Regeringen föreslår att vissa ändringar skall göras i lotterilagen med ikraftträdande den 1 januari 1997. Samtidigt anger man som sin avsikt att tillkalla en särskild utredare för att göra en övergripande översyn av lagen. Den nu gällande lagen trädde i kraft den 1 januari 1995. Redan vid riksdagsbehandlingen 1994 framstod den i lagen föreslagna definitionen av lottförsäljningsautomat som alltför snäv. Det infördes också vissa övergångsregler för befintliga lottförsäljningsautomater, regler som dock kom att tillämpas på ett för de lotterianordnande föreningarna alltför inskränkt sätt.
När den nya lagtexten innehåller samma definition visar det att regeringen inte avser att låta föreningarna utnyttja den tekniska utveckling som skulle kunna medföra att man även fortsättningsvis klarade av att möta den allt hårdare konkurrensen om lottköparna med nya lotteriformer, den nya statliga spelbolaget, Bingolotto och automatspel. Lottförsäljningsautomaten är för många små föreningar den inkomstkälla som är lättast att administrera och som kan skötas av frivilliga medlemmar. Med den förtydligande definition av begreppet automatspel som föreslås i propositionens lagförslag är gränsdragningen mot lotterier ännu tydligare och kravet på att en lottför- säljningsutomat inte får innehålla slumpvalsgenerator eller elektroniskt minne ännu mindre relevant. Lagens 4 § bör därför få den lydelse som föreslås i promemorian Ändringar i lotterilagen (Ds 1996:20).
Riksdagen bör besluta att 4 §, 2 stycket i lotterilagen ges följande lydelse: Med lottoförsäljningsautomat avses en automat som efter betalning förser deltagaren med en lottsedel som antingen är en vinstlott eller en nitlott.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändrad lydelse av lotterilagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Jan Backman (m) Lennart Fridén (m)