Det fria danslivet i Sverige är koncentrerat till Stockholm,
Göteborg och Malmö med en överväldigande dominans för
huvudstaden. Där finns de flesta jobben och där finns en
utbyggd daglig träning för professionella dansare sedan lång
tid tillbaka.
Det är nämligen av yttersta vikt att en dansare, också efter avslutad
utbildning, kan upprätthålla sin dagliga träning. Det är den enda möjligheten
att bibehålla och vidareutveckla konstnärlig och teknisk standard. På denna
punkt är dansare, likt musiker, hänvisade till intensivt dagligt övande för att
bibehålla sin kompetens och attraktionskraft på en hård arbetsmarknad. En
dansare får inte anställning grundat på betyg, arbetsintyg eller diplom, utan är
helt beroende av formen den dag provdansningen äger rum. Intresset för en
dansare grundas helt på den aktuella konstnärliga och tekniska kapaciteten
samt förmågan att samarbeta med övriga dansare i gruppen. Det är därför
idag inte möjligt att utöva dansaryrket om man inte uppnår och bibehåller en
hög standard och har förmågan att dansa i olika genrer och dansstilar.
I Göteborg startades hösten 1984 en försöksverksamhet som senare kom att
leda till en daglig träning för professionella dansare som arbetade i fria
grupper och på frilansbas. Detta beslut togs "i avvaktan på ett slutligt förslag
till organisation för frilansdansare i området". Verksamhet har alltsedan dess
organiserats av Frilansdansare i Väst/Daglig träning och har ända sedan
starten stötts av Statens kulturråd, Göteborgs kommun och landstingen i
Bohus län och Älvsborgs län. Idag har träningen en omfattning på 8 klasser
per vecka på minst 1,5 timme under 40 veckor. Till detta kommer ca 5-6
veckolånga intensivkurser och ett antal workshops av gästande pedagoger
varje år. Totalt har drygt 80 dansare deltagit i olika omfattning.
Sedan 1990 bedriver också Balettakademin i Göteborg "öppna klasser" för
arbetslösa dansare med finansiellt stöd av AMS. Denna träning omfattade
säsongen 1995/96 5 gånger à 1,5 timmar per vecka under 35 veckor till en
kostnad av 301 000 kr. Den var beräknad att ge daglig träning för 15 dansare,
men under perioder har 20-25 dansare dagligen deltagit i träningen.
De båda verksamheterna kompletterar varandra, eftersom inriktningen på
dansteknik är olika - samma professionella dansare bevistar dessutom
periodvis båda verksamheterna.
Sammantaget visar det också på det stora behovet av denna verksamhet för
de professionella dansare som idag i huvudsak verkar utanför institutionerna
(Operan har ju sin egen träning för sina anställda dansare). Danslivet i
Göteborg är vitalt och växande och behovet av en daglig träning en
nödvändig grundförutsättning för en fortsatt utveckling.
Behovet visas ju också av den krissituation dansarna hamnat i sedan
arbetsförmedlingens stöd till träningen på Balettakademin nu dragits in. Över
en natt har hälften av de pengar som bekostat träningen i Göteborg dragits in.
Många dansare är förtvivlade. Det har samtidigt uppstått en köp-och-sälj-
marknad, där många skolor nu erbjuder olika tjänster för skiftande betalning,
förutom på Balettakademin på Performing Arts School vars utbildning också
står under statlig tillsyn. Professionella dansare erbjuds särskilda
träningskort
på 4-5 ställen. Utgifterna för de oftast arbetslösa dansarna blir dryga.
Kontakter har tagits mellan de olika intressenterna i staden för att diskutera
läget. Lösningen är naturligtvis inte en återgång till en arbetsmarknads-
finansierad verksamhet utan en ökad statlig satsning och därmed utjämning
av de regionala skillnaderna på detta område.
Staten har tagit ett huvudansvar för träningen i Stockholm. När träningen
startade där ville staten också överlåta frågan till arbetsförmedlingen.
Teaterförbundet motsatte sig detta kraftigt och fick en permanent lösning med
årliga verksamhetsbidrag till stånd.
De statliga bidragen till träningen i Stockholm uppgår idag till 610 000
kronor om året, motsvarande summa för Göteborg är 130 000 kronor och för
Malmö 50 000 kronor.
Frilansdansare i Väst/Daglig träning -
bidragsstatistik:
Göteborgs
kommun
Bohus län
Älvsborgs
län
Statens
kulturråd
Stockholm
KUR
1984/85
20 000
20 000
20 000
225 000
1985/86
25 000
25 000
25 000
20 000
225 000
1994/95
75 000
30 000
40 000
130 000
610 000
1995/96
75 000
30 000
40 000
130 000
610 000
ht 1996
60 000
15 000
20 000
65 000
305 000
Här finns med andra ord en regional obalans trots
Kulturrådets uttalade målsättning att verka för regional
spridning av dansen och att garantera likartade villkor för
dess utövare runt om i landet. Grundkostnaden för en daglig
träning är densamma oavsett om det finns 5 eller 20
professionella dansare på en ort.
En frilansande professionell dansare bör ges samma möjligheter som en
institutionsanställd. Träningen bör administreras av dansarna själva i en
samrådsgrupp för att garantera självständighet och ett demokratiskt förfa-
ringssätt. Träningen kan köpas från flera håll för att garantera allsidighet och
högsta kvalitet.
En permanent lösning på frågan om träningen för dansare i Västsverige
måste åstadkommas. Göteborg måste bli en levande dansstad, där dansare kan
bo och verka.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av statligt stöd till daglig träning för professionella
dansare i Göteborg och västra Sverige.
Stockholm den 6 oktober 1996
Johan Lönnroth (v)
Erling Bager (fp)
Elving Andersson (c)
Marianne Carlström (s)