Motion till riksdagen
1996/97:Kr260
av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

Kultur, medier, trossamfund och fritid


Inledning
Moderata samlingspartiet vill verka för en större frihet på
kulturens område. Vi har i vår motion Kulturpolitiken av
Carl Bildt m.fl. (m) angivit de principer vi anser bör gälla för
de kulturpolitiska insatserna. Den statliga styrningen och
korporativismen som genomsyrar kulturpolitiken hämmar
fria initiativ och nyskapande. Skatter och olika regler och
pålagor försvårar det konstnärliga utövandet och gör
produktionen orimligt kostnadskrävande. Därigenom hindras
många människor från att ta del av kulturen, och den
kulturella sektorn utarmas på sikt.
Arbetsmarknadspolitiska aspekter får inte styra de kulturpolitiska insatser-
na eller kulturutövandet. Kulturpolitiken måste stå på egna ben för att
garantera mångfald, konstnärlig frihet och kvalitet. Statens och kommuner-
nas stöd och engagemang i  kultursammanhang måste också grundas på en
vilja att skapa förutsättningar för kvalitativt högtstående kulturupplevelser
för den enskilde.
Begränsa Kulturrådets roll
Statens kulturråd har sedan 1975 haft en dominerande roll
vid bedömning av kulturverksamheter, tilldelande av statliga
medel och uppföljning av de områden där staten genom sina
regelverk och medel har ett avgörande inflytande. Genom
rådsstyrelsens konstruktion finns inte någon möjlighet att
utkräva normalt politiskt ansvar, och då den största delen av
bidragen fördelas genom bedömningsgrupper, vars
medlemmar ofta har en personlig relation till det
verksamhetsfält som de är satta att ta ställning till, har detta
hos många kulturaktiva skapat en känsla av skepsis mot
Kulturrådet. Kulturrådet fungerar också som utrednings- och
beredningsorgan åt regeringen och har dessutom fått
uppdraget att vara beredande organ åt Stiftelsen Framtidens
kultur, som tillkom just med den avsikten att vara ett helt
oberoende organ. Vi vidhåller vår mångåriga kritik mot
Kulturrådets dominerande roll och de risker det medför för
en nödvändig förnyelse av kulturen. I konsekvens med det
avvisar vi också de nya uppdrag som regeringen vill lägga på
rådet i årets kulturproposition och föreslår istället som ett
första steg för en minskning av kulturbyråkratin  och en
ökning av pluralismen rejäl minskning av Kulturrådet.
Kulturrådets anslag bör uppgå till 12 883 000 kronor.
Renodla statens uppgifter
Förutom att vi ifrågasätter Kulturrådets dominerande roll
som distributör av offentliga bidrag, så finns det åtskilligt av
det som ryms inom anslagsposten Allmän kulturverksamhet
som starkt kan ifrågasättas om det bör vara statliga uppgifter.
Det får inte vara så att det som inte efterfrågas eller får lokalt
stöd alltid skall kunna räkna med att överleva genom statliga
anslag, som sedan framräknas rutinmässigt som årliga anslag
i de anslagssökandes och Kulturrådets budgetar. Det är inte
själva minskningen av anslag som är ett primärt intresse,
även om vi ständigt måste hantera medborgarnas pengar på
ett ansvarsfullt sätt, utan de omprövningar, den förnyelse och
den kreativitet som detta framtvingar. Det var vår
förhoppning att Kulturutredningens förslag skulle leda till
klarare mål och en ordentlig vitalisering av svenskt kulturliv.
Den statliga delen av en nationell kulturpolitik är väsentlig,
men med de förslag som nu ligger kommer som under de
senaste åren förnyelsen att ske utanför den statliga sektorn
istället för tillsammans med denna och med de problem som
finns i för kulturskapandet betydelsefulla regelverk, bl.a.
inom utbildnings-, skatte- och socialförsäkringsområdena.
Statens ansvarsområde måste närmare definieras och
avgränsas. Av det skälet föreslår vi en minskning av anslaget
till ett bantat kulturråd under denna utgiftspost.
Inrättande av tjänster som länskonstnärer avvisas. Detta anser vi vara en
angelägenhet på regional nivå. Anslaget bör uppgå till 81 288 000 kronor.
Nationella uppdrag
Vi anser att principen med utdelande av nationella uppdrag
är riktig. Det skulle kunna utökas till att gälla fler
verksamheter som finns spridda över landet. Staten träffar ett
relativt detaljerat avtal med den institution som har bäst
kompetens för uppdraget, oavsett huvudman och geografiskt
läge, om att den ikläder sig samordnings- och ledaransvaret
för en viss sektor. Uppdraget skall vara tidsbegränsat och
kunna utvärderas.
När regeringen väljer vilka institutioner som kan komma ifråga för
uppdraget bör även deras ekonomiska stabilitet vägas in. Det innebär t.ex. att
man bör kräva att Falun Folkmusik Festival kan visa att man har en
balanserad budget innan man kommer ifråga. Eftersom Malmö kommun som
är huvudman för Malmö Konsthall också ingår i stiftelsen Rooseum borde
det vara möjligt att man själv fick bestämma hur uppdraget skall fördelas.
Vi föreslår att frågan om nationellt uppdrag i denna form inom musei-
området inte aktualiseras för närvarande. Anslaget bör uppgå till 5 miljoner
kronor.
Ökat lokalt ansvar för
teater, dans och musik
Riksteatern skapades i ett läge när de kringresande privata
teatersällskapen mer eller mindre hade försvunnit och det
inte fanns några regionala teaterensembler. Riksteatern fick
den viktiga uppgiften att producera teater för hela landet.
Sverige har i dag ett i princip täckande nät av länsteatrar,
några med flera scener och dessutom turnerande. Vidare har
flera av de andra institutionsteatrarna, såsom stadsteatrarna i
våra tre största städer, etablerat annexscener och
turnéverksamhet. Länsteatrarna har ofta ambitionen att
turnera i den egna regionen. De fria teatergrupperna svarar
numera för en omfattande turnéverksamhet som betyder
mycket inte minst för spridningen av barn- och skolteater.
Det är enligt vår mening inte rimligt att behålla en verksamhet vid Riks-
teatern på oförändrad nivå när det nu finns ett regionalt teaterutbud. Det är
också uppenbart att förenings- och arrangörsdelen av Riksteatern på många
orter känner sig bundna av utbudet från den producerande delen. Vi anser att
vuxenteaterverksamheten vid Riksteatern kan upphöra och att Riksteatern
genom sina s.k. specialensembler, som Tyst teater och Cullbergbaletten, skall
erbjuda lokala arrangörer det som inte regionteatrarna har kapacitet till. Av
anslaget bör också till teaterföreningarna föras medel för förbättrat
publikarbete. Anslaget till Riksteatern bör uppgå till 103 832 000 kronor.
Rikskonserters verksamhet bör likaledes omprövas. Vi anser till skillnad
från regeringen att Rikskonserters  produktion kan minska ytterligare. I likhet
med Kulturutredningen anser vi också att den löpande fonogramutgivningen
bör ske på samma villkor som för övriga skivproducenter. Specialutgivning i
anslutning till projekt  bör kunna ske efter vanlig upphandling med normala
konkurrensregler. Om inte Rikskonserter skall ha ett eget ansvar för blås-
musiken som genre bör någon typ av nationellt ansvar genom avtal tilldelas
någon av de kvarvarande professionella orkestrarna. Anslaget till Rikskon-
serter bör uppgå till 34 957 000 kronor.
Ny bidragskonstruktion
Vi tillstyrker regeringens förslag om ett reformerat bidrag till
regional kulturverksamhet. Vi instämmer också i att bidraget
skall vara destinerat till olika typer av verksamhet; teater-,
dans- och musikinstitutioner, museer, länsbibliotek och
resurscentrum för film och video. Vi vill kraftigt understryka
att bidraget skall kunna tillfalla varje institution som
uppfyller en del av det nationella ansvaret oberoende av
huvudman, under förutsättning att verksamheten stöds av
lokal huvudman. Vi ställer oss också bakom idén med
riktade bidrag och hur denna resurs stegvis byggs upp.
Vi instämmer i förslaget att stödet till de regionala och lokala symfoni- och
kammarorkestrarna skall vara oförändrat. Vi tillstyrker också att större krav
kan ställas på orkestrarna vad gäller bl.a. konsertverksamhet utanför hem-
orten och samverkan med det övriga musiklivet. Då bör också i konsekvens-
ens namn länsmusiken få ett påpekande om att de skall ta sitt ansvar för
denna samverkan.
I likhet med en enig teaterutredning anser vi att erfarenheterna av
Skådebanan är sådana att det som kvarstår av dess verksamhet skall upphöra
och att motsvarande medel för publikverksamhet kan tillföras arrangörer via
anslaget till Riksteatern.
Jazz och moderna
musikformer
I Kulturutredningen behandlades i flera avsnitt
snedfördelningen mellan genrer inom det regionala
musiklivet och de synpunkter på detta som förts fram från
olika grupper. Flera gånger omnämns i detta sammanhang
jazzmusiken och ett av förslagen från utredningen var
tillskapandet av genrecentrer. Detta avfärdas utan motivering
i kulturpropositionen.
Det tog ungefär ett sekel för filmen att få sitt erkännande som en egen
konstform. Den  lika gamla jazzmusiken väntar ännu på sitt erkännande -
åtminstone i regeringens propositioner. Genom jazzen har många unga
genom årtiondena kommit i kontakt med musiken, och ofta har den varit
början på en väg in i  en vidare musikvärld. På samma sätt har rockmusiken
- också den styvmoderligt behandlad i de flesta sammanhang - kommit att
ge en betydelsefull fritid åt många ungdomar. En del av dem har där kunnat
få utlopp för såväl sin energi som sitt skaparsinne. På senare år har en
förnyelse av jazzintresset via rock och mellanformer kunnat förmärkas. Av
detta syns inget i den proposition som skulle utgöra inledningen till en
kulturlivets förnyelse.
Dessa musikformer baseras på ett brett folkligt stöd, ett omfattande
utövande och överlever och utvecklas av de eldsjälar och frivilliga som är så
viktiga och vars betydelse utpekades av Kulturutredningen. Det måste i över-
enskommelserna mellan anslagsgivare och de regionala musikföreträdarna
ingå som uppgift att jazzmusiken och de nya yngre musikformerna får en
chans att utvecklas efter sina meriter och på villkor som är likvärda med
övrig musik.
Nej till bibliotekslag
Vi har i vår partimotion avvisat regeringens förslag om
bibliotekslag. Detta är en uppgift som kommunerna hittills
klarat utan statlig inblandning. Lagen tillför ingenting utan
innebär endast ett stadfästande av redan rådande
förhållanden.
Vi tar avstånd från  regeringens förslag med en höjning av litteratur-
anslaget, vilket samtidigt  inkräktar på den kommunala självstyrelsen och
genom sin aviserade utformning även negativt påverkar bibliotekariernas
inköpsfrihet. Läsbefrämjande åtgärder är dessvärre behövliga för unga
människor, men utgör ytterligare ett bevis på bristerna i skolan. Det är bl.a.
genom insatser på lärarutbildningens läspedagogiska del som de stora
framstegen kan göras.
Regeringens påstående att man genom en bok för alla når nya grupper av
läsare är inte verifierat. Det är snarare välutbildade människor med eko-
nomiskt sinnelag som är de som utnyttjar den subventionerade utgivningen.
Vi anser därför att utgivningen av vuxenlitteratur  En bok för alla skall
upphöra, medan en utgivning av barnböcker kan anses vara befogad inte
minst genom det höga kostnadsläget i Sverige som drabbar även  böcker för
barn. Anslaget bör minskas med 5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att ett nytt statligt stöd om 25 miljoner kronor anvisas
för inköp av i första hand barn- och ungdomslitteratur. Vidare föreslås att
5 miljoner kronor skall anvisas för läsfrämjande åtgärder. Staten bör inte ta
över kommunernas ansvar för någon del av biblioteksverksamheten. Vi
avvisar förslagen.
I förslaget till bibliotekslag 10 § finns en uppräkning "länsbibliotek,
lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga forskningsbibliotek m.m.
skall avgiftsfritt...." Vi föreslår att orden m.m. utgår för att skapa större
klarhet i lagtexten. Vår grundinställning som vi redovisat i annat
sammanhang är att det inte skall införas någon bibliotekslag.
Sverige är ett av de länder där den kontinuerliga tillgången på klassiker i
bokhandeln är lägst. Det kan gå årtionden mellan utgivning av såväl svenska
som översatta utländska verk, vilket leder till att tillgången även antikvariskt
är näst intill obefintlig. En god tillgång till det litterära arvet är ett av de
främsta kännetecknen på en kulturnation, och som en sådan vill vi räkna oss.
Det finns ett lagerhållningsstöd, som dock inte primärt är inriktat på
klassiker.
Med stöd från Statens kulturråd utges sedan ett antal år en klassikerserie
för gymnasieskolan av flera förlag i samverkan. Antalet titlar uppgår nu till
100, vilket varit målsättningen. Emellertid sker försäljningen av dessa
utgåvor endast till skolor. Vi finner det vara en självklarhet att de skall
hållas
tillgängliga i bokhandeln. Till anslaget C 2 bör anvisas 36 253 000 kronor.
Svenska språket
Det viktigaste gemensamma verktyget för en kultur är det
språk kring vilket folket kan samlas. Det är den kulturbärare
som förmedlar tankar, erfarenheter, muntliga traditioner,
mångsekelgamla visor och litteratur mellan generationer och
grupper. Språket är ett kitt för kulturell gemenskap och ett
viktigt instrument för att inte drabbas av sociala handikapp.
De folk som så har assimilerats att de förlorat sitt språk har
upphört att existera, medan de som slagit vakt om
modersmålet har överlevt såväl ockupationer som  landsflykt
om så dessa har varat i sekler.
Språket har ett eget liv. Det förnyas och utvecklas. Ett levande folkligt
språk är aldrig statiskt. Så länge denna utveckling sker efter språkets egna
villkor och struktur finns hela tiden en förbindelsetråd genom tiden. Gustav
Vasas bibel av år 1541 var fortfarande fullt förståelig för dem som levde på
1700-talet. Däremot har  Sigfrid Siwertz Mälarpirater från 1911 sedan länge
givit svårigheter vid läsandet  för senare  dagars ungdomar utan en språklig
bearbetning. Vid de senaste utgivningarna av Selma Lagerlöfs Nils
Holgerssons underbara resa hade verbformerna bearbetats. Detta tillhör trots
allt den språkliga naturliga utvecklingen. Det gör däremot inte den direkta
förvanskning som svenska språket "begåvats" med främst genom reklam-
och dataspråken.
Särskrivningar av ord, direkt felaktiga satsförkortningar, osvenskt böjda
främst anglo-amerikanska ord  och för vårt språk främmande imperativiska
uttryck har snabbt påverkat språket.
Alltför snabba eller stora förändringar leder till att sambandet mellan
generationer och generationers litteratur går förlorad. Oklart och slarvigt
språk i offentliga handlingar, massmediernas sätt att blanda tal- och
skriftspråk och t.ex. problemen med dubbelbetydelser skapar svårigheter för
dem som skall tillägna sig språket - unga och invandrare. Sådant bör inte
fortgå opåtalat.
Även här vill vi upprepa att detta är skolans absolut viktigaste uppgift; att
ge eleverna ett väl slipat redskap för livet - en god språkbehandling. Bara
den som kan svenska bra kan på ett godtagbart sätt tillägna sig andra språk.
Så sent som i våras avslog riksdagsmajoriteten en motion om att ge
Svenska språknämnden i uppdrag att utarbeta en plan för åtgärder på om-
rådet. Nu föreslår regeringen själv samma sak. Bäst blir självfallet resultatet
om detta samordnas med den lärarutbildning och de skolplaner som behövs
för ett effektivt genomförande.
Konstnärlig gestaltning av
den gemensamma miljön
Regeringen föreslår att de statliga bidragen för konstnärlig
utsmyckning i den offentliga miljön också skall kunna
användas för andra miljöer än "de statliga". Som exempel
nämns bostadsområden samt skol- och fritidsmiljöer. Även
om syftet är vällovligt innebär den föreslagna ordningen att
staten på sikt förväntas svara för praktiskt taget all offentlig
utsmyckning. Vår uppfattning är att staten bör renodla sitt
ansvar för olika kulturverksamheter och inte ikläda sig nya
ansvar och utgifter. Vi föreslår därför en minskning av
anslaget med 10 miljoner kronor.
Vidgade
utställarmöjligheter
Det kan ifrågasättas om man skall inskränka rätten att betala
utställningsersättning till att gälla Sveriges Konstföreningars
riksförbund och Folkrörelsernas konstfrämjande. Även andra
konstfrämjande och konstbildande organisationer bör kunna
komma ifråga. Ännu viktigare är det att man när nu ersätt-
ningen görs rikstäckande ser över de kvalifikationskrav som
hittills gällt så att risken för korporativism och
vänskapskorrumption minimeras.
Ersättningar och bidrag till
konstnärer
Den individuella visningsersättningen skall fördelas på ett
sådant sätt att alla yrkesverksamma konstnärer som uppfyller
rimliga kvalitetskrav skall kunna komma ifråga. Vi anser att
medlen skall fördelas av Konstnärsnämnden och avvisar
förslaget att BUS skall ges myndighetsstatus. Det kan också
finnas anledning att pröva BUS ställning när det gäller
förmedlingen av vidareförsäljningspengarna mot bakgrund
av deras höga utdebitering av hanteringskostnader.
Långtidsstipendier är värdefulla då de ger konstnärer möjlighet att pröva
sig fram och se hur långt deras konstnärskap når. Vi anser för vår del att fem
år är en tillräckligt lång tid som ger en trygghet under en överblickbar period.
Med bibehållen anslagsnivå kan med vårt alternativ dubbelt så många
konstnärer komma i åtnjutande av stipendium vilket också gagnar
mångfalden. Vi menar att dessa stipendier skall ges till i första hand unga
lovande konstnärer. Stipendierna skall vara förenade med krav på att visa
upp resultat i form av en utställning, konsert eller liknande.
Biblioteksersättningen har länge fördelats så att ett del av beloppet har
tillfallit den enskilde författaren baserat på stickprovsstatistik från ett
mindre
antal bibliotek. Det finns ett tak för hur mycket en författare kan få. Där-
utöver fördelas en del av biblioteksersättningen av styrelsen för Sveriges
författarfond, som har en majoritet tillsatt av berörda upphovsmanna-
organisationer. För att minska risken för korporativism och vänskapskorrup-
tion bör regeringen inför kommande förhandlingar med Sveriges
författarförbund överväga om inte en större del av ersättningen skall fördelas
baserat på utlåningsstatistik, med utnyttjande av modern datateknik.
I regeringens proposition 1996/97:3 aviseras ett förslag om tombandsskatt.
Formellt anges det vara en avgift för att "kompensera upphovsmännen för
tillåten privatkopiering av deras verk". Det torde dock vara omöjligt att finna
ett system för att intagna avgifter skall kunna nå rätt konstnär. Vi löper risk
att få ännu ett skatte-, byråkrati- och bidragssystem infört. Förslaget avvisas.
Vidare anges att man skall utreda om följerätten skall kombineras med en
offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konstverk som saknar upp-
hovsrättsligt skydd. Vi finner inte heller detta vara befogat och avvisar även
denna nya skatt på kulturen.
Ökade möjligheter till
kulturmiljövård och
kulturstöd
Vi anser att den verksamhet som skall finansieras under detta
anslag är värdefull och vill föreslå en utökning med 16
miljoner  kronor. Däremot motsätter vi oss att inte hela
beloppet går till bidrag. Även de 10 miljoner kronor som
regeringen föreslår skall användas av RAÄ för uppbyggnad
av kun- skapsunderlag bör tillfalla kulturmiljövården.
Vi förordar att vårdavtal tecknas mellan myndigheter och fastighetsägare
som ger de senare rätt till avdrag på fastighetsskatten mot att de vårdar de
byggnader, parker, broar eller anläggningar som har kulturhistoriskt värde.
Det bör utredas om vi i Sverige kan införa ett system liknande National
Trust i Storbitannien. Där kan ett hus eller egendom tas över av National
Trust, som är en privat fornminnes- och naturskyddsorganisation. Ägaren
bidrar med en donation som skall täcka en del utgifter. Ägaren och dennes
familj får bo kvar i huset, men skall i gengäld vara villiga att öppna det för
allmänheten. National Trust skall vårda egendomen och kan vidta åtgärder
för att bibehålla egendomens karaktär. Målet är inte att skapa museer, utan
att bibehålla levande hem. Endast egendomar vars arkitektur eller historia är
av intresse och vars ekonomiska framtid är säkrad kan accepteras.
Stiftelsen är oberoende av staten och finansieras genom donationer, gåvor,
arrenden, försäljning m.m. samt inträdesavgifter som är den viktigaste
inkomstkällan. Man har två miljoner medlemmar. Man accepterar också
statsbidrag och har fått anslag för bevarande av vissa egendomar. Som
välgörenhetsorganisation har man vissa skattelättnader, undantag från
kapitalvinstskatt, gåvoskatt och arvsskatt. o.s.v.
Bättre utställningsgaranti
Eftersom regeringen föreslår att handläggningen av ärenden i
anslutning till den statliga utställningsgarantin bör vara
avgiftsfinansierad och avgiftssystemet i princip även skall
täcka eventuella fall av skada eller förlust bör relativt
frikostiga kriterier kunna tillämpas när det gäller vilka
utställningsarrangörer som kan få del av garantin. Kravet att
museerna skall ha verksamhet som helt eller delvis
finansieras med statliga medel kan inte vara helt avgörande.
Klara mål för arkitektur
och design
I regeringspropositionen om arkitektur och formgivning
beskrivs dessa områdens betydelse som oerhört viktiga. De
berör "de flesta politikområden" säger man. Vad som dock
framgår konkret av propositionen är att formgivning i första
hand ses som något som har samband med byggande och
stadsmiljö. Man ökar t.ex. anslaget till Arkitekturmuseet.
Förvisso är detta ett viktigt område som har beröringspunkter
men föga konkret att göra med design- och
formgivningsområdet.
I Kulturutredningen var dessa områden beskrivna på ett annat sätt. Där
lyftes behovet av ett designmuseum i Stockholm fram liksom ökat
engagemang för formgivning. I propositionen sätts det statliga designrådet på
framtiden och alla diskussioner om Stockholms betydelse i design-Sverige
förbigås med total tystnad.
I stället sägs att ett antal institutioner verkar inom området. Vi moderater
anser att design och formgivning behöver fler kunskapscentra i Sverige än
Röhsska museet. Det är bra att museet får sitt nätverksansvar men det räcker
inte. All designkunskap och kompetens som finns i olika områden behöver
bli synliga för landet i sin helhet. Design- och formgivningsområdet behöver
därför en egen översyn något som för övrigt föreslogs av Kulturutredningen.
En bättre museistruktur
När det gäller museerna är det otillfredsställande att
regeringen inte lägger fram något heltäckande förslag om
ansvarsfördelningen. De grupperingar som föreslås för de
sjöhistoriska och etnografiska museerna borde dels
överarbetas för att bli konsekventa, dels fullföljas med ett
genomarbetat förslag till ansvarsmuseer på andra områden.
Inte minst viktigt är det att de olika friluftsmuseernas
verksamhet kan samordnas i en sådan organisation, där
Skansen skulle kunna fungera som ansvarsmuseum. Den
nuvarande förvirringen där begreppen statliga museer,
centrala museer och ansvarsmuseer förekommer sida vid sida
kunde då också få en lösning.
Vi vill understryka vikten av att samtliga museer som får statliga bidrag
ges i uppdrag att utarbeta gallringsplaner. De  medel som avsatts för riktade
insatser på museiområdet kan med fördel användas för att stimulera detta
arbete. Behovet av kompetensutveckling inom museivärlden är väl
dokumenterat. Den forskning som bedrivs skall i större utsträckning
finansieras genom forskningsrådsmedel. De ideella krafternas insatser för-
tjänar att uppmärksammas och uppmuntras. Sponsorsinsatser kan ytterligare
stimuleras med förnuftigt utformade skatteregler.
Den föreslagna uppdelningen av Riksantikvarieämbetet och Statens
historiska museer hälsar vi med tillfredsställelse. Vi anser också att konser-
veringsverksamheten och den arkeologiska uppdragsverksamheten borde ha
getts en annan huvudman. Eftersom bägge arbetar inom områden där det
finns konkurrens måste stränga krav ställas på genomskinligheten i deras
ekonomiska redovisning och sakligheten i deras kalkylunderlag när de
lämnar offerter i olika upphandlingssituationer. Det kan lättast åstadkommas
i en separat organisation. Att det skulle få negativa effekter  på produktion,
kompetens och metodutveckling är inte sannolikt.
Det bör klargöras om det nätverksansvar som regeringen föreslår skall
läggas på Röhsska museet också innebär en förändrad roll när det gäller
föremålsinsamlandet på formgivningsområdet, eller om SAMDOK-arbetet
skall fortsätta oförändrat. Skulle rollen ändras är det föreslagna anslaget
otillräckligt.
Vi har i vår partimotion 1996/97:Kr207 Kulturpolitiken yrkat avslag på
förslaget om ett samlat etnografiskt centralmuseum i Göteborg.
Bevara länsmuseernas
oberoende
Vi motsätter oss kulturpropositionens förslag till
rollfördelning mellan länsstyrelsen och länsmuseerna. När
statsbidraget till de regionala museerna infördes betonades
länsmuseernas roll som fria kulturinstitutioner. Det fanns
skrivningar om att man skulle biträda länsstyrelsen eftersom
det då endast fanns en tjänst som länsantikvarie. I dag har
länsantikvarien en lång rad av medarbetare och avsevärt
större kapacitet än länsmuseerna. Detta borde kunna innebära
att det skapades en ny princip för samarbete. Vi betraktar
länsantikvarien och landsantikvarien som två självständiga
parter i samverkan. Biträdesuppgiften tas bort.
Länsantikvarien svarar själv för allt arbete i samband med
själva myndighetsutövningen och landsantikvariens resurser
fokuseras på kunskapsuppbyggnad och levandegörande. Man
skulle till och med kunna tänka sig en ordning där
länsmuseet får ett bidrag till verksamheten och ett till
kulturmiljön, där RAÄ ansvarar för det senare.
Arbetets museum -
bristande
huvudmannaansvar
Arbetets museum i Norrköping  bedriver en verksamhet
liknande den som återfinns hos ett stort antal kulturhistoriska
museer och industri- och verksamhetsmuseer. Liksom ett
antal andra verksamheter har det skapats på initiativ av olika
intressegrupper. I fallet Arbetets museum dock utan att man
sett till att verksamheten har de medel som behövs för att
fortleva av egen kraft. Av politiska skäl har sedan det
ekonomiska ansvaret för verksamheten övertagits av staten.
Vi har av principiella skäl tidigare vänt oss mot detta
förfaringssätt och finner ingen anledning att frångå vårt
ställningstagande.
Om ett dokumentationscentrum av unik karaktär söker stöd för sin
verksamhet skall detta självfallet - om det finns ett allmänintresse av
verksamheten - prövas på samma meriter som andra för vårt kulturarv värde-
fulla verksamheter. Arbetets museum uppfyller enligt vår mening inte dessa
kriterier.Vi föreslår en besparing på anslaget till Arbetets museum som också
innebär bortfall av den miljon kronor (A 4) som avser det nationella upp-
draget på museiområdet. Enligt vår uppfattning bör frågan om nationellt upp-
drag för museerna inte aktualiseras för närvarande.
I konsekvens med vårt förslag ovan bör utvärderingen av SESAM-
projektet föreligga innan uppdragen på området samtidsdokumentation
fördelas. Anslaget bör uppgå till  26 875 000 kronor.
Stöd till icke-statliga
kulturlokaler
Vi föreslår att anslaget för stöd till icke-statliga kulturlokaler
utgår. Regeringen slår fast att villkoret för att statligt stöd
skall utgå till någon kulturverksamhet skall vara att
huvudmannen är beredd att svara för lokalkostnaden. Att då
samtidigt ha ett statligt anslag för detta ändamål är ologiskt.
Vi anser att möjligheten till handikappanpassning är viktig
men att detta i så fall bör täckas av anslag inom samma
utgiftsområde som andra handikappåtgärder.
Riksutställningar ges ny
inriktning
Vi anser att Riksutställningars roll mer skall motsvara den
som diskuterades i Museiutredningen. Antalet egna
produktioner bör minska och man bör som myndighet i
större utsträckning fungera som serviceorganisation till andra
utställningsarrangörer. Efterfrågestyrningen måste ytterligare
förstärkas. Anslaget bör uppgå till  23 849 000  kronor.
Forskning
Vi vill främja forskningen på alla områden, och det är viktigt
att de medel som anslås används till så kvalificerade
uppgifter som möjligt. Detta gäller även forskning inom
kultursektorn. Forskning skall ske på vetenskapliga kriterier.
Dessvärre finns det många exempel på aktiviteter av lägre
dignitet, såsom sammanställningar, enklare utredningar etc.
som införts under beteckningen forskning, men som inte
uppfyller sådana kriterier. Av anslaget anser vi att 25
miljoner kronor skall ställas till forskningsrådens förfogande
för forskning på kulturens område. Verksamheten skall
vetenskapligt prövas på samma villkor som övrig forskning.
Vi avstyrker förslaget att Språk- och folkminnesinstitutets kansli skall
flyttas från Uppsala till Linköping under 1998. Bägge universiteten måste
anses uppfylla kravet att ge "anslutning till ett universitet som förenar hög
datateknisk kompetens med intresse för kulturvetenskaperna".
Folkbildningen
Vi föreslår en besparing på 200 miljoner kronor. Av beloppet
faller 40 miljoner kronor på det anslag till fackliga och vissa
andra organisationer som stöd till uppsökande verksamhet
och utbildning i samhällsfrågor som regeringen föreslår.
Resterande tas i första hand från studieförbunden. Deras
verksamhet har trots tidigare nedskurna anslag ökat med
drygt 4 procent, för kulturprogrammen med 22 procent. Den
fulla effekten av de organisatoriska förändringarna och
rationaliseringarna på det administrativa området kan ännu
inte förväntas ha inträffat. Aktiva insatser för att öka andelen
uppdragsutbildning och annan icke-bidragsberoende
utbildning bör kunna göras även fortsättningsvis.
Folkbildningsrådet bör i sina kontakter med
anslagsbeviljande kommuner och landsting peka på att dessa
utformar sina bidragskriterier efter de lokala förhållandena
och inte bara låter dem bli en följd av den bidragsfördelning
som de statliga reglerna leder till.
Det förslag till kulturfond som presenterats i vår motion 1996/97:Kr207
Kulturpolitiken kommer också att kunna utnyttjas av folkbildningen.
Vi anser att det belopp som återfinnes under anslaget N 2 Stöd till
demokratiutveckling bör föras till detta anslag eftersom ändamålet synes väl
rymmas inom folkbildningsbegreppet.
Ungdoms-, idrotts- och
folkrörelsefrågor
Vi föreslår att bidraget till den nationella och internationella
ungdomsverksamheten halveras. I första hand bör den
internationella verksamheten kunna klara sig med snävare
ekonomiska ramar, men även grundbidragen till rikstäckande
barn- och ungdomsorganisationer bör kunna minskas. Trots
att bidraget har funnits länge visar de flesta
ungdomsorganisationer en minskning i medlemsantalet.
Samtidigt ser vi klara tecken på att ungdomsaktiviteter utan
bidrag drar till sig nya grupper. En omprövning är alltså
nödvändig. Vi anser att myndigheten Ungdomsstyrelsen som
får mindre anslag att hantera borde kunna klara sig med ett
mindre anslag.
Bidraget till allmänna samlingslokaler föreslås upphöra. Det måste anses
vara en primärkommunal uppgift att tillgodose behovet av samlingslokaler
genom att upplåta t.ex. bibliotek eller skolor om inte den öppna marknadens
utbud är tillräckligt. Bidrag till handikappanpassning till samlingslokal skall
finnas kvar men bör naturligtvis rymmas inom utgiftsområde 9 där övriga
handikappinsatser finns.
Vi föreslår på annan plats i denna motion att stödet till demokrati-
utveckling bör inrymmas i anslaget till folkbildningen.
Stödet till idrotten bör i avvaktan på den analys som regeringen för-
utskickar uppgå till det belopp regeringen föreslår. Regeringen föreslår en
minskning av anslaget till idrotten och anger att bidraget till lokal ungdoms-
verksamhet skall uppgå till 185 miljoner kronor. Vi anser att anslaget till den
lokala undomsverksamheten under posten N 3 skall uppgå till minst
200 miljoner kronor och att detta skall inrymmas inom den ram som anvisas
som stöd för idrotten. Vi anser att man utan att föregripa ställningstagandet
till Fritidsutredningens förslag kan utforma regelverket för det lokala
aktivitetsbidraget så att flickors idrottsutövande medvetet gynnas.
Ny kulturfond
Moderata samlingspartiet har i vår partimotion
1996/97:Kr207 Kulturpolitiken föreslagit inrättande av en
kulturfond med uppgift att stödja nyskapande verksamhet
inom kulturområdet som inte på annat sätt uppbär stöd av
offentliga medel. Fondens uppgift är att anvisa medel
motsvarande de resurser som mobiliserats genom bidrag,
sponsorsinsatser eller på annat sätt. Fonden bör tillföras
100 miljoner kronor.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1 Statens kulturråd,
utgiftsområde 17 anslå 12 883 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 2 Bidrag till allmän
kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och
samarbete, utgiftsområde 17 anslå 81 288 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att under anslaget A 4 Nationella uppdrag
utgiftsområde 17 anslå 5 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Bidrag till Svenska
riksteatern Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska
rikskonserter, utgiftsområde 17 anslå 581 554 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att anslaget B 3 Bidrag till vissa teater-, dans- och
musikändamål, utgiftsområde 17 minskas med 4 300 000 kr och att beloppet
tillförs anslaget B 1 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till jazz och moderna musikformer,
7. att riksdagen beslutar att 10 § bibliotekslagen utformas i enlighet med
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värna och vårda det svenska språket,
9. att riksdagen beslutar att under anslaget C 2 Litteraturstöd,
utgiftsområde 17 anslå 36 253  000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2 Konstnärlig gestaltning av
den gemensamma miljön, utgiftsområde 17 anslå 32 938 000  kr i enlighet
med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av visningsersättning,
12. att riksdagen beslutar att under anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård
och kulturstöd vid ombyggnad, utgiftsområde 17 anslå 250 337 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av bidraget för kulturmiljövård,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utställningsgarantin,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsmuseernas oberoende,
16. att riksdagen beslutar att under anslaget H 4 Bidrag till vissa museer,
utgiftsområde 17 anslå 26 875 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till icke-statliga
kulturlokaler (anslaget H 5) i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att under anslaget H 6 Stiftelsen
Riksutställningar, utgiftsområde 17 anslå 23 849 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 25 000 000 kr av anslaget för forskning skall fördelas av
forskningsråden,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag att anvisa 40 000 000 kr för
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor i enlighet med vad
som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar avveckla anslaget N 2 samt att beloppet tillförs
anslaget L 1 Bidrag till folkbildningen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
22. att riksdagen beslutar att under anslaget L 1 Bidrag till folkbildningen,
utgiftsområde 17 anslå 2 157 533 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
23. att riksdagen beslutar att under anslaget M 1 Ungdomsstyrelsen,
utgiftsområde 17 anslå 6 819 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
24. att riksdagen beslutar att under anslaget M 2 Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m., utgiftsområde 17 anslå 48 889 000
kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen beslutar att avskaffa bidragen till allmänna
samlingslokaler (N 1) i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen beslutar att av anslaget N 3 Stöd till idrotten,
utgiftsområde 7 skall minst 200 000 000 kr anvisas den lokala
ungdomsverksamheten,
27. att riksdagen beslutar att under nytt anslag avseende fond för förnyelse
av kulturverksamheten anvisa 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 6 oktober 1996
Elisabeth Fleetwood (m)
Lennart Fridén (m)

Jan Backman (m)

Gunnar Hökmark (m)

Birgitta Wichne (m)

Birgitta Wistrand (m)

Patrik Norinder (m)

Elizabeth Nyström (m)

Lars Hjertén (m)

My Persson (m)

Inger René (m)