfald och tillgängliggörande av kulturarvet.
De målen skulle uppfyllas på ett betydligt bättre sätt genom utökat samarbete
mellan museerna och ett tydligt uppdrag att arbeta mot främlingsfientlighet
och för kulturell mångfald. De resurser som satsas på en flyttning av
museernas samlingar och en investering i Göteborg skulle kunna användas till
att i stället stärka museernas möjligheter till arbete i hela landet, t.ex. med
skolverksamhet, vandringsutställningar och samarbete med andra museer och
kulturinstitutioner runt om i landet.
Centerpartiet anser att det istället bör satsas resurser för att utveckla dels
de
befintliga verksamheter som finns på museerna, dels att understödja nya
idéer, detta såväl i Göteborg, Stockholm som på andra orter. Detta vore
betydligt mer framsynt än att offra mångmiljonbelopp på att slå sönder väl
fungerande museiverksamhet.
Det är uppenbart att förslaget är avsett som ett grepp för att förstärka
kulturen i Göteborg men inte på ett av Göteborg prioriterat sätt. Kostnaden är
inte preciserad men skulle lågt räknat röra sig om flera hundra miljoner
kronor. Det finns emellertid några angelägna områden där göteborgarna länge
kämpat för att få del av statligt stöd. Göteborgsoperan, Göteborgsmusiken
och Göteborgssymfoniker, som alla är stora tillgångar inte bara för Göteborg
och Västsverige utan även för större delen av landet, befinner sig i ett trängt
ekonomiskt läge och har låga eller inga statliga stöd. Vi menar att den
aviserade organisationskommittén ska få ett vidgat uppdrag att även se över
hur dessa organisationer kan få del av de medel som avsetts för flyttning och
nyinvestering.
Centerpartiet anser att förslaget om flyttning av museerna inte bör
genomföras. Däremot kan myndighetsdelen av museerna flyttas till Göteborg
och Etnografiska museet där bör stärkas så att man kan ordna sina samlingar,
förstärka kompetensen, förbättra förutsättningarna för forskningssamarbete
och utvidga synen på etnologin.
Detta bör ges regeringen till känna.
Det handlar om att se på människan, se sammanhangen, förstå likheter och
olikheter. Hittills har man saknat instrumentet för att göra detta. Dessutom
bör alla museer få ett tydligt uppdrag att arbeta mer med publikarbete, för
mångkultur och mot främlingsfientlighet och rasism. Större del av verk-
samheten bör ske i samarbete med museer, organisationer och institutioner i
hela landet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Den organisationskommitté som regeringen avser tillsätta bör få i uppgift
att arbeta med dessa frågor. För att Etnografiska museet i Göteborg ska
komma igång med det arbetet bifaller vi förslaget om ett statligt anslag för
l997.
Vad som ovan angivits om organisationskommitténs uppdrag bör ges
regeringen till känna.
Statens sjöhistoriska museer
Regeringen föreslår att Marinmuseum i Karlskrona inom
Statens försvarshistoriska museer ska läggas samman med
Statens sjöhistoriska museer från och med den 1 juli 1997.
Centerpartiet delar den uppfattningen liksom att särskild vikt
ska fästas vid vidareutvecklingen av Marinmuseum som
under våren 1997 tar i bruk nya lokaler och basutställningar.
Kulturutredningen behandlade frågan om Sjöhistoriska
museets lokalisering samt behovet av ett förstärkt samarbete
inom den sjöhistoriska museiverksamheten. När det gäller
lokaliseringen av Sjöhistoriska museet aviserar nu regeringen
att man tänker återkomma med denna fråga till riksdagen,
vilket också utlovades av den förra kulturministern i en
frågedebatt i riksdagen. Det framgår däremot inte klart av
propositionen var myndighetsdelen ska ha sitt säte. Man
säger bara att Marinmuseum inom myndigheten bör ges
största möjliga ansvar för insatserna inom sitt område. Enligt
vår uppfattning bör det klart uttalas att myndighetsdelen ska
förläggas till Karlskrona. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nationellt kulturpolitiskt uppdrag för 2000-talet,
2. att riksdagen fastställer vad som i motionen anförts om de kulturpolitiska
målen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys angående fördelning av kulturresurserna i landet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att synliggöra kvinnorna i kulturpolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en generell ungdomsrabatt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bokslut för kulturinstitutioner,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Världskulturhuset,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av de nationella uppdragen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala utvecklingsplaner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala grundbelopp,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturen som motor för arbete,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om en bibliotekslag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samisk nationalscen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om turnerande dansföreställningar,
15. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att inom anslaget B
2 för budgetåret 1997 anvisa 3 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
till Östgötabaletten samt att resurserna i stället fördelas till andra
verksamhetsområden inom anslaget B 2,
16. att riksdagen till anslaget B 2 för budgetåret 1997 anvisar
3 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således
662 843 000 kr,
17. att riksdagen till anslaget B 1 för budgetåret 1997 anvisar
3 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
709 254 000 kr,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Foto-Sesam,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om film i hela landet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om visningsfrämjande stöd,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala filmcentrum,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regional filmproduktion,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en film- och TV-fond,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intäkter från TV-reklam,1
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Konstnärsnämnden,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Bildkonstnärsfondens styrelse,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konstnärlig utsmyckning,
28. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att inom anslaget D
5 för budgetåret 1997 fördela resurserna så att Folkrörelsernas
Konstfrämjande sammantaget tillförs en resurs på 1 800 000 kr,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kultur i vården,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänna samlingslokaler/mötesplatser,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurserna för Östersjösamarbetet,2
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fornminnesinventering,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsmuseerna och anvarsfördelningen,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fäbodar,3
35. att riksdagen avslår förslaget om en flyttning av Folkens museum -
etnografiska, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka Etnografiska museet i Göteborg och att myndighetsdelen
för museerna flyttas till Göteborg,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om museernas uppdrag,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om organisationskommitténs uppdrag,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Statens sjöhistoriska museer.
Stockholm den 6 oktober 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Karin Starrin (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)