Kurdistan är ett sammanhängande landområde i Mellersta
Östern med en yta om ca 500 000 km2, lika stort som
Spanien. Det ligger inom de fyra staterna Turkiets, Irans,
Iraks och Syriens gränser. De två stora floderna Eufrat och
Tigris rinner genom Kurdistan. De kurdiska bergen och
slätterna är rika på mineralier. De största oljekällorna ligger i
Kirkuk, Mosul och Khanaquin i den irakiska delen. Tio
procent av världens oljetillgångar finns i Kurdistan.
Kurderna är ett indoeuropeiskt folk, ett av de äldsta i Mellanöstern, som
under andra årtusendet f.Kr. vandrade in och slog sig ner i Zagros
bergsområden. Dagens kurder anses vara ättlingar till mederna, vilka
erövrade Nineve på 600-talet f.Kr. De nämns av den grekiske historikern
Xenofon i Anabasis skildring av de tiotusens återtåg.
Det kurdiska språket tillhör den västiranska delen av den indoeuropeiska
språkfamiljen och består i dag av två huvuddialekter, kurmanji och sorani.
Språket är inte besläktat med de arabiska och turkiska språken.
Det exakta antalet kurder i Mellersta Östern är svårt att bestämma.
Kurderna själva uppger att de är mellan 25 och 30 miljoner. Tolkningen av
oberoende källor, de flesta på 1970-talet, anger ca 20 miljoner. Fördelningen
enligt dessa siffror är 10 miljoner i Turkiet, 5 miljoner i Iran, 4 miljoner i
Irak
och 800 000 i Syrien. Därtill kommer ca 250 000 kurder i före detta
Sovjetunionen och 700 000 i exil.
Flertalet av kurderna i före detta Sovjetunionens stater är ättlingar till de
nomader och flyktingar som före första världskriget flydde norrut i samband
med de många krig som drabbade Kurdistan. De deporterades under
Stalintiden till olika republiker. Det finns även sedan länge kurder i Israel
och
Libanon.
Ca 75-80 procent av befolkningen i Kurdistan är kurder. De övriga 20-25
procenten är folkgrupper som funnits där sedan kortare eller längre tid.
Folkgrupper som levt i området sedan långt tillbaka är armenier, assyrier och
chaldians. Turkmener har en kortare historia i området och ländernas
centralmakter har idag soldater och tjänstemän i Kurdistan.
Kurdernas historia sedan
1800-talet i korthet
Uppkomsten av nationalstater i Europa påverkade folken i
det ottomanska väldet. Ottomanerna förlorade Grekland och
Egypten under1800-talet. Upproret spreds till armenier,
kurder och till araberna som fick stöd av Frankrike,
Storbritannien och Ryssland. Strategiska och ekonomiska
intressen fanns alltid i bakgrunden. Vid det första kurdiska
upproret 1880-1882 befriades ett stort landområde mellan
sjöarna Van och Urmieh. Upproret slogs ner av ottomanska
och persiska trupper. Efter första världskriget styckades det
ottomanska riket upp. Turkiet, Irak, Syrien, Jordanien och
Libanon blev nya stater, en del under någon av
segrarmakternas mandat.
Konflikterna i dagens Mellersta Östern har sin grund i de statsbildningar
som då upprättades. För kurderna innebar det att de nya gränserna delade
släkter, stammar, byar, uråldriga betesmarker och kulturområden.
Kurdernas kultur
I det av godtyckliga statsgränser splittrade Kurdistan har
musiken kommit att spela en central roll. De historiska
krönikorna, de episka dikterna och den lyriska poesin har
tonsatts och därigenom lättare kunnat bevaras. De moderna
politiska visorna knyter an till de klassiska författarna och de
revolutionära poeterna från 1300-1700-talen, vilkas verk
lever vidare i den rika muntliga traditionen.
Kurderna - folk utan eget land
Kurderna anses vara ett av världens största etniska folk utan
eget land. Inget av de länder som i dag härskar i Kurdistan
har gett kurderna språkliga och kulturella rättigheter. Under
sovjettiden fick kurderna där ekonomiska förutsättningar till
ett kulturcentrum, så även i Frankrike under Mitterrands
regering.
I Sverige finns i dag mer än 20 000 kurder, en etnisk minoritet som inte har
något hemland varifrån de kan få impulser till att bevara och utveckla sitt
språk och sin kultur.
FN har utropat 1990-talet till ursprungsfolkens årtionde. Det betyder inte
bara att varje land skall värna om sina ursprungsfolk utan att vi alla har
ansvar för att ursprungsfolkens språk och kultur inte försvinner. Eftersom
regimerna i kurdernas hemländer ofta målmedvetet arbetar för att utplåna
kurdernas språk och kulturarv blir det än viktigare att kurder som i dag är
våra samhällsmedborgare ges möjligheter att bevara och utveckla sitt språk
och sin kultur. Våra invandrarpolitiska mål - jämlikhet, valfrihet och
samverkan - är motsatsen till den assimileringspolitik som bedrivs i
kurdernas hemländer.
Kurdiskt kulturcentrum
Det finns ett starkt intresse bland kurder och andra som
intresserar sig för Mellanösterns ursprungskulturer att samla,
katalogisera och arkivera kurdiska kulturskatter som i dag
finns utspridda i olika länder. Det kurdiska folket saknar en
motsvarighet till riksarkiv. Ett kulturcentrum kan bl.a.
användas för forsknings- och biblioteksverksamhet. Den
kurdiska kulturen angår inte bara kurder - den angår
mänskligheten. Centrumet skulle ge möjligheter även för en
icke-kurdisk allmänhet att möta en av Mellanösterns äldsta
kulturer.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett kurdiskt kulturcentrum i Sverige och att regeringen
till riksdagen återkommer med förslag om hur kulturcentrumet kan
förverkligas.
Stockholm den 3 oktober 1996
Eva Zetterberg (v)
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)
Kenneth Kvist (v)