I Örebro län finns en mycket lång tradition att samarbeta för
att få ut det mesta möjliga av de resurser som står till
förfogande. Inom musikområdet manifesteras detta bland
annat genom det för Sverige unika avtalet mellan dåvarande
Regionmusikens blåsare och Örebro Kammarorkester.
När länsmusikreformen genomfördes 1988 samlades alla musikresurser i
Konserthuset där Örebro Kammarorkester hade sin hemvist. Ambitionen från
huvudmännen i Länsmusikstiftelsen (landstinget och samtliga kommuner i
länet) var att se alla musiker som en samlad resurs. Denna ambition full-
följdes genom att de två musikresurserna slogs samman 1993 med Läns-
musiken som huvudman. Sammansmältningen är resultatet av en lång process
som inneburit en mycket medveten prioritering av denna orkesterform och en
repertoar med tyngdpunkt på Wienklassikerna. Orkestern benämns sedan
drygt ett år Svenska Kammarorkestern.
I takt med den försämrade samhällsekonomin har behovet av dels en tydlig
profilering, dels en satsning på kvalitet allt tydligare avtecknat sig.
Styrelsen
för Länsmusiken har därför mycket noga vägt de alternativ som står till buds.
Resultatet av dessa överväganden är att organisationen bantats till 40 heltids-
anställda musiker och att en grundlig rationalisering av alla kringfunktioner
genomförts, samtidigt som en kraftfull höjning av den konstnärliga nivån
skett.
Genom koncentration på Svenska Kammarorkestern har ett intensivt
samarbete med länets kommuner inletts, där dubbleringar av konserter och
samverkan med det lokala musiklivet ingår. I olika projekt pågår också
samarbete med Musikhögskolan, Kävesta folkhögskola och Kulturskolan i
Örebro kommun. Skivinspelningar och turnéer är en viktig del i strategin att
göra orkestern till en resurs även utanför länet.
Länsmusiken i Örebro län har en unik konstruktion som mycket väl till-
godoser alla de krav på kulturinstitutioner som kulturpropositionen ställer.
Konstruktionen gör emellertid Länsmusiken särskilt sårbar för minskade
anslag. En neddragning med 25 % (ca 4 miljoner kronor) innebär ett dråpslag
mot Svenska Kammarorkestern.
Med det ovan beskrivna är det enligt styrelsen för Länsmusiken nödvändigt
att hitta en lösning som innebär att Svenska Kammarorkestern kan bibehållas
och utvecklas. Detta kan ske genom att det samlade statsbidraget (dels till
orkestern i form av grundbidrag, cirka 4 miljoner kronor, dels till
Länsmusiken i form av resurser enligt avtal med Landstingsförbundet, cirka
12 miljoner kronor) betraktas som ett statsbidrag till orkestern och därmed
undantas från den riktade neddragningen till Länsmusiken i landet.
Styrelsen för Länsmusiken i Örebro län är väl medveten om de ekonomiska
ramar som gäller för statens engagemang i kulturinstitutionerna. Vi vill därför
peka på en möjlighet till omfördelning.
Det har varit en stark trend under senare år, markerad i såväl kultur-
utredning som kulturproposition, att göra en allt större andel av statsbidragen
till s.k. rörliga medel eller projektmedel. Syftet sägs vara att stimulera
konstnärlig utveckling och förnyelse. Detta syfte är gott, men metoden
förkastlig.
Vår uppfattning är därför att det skulle gagna regeringens egna långsiktiga
syften med kulturpolitiken att minska den rörliga delen av anslagen, ge
institutionerna mer långsiktiga stabila förutsättningar och ställa tydligare
krav
på inriktning och engagemang i utveckling och förnyelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragen till Länsmusiken i Örebro.
Stockholm den 1 oktober 1996
Maud Björnemalm (s)
Anders Svärd (c)
Rose-Marie Frebran (kd)
Ola Karlsson (m)
Ola Ström (fp)
Karl-Erik Persson (v)