Inledning
Moderata samlingspartiet vill verka för en större frihet på kulturens område. Vi har i vår motion Kulturpolitiken av Carl Bildt m.fl. (m) angivit de principer vi anser bör gälla för de kulturpolitiska insatserna. Den statliga styrningen och korporativismen som genomsyrar kulturpolitiken hämmar fria initiativ och nyskapande. Skatter och olika regler och pålagor försvårar det konstnärliga utövandet och gör produktionen orimligt kostnadskrävande. Därigenom hindras många människor från att ta del av kulturen, och den kulturella sektorn utarmas på sikt.
Arbetsmarknadspolitiska aspekter får inte styra de kulturpolitiska insatser- na eller kulturutövandet. Kulturpolitiken måste stå på egna ben för att garantera mångfald, konstnärlig frihet och kvalitet. Statens och kommuner- nas stöd och engagemang i kultursammanhang måste också grundas på en vilja att skapa förutsättningar för kvalitativt högtstående kulturupplevelser för den enskilde.
Begränsa Kulturrådets roll
Statens kulturråd har sedan 1975 haft en dominerande roll vid bedömning av kulturverksamheter, tilldelande av statliga medel och uppföljning av de områden där staten genom sina regelverk och medel har ett avgörande inflytande. Genom rådsstyrelsens konstruktion finns inte någon möjlighet att utkräva normalt politiskt ansvar, och då den största delen av bidragen fördelas genom bedömningsgrupper, vars medlemmar ofta har en personlig relation till det verksamhetsfält som de är satta att ta ställning till, har detta hos många kulturaktiva skapat en känsla av skepsis mot Kulturrådet. Kulturrådet fungerar också som utrednings- och beredningsorgan åt regeringen och har dessutom fått uppdraget att vara beredande organ åt Stiftelsen Framtidens kultur, som tillkom just med den avsikten att vara ett helt oberoende organ. Vi vidhåller vår mångåriga kritik mot Kulturrådets dominerande roll och de risker det medför för en nödvändig förnyelse av kulturen. I konsekvens med det avvisar vi också de nya uppdrag som regeringen vill lägga på rådet i årets kulturproposition och föreslår istället som ett första steg för en minskning av kulturbyråkratin och en ökning av pluralismen rejäl minskning av Kulturrådet. Kulturrådets anslag bör uppgå till 12 883 000 kronor.
Renodla statens uppgifter
Förutom att vi ifrågasätter Kulturrådets dominerande roll som distributör av offentliga bidrag, så finns det åtskilligt av det som ryms inom anslagsposten Allmän kulturverksamhet som starkt kan ifrågasättas om det bör vara statliga uppgifter. Det får inte vara så att det som inte efterfrågas eller får lokalt stöd alltid skall kunna räkna med att överleva genom statliga anslag, som sedan framräknas rutinmässigt som årliga anslag i de anslagssökandes och Kulturrådets budgetar. Det är inte själva minskningen av anslag som är ett primärt intresse, även om vi ständigt måste hantera medborgarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt, utan de omprövningar, den förnyelse och den kreativitet som detta framtvingar. Det var vår förhoppning att Kulturutredningens förslag skulle leda till klarare mål och en ordentlig vitalisering av svenskt kulturliv. Den statliga delen av en nationell kulturpolitik är väsentlig, men med de förslag som nu ligger kommer som under de senaste åren förnyelsen att ske utanför den statliga sektorn istället för tillsammans med denna och med de problem som finns i för kulturskapandet betydelsefulla regelverk, bl.a. inom utbildnings-, skatte- och socialförsäkringsområdena. Statens ansvarsområde måste närmare definieras och avgränsas. Av det skälet föreslår vi en minskning av anslaget till ett bantat kulturråd under denna utgiftspost.
Inrättande av tjänster som länskonstnärer avvisas. Detta anser vi vara en angelägenhet på regional nivå. Anslaget bör uppgå till 81 288 000 kronor.
Nationella uppdrag
Vi anser att principen med utdelande av nationella uppdrag är riktig. Det skulle kunna utökas till att gälla fler verksamheter som finns spridda över landet. Staten träffar ett relativt detaljerat avtal med den institution som har bäst kompetens för uppdraget, oavsett huvudman och geografiskt läge, om att den ikläder sig samordnings- och ledaransvaret för en viss sektor. Uppdraget skall vara tidsbegränsat och kunna utvärderas.
När regeringen väljer vilka institutioner som kan komma ifråga för uppdraget bör även deras ekonomiska stabilitet vägas in. Det innebär t.ex. att man bör kräva att Falun Folkmusik Festival kan visa att man har en balanserad budget innan man kommer ifråga. Eftersom Malmö kommun som är huvudman för Malmö Konsthall också ingår i stiftelsen Rooseum borde det vara möjligt att man själv fick bestämma hur uppdraget skall fördelas.
Vi föreslår att frågan om nationellt uppdrag i denna form inom musei- området inte aktualiseras för närvarande. Anslaget bör uppgå till 5 miljoner kronor.
Ökat lokalt ansvar för teater, dans och musik
Riksteatern skapades i ett läge när de kringresande privata teatersällskapen mer eller mindre hade försvunnit och det inte fanns några regionala teaterensembler. Riksteatern fick den viktiga uppgiften att producera teater för hela landet. Sverige har i dag ett i princip täckande nät av länsteatrar, några med flera scener och dessutom turnerande. Vidare har flera av de andra institutionsteatrarna, såsom stadsteatrarna i våra tre största städer, etablerat annexscener och turnéverksamhet. Länsteatrarna har ofta ambitionen att turnera i den egna regionen. De fria teatergrupperna svarar numera för en omfattande turnéverksamhet som betyder mycket inte minst för spridningen av barn- och skolteater.
Det är enligt vår mening inte rimligt att behålla en verksamhet vid Riks- teatern på oförändrad nivå när det nu finns ett regionalt teaterutbud. Det är också uppenbart att förenings- och arrangörsdelen av Riksteatern på många orter känner sig bundna av utbudet från den producerande delen. Vi anser att vuxenteaterverksamheten vid Riksteatern kan upphöra och att Riksteatern genom sina s.k. specialensembler, som Tyst teater och Cullbergbaletten, skall erbjuda lokala arrangörer det som inte regionteatrarna har kapacitet till. Av anslaget bör också till teaterföreningarna föras medel för förbättrat publikarbete. Anslaget till Riksteatern bör uppgå till 103 832 000 kronor.
Rikskonserters verksamhet bör likaledes omprövas. Vi anser till skillnad från regeringen att Rikskonserters produktion kan minska ytterligare. I likhet med Kulturutredningen anser vi också att den löpande fonogramutgivningen bör ske på samma villkor som för övriga skivproducenter. Specialutgivning i anslutning till projekt bör kunna ske efter vanlig upphandling med normala konkurrensregler. Om inte Rikskonserter skall ha ett eget ansvar för blås- musiken som genre bör någon typ av nationellt ansvar genom avtal tilldelas någon av de kvarvarande professionella orkestrarna. Anslaget till Rikskon- serter bör uppgå till 34 957 000 kronor.
Ny bidragskonstruktion
Vi tillstyrker regeringens förslag om ett reformerat bidrag till regional kulturverksamhet. Vi instämmer också i att bidraget skall vara destinerat till olika typer av verksamhet; teater-, dans- och musikinstitutioner, museer, länsbibliotek och resurscentrum för film och video. Vi vill kraftigt understryka att bidraget skall kunna tillfalla varje institution som uppfyller en del av det nationella ansvaret oberoende av huvudman, under förutsättning att verksamheten stöds av lokal huvudman. Vi ställer oss också bakom idén med riktade bidrag och hur denna resurs stegvis byggs upp.
Vi instämmer i förslaget att stödet till de regionala och lokala symfoni- och kammarorkestrarna skall vara oförändrat. Vi tillstyrker också att större krav kan ställas på orkestrarna vad gäller bl.a. konsertverksamhet utanför hem- orten och samverkan med det övriga musiklivet. Då bör också i konsekvens- ens namn länsmusiken få ett påpekande om att de skall ta sitt ansvar för denna samverkan.
I likhet med en enig teaterutredning anser vi att erfarenheterna av Skådebanan är sådana att det som kvarstår av dess verksamhet skall upphöra och att motsvarande medel för publikverksamhet kan tillföras arrangörer via anslaget till Riksteatern.
Jazz och moderna musikformer
I Kulturutredningen behandlades i flera avsnitt snedfördelningen mellan genrer inom det regionala musiklivet och de synpunkter på detta som förts fram från olika grupper. Flera gånger omnämns i detta sammanhang jazzmusiken och ett av förslagen från utredningen var tillskapandet av genrecentrer. Detta avfärdas utan motivering i kulturpropositionen.
Det tog ungefär ett sekel för filmen att få sitt erkännande som en egen konstform. Den lika gamla jazzmusiken väntar ännu på sitt erkännande - åtminstone i regeringens propositioner. Genom jazzen har många unga genom årtiondena kommit i kontakt med musiken, och ofta har den varit början på en väg in i en vidare musikvärld. På samma sätt har rockmusiken - också den styvmoderligt behandlad i de flesta sammanhang - kommit att ge en betydelsefull fritid åt många ungdomar. En del av dem har där kunnat få utlopp för såväl sin energi som sitt skaparsinne. På senare år har en förnyelse av jazzintresset via rock och mellanformer kunnat förmärkas. Av detta syns inget i den proposition som skulle utgöra inledningen till en kulturlivets förnyelse.
Dessa musikformer baseras på ett brett folkligt stöd, ett omfattande utövande och överlever och utvecklas av de eldsjälar och frivilliga som är så viktiga och vars betydelse utpekades av Kulturutredningen. Det måste i över- enskommelserna mellan anslagsgivare och de regionala musikföreträdarna ingå som uppgift att jazzmusiken och de nya yngre musikformerna får en chans att utvecklas efter sina meriter och på villkor som är likvärda med övrig musik.
Nej till bibliotekslag
Vi har i vår partimotion avvisat regeringens förslag om bibliotekslag. Detta är en uppgift som kommunerna hittills klarat utan statlig inblandning. Lagen tillför ingenting utan innebär endast ett stadfästande av redan rådande förhållanden.
Vi tar avstånd från regeringens förslag med en höjning av litteratur- anslaget, vilket samtidigt inkräktar på den kommunala självstyrelsen och genom sin aviserade utformning även negativt påverkar bibliotekariernas inköpsfrihet. Läsbefrämjande åtgärder är dessvärre behövliga för unga människor, men utgör ytterligare ett bevis på bristerna i skolan. Det är bl.a. genom insatser på lärarutbildningens läspedagogiska del som de stora framstegen kan göras.
Regeringens påstående att man genom en bok för alla når nya grupper av läsare är inte verifierat. Det är snarare välutbildade människor med eko- nomiskt sinnelag som är de som utnyttjar den subventionerade utgivningen. Vi anser därför att utgivningen av vuxenlitteratur En bok för alla skall upphöra, medan en utgivning av barnböcker kan anses vara befogad inte minst genom det höga kostnadsläget i Sverige som drabbar även böcker för barn. Anslaget bör minskas med 5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att ett nytt statligt stöd om 25 miljoner kronor anvisas för inköp av i första hand barn- och ungdomslitteratur. Vidare föreslås att 5 miljoner kronor skall anvisas för läsfrämjande åtgärder. Staten bör inte ta över kommunernas ansvar för någon del av biblioteksverksamheten. Vi avvisar förslagen.
I förslaget till bibliotekslag 10 § finns en uppräkning "länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga forskningsbibliotek m.m. skall avgiftsfritt...." Vi föreslår att orden m.m. utgår för att skapa större klarhet i lagtexten. Vår grundinställning som vi redovisat i annat sammanhang är att det inte skall införas någon bibliotekslag.
Sverige är ett av de länder där den kontinuerliga tillgången på klassiker i bokhandeln är lägst. Det kan gå årtionden mellan utgivning av såväl svenska som översatta utländska verk, vilket leder till att tillgången även antikvariskt är näst intill obefintlig. En god tillgång till det litterära arvet är ett av de främsta kännetecknen på en kulturnation, och som en sådan vill vi räkna oss. Det finns ett lagerhållningsstöd, som dock inte primärt är inriktat på klassiker.
Med stöd från Statens kulturråd utges sedan ett antal år en klassikerserie för gymnasieskolan av flera förlag i samverkan. Antalet titlar uppgår nu till 100, vilket varit målsättningen. Emellertid sker försäljningen av dessa utgåvor endast till skolor. Vi finner det vara en självklarhet att de skall hållas tillgängliga i bokhandeln. Till anslaget C 2 bör anvisas 36 253 000 kronor.
Svenska språket
Det viktigaste gemensamma verktyget för en kultur är det språk kring vilket folket kan samlas. Det är den kulturbärare som förmedlar tankar, erfarenheter, muntliga traditioner, mångsekelgamla visor och litteratur mellan generationer och grupper. Språket är ett kitt för kulturell gemenskap och ett viktigt instrument för att inte drabbas av sociala handikapp. De folk som så har assimilerats att de förlorat sitt språk har upphört att existera, medan de som slagit vakt om modersmålet har överlevt såväl ockupationer som landsflykt om så dessa har varat i sekler.
Språket har ett eget liv. Det förnyas och utvecklas. Ett levande folkligt språk är aldrig statiskt. Så länge denna utveckling sker efter språkets egna villkor och struktur finns hela tiden en förbindelsetråd genom tiden. Gustav Vasas bibel av år 1541 var fortfarande fullt förståelig för dem som levde på 1700-talet. Däremot har Sigfrid Siwertz Mälarpirater från 1911 sedan länge givit svårigheter vid läsandet för senare dagars ungdomar utan en språklig bearbetning. Vid de senaste utgivningarna av Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa hade verbformerna bearbetats. Detta tillhör trots allt den språkliga naturliga utvecklingen. Det gör däremot inte den direkta förvanskning som svenska språket "begåvats" med främst genom reklam- och dataspråken.
Särskrivningar av ord, direkt felaktiga satsförkortningar, osvenskt böjda främst anglo-amerikanska ord och för vårt språk främmande imperativiska uttryck har snabbt påverkat språket.
Alltför snabba eller stora förändringar leder till att sambandet mellan generationer och generationers litteratur går förlorad. Oklart och slarvigt språk i offentliga handlingar, massmediernas sätt att blanda tal- och skriftspråk och t.ex. problemen med dubbelbetydelser skapar svårigheter för dem som skall tillägna sig språket - unga och invandrare. Sådant bör inte fortgå opåtalat.
Även här vill vi upprepa att detta är skolans absolut viktigaste uppgift; att ge eleverna ett väl slipat redskap för livet - en god språkbehandling. Bara den som kan svenska bra kan på ett godtagbart sätt tillägna sig andra språk.
Så sent som i våras avslog riksdagsmajoriteten en motion om att ge Svenska språknämnden i uppdrag att utarbeta en plan för åtgärder på om- rådet. Nu föreslår regeringen själv samma sak. Bäst blir självfallet resultatet om detta samordnas med den lärarutbildning och de skolplaner som behövs för ett effektivt genomförande.
Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön
Regeringen föreslår att de statliga bidragen för konstnärlig utsmyckning i den offentliga miljön också skall kunna användas för andra miljöer än "de statliga". Som exempel nämns bostadsområden samt skol- och fritidsmiljöer. Även om syftet är vällovligt innebär den föreslagna ordningen att staten på sikt förväntas svara för praktiskt taget all offentlig utsmyckning. Vår uppfattning är att staten bör renodla sitt ansvar för olika kulturverksamheter och inte ikläda sig nya ansvar och utgifter. Vi föreslår därför en minskning av anslaget med 10 miljoner kronor.
Vidgade utställarmöjligheter
Det kan ifrågasättas om man skall inskränka rätten att betala utställningsersättning till att gälla Sveriges Konstföreningars riksförbund och Folkrörelsernas konstfrämjande. Även andra konstfrämjande och konstbildande organisationer bör kunna komma ifråga. Ännu viktigare är det att man när nu ersätt- ningen görs rikstäckande ser över de kvalifikationskrav som hittills gällt så att risken för korporativism och vänskapskorrumption minimeras.
Ersättningar och bidrag till konstnärer
Den individuella visningsersättningen skall fördelas på ett sådant sätt att alla yrkesverksamma konstnärer som uppfyller rimliga kvalitetskrav skall kunna komma ifråga. Vi anser att medlen skall fördelas av Konstnärsnämnden och avvisar förslaget att BUS skall ges myndighetsstatus. Det kan också finnas anledning att pröva BUS ställning när det gäller förmedlingen av vidareförsäljningspengarna mot bakgrund av deras höga utdebitering av hanteringskostnader.
Långtidsstipendier är värdefulla då de ger konstnärer möjlighet att pröva sig fram och se hur långt deras konstnärskap når. Vi anser för vår del att fem år är en tillräckligt lång tid som ger en trygghet under en överblickbar period. Med bibehållen anslagsnivå kan med vårt alternativ dubbelt så många konstnärer komma i åtnjutande av stipendium vilket också gagnar mångfalden. Vi menar att dessa stipendier skall ges till i första hand unga lovande konstnärer. Stipendierna skall vara förenade med krav på att visa upp resultat i form av en utställning, konsert eller liknande.
Biblioteksersättningen har länge fördelats så att ett del av beloppet har tillfallit den enskilde författaren baserat på stickprovsstatistik från ett mindre antal bibliotek. Det finns ett tak för hur mycket en författare kan få. Där- utöver fördelas en del av biblioteksersättningen av styrelsen för Sveriges författarfond, som har en majoritet tillsatt av berörda upphovsmanna- organisationer. För att minska risken för korporativism och vänskapskorrup- tion bör regeringen inför kommande förhandlingar med Sveriges författarförbund överväga om inte en större del av ersättningen skall fördelas baserat på utlåningsstatistik, med utnyttjande av modern datateknik.
I regeringens proposition 1996/97:3 aviseras ett förslag om tombandsskatt. Formellt anges det vara en avgift för att "kompensera upphovsmännen för tillåten privatkopiering av deras verk". Det torde dock vara omöjligt att finna ett system för att intagna avgifter skall kunna nå rätt konstnär. Vi löper risk att få ännu ett skatte-, byråkrati- och bidragssystem infört. Förslaget avvisas.
Vidare anges att man skall utreda om följerätten skall kombineras med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konstverk som saknar upp- hovsrättsligt skydd. Vi finner inte heller detta vara befogat och avvisar även denna nya skatt på kulturen.
Ökade möjligheter till kulturmiljövård och kulturstöd
Vi anser att den verksamhet som skall finansieras under detta anslag är värdefull och vill föreslå en utökning med 16 miljoner kronor. Däremot motsätter vi oss att inte hela beloppet går till bidrag. Även de 10 miljoner kronor som regeringen föreslår skall användas av RAÄ för uppbyggnad av kun- skapsunderlag bör tillfalla kulturmiljövården.
Vi förordar att vårdavtal tecknas mellan myndigheter och fastighetsägare som ger de senare rätt till avdrag på fastighetsskatten mot att de vårdar de byggnader, parker, broar eller anläggningar som har kulturhistoriskt värde.
Det bör utredas om vi i Sverige kan införa ett system liknande National Trust i Storbitannien. Där kan ett hus eller egendom tas över av National Trust, som är en privat fornminnes- och naturskyddsorganisation. Ägaren bidrar med en donation som skall täcka en del utgifter. Ägaren och dennes familj får bo kvar i huset, men skall i gengäld vara villiga att öppna det för allmänheten. National Trust skall vårda egendomen och kan vidta åtgärder för att bibehålla egendomens karaktär. Målet är inte att skapa museer, utan att bibehålla levande hem. Endast egendomar vars arkitektur eller historia är av intresse och vars ekonomiska framtid är säkrad kan accepteras.
Stiftelsen är oberoende av staten och finansieras genom donationer, gåvor, arrenden, försäljning m.m. samt inträdesavgifter som är den viktigaste inkomstkällan. Man har två miljoner medlemmar. Man accepterar också statsbidrag och har fått anslag för bevarande av vissa egendomar. Som välgörenhetsorganisation har man vissa skattelättnader, undantag från kapitalvinstskatt, gåvoskatt och arvsskatt. o.s.v.
Bättre utställningsgaranti
Eftersom regeringen föreslår att handläggningen av ärenden i anslutning till den statliga utställningsgarantin bör vara avgiftsfinansierad och avgiftssystemet i princip även skall täcka eventuella fall av skada eller förlust bör relativt frikostiga kriterier kunna tillämpas när det gäller vilka utställningsarrangörer som kan få del av garantin. Kravet att museerna skall ha verksamhet som helt eller delvis finansieras med statliga medel kan inte vara helt avgörande.
Klara mål för arkitektur och design
I regeringspropositionen om arkitektur och formgivning beskrivs dessa områdens betydelse som oerhört viktiga. De berör "de flesta politikområden" säger man. Vad som dock framgår konkret av propositionen är att formgivning i första hand ses som något som har samband med byggande och stadsmiljö. Man ökar t.ex. anslaget till Arkitekturmuseet. Förvisso är detta ett viktigt område som har beröringspunkter men föga konkret att göra med design- och formgivningsområdet.
I Kulturutredningen var dessa områden beskrivna på ett annat sätt. Där lyftes behovet av ett designmuseum i Stockholm fram liksom ökat engagemang för formgivning. I propositionen sätts det statliga designrådet på framtiden och alla diskussioner om Stockholms betydelse i design-Sverige förbigås med total tystnad.
I stället sägs att ett antal institutioner verkar inom området. Vi moderater anser att design och formgivning behöver fler kunskapscentra i Sverige än Röhsska museet. Det är bra att museet får sitt nätverksansvar men det räcker inte. All designkunskap och kompetens som finns i olika områden behöver bli synliga för landet i sin helhet. Design- och formgivningsområdet behöver därför en egen översyn något som för övrigt föreslogs av Kulturutredningen.
En bättre museistruktur
När det gäller museerna är det otillfredsställande att regeringen inte lägger fram något heltäckande förslag om ansvarsfördelningen. De grupperingar som föreslås för de sjöhistoriska och etnografiska museerna borde dels överarbetas för att bli konsekventa, dels fullföljas med ett genomarbetat förslag till ansvarsmuseer på andra områden. Inte minst viktigt är det att de olika friluftsmuseernas verksamhet kan samordnas i en sådan organisation, där Skansen skulle kunna fungera som ansvarsmuseum. Den nuvarande förvirringen där begreppen statliga museer, centrala museer och ansvarsmuseer förekommer sida vid sida kunde då också få en lösning.
Vi vill understryka vikten av att samtliga museer som får statliga bidrag ges i uppdrag att utarbeta gallringsplaner. De medel som avsatts för riktade insatser på museiområdet kan med fördel användas för att stimulera detta arbete. Behovet av kompetensutveckling inom museivärlden är väl dokumenterat. Den forskning som bedrivs skall i större utsträckning finansieras genom forskningsrådsmedel. De ideella krafternas insatser för- tjänar att uppmärksammas och uppmuntras. Sponsorsinsatser kan ytterligare stimuleras med förnuftigt utformade skatteregler.
Den föreslagna uppdelningen av Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer hälsar vi med tillfredsställelse. Vi anser också att konser- veringsverksamheten och den arkeologiska uppdragsverksamheten borde ha getts en annan huvudman. Eftersom bägge arbetar inom områden där det finns konkurrens måste stränga krav ställas på genomskinligheten i deras ekonomiska redovisning och sakligheten i deras kalkylunderlag när de lämnar offerter i olika upphandlingssituationer. Det kan lättast åstadkommas i en separat organisation. Att det skulle få negativa effekter på produktion, kompetens och metodutveckling är inte sannolikt.
Det bör klargöras om det nätverksansvar som regeringen föreslår skall läggas på Röhsska museet också innebär en förändrad roll när det gäller föremålsinsamlandet på formgivningsområdet, eller om SAMDOK-arbetet skall fortsätta oförändrat. Skulle rollen ändras är det föreslagna anslaget otillräckligt.
Vi har i vår partimotion 1996/97:Kr207 Kulturpolitiken yrkat avslag på förslaget om ett samlat etnografiskt centralmuseum i Göteborg.
Bevara länsmuseernas oberoende
Vi motsätter oss kulturpropositionens förslag till rollfördelning mellan länsstyrelsen och länsmuseerna. När statsbidraget till de regionala museerna infördes betonades länsmuseernas roll som fria kulturinstitutioner. Det fanns skrivningar om att man skulle biträda länsstyrelsen eftersom det då endast fanns en tjänst som länsantikvarie. I dag har länsantikvarien en lång rad av medarbetare och avsevärt större kapacitet än länsmuseerna. Detta borde kunna innebära att det skapades en ny princip för samarbete. Vi betraktar länsantikvarien och landsantikvarien som två självständiga parter i samverkan. Biträdesuppgiften tas bort. Länsantikvarien svarar själv för allt arbete i samband med själva myndighetsutövningen och landsantikvariens resurser fokuseras på kunskapsuppbyggnad och levandegörande. Man skulle till och med kunna tänka sig en ordning där länsmuseet får ett bidrag till verksamheten och ett till kulturmiljön, där RAÄ ansvarar för det senare.
Arbetets museum - bristande huvudmannaansvar
Arbetets museum i Norrköping bedriver en verksamhet liknande den som återfinns hos ett stort antal kulturhistoriska museer och industri- och verksamhetsmuseer. Liksom ett antal andra verksamheter har det skapats på initiativ av olika intressegrupper. I fallet Arbetets museum dock utan att man sett till att verksamheten har de medel som behövs för att fortleva av egen kraft. Av politiska skäl har sedan det ekonomiska ansvaret för verksamheten övertagits av staten. Vi har av principiella skäl tidigare vänt oss mot detta förfaringssätt och finner ingen anledning att frångå vårt ställningstagande.
Om ett dokumentationscentrum av unik karaktär söker stöd för sin verksamhet skall detta självfallet - om det finns ett allmänintresse av verksamheten - prövas på samma meriter som andra för vårt kulturarv värde- fulla verksamheter. Arbetets museum uppfyller enligt vår mening inte dessa kriterier.Vi föreslår en besparing på anslaget till Arbetets museum som också innebär bortfall av den miljon kronor (A 4) som avser det nationella upp- draget på museiområdet. Enligt vår uppfattning bör frågan om nationellt upp- drag för museerna inte aktualiseras för närvarande.
I konsekvens med vårt förslag ovan bör utvärderingen av SESAM- projektet föreligga innan uppdragen på området samtidsdokumentation fördelas. Anslaget bör uppgå till 26 875 000 kronor.
Stöd till icke-statliga kulturlokaler
Vi föreslår att anslaget för stöd till icke-statliga kulturlokaler utgår. Regeringen slår fast att villkoret för att statligt stöd skall utgå till någon kulturverksamhet skall vara att huvudmannen är beredd att svara för lokalkostnaden. Att då samtidigt ha ett statligt anslag för detta ändamål är ologiskt. Vi anser att möjligheten till handikappanpassning är viktig men att detta i så fall bör täckas av anslag inom samma utgiftsområde som andra handikappåtgärder.
Riksutställningar ges ny inriktning
Vi anser att Riksutställningars roll mer skall motsvara den som diskuterades i Museiutredningen. Antalet egna produktioner bör minska och man bör som myndighet i större utsträckning fungera som serviceorganisation till andra utställningsarrangörer. Efterfrågestyrningen måste ytterligare förstärkas. Anslaget bör uppgå till 23 849 000 kronor.
Forskning
Vi vill främja forskningen på alla områden, och det är viktigt att de medel som anslås används till så kvalificerade uppgifter som möjligt. Detta gäller även forskning inom kultursektorn. Forskning skall ske på vetenskapliga kriterier. Dessvärre finns det många exempel på aktiviteter av lägre dignitet, såsom sammanställningar, enklare utredningar etc. som införts under beteckningen forskning, men som inte uppfyller sådana kriterier. Av anslaget anser vi att 25 miljoner kronor skall ställas till forskningsrådens förfogande för forskning på kulturens område. Verksamheten skall vetenskapligt prövas på samma villkor som övrig forskning.
Vi avstyrker förslaget att Språk- och folkminnesinstitutets kansli skall flyttas från Uppsala till Linköping under 1998. Bägge universiteten måste anses uppfylla kravet att ge "anslutning till ett universitet som förenar hög datateknisk kompetens med intresse för kulturvetenskaperna".
Folkbildningen
Vi föreslår en besparing på 200 miljoner kronor. Av beloppet faller 40 miljoner kronor på det anslag till fackliga och vissa andra organisationer som stöd till uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor som regeringen föreslår. Resterande tas i första hand från studieförbunden. Deras verksamhet har trots tidigare nedskurna anslag ökat med drygt 4 procent, för kulturprogrammen med 22 procent. Den fulla effekten av de organisatoriska förändringarna och rationaliseringarna på det administrativa området kan ännu inte förväntas ha inträffat. Aktiva insatser för att öka andelen uppdragsutbildning och annan icke-bidragsberoende utbildning bör kunna göras även fortsättningsvis. Folkbildningsrådet bör i sina kontakter med anslagsbeviljande kommuner och landsting peka på att dessa utformar sina bidragskriterier efter de lokala förhållandena och inte bara låter dem bli en följd av den bidragsfördelning som de statliga reglerna leder till.
Det förslag till kulturfond som presenterats i vår motion 1996/97:Kr207 Kulturpolitiken kommer också att kunna utnyttjas av folkbildningen.
Vi anser att det belopp som återfinnes under anslaget N 2 Stöd till demokratiutveckling bör föras till detta anslag eftersom ändamålet synes väl rymmas inom folkbildningsbegreppet.
Ungdoms-, idrotts- och folkrörelsefrågor
Vi föreslår att bidraget till den nationella och internationella ungdomsverksamheten halveras. I första hand bör den internationella verksamheten kunna klara sig med snävare ekonomiska ramar, men även grundbidragen till rikstäckande barn- och ungdomsorganisationer bör kunna minskas. Trots att bidraget har funnits länge visar de flesta ungdomsorganisationer en minskning i medlemsantalet. Samtidigt ser vi klara tecken på att ungdomsaktiviteter utan bidrag drar till sig nya grupper. En omprövning är alltså nödvändig. Vi anser att myndigheten Ungdomsstyrelsen som får mindre anslag att hantera borde kunna klara sig med ett mindre anslag.
Bidraget till allmänna samlingslokaler föreslås upphöra. Det måste anses vara en primärkommunal uppgift att tillgodose behovet av samlingslokaler genom att upplåta t.ex. bibliotek eller skolor om inte den öppna marknadens utbud är tillräckligt. Bidrag till handikappanpassning till samlingslokal skall finnas kvar men bör naturligtvis rymmas inom utgiftsområde 9 där övriga handikappinsatser finns.
Vi föreslår på annan plats i denna motion att stödet till demokrati- utveckling bör inrymmas i anslaget till folkbildningen.
Stödet till idrotten bör i avvaktan på den analys som regeringen för- utskickar uppgå till det belopp regeringen föreslår. Regeringen föreslår en minskning av anslaget till idrotten och anger att bidraget till lokal ungdoms- verksamhet skall uppgå till 185 miljoner kronor. Vi anser att anslaget till den lokala undomsverksamheten under posten N 3 skall uppgå till minst 200 miljoner kronor och att detta skall inrymmas inom den ram som anvisas som stöd för idrotten. Vi anser att man utan att föregripa ställningstagandet till Fritidsutredningens förslag kan utforma regelverket för det lokala aktivitetsbidraget så att flickors idrottsutövande medvetet gynnas.
Ny kulturfond
Moderata samlingspartiet har i vår partimotion 1996/97:Kr207 Kulturpolitiken föreslagit inrättande av en kulturfond med uppgift att stödja nyskapande verksamhet inom kulturområdet som inte på annat sätt uppbär stöd av offentliga medel. Fondens uppgift är att anvisa medel motsvarande de resurser som mobiliserats genom bidrag, sponsorsinsatser eller på annat sätt. Fonden bör tillföras 100 miljoner kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1 Statens kulturråd, utgiftsområde 17 anslå 12 883 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, utgiftsområde 17 anslå 81 288 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att under anslaget A 4 Nationella uppdrag utgiftsområde 17 anslå 5 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Bidrag till Svenska riksteatern Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter, utgiftsområde 17 anslå 581 554 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att anslaget B 3 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, utgiftsområde 17 minskas med 4 300 000 kr och att beloppet tillförs anslaget B 1 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till jazz och moderna musikformer,
7. att riksdagen beslutar att 10 § bibliotekslagen utformas i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värna och vårda det svenska språket,
9. att riksdagen beslutar att under anslaget C 2 Litteraturstöd, utgiftsområde 17 anslå 36 253 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, utgiftsområde 17 anslå 32 938 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av visningsersättning,
12. att riksdagen beslutar att under anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad, utgiftsområde 17 anslå 250 337 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av bidraget för kulturmiljövård,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utställningsgarantin,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsmuseernas oberoende,
16. att riksdagen beslutar att under anslaget H 4 Bidrag till vissa museer, utgiftsområde 17 anslå 26 875 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till icke-statliga kulturlokaler (anslaget H 5) i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att under anslaget H 6 Stiftelsen Riksutställningar, utgiftsområde 17 anslå 23 849 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 25 000 000 kr av anslaget för forskning skall fördelas av forskningsråden,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag att anvisa 40 000 000 kr för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar avveckla anslaget N 2 samt att beloppet tillförs anslaget L 1 Bidrag till folkbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen beslutar att under anslaget L 1 Bidrag till folkbildningen, utgiftsområde 17 anslå 2 157 533 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar att under anslaget M 1 Ungdomsstyrelsen, utgiftsområde 17 anslå 6 819 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen beslutar att under anslaget M 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., utgiftsområde 17 anslå 48 889 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen beslutar att avskaffa bidragen till allmänna samlingslokaler (N 1) i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen beslutar att av anslaget N 3 Stöd till idrotten, utgiftsområde 7 skall minst 200 000 000 kr anvisas den lokala ungdomsverksamheten,
27. att riksdagen beslutar att under nytt anslag avseende fond för förnyelse av kulturverksamheten anvisa 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 6 oktober 1996
Elisabeth Fleetwood (m)
Lennart Fridén (m) Jan Backman (m) Gunnar Hökmark (m) Birgitta Wichne (m) Birgitta Wistrand (m) Patrik Norinder (m) Elizabeth Nyström (m) Lars Hjertén (m) My Persson (m) Inger René (m)