Regeringen slår fast i kulturpropositionen att det svenska språket skall värnas. Man talar också om för oss i riksdagen att man tänker ge Svenska språknämnden i uppdrag att utarbeta förslag till ett handlingsprogram för att främja språket. Detta är gott.
Men riksdagen borde inte nöja sig med detta. Vi borde också säga något mer om vad vi vill att detta handlingsprogram skall innehålla.
Att äga språket är att ha makt. Att skaffa sig egna ord som andra inte förstår kan också vara ett sätt för människor som tillhör en viss samhällsklass eller en viss yrkeskår med en viss utbildning att stänga andra ute. Vi heltidspolitiker lägger oss till exempel till med en massa ord som "åtgärds- paket" och "kompetensutveckling" - ord som inte används i vardagsspråket och som gör våra texter svåra att förstå för andra. Bland de rika som handlar med pengar använder man sina egna ord som ofta är hämtade från engelskan.
En grupp ekonomistudenter fick en gång frågan "varför kostar en vetebulle 50 öre" (detta var ett tag sen) före och efter utbildningen. Det visade sig att i sak svarade de ungefär samma sak före och efter utbildningen. Några tog upp hur kostnaden att baka bullen påverkade, några tog upp hur mycket folk ville ha och betala för bullar och några talade om att båda sorternas orsaker var viktiga. Men efter utbildningen använde de nya ord som "utbud", "efter- frågan" och "priselasticitet".
Vi vill inte med detta säga att det inte finns behov av speciella ord för speciella delar av verkligheten som det är svårt för de som inte har special- kunskaper att förstå. Men vi anser att man ofta krånglar till språket i onödan. Särskilt vi som skall företräda svenska folket borde anstränga oss så mycket vi kan så att allt vi skriver och säger kan förstås av så många människor som möjligt.
Datorerna och den elektroniska posten gör också att vi får problem med att försvara ett begripligt svenskt språk. Vi kunde för ett tag sedan läsa i vår egen interntidning om Ola Larsmo som ville få förslag på andra ord än "maila" och liknande gräsliga blandord. Och vi båda som har de vackra bokstäverna ä och ö i våra efternamn upplever ständigt förnedringen att tvingas ändra våra namn för att passa in i den elektroniska rymdens avkönade signalsystem. I det kommande handlingsprogrammet borde det ingå förslag också om hur vi skall kunna slå vakt om våra svenska bokstäver.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska språket.
Stockholm den 7 oktober 1996
Charlotta L Bjälkebring (v) Johan Lönnroth (v)